En vanlig måndag

Bloggstund på hotellet igår och så gårdagens jag. Älskar de där tightsen! Tröjan är också en ny favorit. Och så gårdagens lunch som jag glömde att ta med i min söndagslista. Den där biffen, nom nom nom!

Så lite kort från dagen: jag har såklart jobbat som du vet från dagens tidigare inlägg. Om du varit in tidigare vill säga och läst det. 🙂 Fick besked om att jag är invald som skyddsombud så kommer gå en utbildning framöver. Men det kommer bli först nästa år. Vilket ju är snart men känns inte så. På måndag är det första december. Är inte det lite galet? Nyss var det sol och varmt och semestertider.

Idag kände jag att det är dags att komma igång med träning igen. Förra veckan blev det ju inte så mycket fysisk aktivitet. Jobbade flera nätter vilket verkligen tog på krafterna och i helgen var jag inte hemma. Så dagens komma igång-pass blev en kvart på löpbandet, varva gång med jogg och så sista fem minuterna gång. Jag tränade också en stund pilates. Jag tror att det är det som behövs för att bli av med min onda muskel. Alltså mer riktad styrketräning till de små muskelgrupperna som är svåra att komma åt med min vanliga träning som jag kör. Nu är det snart sju månader sedan det började göra ont och inget hjälper. Det enda jag kan göra nu är att få till rörlighetsträning och pilates. Disciplin är det som behövs!

En promenad till Rosenlunds bankar

Godmorgon!

Det är måndag igen och en ny vecka. Efter helgens strapatser är det dags för jobb igen. Det här inlägget är således tidsinställt och skrevs efter jag varit ute på morgonpromenad innan kursen drog igång igår. Under middagen i lördags kväll fick vi tipset att ta en morgonpromenad och se utsikten över Vättern. Jag var nog den enda som nappade på förslaget. Åtminstone så såg jag inte till någon av deltagarna på min kurs.

Rosenlunds bankar ligger bara 500 meter från RC hotel i Jönköping där kursen hölls. Det finns en trevlig rundslinga på dryga kilometern. Utsikten över Vättern är magnifik men på grund av rasrisk kan man inte gå ut på kanterna. Det fanns små stigar här och där så fick känslan av människor ändå utmanar ödet. Inga skyltar om vägvisning behövs. Det är öppna ytor, med andra ord ingen risk att gå vilse.

När jag kommit en liten bit kunde man gå nerför en trappa. Där ville jag bara stanna och vara en stund. Inte tänka på något elände alls. Solen höll på att gå upp och vattnet färgades rosa och blått. Lyckades inte riktigt fånga det vackra med mina bilder.

Slingan ledde sedan vidare:

Tänk en dag när det är strålande sol och klarblå himmel. Det var nämligen fantastiskt vackert när solen var på väg upp men delar av himlen övervägande molnig. När jag vände mig om såg det ut så här:

Synd att klaga eller hur!