En löprunda på hälsans stig

Det blir mycket träning på bloggen nu. Men så fort jag är hemma så kommer jag berätta om allt vi gjort. Att ladda över bilder från systemkameran tar inga tider men däremot att lägga upp bilder på bloggen via datorn funkar inte på grund av att wifit på campingen är riktigt dåligt. Man loggas ut hela tiden. Riktigt tråkigt faktiskt. Men nog babblat om det. Kvällens pass tänkte jag skriva om. Varje gång som vi varit här på Gotland så har vi gått vissa delar av Hälsans stig. En runda här i Visby som är sju kilometer lång och som man kan hoppa på var man vill. 

Ikväll bestämde vi oss för att springa hela rundan. Vi sprang iväg tillsammans och värmde upp de första två kilometerna. Därefter satte jag på musik i lurarna och Rickard sprang iväg i sitt tempo. Vilken skillnad det är för mig att springa med musik och utan. Tycker inte om att höra mig egen andning. Så nästa gång jag springer med mitt 💗💗💗 så får han stå ut med att jag är lite halvsocial. 

Var bara tvungen här att stanna och ta en bild. Helt fantastiskt vackert. 

Precis vid Gustavsvik där vi hyrde vår lägenhet ligger ett naturreservat. Galgbacken heter det. Mindre charmigt namn men imorgon vill jag utforska det lite mer. Älskar Gotland! 😍😍

Ett besök vid Getåravinen

I måndags så åkte jag, Rickard, Samuel och Ida till ett naturreservat utanför Norrköping. Alexander ville inte följa med. Det var lite klurigt att hitta hit, där vi åkte fanns det inga givna parkeringsplatser. Så vi ställde bilen längs med vägen vid en orange plupp som visade att leden började där. (Fanns fler så det var bara att välja och vraka, nästan iallafall)
Först följde vi leden åt ena hållet men Samuel som gick först tyckte inte att det var något kul efter en bit så vi vände och gick åt andra hållet istället.
 
Jag blev sugen på att plocka svamp. Karl Johan (svampen på bilden) har jag inte ätit eller plockat på flera år. Minns hur jag och pappa gav oss ut och plockade svamp.
Jag har aldrig sett en så stor skalbagge, Lite längre fram stötte vi också på en helt vit fjäril. Det var ingen citronfjäril. De känner jag igen. Det här var en annan fjäril. Den var häftig att se. Måste googla framöver och se om jag kan hitta vilken sort det var.
 
 
Molntäcket sprack upp och solen sken mellan träden. Fantastiskt vacket! Jag ångrar mig att jag inte tog med systemkameran. Särskilt eftersom att en del av bilderna som togs blev suddiga.
Älskade att vandra här. Hela tiden hörde man bäckens porlande. Tänk lite mer regnig sommar, då blir flödet ännu högre. Underbart ju! På vägen tillbaka fick vi springa, hehe för Ida fick världens fart i benen. Så roligt att se!