Det händer titt som tätt att jag får frågan hur jag egentligen orkar träna som jag gör. För mig är det enkelt. Utan fysisk aktivitet så mår jag riktigt dåligt. Jag blir stissig och det kryper i hela mig. Längtan efter att röra på mig är alltid som störst när jag varit stilla några dagar tex i samband med att jag varit sjuk.
Det betyder inte att jag alltid vill träna och väldigt ofta känner jag för att ändå låta latmasken bestämma. Men eftersom jag vet hur jag blir så prioriterar jag den fysiska aktiviteten.
Jag är ändå bra på att vila, har jag en dag där jag kanske har sovit dåligt på natten eller det har varit en tuff dag på jobbet då väljer jag ändå vilan före träningen. På mina sociala medier ser det kanske ut som att jag tränar jämt men så är det inte.
Det jag saknar mest just nu är min älskade pilatesträning. Den blir tyvärr bortprioriterad eftersom jag fokuserar på löpning och att ha chansen att klara det tuffare löptestet. Sen vet jag att fokuset på styrka, inre stabiliserande muskler är det jag behöver med. Jag saknar rörligheten, det blir inte naturligt att jag stretchar efter mina matcher eller annan löpträning. Så just nu är jag stel….
Så hur orkar jag då? Det handlar om prioriteringar, jag vet hur dåligt jag mår utan rörelse, endorfinerna efter ett riktigt bra pass är svårt att slå alltså. Träning gör mig glad helt enkelt. Det som gör en glad vill man gärna fortsätta med.
