Kategori: Hanna funderar

Vara ett föredöme

Publicerad den av Hannas krypin
Det har varit så kallt den här veckan. I förrgår gjorde jag misstaget att inte ha dubbla brallor och mina ben var som två isbitar när jag kom hem. Samma sak idag dock fast jag hade dubbla brallor. Jag är verkligen inte van vid att det är riktig vinter. Min jacka är bra, det stora problemet är benen. Men jag klagar inte. Idag har det varit strålande sol. Hur underbart är inte det!
Jag skrev igår om att jag inte vill vaccinera mig. En kommentar handlade om att tänka på sina patienter och skydda dom genom vaccinering. Eftersom man är vårdpersonal ska man föregå med gott exempel. Jag tänker dock att man kan göra andra saker för att tänka på sina medmänniskor i coronapandemin än genom vaccinering. Man kan undvika shopping på stan, fika med familj/vänner och restaurangbesökhålla  Jag har gjort två undantag i vinter vad gäller social distansering (vänner) och det var att jag träffade S för en promenad utomhus och samma sak med J och träningspassen. Också de utomhus och med avstånd. Jag träffar knappt mina föräldrar, vi träffades en sväng när barnen fyllde år och en sväng vid jul. Samma sak då med avstånd. Jag har inte kramat min mamma och pappa på ett år. Jag gör allt jag kan för att inte bidra till mer smittspridning än vad det redan är i samhället. Jag skyddar patienterna med att vara extremt noggrann med basala hygienrutiner. Som vårdpersonal, Josefine, så är du såklart väl medveten om vikten av basala hygienrutiner, hur det genomsyrar allt vårdarbete och är den enskilt viktigaste faktorn för att minska risken för smittspridning.
En annan kommentar handlade om en region där de funderar på att hindra ovaccinerad personal från att delta i externa utbildningar och konferenser. Eftersom det inte är lag på att vaccinera sig, kan man inte bli tvingad till det. Är det då verkligen lagligt att ta till åtgärder som indirekt tvingar den som inte vill vaccinera sig att göra det. Var är det etiskt korrekta i det?
Nej nu ska jag springa av mig lite irritation. Senare är tanken att jag ska köra pilates live på Facebook och sedan är det planering inför årets fortbildningar som gäller. Också det online. 

Rätten att få välja

Publicerad den av Hannas krypin
Är du trött på vaccin- och coronaprat så scrolla vidare.
Saxat från folkhälsomyndighetens hemsida. Känns som att det är långt kvar till man kan börja leva som vanligt. 
Jag har konstaterat att jag nog gör bäst i att undvika att läsa vaccinationstrådar kring corona. Klimatet är hårt och det finns inga nyanser i debatten. Allt är svart eller vitt och vad som är rätt är odiskutabelt. Jag tillhör den skaran som inte är emot vaccin men som är för rätten att alla ska få välja själv och jag är för rätten att avstå vaccinering oavsett skäl. Trots att jag har sett hur sjuka människor kan bli av corona.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka meningen längst ner. Menar personen att den som inte vaccinerar sig och får covid kommer kräva intensivvård? Eller menar hen att alla som inte är vaccinerade kommer bli så sjuka att de kommer behöva intensivvård. I min värld är intensivvård en läkarbedömning och inget man bara kan kräva för att man vill. Vem vill ens intensivvårdas med slangar och infarter på alla möjliga ställen?
När svininfluensan florerade så var det en ”kollega” som tyckte att jag var extremt oempatisk och självisk som inte tänkte på mina medmänniskor när jag sa att jag inte ville vaccinera mig. Så det slutade med att jag tog vaccinet. Jag vill inte att människor ska känna sig tvingade att ta vaccinet utan att man gör det för att man vill och känner att det är det rätta att göra. Inte för att ett hårt medieklimat eller rädslan för att bli dömd tvingar en till det.

Man ska inte döma!

Publicerad den av Hannas krypin
Bild från en januaridag för två år sedan.
Godmorgon!
Det är trötta Karlsson som sitter här. Jag konstaterar varje natt att jag inte kan sova om granen i vardagsrummet lyser. Ändå så släcker jag den inte förrän jag vänt och vridit på mig några varv. Somnar, vaknar, somnar och så håller jag på så några varv tills jag tröttnar. Har du tagit ner julen än? Här får den hänga kvar ett tag till, känns som det var nyss som vi hjälptes åt att dekorera här hemma. Jag tänkte svara på några frågor i Madeleines bloggutmaning.
4. Bastubad kan vara härligt så här års. Badar du bastu? Jag gillar idén om att bada bastu. Känns så härligt på något sätt. I praktiken tycker jag dock att det är för varmt och jag kan inte andas. Jag har ju så svårt för riktigt varma sommardagar då jag nästan mår dåligt av värmen.
5. Hälsan brukar stå i fokus i januari, hur är det med hälsan? Jo, men som helhet är det bra! Det känns som att jag är på G. Året har startat på bästa sätt sett till träning och vardagsmotion. Hoppas och önskar att jag lyckas hålla i nu och nå mina mål. Det största smolket är ju såklart att jag måste sluta med energidrycker. Dricker inte mer än maxantal (2 om dagen och det är inte ens varje dag det blir 2) men jag får en gruvlig huvudvärk när jag försöker avstå och hjärnan slutar bokstavligt talat att fungera. Det är inte bra alls!
6. Idag är sista röda högtidsdagen innan påsken. Hur känns det? Det känns inte på något särskilt sätt. Jag jobbar kväll idag och det känns ju alltid bra att få lite helgob så här på en onsdag. För visst är det onsdag? Efter jul- och nyårshelgerna är jag helt dagvill…..
Jag vill färga mitt hår igen och klippa det kort. Och ha rakt hår. Tycker det är så fint med plattat hår. Är det inte lite så… Har man rakt hår vill man ha lockigt och tvärtom…. Så från yta och pladder till några morgontankar. Ibland blir jag så förundrad över hur snabba vi människor är på att döma andra människor som inte känner och tycker samma sak som normen. Hur vissa känslor fortfarande är tabubelagda. Man ska till varje pris älska sina föräldrar och man får absolut inte utrrycka motsatsen. Jag har börjat läsa Monas universum. Och så hamnade jag i en annan blogg som kritiserade hennes inlägg om sin bortgångne pappa. Någon tyckte det var vidrigt att hon inte kände något alls för sin pappa. Trots att han aktivt valt bort henne i sitt liv. Jag har också tänkt så, hur kan man inte vilja träffa eller ha kontakt med en förälder? Men så stötte jag på en person som berättade om sin dåliga relation till sin förälder och då förstod jag och bestämde mig för att aldrig mer döma någon som valt bort kontakten med sin förälder. Det är så mycket vi inte vet om personens motiv eller vad personen varit med om.
 

Vi måste ta hand om varandra!

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Hoppas att allt är bra med dig och att du har sovit gott. Jag är trött som jag vet inte vad idag men jag får vara ledig tre dagar nu så nu ska jag ladda mina batterier!
I början av coronapandemin tänkte jag att jag inte skulle blogga om den, min blogg skulle vara en coronafri zon. Men nu måste jag ändå skriva av mig. Igår dippade jag totalt. Ingen gång under pandemin har jag känt mig så nedstämd som jag gjorde igår. Rickard kände likadant. 
Jag är så kluven kring pandemin och lockdown. De flesta blir inte akut sjuka av covid 19. För de allra flesta är det inte värre än en vanlig förkylning. Men jag blir ändå beklämd när jag ser hur människor fortsätter leva som vanligt, som att det inte pågår en pandemi. Jag jobbar på sjukhuset och ser hur belastningen på pandemiavdelningarna ökar, att antalet som behöver sjukhusvård för sin corona ökar. Vem är det då som kommer i kläm? Jo det är personalen jag tänker på. När personal också blir sjuk och de som är kvar måste jobba dubbla pass. Till slut kommer det inte finnas någon kvar som kan ta hand om de sjuka. Och då står vi där.  Personal som dessutom riskerar att ta med sig smittan hem och smitta sina nära och kära. 
Vare sig vi tror på coronas farlighet eller inte så måste vi visa hänsyn till våra medmänniskor. Till de som måste stå mitt uppe i det och ska ta hand om den som blir sjuk. För vad gör vi den dag de inte finns personal som kan ta hand om oss när vi blir sjuka? 
Vi har inte träffat Rickards mamma sen jul, jag träffar inte mina kompisar. Barnen får bara umgås med sina kompisar utomhus och bara de personer som de redan umgåtts med under hela året. Det suger rent ut sagt! Men jag vill tro på att pandemin inte varar för evigt. Det är en begränsad tid av livet som vi alla får ha det lite tråkigare än vanligt. 
 

Oförtjänt kritik

Publicerad den av Hannas krypin
Är inte det konstigt att de alternativa metoder (lära känna sin kropp, hur hormoner fungerar och att allt i kroppen hör ihop. Att tex fokusera på att äta bättre och ge kroppen det som den behöver i form av vitaminer och mineraler. ) som hjälper människor där vården går bet får ta så otroligt mycket kritik.
Jag tänker en hel del på Vulverine som får ta mycket kritik från människor som tycker att hon ”diskvalificerar” skolmedicinen. Men grejen är ju den att hon hjälper de människor som vill och behöver ha hjälp där den traditionella vården misslyckats kapitalt. Hur kan det vara så fel och dåligt? Jag förstår inte logiken, jag tycker att det är bra att det finns alternativ. Att hjälpen många gånger inte är att proppa sig full med piller utan snarare bättre val kring kost och att få hormonerna i balans.
Efter cancer och hjärtkärlsjukdomar så kommer läkemedel som är den tredje största dödsorsaken i världen. Mediciner får inte slängas i avloppet då det kan störa ekosystemen i vattendragen men stoppa det i våra kroppar går bra. Hur ska mediciner kunna göra oss friska som man orsakar så mycket skada på andra ställen. Det är så ologiskt på något sätt. Kommer alltid tillbaka till att det såklart är pengar som styr. Läkemedesföretag har inget intresse av att göra oss friska. De vill bara tjäna sina miljarder.

Varför så bråttom hela tiden?

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har jobbat idag, jag var ensam undersköterska på mitt vårdlag så jag hade mycket att stå i hela tiden. Fördelen är att jag då hela tiden hade koll på exakt vad jag hade gjort och inte. Passade på att flexa ut en halvtimme tidigare när kvällspersonalen kommit och allt var lugnt. Skönt att slippa stressa här hemma, på torsdagar är det ju pilatesdag. Vi körde med blocken idag och det blir alltid en extra utmaning samtidigt som vissa saker blir lättare.
Jag passade även på i slutet att nämna pilatesprinciperna. Tänker särskilt på att inte ha bråttom i övningarna utan låta det ta nån sekund extra. Att vara medveten om vad man gör och jobba med kontroll. Och till exempel att inte hålla andan. Det ska jag nog prata mer om nästa vecka. Inte det om att hålla andan, det tjatar jag redan mycket om. 
Appropå att ha bråttom så har jag funderat lite på en sak den här veckan. Varför pratas det redan om jul och julklappar? I mitt huvud har det inte ens varit höst än. Kan inte varje sak få ha sin tid? Nu är det höst och det får gärna vara det ett tag. Man ska bara framåt hela tiden och glömmer bort det som är nu. Och med man så pratar jag en aning om mig själv med. Varför är det så lätt att tänka på allt man har framför sig och missa det som är nu? 
Så här fin bild blev det när jag skulle försöka fota en selfie med de vackra höstlöven i bakgrunden. Kom på nu att jag hade lite otur när jag tänkte, skulle ju fotat nerifrån och inte uppifrån….. Jaja, en kul bild blev det. 🙂

Den perfekta bloggen

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har en timmes lunchrast nu och passar på att kika in här. Vi har haft HLR-utbildning och den var lite annorlunda uppbyggd så här på sjukhuset jämfört med mitt tidigare jobb. Väldigt lärorikt måste jag säga. Efter lunchen ska vi prata om andra saker. Känner att det hittills varit en spännande och givande dag. 

Jag fick lite inspiration från Pärla Hon skrev om saker som gör att hon fortsätter läsa en blogg. Så jag tänkte skriva några rader om vad som gör att jag fortsätter läsa en blogg.
 Mina kriterier för en bra blogg: 
  • Jag vill läsa texter som inspirerar mig, gärna om träning och hälsa men också glimtar från vardagen. 
  • Uppdatera lagom! Morgon, middag, kväll är väl ett bra intervall tycker jag. Då finns det alltid något nytt att läsa och så missar man inga inlägg. 
Jag gillar inte:  
  • För perfekta bilder så det ser mer ut som ett tidningsmagasin, det gör mig extremt opepp och oinspirerad. 
  • Bloggar med långa texter. Så där långa att jag hunnit glömma bort vad det stod i början av inlägget. 
  • För många bilder.Det är inte samma sak att ha bilderna i miniatyr. Inlägget som helhet blir då kortare även om det är lika många bilder. 

Ett par tankar jag har

Publicerad den av Hannas krypin
Jag hade egentligen tänkt att bloggen skulle vara coronafri men jag måste ändå lyfta ett par tankar som jag ändå tänkt och vill få ur mig någonstans.
 
  •  Att lyftas fram som hjälte
Det finns en sak som stör mig. Hyllningskören till oss som jobbar inom vården går just nu varm. Hur uppskattningen haglar över alla som inte kan stanna hemma och sätta sig i karantän utan måste gå till jobbet ändå. För utan oss stannar vården. Ska det till en kris för att människor ska förstå det viktiga jobb som vården faktiskt är. När allt återgår till vardag, kommer folk fortsätta ta oss för givet?
Jag tänkte på att det jobb jag gör nu är samma som innan ”coronakrisen”. Utan mig och mina kollegor får inte de boende den hjälp de behöver. Många blir totalt hjälplösa. Varför ska vi bara få den uppskattningen nu och inte annars också. Hur länge kommer hyllningskören vara? Kommer den uppskattningen leda till att vi får de löner som vi faktiskt är värda. Eller är det för döva öron röster höjs? Hörde att en it-konsult har en ingångslön på 42000. Var är det rimliga i det? Men det är klart, datorer är ju helt klart viktigare än människor. (OBS, ironi)
 
  • Att stänga ner allt….
Är att skjuta på problemet. Tänk bara på alla barn som blir sjuka efter ett långt sommarlov och de återigen träffas. Men jag hoppas på att de gjort en ordentlig riskanalys på effekterna både på kort och lång sikt.

Impopulära åsikter jag har

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har varit hemma en stund nu från dagens match och funderar över vad jag ska stoppa i magen. Om Ida fick välja skulle det bli McDonalds, segt bara att åka iväg igen. Matchen gick bra men det var så segt att springa, iallafall första halvlek innan kroppen kom igång. Jag var inte återhämtad efter alla matcher igår. 
Ikväll tänkte jag sticka ut näsan och dela med mig av åsikter som säkerligen provocerar en del. Som rubriken säger: impopulära åsikter som jag har. Läste rubriken första gången hos Anna. 
– Jag är för rökförbud på allmänna platser. Jag är av den uppfattningen att rök gärna och förgifta dig själv men tvinga inte mig att andas in din rök. Mår så dåligt av lukten bär personer kommer in och precis har rökt. 
– Jag är för ett införande av sockerskatt.
– Jag tycker att alla som mår dåligt av olika anledningar borde testa att lägga om kosten. När man har såna där diffusa symtom och läkarna inte hittar några fel, testa göra en kostomställning.
– Jag stötttar inte rosa bandet bland annat av dessa anledningar. (Läs anledningarna innan du kritiserar mig!) 
– Jag anser att de kostråd som man får vid diabetes och andra kroniska sjukdomar är helt uppåt väggarna fel. 
PS: Bilden är från jobbets julfest förra året. Jag är inte så där välsminkad till matcher. DS

Engagerade kommentarer

Publicerad den av Hannas krypin
Madeleine skrev häromdagen ett långt och intressant inlägg om kommentarer som jag verkligen håller med henne i. Jag har länge gått och tänkt samma sak. I och med bloggruppen jag är med i har jag verkligen fått öva mig på att skriva engagerade kommentarer. Det kan vara svårt om inlägget är mest bilder men det går att skriva engagerat till och med kring bilder. Det kräver bara lite fantasi.
Att skriva engagerat tar mycket tid och då blir jag så besviken när andra inte lägger samma tid på min blogg som jag gett andra. Det handlar om att ge och ta. De kommentarer som lockar mig att kika in på kommentarsskrivarens blogg är engagerade kommentarer och där man kanske också delar med sig personligt relaterat till inlägget. Inte bara ”vad kul det låter” eller ”ha en bra dag”. Sådant kan man skriva även om man bara läst rubriken. Risken är dock stor att man gör bort sig. Och det vill man ju inte göra.
Jag såg en kommentar hos en person där inlägget handlade om en rätt så jobbig situation där det var så tydligt att personen bara läst rubriken. Det blev såklart mest pinsamt för kommentarsskrivaren som gjorde bort sig rätt rejält.
Nu var det länge sedan men något som jag aldrig godkänner är svarskommentarer. Jag är stenhård då jag tycket det stökar till kommentarsfältet + att det är tråkigt att läsa. Jag vill ha engagerade kommentarer som visar att mitt inlägg är läst. Annars får det vara.
Kanske att jag har höga krav men eftersom att jag ger mycket av min tid så är det det minsta jag kräver att folk läser mina inlägg engagerat.