Då var terminens andra närträff avklarad. Idag har vi pratat om akut buk och de farligaste diagnoserna vid akut buksmärta. Vi fick även lyssna på en föreläsning om neurokirurgi, en extremt sömnig historia även om själva ämnet är intressant. Eftermiddagen spenderades med att prata om organdonation och hur det går till vid en organtransplantation. Eftermiddagen avslutades med att en man kom och berättade om sin levertransplantation och vägen dit.
Jag hade på mig min gula klänning. När jag gick från parkeringen i morse så märkte jag inte att klänningen åkt upp. Det var en snäll klasskamrat som påtalade ”problemet”. Jag bara skrattade åt det hela. Vad ska man göra liksom.
Sen blev jag ”utskälld” av en vovve. Det är väldigt irriterande med skällande hundar och ägare som inte säger ifrån. Men jag stör mig precis lika mycket på högljudda och ouppfostrade barn där föräldrarna inte bryr sig utan hävdar bestämt att ”min unge skulle minsann aldrig…” I dagens samhälle så tänker jag att vi faktiskt skulle behöva vara lite jobbiga och lägga oss i lite oftare. Jag är den där föräldern som inte tvekar att säga i från om någon annans barn gör något dumt. På samma sätt uppskattar jag om andra föräldrar säger till mina barn när jag inte är med och inte kan göra det själv.
