HANNAS KRYPIN

Efter loppet igår så efterstreamade vi Danmark/Sverige-matchen. Sverige tog sin första trepoängare men det var inte helt övertygande. Tror Sverige kommer behöva lyfta sig några hack i nästa match för att kunna gå långt. En potentiell straff till Danmarks fördel VAR-bedömdes men det slutade med frispark för Sverige istället. Tack för det sa jag för den handsen ska det blåsas straff för. Imponerades av den brasilianska domarens tempoväxlingar. Det var fart och inget annat. Så där så jag nästan blev grön av avund. Tycker för övrigt att Blackstenius har haft sin storhetstid.

Idag streamade vi Tyskland-Polen. Jag led med tyska Gwinn som fick kliva av på grund av en skada. Tyckte Polen stod upp bra men de orkade inte riktigt hela vägen. Blev besviken på Frappart som föll för en oerhört enkel ”frispark” till Polens målvakt. En frispark som hon lurade till sig.

Ikväll är det givet att sitta bänkad när Tess och Almira gör sin första match tillsammans i detta EM. De kommer döma matchen mellan Frankrike och England. Det kommer bli något att bita i tror jag.

Så Elisas fem en fredag fast på lördagen:

1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag? Som person har jag väldigt lätt att prata med människor. Jag är öppen som person och berättar gärna om mig själv. I mitt karriärjag står jag på en bra teoretisk och praktisk grund som gör att jag kan göra ett bra jobb varje dag. Jag drar en stark gräns mellan mitt professionella jag och mitt privata jag.
2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag? Jag är mer morgonmänniska. Är väldigt kvällstrött och somnar lätt i soffan om jag inte pysslar med något samtidigt.
3. Hur är din vardag annorlunda mot för din helg? Jag jobbar oregelbundet så ibland är vardag helg och helg vardag. Gränserna blir lite mer utsuddade.
4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag? Jag har förhoppningsvis lärt mig att tänka lite mera först innan jag pratar. I övrigt är jag nog fortfarande ganska impulsiv och otålig.
5. Hur är ditt socialajag annorlunda mellan vänner och okända? Det är nog ganska lika egentligen om jag känner mig bekväm. Vissa personer känner jag direkt att jag kan vara mig själv med och då blir det faktiskt ingen skillnad. En del personer som jag känner kan istället göra mig väldigt obekväm. När jag är obekväm kan jag prata och säga en massa konstiga saker. Så där så jag nästan skäms efteråt.

När vi var vid Seboklint i förra veckan så noterade jag att det finns lite olika intressanta platser inom samma område. Jag var sugen på att göra en utflykt till dessa platser, Gärdserum kyrka, Dacke skans och Ekhultebergens naturreservat där det finns en rundslinga på fem kilometer. Barnen ville inte följa med utan jag och Rickard åkte själva. Vi började i Gärdserum. Här finns en vacker kyrka som jag velat kika på i flera år. Vill du veta mer om kyrkan så kan du läsa lite HÄR. Vi gick inte in i kyrkan då det verkade vara någon form av aktivitet där.

Bakom kyrkan går östgötaleden och det finns en avstickare upp på Glasberget, det var vårt nästa mål. Det går inte att missa skylten. För att komma upp på toppen får man gå 700 meter brant uppför. Men jag lovar dig att det är värt mödan. Det går inte att missa skylten och sedan är det bara att fortsätta följa de orangea markeringarna. När man kommer upp på toppen, följ markeringarna fram till en bänk, där finns den mest fantastiska utsikt över Gärdserum. Vi satt på bänken och njöt av utsikten och jordgubbar.

När vi sett oss mätta på vyn knallade vi ner igen och tog oss vidare till Dacke skans. Det är ett litet berg i Falerum där det finns en fornborg. Men så mycket av själva borgen finns inte kvar, det är i stort sett bara stenras och med lite fantasi kan man tänka sig hur det eventuellt har kunnat sett ut.

Efter besöket på Dacke Skans gjorde vi utflyktens sista stopp: Ekhultebergens naturreservat. Här ska det finnas en fem kilometer lång rundslinga vilket vi tyckte var lagom med tanke på gårdagens tur längs med vättern.

Parkeringen ligger precis vid vägen och slingans startplats på exakt samma ställe. Det här är ett berg så leden börjar uppför. Uppför och stenigt. En stor del av leden i början går uppe på berget.

Sen får man gå nerför och så kommer man fram till en skylt som visar att man kan gå åt vänster eller höger. Vi valde att gå leden åt vänster, tänkte att det nog inte spelar någon roll eftersom vi ändå skulle komma tillbaka på samma ställe. Där gick vi i en dalgång där det var uppbökat på ett ställe och efter det var jag livrädd för vildsvin. Skogen domineras av tallar av olika åldrar och blåbärsris.

Efter ett tag kom vi fram till en skylt som visade en liten avstickare på 400 meter. Skulle utsikten vara värt det? Vi velade en liten stund och tänkte sedan att det är bättre att chansa på att det är en fin utsikt än inte chansa och missa något. Vyn var helt klart värt det men mina bilder gör det inte rättvisa. Sjön du ser är Åkervristen.

Vid den här kolkojan fanns ledens sista markering. Fram till den här kolkojan var det tätt med markeringar. Vi gick lite längre fram och konstaterade att här tog det stopp. Döda granar blockerade vägen och vi konstaterade att leden måste ha dragits om på grund av det. Det fanns andra markeringar också men vågade inte chansa då dom också tog slut. Vi tog samma väg tillbaka och var snart framme vid bilen igen.

Hur var juni: Som helhet en bra månad. Semester och fina utflykter tillsammans med barnen.

En ny upptäckt: Att det finns mycket att se i lilla Falerum.

Beskriv juni med tre ord: Semester, biltrubbel, hårda vindar.

Månadens väder: Vädret har verkligen varit blandat. Sol, kalla vindar och den där riktiga högsommarvärmen har lyst med sin frånvaro.

Månadens höjdpunkter:

• Resan till Gotland.
• Utflykterna tillsammans med familjen.
• Härligt med semester!

Månadens läsning: Räknas bloggar? Jag har inte läst en endaste bok i juni.

Månadens friska luft: Vandring runt Seboklint, Ireåslingan och Västanåleden. Och såklart klättra runt på raukar på Gotland och gå Kärleksstigen.

Saker jag ser fram emot i juli:

• Fler vandringar med Rickard och barnen.
• Jag har fortfarande halva semestern kvar.
• Att på nytt få till en regelbundenhet i min stretch.
• Förhoppningsvis få lite mer färg på kroppen.
• Att kunna springa intervaller igen. Hoppas på att min skada ska läka!

Det här kommer bli ett inlägg med många bilder. Idag var det nämligen dags för utflykt igen. Jag, Rickard och barnen satte oss i bilen och åkte till Gränna. Den här rundan ville jag och Rickard reka redan i början av juni men hade problem med bilarna så det fick vänta till semestern. Planen var att gå västanåleden, en led som går längs med vättern, både genom lövskog, tallskog och genom röttleån.

Var: Söder om Gränna och Röttle by. Man har en fantastisk vy över vättern och Visingsö.

Längd: 7,4 kilometer men det finns gott om slingor så man kan göra sin egen runda. Både längre och kortare om man vill det.

Markering: Grön markering och det är även tydligt skyltat västanåleden vid kluriga partier.

Svårighetsgrad: Medelsvår. Det finns branta partier där man behöver klättra och stora delar av leden går längs med branter där man behöver hålla koll på fötterna. Jag rekommenderar inte att man går leden med barn under tio år.

Parkering: Röttle by, Västanå slott eller norra delen av Västanå naturreservat.

Vi parkerade vid Röttle by och startade rundan där. Det var perfekt väder: runt tjugo grader och inte ett moln på himlen. Här vid röttle by valde vi att gå på asfaltvägen istället för att svänga vänster där det var skyltat västanåleden. Men vi följde asfaltsvägen och efter några hundra meter kom vi fram till en stig. Här var jag glad över att jag hade långbyxor på mig. Efter alla år på olika leder vet jag att oavsett hur varmt det är så är det bästa att ha långbyxor på sig. Jag var rosa:

En dörr mitt i skogen, var leder den nåntro? Här kom ledens första kluriga del, vi fick klättra för att ta oss upp.

Vyerna var fantastiskt vackra! Här satte vi oss en stund och åt av vår medhavda fika. Efter halva leden ungefär kom det tuffaste partiet. Vi fick det nerför och jag tror att det är lättare att gå uppför.

Väl nere gick vi vid vättens strand och där varnas det för ras så det gäller att undvika att gå nära kanterna. Vilket är svårt på vissa ställen då leden går precis vid kanten.

Sista biten går genom en fantastiskt vacker bokskog. Jag och Rickard stannade också till vid en plats där man kunde komma ända till vattnet. Hur vackert som helst. Där ville jag stanna men barnen var lite otåliga såklart.

När vi åkte hem tog vi utflyktsvägen genom Gränna. Där får man en fantastisk utsikt över vättern och Brahehus. Jag och Rickard pratade om att ta en tur till Gränna och strosa runt i den vackra staden och de små gulliga butikerna.