Fem en fredag vecka 4: Paus

Har du läst mitt förra inlägg? Om inte så scrolla lite. Superviktig insändare kring syn på undersköterskor i äldreomsorgen och hur en del anser det vara högre status om man arbetar på sjukhuset. Jag skulle säga att på många sätt är det svårare att jobba på äldreboende. På sjukhuset är man aldrig ensam. Det finns alltid läkare och sjuksköterskor omkring en som vet vad man ska göra. På ett äldreboende däremot måste jag ta beslutet om jag behöver kontakta sjuksköterskan, ta beslut om det kan vänta eller om jag kanske till och med kan lösa det själv. Den typen av beslut behöver jag inte ta på samma sätt på sjukhuset.

  • Gått igenom några av första närträffens föreläsningar. Fick skrivkramp efter ett par timmar kan jag säga.
  • Tänkte börja med uppgiften kring strålskydd men konstaterade att den kommer bli klurig. Kommer behöva PM från regionens intranät som jag hoppas att de har.
  • Fått årets första match, en träningsmatch som huvuddomare. Med assisterande. Känns kul faktiskt att få börja med. Så jag skyndade mig med att lägga i ledighet så jag inte får fler matcher på datum då jag är upptagen.
  • Tagit en tupplur. Oj så underskattat det är med tupplurar.
  • Byggt pussel med Ida.
  • Sprungit tre snabba kilometer. Det gick på 16 minuter. Bra pass!

Så det var sammanfattningen kring gårdagen. Nu tänkte jag svara på Elisas fem en fredag.

  1. Vad har du just nu för favoritmellis? Leverpastejmacka med röd paprika på. Så gott ju.
  2. Vad gör du för att stänga av, om bara för en stund? Pilates är bra till det men ibland räcker det att bara slöscrolla på instagram.
  3. Hur länge kan du fokusera innan du behöver ett brejk? Max en timme, därefter börjar tankarna snurra.
  4. Vad behöver du återuppta? Min pilatesträning.
  5. Vad behöver du pausa? Jag har ett par spel på min telefon som jag ibland kan fastna i. Om jag inte börjar så är det lugnt.

Högre status att jobba på US än på äldreboende?

Godmorgon! Idag tänkte jag dela en text som Rickard har skrivit. Han skickade in insändaren i förrgår och den blev publicerad redan dagen efter. Tänkte jag skulle dela den här med. Det är viktigt att lyfta hur synen på undersköterskor och äldrevården faktiskt är. Det är ett viktigt yrke som vi inte klarar oss utan.

Det är svårt att rekrytera undersköterskor med god kompetens till äldrevården när synen på den är så skev. Jag känner många anställda i äldrevården som inte vill nämna utanför arbetsplatsen att man jobbar i äldrevården.

Det har nu under en längre tid varit svårt för olika utförare inom äldrevården att hitta kompetent personal. Jag var färdigutbildad undersköterska 2004 och arbetade i början inom olika områden. Områden som sjukhuset, personlig assistent, hemtjänsten med mera. Sedan 2010 har jag arbetat i äldrevården på vårdboende. Jag älskar mitt jobb trots att lönen är kritiserad och arbetsvillkoren sådär. Men alla mina kollegor, chefer även de äldre jag hjälper anser mig kompetent och jag har en vilja att lära mig mer och utvecklas. Konstigt nog finns det ett problem med just kompetensen.

Bland vänner och bekanta får jag höra att jag i deras tycke borde arbeta på sjukhuset istället. Jag har även haft mycket kompetenta kollegor och nära anhöriga som slutat arbeta i äldreomsorgen för tjänster just på sjukhuset. Ingen skugga över detta eller dessa personer. Men problemet är att genast anses dessa personer ha högre status än oss som stannar i äldrevården och ger de äldre kompetensen som de är värda. Till och med i min närmaste krets får jag höra denna visa. Att undersköterskearbetet på sjukhuset har högre status trots att vi har exakt samma utbildning, bara olika arbetsuppgifter.

Så klart att det blir svårt att rekrytera undersköterskor med god kompetens när till äldrevården när synen är så skev. Jag känner många anställda i äldrevården som inte vill nämna utanför arbetsplatsen att man jobbar inom äldrevården. Detta eftersom reaktionerna många gånger blir nedvärderande.

Tänk vad många fler som skulle välja yrket om man även utanför arbetsplatsen skulle få höra att man har ett värdefullt yrke. För en sak är säker efter alla år i yrket: om man visar de äldre att man brinner för sitt jobb, visar god kompetens och bra bemötande och ett leende. Då får man iallafall av de äldre individerna man hjälper höra att man är värdefull. De äldre ger mycket uppskattning om man visar att man förtjänar det.

En önskan vore att allmänheten och sin närmaste krets också någon gång kunde ge en glimt av att arbetet är värdefullt. Då skulle det nog bli lättare att få bra rekryteringar till våra vårdboenden runt om i Linköping och resten av landet. Äldrevården är inte ett yrke vem som helst klarar. Här finns svåra situationer att hantera. Allt från svåra etikfrågor till sorg, död, smärta, ge rätt läkemedel och kriser och infektioner. Listan kan göras lång med svåra arbetsuppgifter och då krävs god kompetens, alltså inte vem som helst.

”Undersköterska som brinner för en god vård”