Som ett aprilskämt

Det är måndag och annandag påsk. Har du haft det bra i helgen? Jag har haft en lugn dag på jobbet och en helt okej start på veckan. Sov lite knasigt i natt, jag vaknade en hel del och funderar över om det beror på att det blåste så mycket. Det viner fortfarande runt knutarna.
Lite påskpynt på mitt köksbord. Ja så har jag hängt upp några ägg och hjärtan på mina blommor i hallen. Det närmsta påskpynt man kan komma. Häromdagen åkte också julvaxduk bort. Vi har gärna vaxdukar på köksbordet. Det skyddar bordet från repor och så är det lätt att sköta.
Alltså vädret idag, verkligen typiskt aprilväder. Vid lunch snöade det och när jag åkte hem från jobbet var det strålande sol. Har ingen aning om temperaturen men det kan inte vara mer än fem grader. Jag har inga planer för kvällen mer än att Ida är lovad påskbord. Det blir bland annat hemgjord potatisgratäng och Ida har önskat mina hemgjorda köttbullar. Så det är bäst att snart sätta igång så det inte blir kvällsmat alldeles för sent.

Att få en stund på mattan

Så här kan det kännas ibland…. Därför är det skönt att få sträcka ut på mattan. Även om jag kommer på mig själv med att hålla andan ibland.
Kvällens klass som jag körde via PilatesAnytime var basicövningar men med en twist så det kändes rejält utmanande. Ibland kände jag även att instruktören pratade lite för mycket men bortsett från det så var det ett riktigt bra pass. Skönt att ha fått till nästan två timmar pilates den här veckan. Tänk om jag kunde orka hålla i det nu. Fokus på bra träningspass där jag når mina mål. Det kräver att jag sover bra så bäst att krypa ner i sängen nu. Imorgon ska jag upp tidigt och jobba. Jobbar dag och sedan kväll och det passar bra tycker jag med en ledig dag på onsdag. Då vill jag göra något med familjen.

Söndagslistan vecka 13

Idag har jag roat mig med att springa en runda, träffa mamma och rensa bland alla mina tusentals bilder. Jag förstår inte varför jag sparar x antal selfies eller träningsbilder med samma motiv…. Samma sak med suddiga bilder. Idag var jag dock skoningslös. Relativt iallafall. Det var mysigt att träffa mamma igen här hemma. Det är ett år sedan hon var här sist. Sen har vi såklart träffats några gånger men hemma hos henne och pappa. Jag har varit hård med restriktionerna men ibland behöver man ses ändå. När Samuel var liten så jobbade Rickard som personlig assistent. På onsdagarna jobbade han alltid kväll och då sågs mamma och jag i stort sett varje onsdagseftermiddag. Förmiddagarna var städdag och så eftermiddagarna var mammatid. Min mamma! 💝
Veckans ord: Tja, lågt blodtryck. Egentligen ville jag ha ett flashigt citat här men efter att jag städat bland alla bilder kan jag inte längre hitta den jag tänkte mig. 
Känsla: Tja, den här veckan började lite knaggligt med lågt blodtryck och yrsel. Som tur är så har det blivit bättre.
Låt:
En hel hög nostalgi genom Ace of base´s happy nation.
Träning: På grund av mitt mående har det inte blivit så många pass. Sex kilometer promenad i fredags, en halv intervallstege i onsdags och så 1 timme pilates i torsdags. Idag blev det 5,6 kilometer på en halvtimme.
Köp: Inget alls faktiskt.
Veckans mest lästa blogginlägg:
Väder:  Soliga dagar men iskalla nätter.
Godaste:
Rickards smörgåstårta som vi åt i fredags.

Fem positiva från veckan:

– Häng på hotell med Rickard ovh firade vår 16-åriga bröllopsdag. Vi testade The box hotel. Helt okej säng och rum men frukostpåsen vi fick upp var lite ”beige”.
– Bebisgos!
– Min mamma kom hit en sväng idag. Det pratades om allt mellan himmel och jord. Väldans mysigt faktiskt. Vi åt Rickads kladdkaka och mammas sockerkaka till fika. Mysigt värre!
– Att jag avslutar träningsveckan med en bra känsla fast den började blaha.
– Elefantörat jag fick av M, vi ses inte ofta längre men har alltid tusen saker att prata om.
– Barnen har påsklov. På onsdag är vi lediga allesammans så då ska vi göra något är tanken.

Ett snabbt träningspass

Jag har suttit på förmiddagen med mina bilder som jag har på datorn. Alltså det är verkligen hur många som helst och tiden bara springer iväg. Men jag har också utnyttjat söndagen till att träna. Mitt mål för dagens löppass var att se hur långt jag kan komma på trettio minuter. Jag har skrivit om det förut men min form är verkligen varierande från dag till dag. Vissa dagar är det inte ens att tänka på träning och andra dagar känns det som idag. Pigga ben, piggt huvud och pigg kropp. Så jag hann 5,6 kilometer på dagens runda. Jag avslutade passet med att köra styrka. Det blev explosivet med hjälp av utfallsteg med hopp, benstyrka med marklyft och så fick mina armar en del kärlek i form av bicepscurl och styrka för triceps och axlar. Men jag får ont i mina höfter av benböj och marklyft. Det är inget bra ju eftersom det är den typen av styrka som jag måste träna.
Mina triceps får alldeles för lite kärlek. Så idag var det dags!

Att leva tillsammans

Att leva ett liv tillsammans är inte lätt. Vi har alla våra personligheter och små egenheter som kan kännas så jobbiga att leva med. Får man barn tillsammans kommer än mer utmaningar. Det kommer toppar och dalar och ibland problem som känns omöjliga att gå ur tillsammans som ett par. Det kan ibland kännas som att kärleken har tagit slut och att man inte vill kämpa mer.
Men efter en djup dal så kommer det alltid ljus igen. Om man orkar kämpa och kommer ihåg varför man bestämde sig för att leva tillsanmmans. Livet är inte lätt.
Igår firade jag och Rickard 16-årig bröllopsdag. Vi har inte alltid haft det lätt. Men vi har valt att kämpa tillsammans. För att vi älskar varandra och för att vi vill leva tillsammans.
Vi firade vår årsdag med att äta hemgjord smörgåstårta tillsammans med barnen och efterrätt. Kärleksmums med kinapuffar på och en klick grädde. Jag och Rickard tog sedan in på hotell en natt här i stan. Vi träffade inte en människa förutom oss själva. Frukosten kom upp på rummet, macka, yoghurt och lite dricka. Det var mysiga timmar tillsammans!
Idag är det påskafton och Ida har fått sitt påskägg. För grabbarna blir det en varsin slant tänkte vi. Nästa stora fråga är vad vi ska äta till lunch. Hade inte planerat något påskbord men Ida önskar visst det. Vad ska du äta idag?

Att träna pilates, fira 16-årig bröllopsdag och fuldansa i köket

 Godmorgon!
Idag är det fredag och långfredagen! Barnen har nu gått på påsklov, jag ska dock jobba idag. Det är inte bara långfredag, idag firar jag och Rickard 16-årig bröllopsdag. Stort grattis till oss får jag lov att säga. Det har inte varit lätta sexton år men tillsammans är vi starka! 💖💖💖
Gårdagen spenderades först på jobbet och därefter pilates i Mjölby. Ibland rör jag ihop orden men igår var det värre än vanligt. Men det blev ett bra pass. När jag kom hem åt jag kvällsmat och samtidigt som jag plockade in disk i maskin tog jag en nostalgitripp. Blev så sugen på att lyssna på Ace of base och deras tidigaste album. När jag var barn trodde jag alltid att de sjöng ”cindy I saw the stranger” och inte ”in the eyes of at stranger” i låten living in danger. Ja, vad ska man säga, det kan bli lite roliga felhörningar…. Jag bjöd mina grannar på lite fuldans i köket  Det var kul!. Ida kom och ville spela tre i rad med sitt spel som hon gjort i träslöjden. Det var också roligt. Nu ska jag packa väskan och ta bilen till jobbet. Så här på långfredagen går första pendeln lite för sent för att jag ska hinna. Helt värdelöst måste jag säga. Pendeltrafiken är inte anpassad efter oss som har oregelbundna jobbtider…..

Att röra på sig

Jag är nog inte ensam om att känna att saker och ting är tråkiga. Allt handlar om det där viruset och aldrig kan man göra något utan att fundera över restriktioner och eventuell smitta. Många verkar tro att bara man är vaccinerad så kommer allt bli som vanligt. Men så är det inte. Till och med WHO:toppen säger att vaccin inte är lösningen. Även som vaccinerad måste man ju följa restriktioner och man kan inte slappna av….. Och så var jag där igen. Det här inlägget skulle ju inte handla om virus och vaccin. S.å t.r.ö.t.t på mig själv…
I början av pandemin hade jag tänkt att inte skriva något om den men det har blivit precis tvärtom. Underbara Clara är dock en blogg som lyckats behålla det som är hon och hennes tema. Absolut prat om att inte kunna träffa nära och kära men inget annat om pandemin. Hennes blogg är grym för övrigt. Det hon skriver känns alltid nytt och fräscht. En hit helt enkelt och nu har jag lyssnat på hennes podd ett tag med som jag också verkligen kan rekommendera. Härlig feelgood när den är som bäst.
Så babblade jag iväg. Jag skulle ju dels skriva om mitt träningspass och ge några handfasta tips på hur man kan få in träning i vardagen. Trots pandemi och rekommendationer att hålla sig väck från gym….
Jag har varit hemma från jobbet i två dagar måndag och tisdag, idag var ledig dag på schemat. Yrseln efter det låga blodtrycket ville inte släppa så jag tyckte det var bäst att stanna hemma. Idag har det dock varit okej. Så pass okej att jag ska till jobbet igen imorgon och så testade jag att springa en runda. Det blev fyra kilometer på löpbandet. Det var en sån där dag när jag kände att jag inte hade formen med mig. Men det är ju inte så konstigt att det inte var en bra dag för löpning. Finns ju en anledning till att jag inte var på jobbet måndag och tisdag. Det får bli nya tag på lördag. Jag längtar efter en pigg kropp och knopp. Ibland tänker jag att jag börjar bli för gammal för att träna tuffa träningspass. Fast jag egentligen bara borde bli snäll mot mig själv och tänka snälla tankar. Ibland tänker jag att jag bara ska strunta i allt vad heter att träna för prestation (=döma fotboll) och bara träna det jag gillar och vill för hälsans skull. Så mina tips då till dig som tycker det är svårt med motivation och inspiration.
  1. Följ Elin Kjos på instagram. Mina ”problem” känns bleka i jämförelse. Kan hon så kan jag.
  2. Upptäck youtube. Du kan träna allt du vill hemma i ditt eget vardagsrum. Pilates, hiit, cardio, ja allt. Du behöver inget flashigt gym.
  3. Tänk att all rörelse som blir av är bra för kroppen. Sänk ribban.
  4. Det klassiska att ta trappan istället för hissen är ju aldrig fel.
  5. Naturen! Ut och ströva i skog och mark. Upptäck och lyssna på tystnaden. Att bara vara här och nu och inte bli distraherad av trafik och andra ljud.

När man inte kan ses IRL

Godmorgon!
Jag är så trött idag men idag vet jag precis varför. Jag, Madeleine, Madelena och Jenny träffades på Zoom och snicksnackade till nästan elva. Otroligt trevligt så det kommer vi snart göra om igen. Vi blandade allvar med skratt och det var inga problem att prata bort x antal timmar. Goa tjejer som jag längtar så mycket efter att få träffa på riktigt. När pandemin är över så ska vi ses!
Hur bra är det inte att utvecklingen gått framåt så mycket att vi kan umgås online med människor från andra ställen hemma i vår egen soffa. Det kan såklart inte ersätta att ses på plats men det är verkligen ett bra alternativ.
När jag läser en blogg brukar jag alltid få en bild av hur bloggarens röst låter. Den stämmer inte med verkligheten, haha. Nu kommer jag tex att läsa Madelenas blogg med hennes härliga göteborgska och Madeleine med hennes dalarnadialekt. Jenny och jag har ju träffats (innan pandemin ska jag lägga till) och hon är ”öschötte” precis som jag.
I det skrivna ordet kan det ibland vara svårt att få en rättvis bild av texten. Man ser inte nyanser, inte kroppspråk och beroende på med vilket tonfall man läser kan man få den trevligaste texten att låta blaha. Jag tycker till exempel att en text utan en massa smileys i ett sms låter extremt kort och tråkigt. Känner mig nästan otrevlig när jag inte använder smileys…. 😜😁Men det är ju för att jag är van vid att skriva med en massa smileys till vänner. Kanske inte så passande till chefen däremot…

Jag gillar grönsaker!

Ganska ofta har jag tänkt att det skulle vara trevligt att vi alla äter mer grönsaker. En vegetarisk vecka skulle vara kul att testa, hur mycket pengar kan man spara på att inte köpa kött. Men jag vet inte hur det skulle gå till eftersom barnen inte är ett fan av grönsaker. Nästan varje dag nu i två veckor har jag ätit ett berg av grönsaker. Men barnen vill inte ha. Det som går hem är broccoli, majs och kokta morötter. Det kan man inte basera en hel måltid på. De gillar inte heller bönor och linser och vegetariska substitut ska vi inte ens prata om… Det vill i och för sig inte jag heller äta. Varken qourn eller soja lockar mig. Särskilt inte qourn som är processat skräp tillverkat av en mögelsvamp. Hur kan det ens vara tillåtet att marknadsföra som livsmedel och anses minst lika bra som kött. Nej, det kan jag inte förstå! 🤢 Så jag får behålla mina grönsaksberg för mig själv.

Rätt eller fel och om skyldigheter

Jag kommer alltid vara den där lite jobbiga typen som inte sväljer allt med hull och hår. En person som inte rättar sig in i ledet utan ifrågasätter och tar reda på fakta från fler än ett ställe och från flera olika perspektiv. Jag vill heller inte vara på något annat sätt. I dagens samhälle är det än viktigare med ett kritiskt tänkande när man blir bombad med information från så många olika källor. Någon kanske tycker att jag är allergisk mot vetenskap men nej det är jag inte. Jag har valt att vidga mina vyer, att se på saker ur flera olika synvinklar.
Jag funderar en hel del på vem som bestämmer vad som är rätt information. Om man har två studier som båda två går helt emot varandra, hur ska man då veta vad som är rätt. Om man sedan lägger till praktisk erfarenhet som säger en tredje sak så blir det ännu svårare. Sunt förnuft är heller inte samma för alla människor. Så vem bestämmer vad som är den allmänna rätta ”åsikten”. Titta bara på Livsmedelsverket och sin 6-8skivorbrödomdagen-kampanj. Nu vet vi att det inte var så intelligent. Om fem år kommer andra saker vara inaktuella.
Har man som vårdpersonal en skyldighet att dela vissa värderingar? Jo men som vårdpersonal måste jag i mötet med patienter tänka utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag har lagar och riktlinjer att följa. I mötet med en patient går jag inte in med mina personliga åsikter utan anpassar mig efter det som läkaren beslutat och så vidare.
Men som privatperson kan jag inte gå med på tänket att jag skulle ha samma skyldigheter. Jag hittar inget stöd för det resonamanget heller. Här på min blogg till exempel så är jag inte undersköterskan Hanna utan jag är bara jag. Någonstans måste jag ändå få skilja på arbete och fritid. Jag delar med mig av det som jag går och funderar på, stort som smått och ibland sticker jag ut hakan. De som tycker att det är fel, ja, det får stå för dom.