Att det är första maj

Nu har jag varit hemma en stund  och sitter i soffan och äter knäckebröd med smör och ost på. På tv:n går noll tolerans. Den gamla filmen som jag sett hundra gånger vid det här laget. Med en liten överdrift såklart. Jag tycker fortfarande att den är väldigt bra. 
Månadens första träningspass blev att cykla till jobbet, hade tänkt cykla hem med men så var jag tvungen att hjälpa till med en sak så då kände jag att det blev så sent. Rickard var snäll och kom och hämtade mig och cykeln. Behöver krypa ner nu eftersom jag jobbar imorgon med men känner mig fortfarande relativt pigg. 

Från en sak till en annan men som jag ändå funderat på ett tag. Varför är man som vaccinerad så rädd för den som inte vill vaccinera sig? Om nu vaccinet fungerar som det ska så har man ju ingenting att oroa sig för. Det är så ologiskt men det är väl lite så det är kanske. Rädsla gör att man slutar tänka förnuftigt. Vad finns det för mening med att vaccinera sig om man man fortsätter att vara rädd och inte lita på att man har ett skydd. Ja, bara lite kvällstankar så här innan jag ska krypa ner. 

Att baka en ananaspaj

Min absoluta favoritpaj är ananaspaj. Tänkte lägga ut receptet på pajen som jag gjorde till Rickards födelsedag. Med äkta smör så smakar botten som knäckkakor.  Så vansinnigt gott!
Tid: 40 minuter
Ugnstemperatur: 175 grader
Antal portioner 4-6
Till pajdegen behöver du:
150 gram smör
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Fyllning:
3 små burkar krossad ananas
2 dl creme fraiche
1 ägg
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
Så här gör du:
Börja med att ta fram smöret så det blir rumstempererat. Rör sedan ihop smöret med strösocker, vetemjöl och bakpulver. Platta ut degen i en pajform som är drygy 27 centimeter i diameter.
Låt anansen rinna av och blanda sedan med cremefraiche, ägg, vaniljsocker och strösocker. Häll fyllningen in pajformen och grädda i 175 grader i drygt 40 minuter. Servera med glass och grädde eller vaniljsås.
 
 

För mig blir det ingen skillnad

Godmorgon!
Efter masked singer igår så gick vi och la oss. Jag somnade direkt trots tupplur på soffan ett par timmar och sov till halv nio. Välbehövligt! Det tar verkligen på krafterna att jobba natt.
Jag skrev igår om östergötlands personliga lockdown och egentligen blir det ingen skillnad för mig. Jag är redan restriktiv med vem jag träffar. Jag gör få undantag så hårdare restriktioner gör ingen skillnad. Ända sedan pandemin började så har jag blivit så tjatat på om att hålla avstånd och inte träffa folk så det sitter i ryggmärgen.
I början av pandemin var jag faktiskt lite rädd och visste inte hur det skulle bli med allt. Att då hålla avstånd och inte träffa folk var så självklart och jag var en av de här som blev irriterade på de som inte bryr sig. Nu är jag inte rädd längre, dels för att jag har mer kunskap och för att för majoriten som får sjukdomen är det inte värre än en vanlig förkylning.
Att regionen gick ut igår med personlig lockdown tror jag egentligen inte handlar om att sjukdomen är livsfarlig för de flesta utan om att en nedbantad vård ska få en chans att hinna med. Personalen är utsliten och säger upp sig. Att de ska få en chans att hinna med.
Det är ett stort problem men det har politikerna byggt upp för under flera år. Jag har skrivit om det förr men man inte spara på sjukvården. En vacker dag får man äta upp det. Som nu. Nu ser man verkligen konsekvenserna av vad flera års personalflykt gjort med vården.
Därför blev jag så irriterad när jag läste om att digitaliseringsministern vill lägga 30 (!!!) miljoner på utvecklingen av ett vaccinpass. I en regeringsbudget är kanske 30 miljoner en droppe i havet. Men jag tänker att för de pengarna kan man anställa fler huvuden inom vården. Det är ju där pengarna behöver satsas. Nu och inte sen.
Det är lördag och det innebär länka till andra bloggar. Trevlig läsning. Kanske hittar du någon ny favorit.