Jag ställde mig på löpbandet för att springa en femma. Efter två kilometer känner jag dock att jag måste bryta då jag har ont i mitt högra knä. Så vad tog jag då til. Testade att köra några övningar som tränar explosivitet och det fungerade. Drog på en tabatalåt på spotify och körde tre varv. Varannan intervall ben och varannan styrka för armarna.
Innan passet kände jag mig låg, trött och allmänt blaha men jag lät inte den känslan styra utan körde igång ändå. Och hur känner jag mig nu då? Pigg, glad och full med endorfiner. Underbart ju!
Glad över att jag hittade ett alternativt sätt att träna istället för att strunta i det när jag inte kunde göra det jag tänkt mig från början.
För så är det ju, att även om man har ont på ett ställe så kan man fortfarande träna det som inte gör ont. Att strunta i träningen helt bara för att man har ont är sällan en bra idé. Tvärtom kan inaktivitet göra att man får mer ont för muskler som inte får röra sig gör ont och blir stela. (Om man inte har någon kronisk sjukdom förstås, jag utgår från den friska kroppen i mitt inlägg).
