Promenad i skogen, sångstund och ödlebeteende

I morse var jag med via länk på ett möte med jobbet. Tände det tredje advents-ljuset som jag struntat i i helgen och så drack jag en iskall skumnisse. Kände väl inte alltför mycket smak.

Jag har inte mått så bra fysiskt den här veckan, hade låg feber i tisdags och ackompanjerat av en gräslig hosta. Rickard googlade på huskurer och fysiskt aktivitet ska ju vara bra. Så i förmiddags åkte jag och Rickard till ett skogsområde i Ljungsbro. Finns ett fem kilometers spår och vilket spår alltså. Det var jag väl kanske inte helt i form för att gå: backe upp och backe ner. Men någon nytta kanske det gjorde för jag kunde sjunga bättre än vad jag trodde. Imorgon är det dags för den årliga sångstunden på Rickards jobb och eftersom de ser fram mot det så mycket vill vi inte ställa in. Inte utan att sjunga genom repertoaren ordentligt vill säga. Men nu gick det väldigt bra och jag mår bättre. Behövde helt klart både sången och promenaden i skogen.

Jag fick frågan av Madeleine varför Maja reagerade som hon gjorde igår. Det var så enkelt som ett klassiskt stressbeteende. Normalt sett tar jag bara ut en av ödlorna i taget. Den här gången fick båda komma ut samtidigt och på den där stora, öppna ytan har ingen markerat sitt revir. Det blev helt enkelt för mycket för Maja som ville visa att det här är hennes yta där hon är bossen. Jag löste det så att hon fick komma tillbaka till terrariet. Idag tog jag ut Maja, hon var betydligt lugnare när hon inte kände behovet av att hävda sig. Precis som Saga igår så hittade hon en skön sovplats. Men hon var så rolig för hon såg ut att sova men varje gång hon kände att jag tittade på henne så tittade hon tillbaka.

Publicerat av

Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

10 reaktioner till “Promenad i skogen, sångstund och ödlebeteende”

    1. Nästa år fyller de tio år. De blir nånstans mellan fem och tio år i fångenskap så får se hur länge till vi får ha dom. Nej det kommer inte bli fler efter dessa två ödlor. Det är inte tillåtet att sälja skäggagamer i Sverige längre eftersom det finns så få veterinärer som är specialiserade på reptiler.

  1. Vad mysigt med ödlor som husdjur! Vi har ju massor av ödlor i vår trädgård, men inga stora har vi sett på länge. Gissar katterna skrämmer bort dem till andra platser. Kul att få se dina!

  2. Rörelse och musik läker på riktigt. Så himla coola dessa ödlor. Har aldrig tänkt mig ödlor men de ser verkligen mysiga ut.

    1. Nej det tog fem år innan jag kunde tänka mig ödlor som husdjur. Tyckte först att tanken var lite läskig. Men nu tycker jag verkligen om dom.

  3. Dina ödlor är bedårande, lika söta som sköldpaddor. Ge mig sådana husdjur istället för hundar, katter och fåglar. Tack för förklaringen om deras beteende. Du är duktig att veta sånt:-)
    Kul att ditt fysiska mående är bättre så att ni kan uppträda på Rickards jobb imorgon. så kul för de gamla personerna att få en live föreställning av er två:-)

    1. Visst är de fina! Tycker så mycket om dom. Det är intressant med djurs beteende och hur de kommunicerar med både oss och varandra. Jag blev glad att jag mådde bättre så snabbt. Det hade varit katastrof att behöva ställa in.

Kommentarer inaktiverade.

Upptäck mer från HANNAS KRYPIN

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa