Fyra övningar för rumpan

Tror du jag kom upp ur sängen i morse för att cykla till jobbet? Jo då, utan problem faktiskt. Men jag kan ha blivit hjälpt av att kag två dagar i rad kommit i säng tidigt, somnat innan nio. Enligt termometern skulle det vara nästan fem minus så jag drog på mig tre par brallor, dubbla strumpor och tre långärmade tröjor utöver träningsjackan. Jag ville inte ha min stora dunjacka på mig när jag ska cykla för jag har inget bra ställe att hänga jackan. På mitt gamla jobb fanns det torkskåp och det hade ju inte varit dumt med samma möjligheter här. Men man kan inte få allt. Iallafall, tillbaka till dagens cykeltur,26 kilometer tur och retur. Konstaterade att jag som fotbollsdomare har bra springkondition men cykelkondition not so much. Eller så berodde det på att bakdäcket var halvfullt med luft. Men det märkte jag först hemma….. Note-to-self är att inför ny cykelsäsong, kolla luften i däcken……

Så nu tänkte jag fortsätta på träningstema genom att tipsa om fyra övningar som jag gjorde häromdagen. Det är riktigt bra övningar där du på ett relativt enkelt sätt får både styrka och balans.

Några tips:

  • Aktiva magmuskler
  • Var noga med att aktivera rumpans muskler.
  • Om det inte känns något så är inte rumpmusklerna påkopplade.
  • Händerna under axlarna, knäna i linje med höfterna
  • När du tänker att ditt ben är rakt. Sträck det mer.

”Hon är värdelös”

”Hon är värdelös”

Dessa ord ringer titt som tätt i mina öron fast det var ett par år sedan. I det här fallet var det inte riktat mot mig men tanken etsade sig fast. Om man säger så om en person till mig hur mycket struntprat pratas det då bakom ryggen på mig? Jag är definitivt inte perfekt, ibland hoppar det grodor från min mun också. Men jag försöker tänka, kan jag säga det här direkt till den person det gäller. Kommer jag fram till att ja, det kan jag, då är det inte skitsnack. Säger jag däremot något som jag känner att jag vill dölja och inte kan stå för. Ja då är det definitivt en varningsklocka.

Mycket tankar kring struntprat om andra nu men det är på förekommen anledning. För en vecka sedan fick jag höra något som någon sagt om mig. Och jag borde inte lägga energi på det men jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Har alltid sagt att jag inte är långsint men jag vette katten alltså om det fortfarande stämmer. Inte i vissa fall kanske och absolut inte i det här fallet.

Kanske för att det i det här fallet ändå är kritik mot min person, ”du ska inte tro att du är något”. Jantelagen i sitt esse…. Kanske för att min självkänsla redan är i botten. Eller kanske för att jag är inne i en dålig period i mitt sätt att tänka om mig själv. Snart är jag snäll igen, behöver bara grubbla och älta en aning innan jag börjar klättra upp ur mitt hål av dåliga tankar igen.