Regnig match

I eftermiddags assisterade jag i herrar div 5. Ad:n som egentligen hade matchen kunde inte. Eftersom det är domarbrist ställde jag upp. Väldigt nyttigt att gå ner någon nivå ibland och döma något annat. Det började ösregna i mitten av matchen, det är dock bara att bita ihop. En skulle ha ett paraply i bakfickan, nä skämt åsido. Det är bara att köra. Planen ligger i en riktig liten idyll, mysigt att komma ut hit. Förra året när jag hade min första provmatch i division 5 så var det just de här lagen jag dömde. Kul ju att komma tillbaka.
 

Go känsla

Grabbarna jag dömde med vill inte synas på sociala medier så därför är jag själv på bild men vi var i Åtvidaberg och dömde match idag. Vilken match och vilken teamkänsla. Allt bara stämde idag och jag fick fina ord från de andra domarna. Det där med att döma med headset gillar jag, att kunna kommunicera med de andra i teamet under matchen underlättar så mycket. Men jag kommer inte köpa egna, det ser nog lite överdrivet ut i de serier som jag annars dömer i.

Ett hett derby

Idag dömde jag, Rickard och brorsan i Norrköping, ett hett division 4 derby. En sån där match som kan sluta lite hur som helst men som vi rodde hem utan några problem. Det var så roligt!
Kvällen avslutades med att jag och Rickard cyklade iväg till fotbollsplanen här där vi bor och kikade lite på en match som gick där. Det har varit en riktigt bra helg!

Dömt match

I eftermiddags var jag och dömde en träningmatch mellan div3 och div 5 tillsammans med två andra tjejer. Det var en riktigt roligt match då det var juste spel och högt tempo. Det är alltid roligt att döma i tjejteam.
Jag kände under matchen att jag behöver komma igång med snabba intervaller igen och explosivitetsträning. Imorgon ska vi springa löptest med division6domarna men på onsdag ska jag komma igång igen med annan typ av träning. 

Fotboll i Åtvidaberg

I eftermiddags var jag och maken iväg och dömde match. Det var en riktigt rolig match. Jag hade rätt om tempot men det var tuffare närkamper än jag räknat med. Det var riktigt roligt, det känns att jag kommit in i rollen igen. Nu behöver jag bara ett gäng matcher som domare så har jag kommit in i tänket igen. 

 
 

En väldans rolig match

Ikväll åkte jag till Motala med två andra domare och assisterade i en träningsmatch mellan ett divisiontrelag och ett som spelar i division fyra. Det var högt tempo och fint spel. En sån där match som gör att jag aldirg vill sluta döma fotboll. En riktig feelgoodmatch!
 

Lördag

Idag har jag och Rickard varit iväg och dömt fotboll. Det är så kul att vara igång igen. Jag dömde som asssisterande och jag längtar efter att komma igång och blåsa också. Jag kände mig så galet seg när jag joggade igår men idag var känslan en helt annan. Det var inte särskilt högt tempo under matchen och jag kände under tiden att det fanns mycket mer att plocka fram om det hade behövts.
Ikväll tänkte jag träna lite pilates, inte ett helt program utan snarare teknikträning. Fokus kommer vara på någon eller några övningar där jag verkligen kommer tänka på tekniken. Tror det blir någon av de sittande övningarna då det är de som jag har svårast för. Hoppas att ni får en härlig lördagskväll.

Det gick inte så bra

Ikväll vet jag inte vad som hände men jag misslyckades rätt så rejält på testet. Jag kroknade efter bara några intervaller. Det kändes som en mental blackout. Jag kunde inte pressa mig, hittade inte ens yttepyttelite vilja att köra någon mer intervall och om det är något jag fått av vinterns träning så är det ett pannben som tar mig genom det mesta. Jag känner mig så besviken på mig själv. Men jag bryter ihop ikväll och kommer igen imorgon. Jag tar dock med mig att sprinten ändå gick bättre än förra året. Jag tänkte tröstäta godis ikväll och imorgon börjar mitt nya nyttiga liv. Mer träning, rätt kost och framförallt mer sömn.

Fotbollslördag

Idag är en sån där morgon när tiden går så sakta. Anledningen? Jag vill komma iväg och döma min match.  Det ska bli så kul! Det är tur matchen börjar tidigt,  kl 12. 

Uppdaterat 20:35 Det var en riktigt tuff match jag dömde. Det var ett toppen mot bottenmöte där varje poäng är viktig. Som helhet är det en ok insats. Många förbättringspunkter men det som jag framför allt fick mycket beröm för är mitt mod, att jag vågar ta beslut som jag sen står för. Det var en match som passade mig, högt tempo och många svåra situationer.

Att göra något som borde varit omöjligt

När jag var barn avskydde jag gymnastik, särskilt fotboll, varför ska man jaga en boll liksom, det är ju inget kul. Det tråkigaste med att vara med var att klasskamraterna klagade så mycket på mig så fort jag inte sprang ”rätt” eller missade en passning. Springa i skogen ska vi inte ens tala om, fy så tråkigt jag tyckte att det var. Mot den här bakgrunden är det väldigt långsökt att jag började döma fotboll.
Rickard började döma fotboll några år tidigare än mig, jag hängde med honom på några matcher och det var särskilt när han dömde en 7-mannamatch pojkar som jag kände att det där ska jag prova på. Det verkade kul.
Första gången jag stod på fotbollsplan i rollen som domare var i en 9-mannamatch ute i Askeby, flickor 13 tror jag det var om jag inte minns helt fel.
Vilken syn det var, ingen känsla för spelet, peka åt fel håll på inkasten och blandade ihop hörna/inspark. Jag råkade till och med vid något tillfälle blåsa offside på försvarande lag….

Men jag vägrade ge mig, började döma lite 5- och 7-manna i Kenty och Tinnis. Sen gick jag steg 1. På den tiden skulle man ha fem godkända matcher för att få bli distriktsdomare (nu ska man åka på ett läger istället, där man blir tittad på, både som domare och som assisterande). Steg 1 gick jag 2007 och 2009 fick jag förfrågan om att åka till Elitlägret i Halmstad och gå steg 2. Vad kul tänkte jag och hoppade på utan några större betänkligheter. Det blev dock ett platt fall.. Såklart.
Men upp igen och fortsätta kämpa. Det som jag då tyckte var roligast var att döma p15elit och p16elit. Högt tempo blev det och många situationer som nog inte alltid blev så bra men jag tyckte det var kul. Damfotboll roade mig inte mycket, tyckte det var svårare att få med mig tjejerna än killarna ute på plan.
Hela tiden fanns osäkerheten att jag borde sluta och göra något annat istället men mot slutet av varje säsong så sa jag ändå till Rickard att jag kör nästa år också och så blev det ett år till och ett till, och ett till… Hela tiden peppade och stöttade han mig utåt fastän han egentligen tyckte att jag var urdålig. Det ska läggas till att han hela tiden varit ärlig och vart efter jag blev bättre och han såg tendenser till att det kan bli något. Då blev han hårdare och kopplade bort man/fru-relationen i fotbollssammanhang, vilket blev positivt för min utveckling.
De senaste två åren var det som att någonting lossnade, jag fick chansen att döma tuffare matcher för jag sa det att ”vi vet att jag klarar av lugna matcher där det inte händer så mycket, nu måste jag ha tuffare drabbningar för att utvecklas”. Testade lite juniorfotboll och förra året dömde jag första div6-matchen. Grymt kul match där jag hade lite förbättringspunkter men där det ändå syntes att det finns en matchledare i mig.
Och nu, en match som huvuddomare i division fem herrar med godkänt betyg. Den matchen var den roligaste jag dömt, utan någon som helst konkurrens. Efter matchen kände jag mig så galet stolt över mig själv och den resa som jag gjort.
Med det här inlägget vill jag säga att inget är omöjligt. Har du motivation, rätt stöttning och en vilja så är inget omöjligt, inte ens när förutsättningarna är helkassa. Vill du något, så kör! Gå på din känsla och strunt i vad du borde klara av enligt alla andra. Du kan bli vad du vill!