Veckan som gått

Publicerad den av Hannas krypin
Veckans insikt:
Jag börjar bli gammal när två av mina domarkollegor är två år äldre än min äldsta son. Jag är i den åldern att jag skulle kunna vara deras mamma. Intressant känsla måste jag säga.
Ett spännande möte
I onsdags var jag på ett möte angående en tjänst på World class. Den person jag träffade tyckte min personlighet är perfekt. Problemet är min erfarenhet. Det där är en sak som stör mig att jag alltid i träningssammanhang ska falla på erfarenhet (kanske inte i det här fallet dock). Hur ska jag få erfarenhet om jag inte får chansen någonstans? Men vi får se vad som händer. Jag har iallafall fått en spark i baken vad gäller att testa Les Mills passutbud. På måndag ska jag gå på bodypump….
Veckans svåraste
På måndag (blivit flyttad till måndag den elfte istället)startar jag upp ett nytt pass. Mina pilatespass var inte tillräckligt populära här i byn men jag får möjligheten att dra igång ett annat pass. Ett pass som fått namnet core fusion. Klatchigt va? Jag har suttit med musik och sökt med ljus och lykta för den perfekta spellistan. Det kommer vara pilates men med andra övningar också. Mycket styrka, flexibilitet och rörlighet. Det kommer bli kul samtidigt som jag funderar över vad jag gett mig in i, haha.
Veckans outfits
Vågar jag erkänna att jag haft samma tights och tröja nästan hela veckan? Tightsen som jag fick av Rickard och så min niketröja har jag haft på mig varje dag. Men de är ju så snygga och bekväma, hehe.Undantaget var i fredags då min nikeoverall åkte på istället och i helgen på kursen hade jag andra kläder.
Veckans träningspass:
Jag har inte alls sprungit mycket den här veckan, två pass bara utöver löptestet. Snöiga intervaller i måndags och 3,5 kilometer på löpbandet efter mötet på Worldclass. Dock så gick jag totalt sex kilometer samma dag utöver löpningen.
Dyraste köpet: 
En vattenflaska i Campushallen som kostade 58:-. Man får ju fem flaskor för samma pris på Stadium outlet…. Men jag hade inget annat val. Det sista jag tänkte i lördagsmorse var att jag inte skulle glömma vattenflaskan och så var det just det jag gjorde…..
Veckans godaste:
Kycklinggrytan med gröncurry och ris. Jag lagade så mycket mat att det har räckt i flera dagar. Mums!
Veckans väder:
Snö och plus och minusgrader om vartannat. 
Veckans jobbigaste
Att jag fick sådana kramper i magen när jag var i Sollentuna i tisdags.
Mest sett fram emot:
Att bli klar med löptestet och hotellfrukosten. 
Veckans prestation
Löptestet såklart! Hur lätt det gick att springa och att jag aldrig tänkte att det var jobbigt. Men idag tänker jag inte bara lyfta min egen prestation utan istället vill jag också lyfta min kollega som fick kramper i magen men trots det slutförde löptestet. Hur gruppen slöt upp kring hen var suveränt! Jag och kollegan jobbade tillsammans på sprintsträckorna och vi fick så mycket cred för hur vi verkligen hjälpte varandra framåt. 

Veckans godaste mat
Lätt min kycklinggryta med grön curry men den har jag ingen bild på. Så därför får det bli maten som vi åt i helgen på kursen, en kycklingtallrik som jag och Rickard åt på Ikea och så min smarriga gröna smoothie. 
En fin komplimang
”Du har så snygg profil” sa en person till mig på jobbet. Det tyckte jag var väldigt snällt sagt. Inte för att ytan är så särskilt viktig egentligen men det är trevligt att få höra något snällt oavsett vad det handlar om.
Veckans fundering
Jag tror att jag är lite ambivalent. Tidigare i veckan kände jag mig osäker på utbildningen men på tosdagen när jag satt och läste om tvångsvård så kände jag att det ju faktiskt är intressant. Det kommer bli kul att plugga igen!
 
 

Gästblogg: Sandi Fighter

Publicerad den av Hannas krypin
Idag är det dags för fina Sandra att blogga här hos mig. Vill du också gästblogga hos mig så tveka inte att skicka iväg en kommentar eller maila till hanna_widerberg@hotmail.com
Först av allt vill jag tacka fina Hanna för att jag fått chansen att gästblogga här. Hanna är en stor inspirationskälla för mig och jag älskar hennes blogg om träning och pilates.

Nu till mig, jag heter Sandra och är snart 40 år gammal, jag bor i en liten by ute i de värmländska skogarna med min man och två barn. Jag bloggar på nouw som sandi_fighter. En fighter har jag nämligen fått vara i hela mitt liv. När jag var 10 år började jag för första gången känna av vad depression var. Jag var mobbad på skolan och min pappa utförde psykisk mobbning på mig hemma. Min mamma levde också med depression, hon hade också kronisk värk och det var detsamma som jag fick, 19 år gammal. Mina minnen är borta och de första minnena infann sig när jag var 9 år, mitt liv innan detta är borta. Därför fick jag reda på att jag blivit utsatt för incest av min morbror vid 5 års ålder, först när jag var 19 år och inte tidigare. Min depression har funnits med i alla år sedan jag var 10 år och idag är det konstaterat att den är kronisk. Jag har 3 olika antidepressiva för att orka ta mig igenom vardagen.

1998 när jag fick min fibromyalgi så berättade läkaren för mig att jag aldrig kommer kunna träna och att jag bara kommer bli sämre. På en punkt har han rätt, med fibromyalgi blir man sämre genom åren, men så för ett par år sedan så kom det fram från forskare att just lättare styrketräning är en bra medicinering för fibromyalgi.  Jag har dock tagit det en nivå högre och i dag tränar jag ganska så tung styrketräning och jag mår riktigt bra av det. Värken finns där, hjärntröttheten finns där, men skoven kommer mer sällan. Ni kan läsa mer om vad fibromyalgi är och hur min barndom var i min blogg.

För min mentala hälsa är träningen superviktig, men en sak jag alltid har hört är, hur orkar du träna? Är det säkert att du har fibromyalgi, för man ska inte orka styrketräna då. Depression är en av symtomen på fibromyalgi och pga detta är fysiskt aktivitet superviktigt. Däremot är det många som drar sig för att träna och jag tror att en av orsakerna till detta är att träningsvärken blir dubbelt så illa för oss med fibro. Man får influensasymtom och kan bli liggandes i dagar, men om man pushar sig igenom detta, om man törs att utmana fibron så kan ens psykiska hälsa bli så mycket bättre, vilket hjälper en hel del. Hur gör man då för att börja styrketräna med fibro? En sak är att man måste ta det enormt försiktigt. Jag började träna utan vikter. Visst kände man sig larvig, men det var viktigt för att jag sakta skulle kunna bygga upp musklerna, att jobba med sin egna vikt är jättebra i början, att känna av övningarna och att vänja sig sakta. Här nedan följer några bilder på övningar man kan göra.

 

I början tränade jag 2 ggr i veckan beroende på hur jobbig värken blev utav det, var det för tufft så fick jag vila ut det, men jag gav inte upp utan fortsatte vidare. Efter en månad så ökade jag vikterna lite försiktigt, men samtidigt lyssnade jag hela tiden på kroppen, för det är viktigt samtidig som man måste ge sig sjutton på att fortsätta. Fibron gör allt för att man inte ska utmana den, men jag gör det hela tiden. I alla fall så körde jag och fortsätter köra en månad i taget med de nya vikterna. När man sedan börjar bli van med träningen och lägger upp sin egna träningsschema så känner man av själv vad man klarar av och hur man ska öka.
En sak som är svårt med fibromyalgi är att gå längre sträckor eller att ge sig ut och jogga. Långa distanser blir tuffa för höfterna och detta har jag insett via flera olika källor som kämpar med just fibromyalgi också, vi har alla samma problem. Däremot försöker jag komma ut på en 30-minuters promenad när jag kan för att få solljus och frisk luft som är bra för min depression. 30 minuter klarar man utan några problem.
Nu vet jag att alla inte kommer hålla med mig om mitt inlägg, men jag tror absolut på att alla kan, om man törs leva med lite extra värk ett litet tag, för att orka hantera sin värk varje dag så tror jag det är viktigt att musklerna byggs upp.
Jag har gått från att lyfta ingenting till att idag göra 100 kg i benpress, 20 kilo i armpress, 8 kg biceps osv. Om någon vill veta mer om mitt upplägg så är det bara att höra av sig, jag hjälper gärna till och berättar mer.
I min blogg kan man läsa om träning, min värk, min psykiska ohälsa och mitt familjeliv och hur man får allt detta att gå ihop med heltidsjobb. Ni är välkomna in för att följa mitt liv om ni vill.
Med detta säger jag tack för mig, och igen Hanna, tack för att jag får dela med mig av mitt liv i just din blogg.

Jag har godkänt löptest!

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll har jag sprungit löptest och idag var känslan inte som vanligt. Jag var pepp och tyckte att det skulle bli kul att springa. Givetvis var jag nervös men peppade mig själv mentalt att det är inga problem. Jämfört med förra året var jag mycket snabbare på sprinten. Jag behövde inte maxa och ändå hinna springa 40 meter inom godkänt tid. De långa sträckorna var inga problem. 44 intervaller sprang jag igenom som ingenting. Om jag får behålla formen kommande år så behöver jag aldrig mer noja inför testet! Så glad och så nöjd. Kunde till och med peppa en kollega utan att ta ut mig. Ja, nu skryter jag men det bryr jag mig inte om. Lycklig tjej! Nu väntar jag bara på besked om regelprovet är godkänt och sedan 2019 here I come!

Fredagslistan

Publicerad den av Hannas krypin
Vad har du för kläder på dig idag?

Min rosa nikeoverall. Fast idag gör jag ingen teaser som på bilden ovan.

Vad är du glad för idag?
Att jag varit ledig och kommit igång med uppgift, planerat musik till mitt nya pass som jag ska ha på måndag.
Vad lyssnar du på idag?
Massor med träningsmusik på Spotify för att hitta den rätta musiken till mitt pass.
Vad är du på för humör idag?
Glad och pigg. Men ångest över löptest. I år är jag bättre tränad än någonsin men jag kommer nog alltid vara nervös över löptest….
Vad blir det för middag ikväll?
Alla vill äta olika så det blir en blandad kompott. Jag kommer äta kyckling och ris, Alex billys pizza och Ida är sjuk så det enda hon vill ha är yoghurt. Samuel ska till fritidsgården så han åt tidigare. En typisk kväll hos oss….
Hur ser dagens planer ut?
Ja nu är det ju kväll när jag skriver det här inlägget men allt som jag velat göra har jag hunnit med. Regelprovsfrågor, en tupplur, börjat på arbetet med tvångsvård (är i stort sett klart, funderar bara på hur mycket jag ska utveckla det utan att komma från frågorna).
Helgens planer:
Fortbildning lördag/söndag, vi kommer bo på hotell. Få njuta av en god hotellfrukost men det kommer även bli en hel del korvstoppning i form av regler och annat matnyttigt. Allt för att vi ska bli bättre domare. Och så blir det löptest. Förra året var jag sjuk på själva kursen så då gjorde jag det någon vecka senare. I år tänker jag inte skjuta upp det. Försöker intala mig själv att det bara är att springa och vad gör jag om det är en match och jag blir trött. Kan inte direkt stanna i mittcirkeln då utan det är just det. Det är bara att springa. Och bita ihop.
Vad längtar du efter just nu?
Att få vara klar med löptestet, att komma igång med min pilateskurs i Mjölby. Till provapå-tillfället är det nu fullbokat vilket jag är väldigt glad över.
 

Fem en fredag vecka 5: Aldrig säga aldrig

Publicerad den av Hannas krypin
 Det här ska jag göra idag: plugga tvångsvård och fotbollsregler. Börjar med fotbollsreglerna. I helgen är det dags för den årliga fortbildningen. Och löptest. 😱🙃
”Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.” Elisa
  1. Vad är något du aldrig vill uppleva?
  2. Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka?
  3. Vad är något som aldrig funnits i ditt liv?
  4. Vad är något du aldrig har sagt?
  5. Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till?
1.
Jag är livrädd för döden och vill såklart inte uppleva att någon jag älskar dör. Att det händer barnen något är min stora mardröm. Jag läste för ganska länge sedan att ha barn är som att för alltid leva med en del av sitt hjärta utanför kroppen och det stämmer så väl.
2.
Jag tror aldrig att jag kommer åka till Australien eller något annat land som ligger avlägset.
3.
Jag har aldrig haft någon mormor eller morfar i mitt liv. Min mormor dog när mamma var 18 år och morfar dog när mamma var 24. Mamma fick mig när hon var 36.
4.
Jag har aldrig sagt till någon person att jag hatar hen.
5.
Träning!!!! Lättaste frågan tror jag, hehe. Jag skulle heller aldrig säga nej till att få leda pass.
 
PS: Scrolla ner så får du läsa svar på pilatesrelaterade frågor om fibromyalgi, överrörlighet och om man måste vara vig för att kunna träna pilates. DS.
 
 
 

Tre pilatesrelaterade frågor

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har fått lite frågor om pilates så tänkte svara på de frågorna nu. 🙂
– Pilates vid överrörlighet
Melissa frågade mig för ett tag sedan om jag hade några tips kring överrörlighet. Efter lite funderande så har jag det såklart. För dig som inte vet så innebär överrörlighet att lederna lätt hamnar i ytterlägen där man normalt inte hamnar när man har vanlig rörlighet i lederna. Det vanligaste är att man är överrörlig i knän, att de översträcks (jag gör det gärna i benpress om jag inte tänker mig för) eller att armbågarna är överrörliga. Generellt är det inte farligt att vara överrörlig men om man har smärta på grund av sin överrörlighet är det dags att göra något åt det. Helst innan man får problem av det. Om man sitter mycket så ökar det också risken att få problem med sin överrörlighet då musklerna blir svagare.
Just själva överrörligheten kan man inte göra så mycket åt men däremot ska man stärka upp musklerna kring leden som är överrörlig för att öka stabiliteten kring leden. 
Det som är viktigt för en person med överrörlighet är att ha en stark muskelkorsett och träna upp sin medvetenhet kring var man har sin kropp så man inte hamnar i ytterlägena. Här hjälper inte traditionell styrketräning utan man vill stärka den djupa muskulaturen. (Precis det jag skrev om HÄR)
Det är här pilates kommer in. Finns det något bättre sätt för att stärka den djupa muskulaturen, kroppsmedvetenheten och hållningen? Nej det gör det inte. I min kategori pilatesklasser finns bra program att börja med. Likaså på min kanal på youtube. HÄR (<<LÄNK)
Det här är jag i början av min pilateskarriär 2015. Stela baksida lår och en rygg som inte är särskilt mjuk.
Samma övning idag! Det är lite skillnad. Här hade jag dessutom inte värmt upp. 🙂
Måste jag vara vig för att träna pilates?
Nej det måste du inte. 

Det är många som vill träna pilates men vågar inte för att de tror att man måste vara väldigt vig. Jag kan lugna dig med att säga att det behöver du inte vara. En av pilates stora fördelar är att det ökar just rörligheten. En annan bra grej med pilates är att pilates är progressivt uppbyggd (inte om ni kollar videos på youtube, där är det alltid slutfasen) vilket innebär att man hela tiden bygger upp övningarna så att man tränar på sin nivå och efter vad sin kropp klarar av. Att göra en övning tekniskt korrekt på ett lägre steg ger mer än att göra en övnings slutfas okontrollerat.
Rollup 16 april 2015
När jag började träna pilates var jag väldigt stel. Jag är fortfarande stel men inte alls lika mycket som när jag började. Ni ska få se bilder som illustrerar min resa. Bilden ovan är från den 16 april 2015 Här hade jag precis börjat igen efter några års uppehåll. Övningen som visas är rollup.
På snart fyra år har det hänt en hel del. Våga prova.
Idag ser samma övning ut såhär.
Ett tips på vägen: kolla att gymmet ni tänker träna pilates på verkligen har utbildade pilatesinstruktörer. En outbildad instruktör vet inte hur hon ska jobba med pilatesprinciperna på bästa sätt, vet inte hur hon ska korrigera för att deltagarna ska få ut mesta möjliga av träningen och framför allt så kan hon inte anpassa träningen så det passar alla. Men allra mest vill jag ju såklart att du tränar med mig. 🙂
– Pilates vid fibromyalgi
Sandra undrar om pilates kan hjälpa henne vad gäller hennes smärta som hon får av sin fibromyalgi. Och svaret är ja. Pilates är en fantastisk träningsform som satsar på styrka, rörlighet och flexibilitet och passar perfekt just för dig som har fibromyalgi då träningsformen bygger upp musklerna i kroppen utan att verka uttröttande som andra träningsformer lätt kan vara. Pilates lär dig att använda muskler i kroppen utan att översträcka lederna. En viktig sak att tänka på är att satsa på kvalitet i övningarna och göra ett lågt antal repetitioner. Det är också viktigt att träna med en utbildad pilatesinstruktör för att ha koll på att man jobbar rätt.
 
 

Gästblogg: Kirsi

Publicerad den av Hannas krypin

Alla har vi hört berättelser om hur livmoderbärare nonchaleras när de söker vård för livmoder- eller vaginarelaterade besvär. Man (kvinna) behöver inte leta länge för att hitta skräckhistorier om hur symptom ignoreras och personens smärta och besvär inte tas på allvar. Diagnoser som exempelvis endometrios och vestibulit undviks och rätt behandling uteblir.

Vi har alla hört berättelserna. Vi alla känner någon som lider i tysthet, för att vården gång på gång nedvärderar både personen som söker vård och symptomen hen kommer med. Vissa ser mönster och anser att det är ett systematiskt nekande av “kvinnoproblem”.

Många av oss har egna berättelser att dela och det är precis det jag ska göra nu. Efter mitt senaste besök hos kvinnokliniken började jag fundera på varför det egentligen ska vara så svårt att få rätt hjälp. Beror det på ett systematiskt patriarkalt diskriminerande?

Jag heter Kirsi och driver bloggen Kirsi.se. Det är ett viktigt ämne som jag vill lyfta och jag är tacksam för att Hanna låter mig göra det på hennes blogg.

Riklig eller “riklig”?

Min mens har alltid varit oregelbunden och riklig. Som tonåring fick jag ofta höra att mensen ser riklig ut, men är inte det. “Egentligen kommer det bara några milliliter, det är ingen fara,” kunde barnmorskan säga. Mensen skulle också bli mer regelbunden när jag blev vuxen. Nu när jag är vuxen och använder menskopp (fortfarande med väldigt oregelbunden mens) kan jag bli riktigt arg när jag tänker på det sätt min upplevelse nedvärderades så många gånger.

Min menskopp rymmer 30 ml. De första fem(ish) dagarna av min mens blöder jag så mycket att koppen måste tömmas (rinner över) ungefär varannan timme. Det är mer sällan på natten, även om jag ofta vaknar för att det rinner överallt igen. Om vi sedan minskar det en del (eftersom ibland kissar jag innan det rinner över, så det är inte alltid en till-kanten-full kopp vid tömning), och säger att sju gånger per dygn töms en full kopp.
Sju gånger 30 ml. Det är 210 ml. Det är två deciliter blödning varje dygn, inte några futtiga milliliter. I ungefär en vecka. Sedan minskar det och håller på i ytterligare en vecka.

 
Ingen mängd utan längd

Ja, du läste rätt. Det är vanligt att min mens varar i 10-14 dagar. Håller den sig under en vecka, räknas det mer en mellanblödning. Ofta gör det riktigt ont i hela mellandelen, mellan brösten och knäna. Det har blivit lite bättre med smärtan sedan jag började göra tacksamhetsövningar med månen och det gudomligt kvinnliga. Det är inte alltid blödningarna slutar efter 14 dagar. För något år sedan blev jag skickad till akuten med hot om blodtransfusion efter att december-mensen fortfarande var i full gång i mars.

Orsaker

Vad beror alla överdrivna blödningarna på då? Det är det ingen som vet. Ingen verkar riktigt intresserad av att hitta några orsaker heller. Jag hade cellförändringar under en period för några år sedan, men de löste sig utan att blödningarna ordnade upp sig.

När jag söker vård tar de prover, gör ultraljud och säger att allting ser fint ut. Inga konstigheter på proverna. Inga cystor, inga kvarvarande bebisar från förr i världen. Livmoderslemhinnan ser alltid lite tjock ut och slutsatsen är alltid att mensen kanske kommer snart. Vid ett tillfälle bråkade jag till mig extra prover, när läkaren föreslog att allt berodde på hormonella obalanser. De proverna visade sig vara helt normala.

Behandlingar

P-piller. Hormonspiral. Andra sortens hormoner. Alltid tabletter. Alltid hormoner. Alltid är det hormoner som är lösningen på besvären. Det gör mig både förbannad och ledsen. När man inte ens har klart för sig vad orsaken till symptomen är, så ska man väl inte behandla symptomen? För mig låter det jättekonstigt och ganska farligt, faktiskt.

Jag har provat hormonpreparat flera gånger under olika perioder i livet, med väldigt jobbiga resultat. Jag vill inte behöva stå ut med mängder av hemska biverkningar, när ingenting ens blir fixat. Och var hamnar alla utkissade hormonrester? Jag vill inte ha någon del av det.

Mitt val har lett till att jag får stå ut med att periodvis blöda två deciliter om dagen. Efter akutresan på grund av lågt blodvärde har jag gått med på att äta gulkroppshormon de gånger blödningen inte vill sluta. Både kroppen och samvetet skriker av dem också, men så har det fått vara.

Det senaste läkarbesöket

För en vecka sedan var jag till livmoderkliniken igen, för att blödningarna varade långt över en månad igen. Det var ungefär samma diskussion som alla andra gånger. Tjock livmoderslemhinna, olika sortershormonpreparat, bla bla…

Det som var ovanligt var ett vävnadsprov inuti livmodern och att läkaren tog upp en behandling som de inte har föreslagit tidigare. Hon pratade också om att avlägsna livmodern helt och betonade hur man inte gör det om cancer är frånvarande. Och däri ligger då orsakerna till att jag är arg på livmodervården.

För det första

Jag har under 20 års tid aktivt sökt vård för riktiga och besvärliga problem. Varför var det här första gången det togs prov på livmoderslemhinnan? Det finns, tydligen, en behandling som ska minska blödning genom att man bränner livmoderslemhinnan. Varför har inte den föreslagits tidigare?

Svaret var detsamma som med att avlägsna livmodern – det gör man inte.

För det andra

Man vill gärna inte göra behandlingen på någon så ung (38) och fertil som jag. Struntsamma att jag som person lider av att ha en trasig livmoder och är fullt medveten om att jag aldrig kommer vilja vara gravid igen. Det finns en teoretisk möjlighet för mig att bli gravid under några år till, alltså måste den möjligheten bevaras till varje pris. Mot min vilja. (Skulle jag välja att bli gravid, så skulle jag få skit för alla risker det innebär för barnet med en så gammal mamma.)

Vad är det för synsätt? Att jag som kvinna endast har ett värde om jag kan hiva ut ungar i världen? Att jag är dum och inte kan ta egna beslut gällande min kropp och mitt liv?

För det tredje

Jag förstår att ingrepp innebär risker och att man ogärna gör onödiga såna, men det finns ju andra ingrepp som ingen gnäller något alls om. Bröstförstoringar är helt okej att göra, till exempel. Om jag hade gått halva livet med ryggbesvär, så tror jag inte att någon hade undanhållit behandlingar eller haft som allmän policy att det gör man bara inte.

Min slutsats, baserat på mina egna erfarenheter och betraktelser, är att vården definitivt diskriminerar och nedvärderar livmoderrelaterade besvär.

Vad tror ni?

En dag i Sollentuna

Publicerad den av Hannas krypin
Igår var jag i Sollentuna för närträff nummer två. Jag och kurskamraten C möttes upp på Media Markt för att ta bilen upp till Stockholm. Fram till Nyköping snöade det men sen var det bra väglag. Annat var det på vägen hem… Det var en givande och spännande dag!
– Att parkera bilen i Gävle….
Jag råkade skriva in fel kod när jag skulle parkera bilen. Som tur var kom det upp ett felmeddelande så jag gick tillbaka till automaten för att kolla om det var några begränsningar vad gäller hur länge man fick stå. Jag kollade även vilken områdeskod jag egentligen skulle skriva och det visade sig att jag blandat ihop koderna. Enligt appen hade jag parkerat bilen i Gävle. Intressant det hade varit för parkeringsvakterna i Gävle som inte kunnat hitta min bil…. Och vad synd det hade varit om jag kom hem med parkeringsböter igen när det var nästan det sista han sa att jag inte skulle ställa till med…
– Att nästan kissa på mig
Alltså den panikkänslan när jag stannade vid en mack och det var en riktig långsittare på kundtoaletten. Jag frågade kassören om det fanns en annan toalett och det fanns det inte. Jag fick ännu mer panik och risken att faktiskt kissa på mig var överhängande. Kassören såg till slut min panik när han märkte att det tog tid för den som var på kundtoaletten. Han var snäll och släppte in mig på personaltoaletten. Det var i grevens tid alltså….
– Att få kramper i magen
Igår fick jag kramper i magen vid samma tid som iförrgår. Så jag satt och försökte andas igenom smärtan. Jag gick till och med och la mig på ett bord (fanns inget vilrum) för att få magen att slappna av.
– Att ha grupparbete
Vi har inte haft någon ren föreläsning på den här närträffen utan vi har istället haft grupparbete om olika ångestsyndrom. Vi i min basgrupp skulle göra ett grupparbete om social fobi som sedan skulle redovisas för resten av klassen. Fy för att prata i grupp men det gick ju bra. Varje basgrupp blev tilldelad en grupp som vi skulle göra en bedömning på. Det gick ju bra det med. Till nästa gång ska vi jobba med bland annat förstämningssyndrom och tvångsvård.
– Att fundera över om jag valt rätt….
Den senaste veckan har jag funderat över om jag valt rätt. Jag kommer givetvis inte bestämma mig idag om jag ska hoppa av eller inte. Jag gillar inte att ge upp då jag verkligen vill slutföra det jag påbörjat. Men känslan är lite ”vad håller jag på med”. Kanske att alla som hoppar på en utbildning känner lite så.
– Att folk kör som idioter (ursäkta ordvalet)
Men när jag ser hur andra bilister kör fast det råder riktigt vinterväglag blir jag irriterad men även förvånad över att det inte händer fler bilolyckor än vad det gör. Normalt sett åker jag till Stockholm på lite drygt två timmar. Idag tog det över tre timmar. Dels fastnade vi i rusningen i Stockholm, stannade till i Nyköping på grund av att spolarvätskan tog slut och sen på grund av snöfall körde jag inte snabbare än 90 och på vissa sträckor till och med långsammare. Jag och kurskamraten hade en sådan konstig känsla när vi började närma oss Norrköping. Kändes som att vi varit borta i flera dagar fast det bara var över dagen.

Pilates vid ont i ryggen del 2

Publicerad den av Hannas krypin
Det här är fortsättningen på mitt inlägg: pilates vid ont i ryggen del ett. Madeleine undrade om jag inte kunde visa övningarna i rörlig bild så först kommer här en film med övningarna. För dig som inte orkar titta på filmen så kommer övningarna i bild också. Pilatesövningarna i detta inlägg är bra för att förebygga och lindra ryggsmärta. De stärker ryggen, lär ut god rörelse och mjuk stretch för tighta ryggmuskler. Är du osäker, rådfråga din läkare.

Några viktiga nyckelprinciper: Andas! Djupandning aktiverar de stödjande magmusklerna. Både magmusklerna och ryggmusklerna ger stöd så var säker på att du aktiverat magen under övningarna. Håll nacken lång och axlarna nere. Var uppmärksam på symmetri och balans. Axlar och höfter ska vara jämna. Arbeta långsamt, var snäll mot kroppen och gör inget som gör ont.
Pelvic curl
Den här övningen lärs ut till i stort sett alla med ryggsmärta, särskilt vid smärta i nedre delen av ryggen. Den lär dig att använda dina magmuskler på ett sådant sätt som stöttar och förlänger nedre delen av ryggen. Ligg på rygg med knäna böjda och fötterna på mattan. Dina fötter, anklar och knän är i linje och höftbrett isär. Neutral ryggrad. Andas in och när du andas ut tilta ditt bäcken med hjälp av magmusklerna. Scoopa och tänk dig att du rundar svanskotan under dig. Fortsätt dra in naveln mot ryggraden så att ryggraden förlängs och magmusklerna pressar ner nedre delen av ryggraden mot mattan. I denna position är dim rygg lång mot mattan och bäckenet är tiltat så att pubisbenet är högre än höftbenet. Andas in och återgå till neutralt läge eller fortsätt med höftlyftet. Andas in: pressa ner genom dina fötter och låt svanskotan börja rulla upp mot taket, höfterna lyfts. Känn hur du rullar upp kota för kota i ryggraden tills du når din högsta position. Scoopa hela tiden. Andas ut när du sänker igen, kota för kota i ryggraden, sist svanskotan och återgå till neutralt läge. Repetera 3-5 gånger.
Chestlift
En av de vanligaste anledningarna till ryggsmärta är inte svaga ryggmuskler utan svaga magmuskler så vi måste bygga styrka i magen också. Övningen som kommer nu är bra för magmusklerna. Var försiktig när du gör den här övningen. Händerna ger stöd för huvudet men arbetet kommer från magen och inte genom att dra dig upp i huvudet. Om du får ont i nacken, fortsätt till nästa övning istället. Ligg på rygg med knäna böjda och fötterna på mattan. Ben och fötter är parallella i linje så att höfterna, knäna och anklar är i en linje och tårna pekar direkt från dig. Ryggen är i neutral position. Håll nere axlarna medan du för bak händerna och ger huvudet ett lätt stöd. Armbågarna ska vara öppna hela tiden. Andas in och andas ut: scoopa och böj in hakan mot bröstet och runda upp. Kom ihåg att det är magmusklerna som gör jobbet. Andas in och runda ner igen. Repetera 6-8 gånger.
Leg changes
Problem med nacken vid situps? Andas in och andas ut, aktivera dina magmuskler. Andas in och lyft ett ben andas ut sänk. Gör tio med varje ben.
Swan Prep
Den här övningen stärker ryggsträckarna, de muskler som håller oss upprätta. Dessa muskler är ofta svaga och översträckta hos personer som har ryggsmärta. Bygg upp den här övningen sakta. Det är okej att inte komma så högt upp.
Ligg på mage med ansiktet ner. Håll armarna nära kroppen medan du böjer armbågarna och lägger händer under dina axlar. Axlar hålls bort från öronen. Benen kan vara antingen ihop eller axelbrett isär. Engagera dina magmuskler, lyft upp magen från mattan. Håll den här spänningen genom hela övningen. Andas in och förläng din ryggrad och gör en böj i överkroppen. Det är okej att komma upp bara några centimeter. Skydda nedre delen av ryggen genom att ha engagerade magmuskler och bäckenet vilar  mot mattan. Andas ut och sänk ner. Repetera 3-5 gånger.
Restposition är en skön och vilsam stretch för ryggen. Och ska alltid utföras efter att du jobbat med ryggen i extension.
Balansövning på knä
Börja på dina knän och händer. Händerna placeras rakt under dina axlar och knäna rakt under dina höfter. Ryggen ska vara i neutral position och stöttad av dina magmuskler. Svanka inte eller gör en båge uppåt. Nacken hålls som  en naturlig förlängning av ryggraden. Blicken mot mattan. Den här övningen kräver skulderstabilitet. Andas in och sträck ut höger arm och vänster ben samtidigt. Andas ut och återgå till knästående. När du tror att du har benet sträckt och rakt kan du alltid sträcka ut det lite till. 
Cat/Cow
I den här rörelsen rör du dig mellan en ryggstretch och en bakåtböjning. Den ökar flexibiliteten i ryggraden och många använder den som uppvärmning. Börja knästående, samma position som i övningen innan. Engagera dina magmuskler för att stödja ryggraden och du har en rak linje från öronen till höfterna. Andas in och på utandningen, scoopa och runda från nacken till svanskotan, precis som en katt som skjuter rygg. Från den här positionen andas in och börja runda ner kota för kota, börja med svanskotan. Öppna upp i bröstkorgen, håll nere axlarna och titta upp mot taket. Repetera minst två gånger till.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

När kroppen inte vill och det blir ett bra pass ändå

Publicerad den av Hannas krypin
Min mage har varit dum nu ett tag och jag ska inte klaga för jag vet vad det beror på. För mycket intag av det som jag vet att jag får ont i magen av. Strax innan lunch fick jag väldiga kramper i magen men pillade i mig av maten ändå och sen gick jag och la mig och sov en timme. Kände mig lite bättre men det låg och lurade. Jag hängde ändå med Rickard och Sofia ut på ett löppass, det är bara att avbryta om det inte går. Redan under uppvärmningen kände jag blaha och Sofia och Rickard sprang i ett tempo som normalt sett inte är något problem. De kom längre och längre i från mig och jag började gå en bit istället och snart var jag framme vid startplatsen där de väntade på mig. Sofias plan var att springa långa intervaller och jag tänkte idag att jag skulle göra samma sak men redan efter 200 meter kände jag att det inte var någon idé. Jag promenerade i snön och inte ens det faktum att det knarrade under fötterna och att det snöade fint kunde få mig på bättre humör.
Som två prickar bara!
Efter en stund tänkte jag att det jag behöver är korta och snabba intervaller (inför löptestet på lördag) och precis där vi sprang finns en backe så jag valde att springa backintervaller i snön. Tappade räkningen efter fyra eller om det var fem men tänkte att jag skulle göra tio och det blev minst tio backintervaller. Därefter körde jag sprint mellan stolparna, så det blev kanske totalt trettio intervaller. Jag ville maxa men på det hala underlaget vågade jag inte riktigt trycka i från. Det blev ett bra pass fast jag varvade tårar med att springa. Har nog aldrig varit så ledsen under ett pass och inte ens nu har jag en bra känsla fast jag vet att jag gjorde ett riktigt bra pass med tanke på dagens förutsättningar. Hur gick det med magen då? Den kände jag inte av alls över huvudet taget. Blir inte klok på min mage faktiskt.