Sommartid men det är snö ute

Inatt ställde vi om klockan till sommartid och det är snö utanför fönstret. Det ingick inte i mina planer. Vi skulle åkt iväg över dagen idag och tränat flera pass och umgåtts men på grund av sjukdom är vår dag inställd. Kanske var lika bra med tanke på hur ont det gör i mina höfter idag. Det gör ont mer eller mindre hela tiden och att ta mig upp ur sängen är ett rent elände. Jag ska ta smärtstillande nu i en vecka innan jag ringer vårdcentralen. De kommer säkerligen vilja att jag testar smärtlindra först.
I förrgår ville Ida att jag skulle vända på en av hennes hyllor. Starta upp ett sådant projekt halv nio på kvällen kändes inte så lockande. Av erfarenhet vet jag att det inte bara är att vända på hyllan. Det blir rätt stökigt på kuppen. Så igår förmiddag så hjälpte jag Ida med hyllan och sedan rensade vi och röjde. Blev ju rätt bra till slut även om det är väldigt rörigt i början….

Sent på eftermiddagen åkte vi iväg till parkourparken. Vi klättrade i nätet (jag och Ida) medan Alexander och Rickard sprang några varv. Det är så bra på parkourparken för de har även byggt en 400metersbana. Jag, Rickard och Alexander körde även en tävling. Jag och Alex sprang 2 varv och Rickard skulle springa tre varv. Den som kom först vann. Det blev även ett gäng intervaller av ”idioten” (klipp finns på instagram @hannafialotta) så jag fick till ett bra pass. Men den som imponerade mest var Alexander med sina dryga fyra kilometer löpning. Efter kvällsmaten gick han ut igen och tog en kvällspromenad. Jag och Rickard kröp ner tidigt och tog sovmorgon idag. Det var inte helt fel måste jag säga.
 
 
 
 

Nedmonteringen av vården

En sak som jag har börjat irritera mig på är det konstanta pratet om att läget är allvarligt i vården. Ja, läget är allvarligt. Men sanningen är ju den att det är inget nytt. Det var kris i vården innan pandemin också. Till exempel långa väntetider för att få träffa specialistläkare, lång väntan på operation och så vidare. Skillnaden nu är att det uppmärksammas på ett annat sätt. Även innan pandemin var det sjuksköterskebrist och vårdplatser drogs ner på för att klara bemanningen på sommaren. Ibland hjälpte inte det utan många fick ekonomisk kompensation för att helt avstå semester. Vi pratade övertider redan innan. Hade inte sjukvården monterats ner så mycket redan innan pandemin kanske det inte alls varit lika allvarligt läge. Hade sjuksköterskor fått bra lönevillkor och andra vettiga villkor också hade vi inte haft den brist på sjuksköterskor som vi har. Den beror inte på pandemin. Inte från början utan från början handlar det om politiska beslut. Dåliga politiska beslut som inte står pall en kris. Stockholm är specifikt utpekade nu under pandemin men jag hittade en artikel som visar att nedmonteringen av vården i Stockholm började långt tidigare. Hösten 2018 varslades 800 personer till exempel. Man kan inte dra ner på personal i vård och omsorg utan att det märks. Så vi återkommer till dåliga politiska beslut och de konsekvenserna får vi ta nu. En nedmonterad sjukvård står inte pall för en pandemi!

Välkommen in i mitt vardagsrum

Min blogg är som mitt vardagsrum. Du är välkommen att sitta ner med mig och prata och diskutera om saker och ting.  Vi behöver inte hålla med varandra men det ska vara högt i tak och vi ska kunna prata med varandra med trevlig samtalston.  Lyssna på varandra och visa varandra respekt. Jag vill ha en diskussion där man kan prata om olika saker utan att försöka övertyga den andre om att man har rätt. Inget ”den som har bäst argument vinner”. För det handlar inte om att vinna utan om att delge tankar, utvecklas och lära sig något. Ibland kanske man helt enkelt får komma fram till att ”jag håller inte med men jag tycker om dig ändå”.
Ja, bara lite fredagstankar som jag tänkt ett tag. Jag är förskonad från elaka kommentarer. Inte ens när jag delgav mina vaccinationstankar fick jag höra elakheter. Irriterad ton gick att läsa mellan raderna men inga regelrätta otrevligheter. Eller så har jag inte ”lyssnat”, hehe. 
Nu har jag en ledig helg framför mig iallafall. Morgondagen är oskriven men söndag blir tuff. Vi har ett inplanerat träningsläger framför oss. Rickard har alla planer klara men har inte delgett särskilt mycket. Det ska bli väldigt roligt faktiskt! Önskar dig en härlig fredag!
 

Fem en fedag vecka 12: John Blund

Det är dags för veckans fem en fredag hos Elisa. Veckans tema är John Blund. 
  1. Vad är det sista du gör innan ögonen stängs för natten? Det sista jag gör är att ställa klockan på mobilen så jag vaknar i tid. 
  2. Vad handlade din senaste dröm om? Jag drömde om mina barn. Men jag minns inte exakt vad den handlade om. 
  3. Hur många timmar sömn per natt brukar du få? För lite generellt, när jag jobbar kväll somnar jag sällan tidigare än elva och det är egentligen för sent när klockan ringer halv fem på morgonen. Piggast blir jag när jag lägger mig innan nio. 
  4. Är du en morgonlärka eller nattuggla? Morgonlärka är det för mig. 
  5. När sover du som bäst? När jag får sova i Rickards knän i soffan. Då sover jag som en gris. 

Några vardagliga betraktelser

Känner att det är dags att skriva ner några rader här i min blogg som förra veckan fyllde 14 år. Kan du fatta att jag bloggat på samma adress i 14 år. När jag började tänkte jag att det var en fluga som snart skulle gå över. Det bästa är att jag har så mycket dokumenterat, saker som jag annars hade glömt bort. Ofta går jag tillbaka i mitt arkiv och läser det jag skrivit, då blir jag påmind om saker jag tänkt och gjort. Det uppskattar jag verkligen. Men att skriva att jag bara bloggar för min egen skull hade varit lur. Bästa jag vet är att få respons på det jag skriver.
Från ett bankmöte
Det var knas med bankid i veckan om man har androidtelefoner. Jag trodde dock att det var knas med min telefon så avinstallerade appen bara för att komma på att jag måste ju skaffa ett nytt på nya appen. Någon säkerhetsdosa har jag inte använt på flera år så det var bara att pallra mig iväg till banken. Där var det kö, bara tre kassor var öppna och i lokalen fick man bara vara 6 personen. Det var en lång väntan utomhus. Det störde mig inte så mycket. Det som däremot störde mig var alla dessa människor som inte hade ro att vänta utan sprang in och ut hela tiden. Personalen hade ett otacksamt jobb att få folk att hålla sig ute i väntan på sin tur. Tycka vad man vill om restrilktionerna men så länge de finns måste man ändå respektera att det är som det är och försöka följa dom så gott det går. 
Jag tror inte att det är bra för hälsan i längden att använda munskydd i flera timmar varje dag. Andas in sin egen luft hela tiden. Hur mycket plast är det inte i skydden med. Nej, det är ingen hälsokur direkt. Igår fick jag så jobbigt att andas att visiret fick åka på istället. Den som tycker att det ska vara ett allmänt munskyddstvång kan ju testa att jobba med det i flera timmar. Jag tycker att kroppen reagerar mer och mer för varje dag på det där skyddet. Ibland kan jag inte prata med det på för att jag är så andfådd.
Är det det nya nu förresten? Att konstant känna sig trött och sliten och aldrig full med energi. Undrar hur jag hade mått om jag inte hållit igång som jag gör med fysisk aktivitet. Vet du vad jag längtar mest efter just nu? Det är att få känna mig pigg och fräsch. Att vakna med energi. Hur många kommer vi vara som indirekt blir sjuka av pandemin. Jag tänker depressioner, utmattning och annan psykisk ohälsa. Jag vill få ny energi och bli pigg igen. Nej nu kan jag inte skriva mer. Måste pallra mig ut till bilen och åka till jobbet. Visst är det skönt att det är fredag!
 

Att jobba med saw

Förra veckans övning var rollover och jag utförde den iallafall fyra av sju dagar. Jag tyckte det var väldigt bra att ta en av övningarna och fokusera lite extra på. Ett av mina mål var att öka mjukheten så jag når golvet med fötterna och jag gör det om jag inte gör övningen med morgonstel kropp. Jag behöver fortsätta jobba med styrka genom omvända crunches. Övning ger färdighet.
Den här veckans övning är Saw. Här är jag nu när jag gör övningen med en morgonstel kropp. Finns mycket att jobba med, rotationen, armarnas linjer, höjden på främre armen. Att båda sittbenen är i mattan när jag roterar och fäller i höften. Saw är en övning som jag verkligen inte gillar. Anledningen till det är att jag känner mig så stel och orörlig. Desto större anledning då att utföra den eller hur!
Jag har redan jobbat med den en del ståendes. För mig är det just nu enklare att inte slarva om jag gör den ståendes jämfört med sittande som man egentligen utför den.

                           

Ett bra sätt att modifiera är att jobba med benen i kors och armarna på bröstet. Att i ett första steg fokusera på att rotera och sedan fälla i höften. 
 

Att nästan blåsa bort under morgonpromenaden

Vilken luring!
Jag och Rickard gick ut på en morgonpromenad innan frukost. Då var det grått och trist. Det kändes även som att jag skulle blåsa bort. Nu så här en kvart efter att vi kom in har molnen blåst bort och det är soligt. Dock fortfarande blåsigt. Om jag hade vårkänsla igår när jag var ute och sprang så kändes det mer som höst idg. Känner mig lite snuvad på konfekten, hade jag väntat med promenaden hade jag fått sol på nosen. Frukosten är inmundigad och det blev idag två kokta ägg och en smarrig smoothie. Fast nästa gång ska jag nog strunta i apelsinjuicen.
Dagens planer: vi ska ha ha utvecklingssamtal med Idas lärare, fast inte på plats utan via länk. Jag jobbar ikväll så innan mötet tänkte jag förbereda ett pilatesinlägg som kommer upp under dagen. Och jag kan verkligen skriva under på citatet i bilden. Pilates fungerar, efter några rörlighetsövningar gör det inte alls lika ont i mina höfter.  Så inte nog med att jag ska skriva om pilates, jag ska träna ett pass med. Fast egentligen behöver jag explosiv styrka. Men jag är lite rädd för det för jag brukar få ont i mina höfter när jag gör tex knäböj. Alltså jag ser ju när jag läser det jag skrivit att jag nog behöver kolla upp mina höfter. Känner dock inte för klippkort på vårdcentralen. Jag väntar fortfarande på att få provsvar. Tycker det är så konstigt att proverna inte syns när jag loggar in på 1177. De kanske är katastrofdåliga….

Att bli en bra löpbandslöpare

Efter jobbet gick jag och Rickard ut för att springa. Vi sällskapade upp till spåret men sedan sprang vi var och en i vårt respektive tempo. Jag konstaterade att man blir en bra löpbandslöpare av att springa på löpbandet men springa utomhus är lite annat. Luftmotstånd och backar, allt sånt slipper man när man springer inomhus. Om man inte ställer in löpbandet på lutning vill säga men hur ofta gör man det. Inte jag iallafall om jag inte specifikt ska springa i backar….
Det var segt uppför såklart men samtidigt var det så skönt att komma ut och springa. Känner mig pigg och glad nu även om det var jobbigt just under tiden. Vårkänslan var total, när jag lämnade huset var det tolv grader enligt min app. Underbart ju! När jag kom hem stängde jag av klockan på 6,3kilometer. Årets längsta runda utomhus. 😁

Att inspireras och vikten av vila

Inspirerad av IngMarie tänkte jag börja med ett veckans ord. Eller snarare ett veckans klipp just den här veckan. Den här videon har jag bloggat om tidigare. Har du sett den? Den går aldrig ur tiden för mig och jag får energi. Energi till att ta tag i det jag drömmer om med förnyad lust och passion. Jag har en ny övning som jag ska fokusera på den här veckan men det kommer jag skriva om imorgon. Då tänkte jag också berätta hur jag tycker att det har gått med förra veckans fokusövning.
Så skönt det var imorse när jag vaknade och känna att jag fortfarande hade ont men inte alls lika ont som igår. Idag tog jag bilen till jobbet för att kunna springa relativt obesvärat. Någon måtta får det vara med fysisk aktivitet känner jag. Att lyssna på kroppen när den hintar om olika saker är viktigt och jag må träna mycket men jag tummar inte på vilan. Vill kroppen vila så får den det. Det gäller bara att lära sig skilja på latmasken och när kroppen verkligen behöver vila. Den balansen kan vara nog så svår. Det är verkligen härligt väder så idag ska jag nog springa utomhus. En runda i skogen, visst låter det som en bra plan! 

Jag kommer på mig själv med att hålla andan

Det har verkligen varit en hemsk dag idag sett till värken i mina höfter. Känns som att jag har axlarna uppe vid öronen och bitvis håller jag andan. Jag är rädd för att böja mig framåt för att det gör ont och jag undviker helst rörelse. 
Tänk om det är så att min kropp har blivit  för gammal att träna på den nivå jag vill och behöver för fotbollen. Jag kanske skulle nöja mig med att mysjogga ibland och bara träna pilates. Fokusera på feelgoodträning och inga krav. Men jag vill fortfarande döma och jag är inte redo att sluta. Nej, det här en tillfällig svacka som snart vänder. Jag ska äta pannkakor nu och efter maten ska jag sträcka ut på mattan och göra några lösgörande pilatesövningar. Jag måste!