Kategori: Hanna funderar

Läste om en influencer som delat ett inlägg som är i stort sett likadant som en annan bloggares inlägg. Några ord här och där är ändrade men det mesta är exakt samma formuleringar. Vem som ”snott” från vem är inte det som jag tänker diskutera. Det är inte det som är relevant. Jag tänker snarare skriva lite mer allmänt om att inspireras av andra och att plagiera.

Det är en fråga som känns relevant i dagens digitala värld. På sociala medier, bloggar och andra plattformar ser vi dagligen texter, bilder och idéer som inspirerar oss. Och det är positivt att bli inspirerad – att se något vi tycker om och sedan skapa något eget utifrån det. Problemet anser jag uppstår när gränsen suddas ut och någon annans kreativitet tas för given, utan att de får det erkännande de förtjänar.

Något som jag tycker är superviktigt är att när jag delar någons inlägg i sin helhet så är jag alltid noga med att skriva ut vem som skrivit texten från början och också länka. Jag har en kategori här på bloggen med just titeln ”tänkvärda inlägg av andra”. I den kategorin kan jag dela andras material samtidigt som det blir tydligt att det inte är jag som skrivit texten från början.

För mig personligen skulle det kännas otroligt frustrerande om någon tog en text som jag lagt ner tid, omsorg och tankar på och sedan framställde det som sitt eget. Särskilt om det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat eller om jag har kämpat för att få fram ett budskap på ett unikt och genomtänkt sätt. Så om jag inte skulle vilja att det händer mig, varför skulle jag då utsätta någon annan för det?

Det finns så mycket som jag vill skriva om, om vår samtid och om alla galenskaper som sker runt omkring, i Sverige och i världen. Jag har idéer som snurrar runt i huvudet, men att omvandla dem till sammanhängande meningar är svårt just nu. Kanske att det är svårt för att jag inte riktigt vet var jag själv står. Som under pandemin då jag bara hade den där starka övertygelsen och gick på det. Då var det så enkelt. Kanske är det osäkerheten som håller mig tillbaka, för att en del av det jag funderar över kanske det är bäst att behålla för mig själv. Jag tycker att debatten på många plan är ganska ensidig.

Samtidigt känner jag ett behov av att våga skriva ner mer av det jag grubblar på. Hur mycket kan jag tillåta mig att sticka ut hakan utan att det blir för mycket? Medan jag funderar på hur jag ska göra med vissa ämnen så är det här inlägget det bästa jag kan få fram.

Ett stort problem idag är miljön och hur vi genom vårt leverne förstör planeten. Det intressanta tycker jag är hur man vet vad som är vad. Vad som är problem orsakade av oss och vad som är normala förändringar i klimatet. Det här är något som jag egentligen skulle grotta ner mig lite i. Däremot kommer jag inte bli miljöpartist på kuppen. Där går min gräns och den är definitiv.

Hur som helst, genom årens lopp har människor siat om när jorden kommer gå under. Hos bloggen Det goda samhället hittade jag en lista som jag delar i sin helhet:

• 1966: Oljan slut om tio år
• 1970: Jorden kommer att uttömt alla resurser år 2000
• 1970: Medborgare kommer att behöva bära gasmask 1985
• 1972: Vi har tio år på oss att rädda klimatet enligt FN:s klimatpanel (på grund av ny istid)
• 1972: Oljan slut om 20 år
• 1976: Oljan kommer att ta slut på 90-talet enligt Energidepartementet
• 1978: Inget slut på ”kyltrenden”
• 1980: Oljan tar slut runt år 2000
• 1988: Maldiverna under vatten år 2018
• 1989: New York Westside under vatten 2019
• 1989: Vi har tio år på oss att rädda klimatet, enligt FN
• 1996: Oljan börjar ta slut 2020
• 2005: Manhattan under vatten 2015
• 2008: Arktis snöfritt 2018
• 2008: Arktis snöfritt 2013, enligt Al Gore
• 2009: Arktis snöfritt 2014, enligt Al Gore
• 2018: Vi har tio år på oss att rädda klimatet enligt ”forskare”

Nä, nu måste jag sticka ut hakan lite och vara lite obekväm och kanske en aning provocerande. Det finns vissa saker som jag tänkt på rätt länge och vid ett par tillfällen nosat lite på här på bloggen. Nu kan jag inte vara tyst. Anledningen är påståendet ovan. Jag följer GB News på Facebook och jag tog en printscreen från en artikel som kom upp i mitt flöde. HÄR kan du läsa hela artikeln. I korta ordalag handlar artikeln om att ett universitet i London uppmanar sina studenter att sluta säga ”man” och ”fru” eftersom det inte är tillräckligt inkluderande. Vad ska jag kalla min man och vad ska han kalla mig? Vi är ju man och fru.

Går det inte lite väl långt det här med att vara ”inkluderande”. Ska man ta bort allt typiskt kvinnligt och manligt för att en liten grupp människor inte ska känna sig exkluderade? Tänk om jag i min tur istället känner mig exkluderad? För att det som är typiskt kvinnligt reduceras till ingenting? Respekt för varandra ska inte bara gå åt ett håll. Det är inte respekt att kräva att alla ska anpassa sig och att samhället ska göra om sig från grunden för att passa en liten grupp.

Tittar man bara biologiskt finns det två kön, man (xy) och kvinna (xx). Sen vad man identifierar sig som har ju inget med kromosomerna att göra. Vem vet, Hilda kanske identifierar sig som katt. Har sett exempel på personer som identifierar sig som hund och vill leva sitt liv som hund. Men kromosomerna är ju fortfarande xx om det är en kvinna.

Att vara min egen här på bloggen är det bästa jag gjort. Min sida är helt reklamfri och så kommer den förbli. Nackdelen är att det är rätt så dyrt med det utrymmet jag har och eftersom bloggen är helt reklamfri tjänar jag ingenting i penningväg. Men det är det värt. För vi ”måste” prata om det här med popupannonser och videos som förstör innehållet och användarvänlighet. Alla portaler (inte blogspot förresten) har annonser som förstör innehållet och de största bloggarna ska vi inte tala om.

Om man vill kunna leva på sina sociala medier så är det annonser av olika de slag som gäller. Där måste jag ge en eloge till Underbara Clara som hittat ett sätt att ha sin blogg annonsfri och de inlägg som är reklam smälter väl in i det övriga innehållet.

Fler och fler installerar olika tillägg som blockerar annonser, jag har det på telefon till exempel. Jag förstår att annonserna måste finnas för att portalerna ska tjäna pengar och sedan kunna ge lön till sina bloggare. Men det måste gå att göra det mer användarvänligt. Man vill väl locka till köp, inte att folk stänger ner annonserna så fort det går eller helt blockerar annonserna? Sen kan jag ju tycka att vår värld hade mått bra av mindre shoppande.