Kategori: Hälsa

Det finns flera fördelar med att inte sluta träna trots skada:

– Återhämtningen går snabbare.

– Blodcirkulationen ökar (hör ihop med punkten ovan.)

– Du tappar inte lika mycket muskelmassa om du fortsätter vara aktiv.

Risker med att sluta träna:

– Återhämtningen tar längre tid.

– Du tappar muskelmassa och då inte bara den skadade kroppsdelen utan alla muskler.

– Du når inte dina mål (om du har uppsatta mål)

Jag fick intressanta tankar kring min kommentar om att jag aldrig kommer bli vegetarian. Jag fick också påståendet att modern forskning visar att det bästa är att vara vegetarian. Jag tycker det där är ett intressant påstående. När man granskar forskning är det viktigt att titta på vem som gjort studien, vem som bekostat den och vad syftet är. Kommer att tänka på de här studierna där man dragit slutsatsen att rött kött är cancerframkallande, då är det intressant att fundera över vilken typ av kött har deltagarna ätit och framförallt, hur ser livssituationen ut i övrigt?

Hur kan det som varit anledningen till att människor överlevt vara farligt helt plötsligt? Klart det är skillnad om man äter rent kött eller processad mat som till exempel bacon. Rent biologiskt tror jag att vi är gjorda för att äta kött. Hur överlevde man förr om man inte åt kött? Det finns inte mycket bär/svamp och så vidare som man kan plocka utomhus mitt i vintern. Det finns folkslag som enbart äter kött, fett och inälvsmat och där ser man mycket mindre av det metabola syndromet. Det metabola syndromet är direkt kopplat till livsstil och för högt intag av socker. Där risken att få både diabetes typ 2 och hjärt kärlsjukdomar är överhängande.

Ju mer jag läser desto mer förstår jag att det inte är bra. Jag behöver inte fler argument egentligen för att vilja leva sockerfritt. Men jag är lite rädd faktiskt. Det är ju så lätt att tappa sugen oavsett om det handlar om keto eller något annat. Det är precis vad jag gjorde ett tag. Jag äter precis det jag är sugen på vilket känns i hela kroppen.Jag har inte bara ont i magen utan ont i hela kroppen och så känner jag mig extremt stel. Känns lite som att jag kommer vara tvungen att välja mellan att ont i magen och kunna springa och att inte ha ont i magen men då inte kunna springa. Innan jag är ketoadapterad vill säga. Det är ju vidrigt att försöka springa utan kolhydrater i kroppen. Det är som att kroppen undrar vad jag håller på med. Så jag är lite rädd för att köra igång keto igen. Jag vet vad som krävs och jag vet också hur det känns i kroppen innan den vill använda fett som energi istället.

Nu när jag är skadad är det egentligen perfekt tillfälle att köra igång. När jag ändå inte kan springa utan måste träna lite mer lågintensivt. Så vad väntar jag på egentligen?

PS: Nej, jag har inte läst hela boken än, drygt halva men om den fortsätter som den börjat så ja. Det finns inget att vänta på. DS

Jag fick frågan igår om vilken aloe vera jag dricker och det är Forevers aloe vera gel. Inget utspätt skräp från Nije utan en dryck som innehåller 99,7% aloe vera. Drycken framställs från den delen av aloe veran, nämligen innergelén. Den innehåller inga sötningsmedel, inget socker, färgämnen eller konserveringsmedel.

Jag har druckit aloe vera förut och vet att jag mår väldigt bra av det. Så varför inte starta hösten med en bra vana tänkte jag. Läste att det tar 66 dagar för en ny vana att bli etablerad så check på dag två då.

Jag har inte riktigt lika ont i min vad idag vilket är lite farligt för då får jag lust att vara uppe lmer. Det är lätt att jag blir övermodig och då förlängs läkprocessen. Har parkerat mig i soffan nu efter morgonens fix.

Man har sett i studier att tarmfloran styr i mångt och mycket hur man mår. Jag tänker att bakterierna i min kropp just nu har party på grund av allt socker och gluten som jag just nu matar dom med. På grund av partyt tror jag att motivationen till att bryta mitt mönster av ätande är rätt så lågt men jag tänker att jag får göra som jag säger till alla andra: bit ihop. 

Så vad ska jag då göra med det här då? Det första är att läsa mer såklart. Skrev om att kunskap är trygghet men ibland kan det ställa till det lite också. Särskilt när motivationen just nu saknas till att göra något åt det. Men så som testerna visade vill jag inte ha det.

För fem år sedan satte jag in kopparspiral. Hormoner vill jag inte använda då jag blir väldigt annorlunda i mitt sätt att vara. Jag tror heller inte på att tillföra konstgjorda hormoner. Jag är med i en grupp på Facebook: Kopparspiral/kopparförgiftning med eller utan kopparspiral. Jag var tveksam redan innan till att fortsätta med spiralen och jag blev inte direkt tryggare efter att ha läst andra kvinnors berättelser om hur dåligt de mått med spiral. Jag bestämde mig för att inte sätta in en ny.

Iallafall när jag träffade barnmorskan på kvinnohälsan så berättade jag om mina tankar och det jag får till svar är att ”vi tror inte på kopparförgiftning”. Jag blev så ställd av hennes påstående att jag inte kom mig för att fråga hur hon egentligen menade. Syftade hon på sig själv eller också kollegorna på kvinnohälsan. Eller tänkte hon hela organisationen? Det blir så dumt när hon pratar i plural. Om jag av någon anledning träffar henne igen så ska jag fråga hur hon egentligen menade.

Men det jag funderar över hur man kan ifrågasätta just kopparförgiftning. Det finns forskning kring förgiftning som beror på koppar, dock inte forskning kring förgiftning som beror på kopparspiral.

Det kan jag förstå ur läkemedelsföretagens ögon. De vill ju inte att det ska bli bevisat att kopparspiral är dåligt för hälsan. Hur mycket pengar förlorar de inte på det? Det är helt galet att det alltid är ekonomi som styr.

Hälsa ligger inte i deras intresse utan i deras syfte ligger hur de kan tjäna så mycket pengar som möjligt och gå med så stor vinst som möjligt. Ja, jag låter cynisk men det är den krassa verkligheten. Titta bara på CBD-oljan som blev totalförbjuden och nu är det något läkemedelsföretag som producerat cbd-olja. Men då är det bara läkare som kan skriva ut och är inte längre tillgängligt för den stora massan.

Nu kommer jag kanske sticka ut näsan och provocera lite men det jag ska skriva om nu är ett ämne som jag tycker är väldigt intressant att fundera över. Häromdagen skrev Martina om eget ansvar och idag stötte jag på posten ovan från ett av de konton jag följer på Instagram.

 

 

Jag minns när jag var 16-17nånting, jag jobbade helg i stallet på Vretaskolan där jag gick. En dag skulle vi ut och rida. Det gick bra på vägen från stallet men på vägen hem stack hästen som jag satt på iväg. Hemlängtan såklart. I vilket fall som helst så ramlade jag av och landade med högerfoten under mig. Trodde först den var bruten men efter några timmar på akuten konstaterades en rejäl stukning. Jag fick träffa fysioterapeut och fick ett gäng övningar jag skulle göra. Det var inga svåra övningar och det var inte många gånger i veckan de skulle göras. Hur många minuter tror du att jag gjorde övningarna? Inte alls många såklart. På grund av det så har jag fortfarande en överrörlighet i höger fotled

 

Man kan inte förvänta sig att bli bättre om man inte är beredd på att göra jobbet som krävs. Ungefär som de som anlitar PT men sedan inte får det resultat de vill. För att få resultat måste man jobba för det. Andra kan ge en verktyg och tips och trix för att man ska få rätt möjligheter men sedan är det upp till en själv. Det är alltid upp till en själv. Ingen annan kan göra jobbet åt en.

 

Så om jag vill må bra kan jag inte lägga det ansvaret på andra. Påverkan kan dock komma från många olika håll men i slutändan är det bara jag som kan ta beslutet vad jag ska göra eller inte göra för att må bra.

Bilden ovan hittade jag hos Kamilla, tyckte den var så bra så snodde den skamlöst. Det senaste halvåret har varit ganska jobbigt. Det känns lite som att jag ballat ur totalt. Kosten är ett skämt, ingen pilates, lite rörlighetsträning och sömnen… Ja, vad ska man säga. Allt som jag vet att jag mår bra av är saker som just nu ligger på hyllan. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte riktigt har orken att ta tag i mig själv. Jag är däremot väldigt glad över att jag gjort en massa roliga saker med familjen, det har varit en bra semester och de sista dagarna ska jag verkligen njuta av.

Så jag hittade en lista hos Engla med punkter som hon vill ändra på, för att må bra. Viktiga punkter som sömn, träning, bra kost, strukturera upp vardagen och kanske någon egentid. Så återigen ska jag strukturera mig själv och göra de rätta valen för mig.

Jag har skrivit det förut men det är så konstigt att det är det som man mår bra av som är svårast att ta tag i. Det är ”enklare” att gå och lägga sig för sent, slarva med kosten och så vidare än att faktiskt göra de rätta valen.

I några dagar nu har jag ätit mackor och hur mår jag av det? Tog ett nytt test för att verkligen kolla om jag har celiaki och nepp, det har jag inte. Men däremot har jag en överkänslighet. Inte efter en macka men när det som nu går flera dagar med slarv. Jag behöver verkligen min ketogena kost och jag hade en plan men den gick åt skogen. Men ansträngde jag mig tillräckligt eller lät jag det bara bli som det blev.  Eftersom att kroppen är seg och dann på vanlig kost kan jag lika gärna köra strikt istället. Då vet jag ju att jag mår bra! Betydligt bättre än nu. *Suck*

Känns som att det här inlägget blev ganska rörigt men skrev bara ner tankarna som de kommer.

Jag blir så irriterad! Jag lägger mig inte i hur andra väljer att äta eller att inte träna, om jag inte blir tillfrågad förstås. Så varför ska då andra lägga sig i vad jag väljer att stoppa i kroppen?

Kanske att jag får skylla mig själv när jag har en öppen blogg som är fri för andra att läsa och kommentera. Här i min blogg väljer jag dock att skriva om det som jag tycker om och mitt liv. Passar det inte så finns det miljoner andra bloggar att läsa istället.

Så för den som kanske funderar, det jag äter när jag kör strikt är:

– kött, fisk, ägg, smör, talg

– olivolja

–  ovanjordsgrönsaker och den enda frukten är avokado

Det jag plockat bort är godis och allt processat, frukt (som jag ändå inte äter eftersom jag får ont i magen av det) gluten (som är katastrofalt för magen), spannmål och mejerier. Ja och så rotfrukter. Jag är aldrig hungrig, sötsuget håller sig borta på ett annat sätt än när jag äter kolhydrater även om det är bra kolhydrater. Blodsockret åker inte jojo (det gör det när jag äter vanlig kost och då ligger det också alltid lite högre).