En onsdag dagen innan semester

Alltså igår var jag så galet trött. När jag kom hem från jobbet så satte jag mig i soffan och där rörde jag mig inte från förrän det var dags att gå til affären för att handla lite kvällsmat. På grund av min extrema trötthet gick jag och la mig redan halv åtta. Somnade efter en stund. Hade tänkt att gå upp tidigt imorse och träna men när klockan ringde kände jag att det inte alls var läge för det. Låg kvar länge ända tills jag var tvungen att kliva upp för att hinna till jobbet. Lite piggare var jag idag men det blev soffmys ändå. En stund iallafall. Boken ”en andra chans” kom äntligen igår och jag började läsa och när jag kom hem från jobbet idag satte jag mig också och läste.
Efter mycket pepp och uppmuntran av mig själv så tog jag mig till slut upp för att springa. Jag velade länge om vad jag egentligen skulle springa. Åka till stan och springa på bana eller kanske ett spår någonstans. Till slut blev det mina intervaller i varierande fart- Tänkte mig femton intervaller men väl igång blev det femton till och typish 10 kilometer i intervallform. Fattar inte var jag får energin i från.   
Det enda jag ville äta till kvällsmat var smörstekt vitkål och falukorv. Halvt keto iallafall. Just nu kär jag en blandning av keto, strikt lchf och vanlig kost. Men som helhet är det mer keto än husmanskost. Känns som en bra blandning just nu. Tänkte skriva mer om mina tankar kring keto när jag får semester.
Efter maten tog jag och Rickard en härlig kvällspromenad. Det var så tungt att gå då de lagt på nytt grus. Inget som mina trötta ben gillade direkt men det kändes skönt för kropp och knopp väl hemma. Nu jobbar jag bara imorgon kväll och sedan går jag på semester. Som jag längtar!

Vem är jag i bloggvärlden?

Ibland funderar jag på om min blogg är intressant och inspirerande. Tycker alltid att alla andras bilder och bloggar är intressantare än vad min är. Snäppet vassare och roligare, mer inspirerande och ja, jag vet inte. Jag lyckas ju aldrig behålla mina läsare förutom en liten trogen klick som kikar in oavsett var jag syns eller inte syns. 
Jag vill ju så gärna nå ut med min pilates, träning och träningsglädje men det känns som att vardagsbloggar uppskattas mer. Eller de bloggar som skriver om psykisk ohälsa eller har vassa åsikter. Vem är jag då liksom? 
Äsch, vilket deppigt inlägg. Men kände att jag ville skriva av mig om mina tankar som jag har.