Jag fick en rubrik till mig, bara från ingenstans dök den upp. Vi får se om jag lyckas skriva något utifrån rubriken. Jag har alltid tyckt om att skriva och har alltid haft lätt för att läsa böcker och hitta på egna små historier. Ett tag när jag var barn så drömde jag om att bli författare. Jag skrev några egna små historier om Kitty Drew, flickdetektiven som fängslade mig i många, många böcker. Jag läste ut en bok om Kitty på bara en timme. Det vet jag för att jag och Marcus (min bror) hade en tävling om vem som kunde läsa ut boken snabbast. När vi var nere hos farmor i Lund så tog pappa med mig till antikvariat för att jag skulle kunna få tag på de äldre böckerna. Gissa lyckan när det kommit in exemplar som jag inte redan hade i bokhyllan. När jag var barn så gick nästan all ledig tid åt till att läsa. När jag inte hängde med kompisar vill säga eller behövde göra skolarbeten.
Det närmsta jag kommer skrivandet nu är min blogg, att få dela med mig av min vardag, vardagsfunderingar om stort och smått. I över 470 dagar i rad har det funnits något nytt att läsa här på bloggen. Varje dag har du som läsare kunnat ta del av saker jag gjort, saker jag varit glad över och saker jag skrivit i frustration över hur illa saker och ting skötts. Bloggen har dock funnits med betydligt längre än så. I mars 2007 skapades Hannafialotta på blogg.se. Att byta till egen domän satt dock långt inne men till slut var det nödvändigt. Jag vill inte ha en blogg med x antal annonser som stör läsupplevelsen.
Nu låter det kanske lite som ett avslut men bloggen är verkligen inte ett avslutat kapitel. Så länge lusten finns kommer jag fortsätta skriva och dela med mig. I sjutton år har bloggandet varit min följeslagare och jag har inga planer på att inte låta det fortsätta vara så. Det bästa med bloggandet är alla nya kontakter som knyts och att jag har så många minnen nerskrivna. Händelser som jag glömt bort men som jag direkt påminns om när jag går tillbaka och läser. Det är fint att ha så många år av mitt liv dokumenterat.
Visst är det roligt att skriva!! Jag drömde också om att bli författare eller journalist när jag var liten. Gick ut med ganska bra betyg men var 600:e reserv till journalisthögskolan 🙂 Det blev restaurangbranschen för mig innan jag startade eget. Men åter till skrivandet. Jag har gått 3 kurser hos studiefrämjandet i kreativt skrivande. Det var så himla roligt så nu har jag anmält mig till heltidsstudier i kreativt skrivande från augusti till juni. Så läskigt att börja plugga när man är 57 man ska bli så roligt! Det är mest på distans men även fysiska träffar. Så om du har tid och möjlighet, gå en kvällskurs till att börja med. Eller sätt av tid att skriva hemma.
Hade tänkt skriva en bok om massa jobbiga saker vår familj har varit med om, lite som en handbok till andra familjer, men det blev för jobbigt att uppleva allt igen. Så nu skriver jag på en feelgood-bok i stället 🙂 Får se om den blir klar…
Oj, 600:e reserv. Då är det många sökanden… Jag har alltid hört att det är svårt att komma in på journalisthögskolan. Så kul det låter med kvällskurser i skrivande. Tänk om jag skulle hoppa på det framöver. Tack för tipset.
Jag gillade också att läsa bl.a Kitty och Biggles, och detektivböcker överlag, då jag var barn/tonåring, och läste mycket på fritiden. Jag lånade fr biblioteket. Skriva gillar jag också, och har skrivit dagböcker som ung. Numera är det bara bloggen som får tjänstgöra som dagbok. Dessvärre blir det inte skrivet varje dag. Figurerar även på andra sociala medier, så de blir också son en slags dagbok. Stundom oftare där än här.
Skrev också dagböcker som barn. När jag läser mina dagböcker från tonåren så vet jag inte längre vilka alla personer är som jag skriver om men det är ändå roligt att ha kvar.
Det är alldeles utmärkt att ha en blogg. För då får man absolut utlopp för sina ”skrivargener”. Och du är väldigt duktig på att skriva och ”hålla ihop det”. Det märks och känns att både skriva och läsa är två aktiviteter som ligger dig varmt om hjärtat. Fortsätt så:-)
Tack BP. Glad jag blir att det lyser igenom i mina texter.
Känner så väl igen mig i dina ord. För jag läste också Kitty, och skrivande har alltid funnits i mitt liv och som du drömde jag om att bli författare. Har svårt att se att jag skulle sluta skriva men vem vet, men efter 20 år känns det svårt att tänka mig.
Jag tycker också att det känns svårt att tänka mig att jag skulle sluta med min blogg och att skriva.
Att skriva är ju så kul. Ännu roligare blir det när man skriver något så att fingrarna knappt hinner med tankarna som vill komma ut så att dom syns i skrift.
Hoppas att det inte kommer att bli ett avslut, för att det är kul att läsa din blogg.
Nej, jag har inga planer på att sluta blogga. Min blogg är alldeles för viktig för mig. Älskar när det blir sådant flöde i texten att man bara skriver och skriver och orden kommer utan ansträngning.
Jag var samma som barn. Hade alla Wahlströms böcker och läste varenda stund jag inte höll på med hästarna, badade (ja jag gjorde det redan då – haha), var i skolan eller lekte. Jag sparade böckerna länge men till slut var de så många och det blev galet tungt vid varje flytt att jag gav bort dem. Insåg också att jag ju aldrig skulle läsa dem igen och att det var bättre någon annan fick glädje av dem. Jobba i en bokaffär är faktiskt en dröm!
Om min man fick välja skulle alla mina böcker som ligger ute i förrådet skickas ut. Men jag kan inte. Har en principsak om att man inte gör sig av med fullt fungerande grejer. I allafall inte slänga.
Jag läste bok med när jag var barn, tånåren & vuxen. Det var nog min mamma & farmor som fick mig att läsa både tidningar som Wendy & böcker.
Jag vet inte varför jag fastna för att läsa böcker. Var bara där naturligt.
Men vid 20 års ålder så insåg jag att det var jobbigt för mig att läsa. Var tvungen att ha helt tyst runt mig.
Så jag sluta läsa helt. Men gör ca 7 år sen så upptäckte jag ljudböcker & börja med Storytel. Så nu är min barndoms intresse tillbaka 📚😊.
Bloggen börja jag med för att alla andra blogga. Men nu är mitt syfte att skriva om mitt liv som funktionshindrade. Att jag gör för det mesta som alla andra & att jag inte dum i huvudet. Krossa fördomar!
Exakt alla kontakter som knyts. Jag har en vän som jag träffa via bloggen & som är uppväxt några mil från det jag är uppväxt. Det är kul 😃. Å jag har ingen tanke på att sluta blogga heller.
Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗
Så bra att du hittade Storytel så du kunde börja läsa igen. Kul att läsa om att varför du bloggar. Nej man är inte dum i huvudet bara för att man har ett funktionshinder. En del är så fördomsfulla tyvärr.
Det är lite sorgligt med hur PK samhället har blivit för nu kan man inte få tag i mina ungdomsböcker som till exempel Biggles. Tur att du läste Kitty för de finns nog kvar på biblioteken. Bigglesböckerna är nog slängda på bål,bokstavligt talat. Kul att läsa dig så fortsätt gärna.
Hm är det så att de inte finns längre. Kommer ihåg att brorsan hade några Biggles böcker. På vilket sätt var de inte PK?
Vad roligt att du kom på egna historier när du var liten. Jag har alltid kommit på egna sagor men har svårt för att skriva det i text. Dels för alla detaljer som behövs i historien. Oj vad länge du har bloggat och jag håller med dig om att det är kul med alla sparade minnen. Kramis <3
Ja, det kan vara svårt att beskriva detaljer. Därför blir det nog ingen riktig författare av mig. Men skriva små historier, det kan jag allt. Och så bloggen såklart.