Det har verkligen varit en glad måndag. Det var helt ljust när jag promenerade min runda innan jobbet. Att det var kallt och jag gick rundan åt andra hållet så jag fick uppförsbacke hela vägen spelade ingen roll. Solen var på väg upp och jag njöt. Kort sagt underbart.
Jag hämtade ut mina nya arbetsskor igår. Det var inte ett dugg medvetet att skorna matchar klänningen väldigt väl… Nej nu var jag ironisk, det var väldigt medvetet. Kunde tagit en mindre storlek i skorna men orka skicka tillbaka och hålla på. Det får bli bra så här.
Eftersom det var lugnt på jobbet kunde jag flexa ut vid två. Hur härligt att kunna komma hem en och en halv timme tidigare. Kan man annat än uppskatta flextid.
Efter jobbet hade jag och Rickard utvecklingssamtal med I och därefter åkte vi hem till mina föräldrar för att fira min pappa som fyller år idag. Marcus och Kevin var såklart också där. Vi åt av mammas goda potatissallad och kallskuret och så hade mamma gjort en egenpåhittad efterrätt med päron. Den inmundigades med glass och grädde. Så gott! Det blev ett par härliga timmar tillsammans med familjen.
Vad glad jag blev av alla kommentarer om min nya design. Vet du att jag personligen gillar den väldigt mycket och blir glad när jag kikar in på min sida. Känns som ett väldigt bra val faktiskt. Nu ska jag inte byta igen.
I går var jag ute i blötan och dömde en träningsmatch i flickor 15. Hade med mig två assisterande domare och det var väldigt kul att få döma i team. Blöt blev jag också.. Innan jag gick och la mig stretchade jag i 25 minuter. Det var så välbehövligt. Nu när jag kan springa tuffa pass måste jag vara noggrannare med att stretcha efteråt så jag inte blir stel och drar på mig skador igen.
Det är lika ”uppfriskande” väder idag som igår, till och med kallare faktiskt. Jag har en tävlingsmatch i pojkar 15 att döma. Årets första tävlingsmatch så idag gäller det att ha huvudet skärpt. Det kommer gälla en hel del för grabbarna. Det är så konstigt det där hur jag som dömt fotboll i så många år fortfarande blir nervös. Mest ska det bli kul.
Fyra lediga dagar går fort, imorgon är det dags för jobb igen. Idag har jag varit med I till tandsköterskan och så har jag varit hemma hos mamma och pappa en sväng. Tog med wienerbröd och coca cola. Mm, det där wienerbrödet var så gott! Härligt frasigt, så där så det blev smulor överallt. Nåja, nästan i alla fall.
Min ”vårdiga” sida lös verkligen igenom idag. Pappa sa något som jag tyckte var intressant. Men hur uttryckte jag mig, som värsta psykologen: ”berätta mer, det där lät intressant.” Det kröp i både mig och pappa kan jag säga. Jag uttrycker mig inte ens så i mitt jobb så vet inte var det kom ifrån. Missförstå mig rätt psykologer gör ett viktigt jobb men jag vill inte låta som en när jag pratar med min pappa. När jag och pappa pratat någon timme följde jag med mamma och handlade lite.
Det är för övrigt något som händer när solens första strålar börjar värma så här efter en lång vinter. Nu är det visst sommar enligt vissa. Folk blir helt prilliga När jag stannade vid affären så såg jag en tjej som var barbent och hade jeansshorts på sig. Shortsen var så korta att rumpan knappt täcktes. När jag och Rickard kom hem ikväll så var en man ute i bara shorts och t-shirt. Det var åtta grader ute….
Vi var ute och sprang intervaller på löparbanan. 8*400 meter stod på schemat. Det gör helt klart skillnad att springa samma pass utomhus. Det är betydligt jobbigare trots att det var helt vindstilla. Jag valde att joggvila mellan de fyra första intervallerna och sedan gå i raskt tempo mellan de fyra sista. Trots gåvilan fick jag i slutändan en riktigt bra kilometertid. Jag springer snart fem kilometer under trettio minuter. Kanske redan nu. Men det blir inget testlopp än utan jag ska fortsätta bygga kondition ett tag till.
Min plan för den här måndagen var att ta en promenad i solen. I väntan på att solen skulle komma fram så tog jag en morgonpromenad i Blogglandia. Tänker att jag länkar till flera av de trevliga inläggen som jag läste. Och kanske ett par som jag läste igår.
Stefan berättar om sin promenad i dimman. Han drar paralleller till olika skräckfilmer. Riktigt spännande att läsa. Kika in du med!
Anki deltog i lördagens hoppa på tåget. Du måste in och kika på hennes fantastiska bilder i motljus.
Anna beskriver hur en bra dag för henne kan se ut. Trevligt inlägg!
Madeleine skriver ett tänkvärt inlägg. Varför ses det som okej att vara dum om man ursäktar det med att man mår dåligt?
Så från bloggar till min runda. Jag velade om jag skulle ta min runda längs med vägen eller om jag skulle gå i skogen. Eftersom jag chansade på att det skulle vara så pass skönt ute att jag kunde gå utan jacka fick det bli längs med vägen. Det är en runda på sex kilometer.
För variationens skull gick jag den åt andra hållet. Det innebar också att jag hade uppför i princip sista två kilometerna. Planen var ju att jag skulle hitta vårtecken och försöka bli av med lite stelhet efter helgens träning och match. Kan vara så att jag istället bättrade på min stelhet, haha. Men promenaden var fin och vårtecken hittade jag: jag struntade i att ta på mig en jacka och jag kunde ta av mig en av de långärmade tröjorna som jag hade på mig.
Hoppa på tåget fortsätter. Temat för den här veckan är motljus. Jag älskar att fota i motljus och har ett gäng bilder. Mitt absolut bästa ställe för bilder i motljus är Gotland. Men jag har även ett gäng bilder från andra ställen. Det här är ett inlägg som skulle kunna bli hur långt som helst men väljer ut några av mina favoriter.
Det är fredag! Hur härligt och vet du om inget oförutsett inträffar kommer jag vara ledig ända till onsdag. Med oförutsett menar jag om det fattas folk så jag behöver komma in och jobba. Vårkänslan är total, tio grader och strålande sol. Hoppas på att det kommer vara fint i helgen med!
För några dagar sedanIdag samma tid
Vad är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? När ljuset börjar komma tillbaka. Bara den här veckan är det en tydlig skillnad på morgonen.
Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Jag längtar efter värme och ljusare kvällar.
Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Att det ändå snart är vår på riktigt. Men jag vill verkligen inte ha vinter igen nu. Särskilt inte idag.
Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Träningen utomhus och att jag och Rickard kan ta våra skogsutflykter.
Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? Att man samtalar om hur ljuset och värmen börjar komma tillbaka. Och så det där faktumet att ”alla” blir så förvånade över hur det känns när det är ljusare.
Utmanande är ett ord som sammanfattar mina två senaste dagar. Igår morse fick vi skriva upp våra förväntningar på kursen. Jag skrev tre mål, bland annat att ha roligt. Det kan man säga att jag har haft. Trots mina jobbiga känslor från gårdagen. Jag läste igenom all feedback igen och konstaterade att det egentligen var väldigt konstruktiva tips som jag fick. Det som jag reagerade på i slutändan var att det blev så mycket. Jag fick dock sluta med flaggan i topp. Men vi ska väl kanske ta min dag från början.
Förmiddagens fokus var att få delta i resterande tre simuleringar (jag kommer blanda lite mellan scenarion och simuleringar men det är alltså samma sak). Jag var observatör i ett scenario och deltagare i de andra två. När man simulerar finns det lite olika dockor som man kan använda. Från väldigt enkla dockor där man egentligen inte kan göra så mycket till dockor som både andas och kan svara på enkla ja och nej-frågor. Allt för att det ska bli lättare för deltagarna att vidta rätt åtgärder. Dockan som kan andas och ha en massa ljud för sig ser ju lite läskig ut:
Jag får associationer till skräckfilmer faktiskt men så är jag ju den lite rädda typen av mig. Efter våra tre simuleringar var det dags för lunch. Kålpudding, soppa eller linsbiff var alternativen. Den där linsbiffen var precis så tråkig och torr som den ser ut att vara. Men tzatzikin var god.
Efter lunchen pratade vi om vilka två scenarion som vi skulle köra igen. Jag ville såklart få gå hem från kursen med en betydligt bättre känsla så jag erbjöd mig. Men jag valde inte samma scenario som igår, istället fick det bli ett scenario med hjärtstopp och sedan omhändertagandet enligt A-E när patienten återfår blodcirkulationen. Jag hade hand om själva scenariot och en annan instruktörskollega skulle ha hand om återkopplingen. Utöver kollegan så var det en tredje instruktör som skulle titta på oss instruktörer och ge feedback. I tidigare simuleringar så har fokus istället varit på deltagarna. Så det var en väsentlig skillnad men så nyttigt och bra.
Lång utläggning, jag fick fin kritik och kunde gå hem från kursen med en bra känsla. Så nöjd! Väl hemma fortsatte jag utmana mig. Först tänkte jag springa på löpbandet, sedan inte alls men tänkte det fick vara någon måtta på latmasken. Så utmanade mig själv genom att jogga i skogen fast det höll på att mörkna. Det fick bli två varv, ett varv i det långa spåret och ett i det korta. Därefter blev det en extra sväng för att få ihop totalt nio kilometer. Jag lät mina ben välja tempot eftersom jag kände mig pigg. Nu när jag kunnat träna lite längre pass känner jag verkligen skillnad på uthålligheten.
Jag har varit i Norrköping idag och gått dag ett på klin sim två, en nationell utbildning kring hur man blir bättre på att som instruktör leda simuleringar. Vi var fem deltagare, tre undersköterskor och två sjuksköterskor. Redan på förmiddagen fick vi vara deltagare i ett scenario och sedan reflektera kring det. Vi reflekterade kring återkoppling och reflektion. Är det samma sak eller är det två olika grejer?
På eftermiddagen var jag den första att hålla i mitt scenario som jag hade förberett. Jag var så nervös så det kunde såklart gått mycket bättre. Fick så pass mycket konstruktiv feedback att jag till slut bara kände mig sågad och jättedålig. Jag fick såklart mycket positivt också men som alltid så är det ju förbättringspunkterna som fastnar. Efter mig var det en tjej till som fick köra sitt scenario där jag var först på plats. Fick fin feedback på min patientkontakt och simuleringsförmåga. Det vill säga att kunna ta hand om patienten fast det inte var en riktig patient.
Imorgon ska vi köra de andra deltagarnas scenarion (tre stycken, så totalt fem på de här två dagarna). På eftermiddagen är tanken att vi ska köra två av de fem scenariorna igen och jag hoppas på att jag får köra mitt igen. Så jag får lämna kursen med en bra känsla.
Nu kan inte ens jag stå emot vårkänslorna längre. I morse när jag ställde bilen vid tio över sex så var det en tydlig skillnad. Det går verkligen mot ljusare tider. Se bara på bilden ovan!
Jag har i vanlig ordning varit samordnare på jobbet. Hade det relativt lugnt så förberedde mig inför utbildning som jag ska gå nu onsdag och torsdag. Utbildningen handlar om hur man blir bättre på att leda scenarion. Skapade ett fiktivt patientfall och använde mitt ”go to”-namn Agda. Läste även en engelsk artikel om scenarioträning. Den ska diskuteras under utbildningen så kommer behöva läsa den en gång till.
Jag och Rickard pratade om att springa intervaller på bana. Men idag har det blåst riktigt hård vind. Tänkte därför springa på löpbandet. Men när jag åkte hem så sken solen så jag kom att tänka på ett roligt pass att springa ute i spåret: 30 sekunder snabbt och 30 sekunder gång ett varv och sedan ett varv till och då springa en minut och gå en minut. Tanken är såklart att det tempot ska vara s¨å pass högt att det blir jobbigt. Det kan man ju säga att jag lyckades med. Det blev totalt sju kilometer, nu måste mina distanspass bli längre när intervallpassen blir så pass långa. Medan jag sprang mina intervaller så sprang Rickard ett distanspass. Det var mycket folk i spåret, många som vill passa på nu när det börjar bli ljusare.
Jag har startat veckan med att jobba. Det var en riktigt bra dag på jobbet. Så jag är väldigt glad och energifylld. Hela dagen har jag även funderat på om jag ska träna trots mina två matcher i helgen. Nu har dock huvudet kommit ikapp med kroppen. Det blir ingen träning idag. Jag får inte bli för övertaggad och dra på mig en överbelastningsskada. Så ”roligt” ska vi inte ha det….
Jag är lite efter med Madeleines utmaning för februari. Tänker att jag vill vara med innan jag börjar på att fundera på hennes rubriker för mars. Har du varit med på utmaningen? Länka gärna isånafall så kan jag läsa ditt inlägg med. 😀
Något jag läst denna månad. Räknas arbetsmiljölagen (AML)? Tycker det känns lite trist att bara svara bloggar men AML låter ju ännu tristare, haha,
En tanke om samhället. Det är så mycket jag tänker om samhället. Reflekterar kring orättvisor, felaktiga satsningar och så alla maktgalna ledare som förstör för andra. Men det var ju lite väl negativt, det finns ju fina saker. Exempelvis ”nu måste jag lägga på för nu kommer mina änglar”. Eller ett litet ”ni är helt fantastiska”. Sådant som värmer hjärtat ända in i hjärteroten.
Är traditioner alltid av godo? Nej verkligen inte. Det finns flera traditioner eller kanske mer handlar om kulturer som definitivt inte är av godo.
Granen, grannen eller grant. Hm, intressant fråga. Tänker att jag nog väljer granen, älskar min julgran (som såklart står i förrådet nu) och så älskar jag snötäckta granar. Men nu var det fokus på vår kanske. Eller jag hoppas att det är nog med snö nu. Grannarna har jag ingen bra relation med, hejar såklart och pratar om väder och vind men inget djupare.
I en kopp, tallrik eller skål. Alltså då måste jag väl ändå skriva om all varm choklad med grädde som blivit inmundigat under februari. Nom, nom, nom.
Något gott att äta. Vetekaka med smör och en god ost.
Berätta om något du unnar dig i februari. Jag har nog inte unnat mig något särskilt. Kanske att faktiskt passa på och ta promenader när solen varit framme.
En vintersport jag utövat denna sportlovsmånad. Ingen alls.
Ta en bild på ett vattendrag, och visa oss. En istäckt vik från Östersjön i Loftahammar. Se nedan:
Man ska alltid lyssna till… Kroppen och magkänslan. Det är heller inte dumt att lyssna på de som har mer livserfarenhet. Inte alltid såklart men oftast är det bra att i alla fall höra vad personerna har att säga.
