Östgötaleden: rundslingan runt Sya

Igår gick jag och Rickard ut på en långvandring. Vi åkte till Mjölby, ställde bilen vid Vifolkavallen och letade upp var leden skulle börja. Första delen av rundan går långs med motionsspår och vissa avstickare ut på skogsstigar. Vid Sya skidsstuga låg det rejält med konstsnö kvar. Där tog vi också en lite längre paus med macka och lite chokladbitar. Bra energi när man har gått långt!

Efter vår paus i Sya knallade vi vidare. Gissa att förvirringen var stor när det helt plötsligt skulle vara närmre till Mantorp än till Mjölby. Det är liksom minst en mil mellan dessa platser. Men det skulle ordna till sig. Vi följde bilvägen i Sya en stund och efter någon kilometer svängde vi av och gick igenom Solberga naturreservat. Där var det fint och om jag var trött när vi gick på bilvägen fick jag ny energi. Titta så vackert det var:

Tänk att gå här när det är vitsippor precis överallt och ekarna breder ut sig i all sin prakt! När vi gått igenom naturreservatet kom vi fram till en väldigt lång grusväg. Här blåste det förskräcklig motvind. Kändes som att vi aldrig skulle komma framåt. Till slut kom vi fram till gamla riksettan. Vad det är för något kan du läsa längre ner i inlägget.

Och så hittade jag äntligen ett gäng vårtecken: tussilago, vårlök (tror jag att det heter) och blåsippor. Jag såg också både påskliljor och snödroppar men dessa fotade jag ej.

  • Längd: 15 kilometer
  • Var: Starta vid Vifolkavallen eller vid skidstadion i Sya
  • Svårighetsgrad: Lätt.
  • Underlag: Slingan går mestadels i motionsspår, grusväg och en liten sträcka på bilväg. En del av sträckan går i naturreservatet Solberga.
  • Historiska platser längs med vägen: En del av sträckning går längs med gamla riksettan och så i solberga naturreservat finns även fornlämningar i form av gravar.

Hoppa på tåget #Valfritt

Godmorgon!

Det är lördag, en gråmulen dag och ett stilla regn faller. Hade det varit sommar och varmt så hade det varit ett perfekt sommarregn. Just idag är det bara kallt och ruggigt istället. Jag är ledig vilket inte är så dumt!

Åkes hoppa på tåget fortsätter. Alla är välkomna och får vara med. Den här veckan får vi resenärer gnugga våra geniknölar och välja ett valfritt ord. Mitt val föll på ”horisonten”, förr då kan jag leta fram bilder från Gotland. Otippat va? Eller kanske inte. 😛

Solen som håller på att gå ner i horisonten. Vacker vy från färjan i april 2025.

En av Karlsö-öarna nämligen Lilla Karlsö. 2018 besöktes ön. HÄR kan du läsa ett inlägg från Stora Karlsö. Bilden är tagen från vägen runt Klintehamn. Jag och Rickard hittade en bra plats att stanna där jag kunde ta den här bilden.

Helt vindstilla på Tofta Strand. Långt där borta kan man ana horisonten. Där havet möter himlen.

Gotska sandön i horisonten! Jag och Rickard skulle vilja åka dit. Det hade verkligen varit ett äventyr!

Ett riktigt oväder i horisonten. I juni 2025.

Blå Jungfrun. När man åker till Gotland från Oskarshamn åker man förbi denna spännande ö. Just urberget är anledningen till att det är en nationalpark. Ön reser sig stolta 86 meter över havet och erbjuder unik natur och spännande jättegrytor. Fick den där lusten att någon gång faktiskt besöka ön!

Glad fredag och fem en fredag vecka 13

När jag åkte till jobbet i morse var himlen klarblå och solen var nästan helt uppe. (Bilden ovan är dock från ikväll). Jag blev så glad och fick en härlig energiboost. Helst hade jag velat stanna hemma och ta mig ut i skogen. Men jobbet kallade, har jobbat mina timmar och nu tar jag helg. Det blev en bra avslutning på en vecka med väldigt mycket pyssel.

I går velade jag mellan om jag skulle fredagsvila eller köra fredagsfys. Eftersom jag till slut landade i vilodag igår fick jag allt ta tag i min träning idag istället. I mitt träningsschema har det nu adderats backintervaller. 8*100 meter. Det blev plättlätt så nästa vecka ska jag utmana mig mer. Eftersom det var länge sedan som jag sprang just intervaller i backe fick det bli en mjukstart.

Elisas fem en fredag handlar om uppmärksamhet. Förra veckan deltog jag inte men tyckte det var roliga frågor den här veckan. Var med du också men glöm inte länka till Elisa.

  1. Vad tappar du fokus på oftare än du vill? Vardagens måsten…
  2. Vad går dig oftast helt förbi i vardagen? Hm, det vet jag faktiskt inte. Det är inget som jag tänkt på.
  3. När har du senast haft allas blickar på dig? Jag och A hade en utbildning kring CPAP (ett andninghjälpmedel när lungorna är fulla med vätska) igår. Bortsett från att jag blev så nervös att jag fick totalt hjärnsläpp på första sliden så gick det bra. Men sen är det en massa andra situationer med. På fotbollsplan när jag tar obekväma beslut, på morgonmötet på jobbet när jag som samordnare ska presentera patienter som planeras in, var de ska hamna och så vidare. Med mera såklart.
  4. Vad förtjänar egentligen mer fokus än det får? Vården och allt bra som faktiskt sker. Media fokuserar mest på fallen där det inte gått så bra. Verkligheten ser helt annorlunda ut.
  5. Vad borde du ge mindre uppmärksamhet? Negativa tankar.

Lite motigt men bra ändå

Vet du att jag skrev tråktorsdag i rubriken men så kom jag på att jag är en dag före. Så det fick bli en annan rubrik. Jag råkade stänga av mitt alarm i morse så jag vaknade den tid jag brukar vilja sitta i bilen. Men jag hann i tid till jobbet. Och väljer att se det positiva: jag fick sova 45 minuter extra. Men det har allt känns på vissa sätt som en tråkig onsdag. Det blåser hårda vindar, det regnar och är allmänt ruggigt. Dessutom fick jag skäll i trafiken för att jag försökte placera bilen i rusningstrafiken utan att stå i vägen för svängande bilar. Det var inte uppskattat för att göra en lång historia kort. Otroligt tråkigt när jag bara försökte visa hänsyn och underlätta för andra med.

Personen tyckte att min placering före övergångsstället var felaktig. Jag skulle enligt personen ställa mig bakom den sista bilen i bilkön. Trots att det innebar att jag hade blockerat korsningen.

Så när jag satt i bilen hem var jag helt säker på att jag bara skulle vila efter jobbet. Men träningslusten föll på så jag joggade en långsam mil. I början hade jag sega ben och ville göra något annat men ju fler kilometrar jag fått till desto lättare kändes det. Benen gick av sig själva och andningen var lugn och kontrollerad. Medan jag lufsade min mil så fixade Rickard en köttfärspaj. Den var väldigt god med både kebabsås och bearnaisesås. Dock inte båda såserna i samma tugga, haha.

En vanlig tisdag i mars

Kanske inte helt vanlig eftersom kroppen min var klarvaken vid halv fyra. Trots det har jag varit pigg idag och inte fått någon trötthetsdipp. Har väl kanske inte haft tiden att tänka på det heller. Haft mycket att pyssla med. Vill också förvarna om att det här inlägget inte kommer att ha någon vidare struktur. Har bara skrivit ner allt som det kommer.

Fick ett litet bryt vid lunchtid idag. Läste min journalanteckning på 1177 och blev lite nedslagen. Har lite tänkt (knäppt nog) att det skulle stå något annat. Fråga mig inte var det kom i från. Klara var snäll och köpte snask och nocco till mig. Det hade hon verkligen inte behövt men jag blev så glad. Bubbisarna slök jag väldigt fort. Bra uppladdning inför kvällens träningspass.

Ikväll var det dags att gå upp en nivå i Rickards träningschema: 5*800 stod på schemat. Jag tyckte dock att det räckte mer än väl med 4*800. Det är stor skillnad att springa i den farten i 800 meter i stället för 400 meter. Men snart kommer även det att kännas lättare.

Fick kommentaren om kortison till mina handleder. Och nej det är inget förstahandsalternativ. Mina handleder ska kureras med handledsortoser och vila så gott det går. Sen om det inte hjälper med vilan så kanske det blir ett alternativ. Men inte än.

”Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa”. Ja så kändes det när jag använde headset idag. Det var en sån där dag då telefonen ringde i ett och då blev det för mycket. Bra då att kunna använda headset. Men som sagt, jag känner mig ju som någon som jobbar i driven på McDonalds.

Det har jag förresten glömt att skriva om men nu i mars fyllde min blogg 19 år. Nästa år blir den tjugo, galet att tänka på. Min blogg kommer helt klart följa med länge!

Södra slingan i Viggeby naturreservat

När jag vaknade i morse kände jag direkt att jag ville gå södra slingan i Viggeby naturreservat. Jag och Rickard gick både norra och södra slingan i höstas. Väldigt vackra leder båda två men om jag bara ska välja en så går jag hellre södra slingan. Man kan parkera bilen både vid Viggebystrand och östra parkeringen.

Rickard var såklart inte sen att haka på så vi tog bilen genom vackra Sturefors, Bestorp och Brokind. Otroligt trevlig väg att åka oavsett årstid. Vi parkerade bilen vid östra parkeringen och påbörjade sedan rundan. Det var många som tänkt samma tanke.

Till största delen går rundan på klippor och stig jämte sjön Åsunden. Vackert så man smäller av. Det blev många fotostopp som du kan se.

Vid jaktstugeudden blev då såklart också ett stopp. Här sjöng isen, filmade såklart. Tänkte lägga ut det på instagram senare (@hannafialotta). Häftigt ljud och svårt att beskriva.

Lilla jaktstugan. Här kan man gå in.

Om man vill stanna och elda i jaktstugan och läsa en god bok så finns den möjligheten.

Hur har trädet hamnat så här? Har någon roat sig med att lyfta upp trädet eller är det naturens krafter när trädet gick av? Intressant att fundera över och såklart inga svar.

En solig fredagspromenad runt Rosenkällasjön

Efter en dag på jobbet var det väldigt trevligt att komma ut i naturen en sväng. Dryga 14 grader, nästan vindstilla och så strålande sol. Skickade mess till Rickard om att ta en promenad och han var såklart inte sen att hoppa på. Han frågade var jag ville gå och jag ville gå vid vattnet. Så han hämtade mig vid jobbet (onödigt att åka i två bilar till promenadslingans start) och så ställde vi bilen vid rödberget.

Rosenkällasjön är en fågelsjö där man kan vandra året runt. Genom åren har sjön dessutom tömts på vatten för att bli av med invasiva växtarter som vattenpest och också för att hålla gäddbeståndet nere.

Idag var dock sjön vattenfylld och vi gick ett varv runt sjön, en promenad på dryga 4 kilometer. Det var så skönt i luften att det gick bra att gå utan jacka. Bron ovan kan man gå ut på men sedan måste man vända och gå tillbaka till skogsstigen som leder oss vidare. Längs med rundan finns flera fågeltorn och platser där man kan ta en liten paus och kika ut över sjön.

Det här är ingen badsjö direkt. Men den ser ju onekligen väldigt trevlig ut på bild.

Roligare kompisar och en rolig match

Godmorgon!

Alltså titta vårtecknet, rabarberna börjar komma upp. Men just nu ser det mest ut som små aliens… Upptäckte också att tulpanerna börjar komma upp. Jag har två ensamma lökar kvar som är säkert tio år gamla. Men upp kommer de varje år. Fast de flyttats runt och blivit allmänt dåligt behandlade.

Igår skrev jag om mina handledsortoser, det är ju riktigt tråkiga kompisar att ha. Idag tänkte jag istället skriva om mina betydligt roligare nya kompisar. Jag har nämligen nya löparskor. Eller rättare sagt, Rickard hittade, jag sa ja, spring och köp. Eller beställ, haha. Den här gången testar jag ett för mig nytt märke som jag bara hört gott om: Hoka. Saucony och Asics har annars varit mina ständiga följeslagare. Skorna jag dömer i är ett par Asics som tyvärr börjar sjunga på sista versen. Men de får allt hänga med ett tag till.

Hur som helst, testade skorna och mina nya korta tights en kortis på löpbandet och både skorna och tightsen får mer än väl godkänt. Skorna har precis den där känslan som jag gillar: lätt och fluffigt. Som att springa på moln alltså. Mer kan jag inte testa dom just nu, hade planen att springa in dom ordentligt på löpbandet ikväll men eftersom jag inte ska jobba i helgen har jag istället fått en extra match på lördag.

Tidigare i veckan så anmälde jag mig till ett ledigt uppdrag: domare i distriktsmästerskap för åldersgruppen flickor 19. Jag fick matchen och igår kväll var det dags. Det var en riktigt rolig match med högt tempo och tufft men schysst spel. Extra roligt var det att jag fick sådan fin feedback av en i publiken efter matchen. Bland annat att jag gjorde en fantastisk match, att det syntes att jag hade roligt och bra pli på tjejerna. ”Ibland kan det bli lite hätsk stämning men du hade bra koll på det”. Jag blev så glad, dels för att matchen kändes bra rent fysiskt. Kändes nästan som under min ”storhetstid” när jag var som bäst tränad. Men jag blev också glad av sådan fin feedback.

Mina nya kompisar

Jag har haft ont i mina handleder ett tag och den senaste veckan har det blivit värre. Så efter lite påputt av mina kollegor igår så ringde jag rörelse och hälsa och fick tid redan idag. På förmiddagen tänkte jag att det säkert inte är någon fara, jag överdriver bara och kommer få gå hem med rådet att avvakta. Som alltid annars när det gäller mig. Men en inflammation i senskidan i båda handlederna var resultatet, värre på vänster än höger… Egentligen så var det inte ett dugg förvånande, har tänkt ett tag att det säkert är det. Så på den vänstra handen ska jag ha handledsortos dygnet runt och på den högra endast nattetid. Jag måste vila mina handleder så mycket det går och ska undvika tung belastning. Arbetsterapeuten var tydlig med att jag måste respektera när det gör ont. Inget ”så länge det inte gör mer ont så är det okej” som jag annars resonerar.

Efter mötet med arbetsterapeuten ringde jag direkt till chefen och har gjort en hel del ändringar i mitt schema. Det blir till att jobba dagtid som samordnare och inga helger. Skulle jobba påsken vilket blir en liten förlust i form av ob. Men det är ju ändå bättre den här ”dealen” än att behöva vara helt sjukskriven.

Landeryds hembygdsled

Idag hade både jag och Rickard vilodag från löpningen. Men helt utan fysisk aktivitet kan ingen av oss vara så efter jobbet blev det att bilen till Landeryds hembygdspark där hembygdsleden utgår. Första delen av rundan är utmärkt med blå/gula pilar och blågula markeringar på stolpar. Dessa kan man följa ända tills man ska svänga ner mot spångenbron som är avstängd. Jag undrar hur lång tid det ska dröja innan den åtgärdas. Sedan 2021 har den varit avstängd på grund av skador. Man kan ju konstatera att inte är en prioriterad åtgärd. Man får fortsätta grusvägen till hjulsbro samhälle där man kan ta sig över en annan bro och sedan återigen kunna följa markeringarna tillbaka till hembygdsparken.

Hur som helst, längs med leden finns det utmärkta fornlämningar. Som de här stensättningarna från yngre bronsåldern (som dock blir kapade på den här bilden):

Man går genom hagar, förbi golfbanan och så får man följa grusvägen fram till Slattefors sluss där isen fortfarande låg kvar. Härifrån får man gå på bilvägen fram till Landeryds kyrka.

Efter kyrkan följer man grusvägen i ett par kilometer tills man precis som jag skrev i början av inlägget kommer fram till Hjulsbro samhälle. Hela rundan är 7,5 kilometer. Jag kan tänka mig att det är riktigt vackert att gå här på våren när det börjar grönska och vitsippor ses överallt.

Jag var hemskt missmatchad. Det är verkligen fint med rosa och vinrött ihop…. Hur som helst var det en trevlig runda.