En snabbvisit till Jungfrun i Lickershamn

När jag skriver det här inlägget så sitter vi i hamnen och väntar på att få åka på färjan. Dessa dagar har gått så fort. Som vanligt för fort. 🥺 Men jag känner mig väldigt glad över allt jag har fått uppleva tillsammans med familjen och J. 
Efter frukost och röj i lägenheten så åkte vi till Lickershamn för att besöka Jungfrun. Tidigare år har jag mest varit rädd när Samuel klättrat ner på baksidan. Men idag hängde jag på och det ångrar jag inte. Fantastiskt vackert ju. Var tvungen att klättra upp igen för att hämta kameran och fota lite. Ville inte dra med systemkameran ner så tog mobilen och fotade med och det blev ju bra. På min instagram @hannafialotta så ligger just nu två klipp ute om du vill se hur det ser ut.

Dessa bilder är alltså Jungfrun och omgivningen från nedan eller vad man  ska säga. Vägen upp ser värre ut än vad den är. Men visst fick jag använda mina benmuskler. 

Jungfrun är Gotlands högsta rauk med sina tolv meter. Det finns en sägen kring Jungfrun. Funderar alltid på om den är sann eller om det bara är hittepå.  Historian handlar iallafall om en pojke och en flicka som blir kära i varandra. Det gillar dock inte fadern till flickan så han sätter upp henne på Jungfrun och om pojken kan rädda henne får de gifta sig. Pojken sa ja till dealen och klättrar upp och lyckas rädda henne. Men någon skjuter pojken med en pil och de faller båda ner i havet. Sorgligt!

Allt det ljuva har ett slut

Idag åker vi hem. Jag både vill och inte vill åka hem. Vill hem för att jag längtar efter vår AC. Det har varit så varmt. Igår kväll var det dock ganska kallt så inatt har det varit skapligt att sova. Jag vill inte hem för att jag älskar den här ön. Sorry tjatet men jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar att få vara här och hur gott de här dagarna gör mig. Rickard har skjutsat J till hamnen som skulle med en tidigare båt så just nu sitter jag här i min ensamhet. Barnen sover. Vi har några timmar kvar att göra innan båten går i eftermiddag. Får se vad vi hittar på men det blir inga större utflykter iallafall.
Det är bra att tiden går långsamt ibland. Då går inte livet så fort.
Tänkte avsluta morgonens inlägg med en tanke som jag fick av en kollega. Vem gillar att ha tråkigt eller när tiden går långsamt? Ingen, eller hur. Men efter att ha hört kommentaren som jag kursiverat ovan så har jag tänkt om. Tiden springer, den väntar inte och den går lika fort för alla. Då är det bra att tänka på att när det är långsamt och tiden går sakta så går också livet långsammare. Fin tanke tycker jag.