Sådant jag längtar efter…

Tur jag gick ut igår för idag är inte vädret så värst inspirerande. Ser ut som att det ska börja regna när som helst. Det är också det vädret SMHI lovar. Mina lediga dagar har tajmat dåligt med Rickards arbetsschema så som det ser ut just nu blir det inga härliga skogspromenader de närmsta dagarna. Det leder mig osökt in på sådant jag tänker på och längtar efter just nu.

  • Söndagens dryga timme på fotbollsplan har gjort att jag längtar mer än någonsin att få vara ute på fotbollsplan. Oturlig tajming måste jag säga eftersom säsongen nu är över för i år. Kanske blir lite träningsmatcher och cuper framöver men annars är det först i februari jag kommer få döma fotboll igen.
  • Att få träna och bygga styrka och springa bättre på löptestet nästa år. Hoppet lever kvar att få döma i team igen. Igår kväll tränade jag mitt styrke- och explosivitetspass och den ofrivilliga vilan jag hade under förkylningen hade inte gjort mig svagare. Det är jag glad över!
  • Jag längtar ut i skogen. Med tanke på dagens trista väder skulle jag tagit promenaden i skogen igår istället med Rickard. Vi båda prioriterade dock träning och det var såklart rätt prioritering att göra just igår. Men idag längtar jag efter skogsluft.

Tankar under en promenad

Jag är ledig idag. Känns inte alls dumt med tanke på att min helg blev rätt så intensiv med både familjehäng och så en dag på och runt fotbollsplan. Jag tog mig ut på en promenad i samhället. Blev väl dryga fyra kilometer. Under promenaden hann jag tänka på en hel del. Tänkte jag skulle ta dig som läser här med på promenaden.

  • När Tess föreläste i förra veckan så sa hon många inspirerande saker. Men det som fastnade mest var ”ingenting är omöjligt”. Under min promenad idag var det just det jag tänkte flera gånger. Ingenting är omöjligt och jag måste göra ett engagerad och helhjärtat försök att komma i mitt livs form.
  • Bäst att beta av den tråkigaste delen av vägen först tänkte jag…..
  • Konstaterade dock att hela rundan var rätt så tråkig.
  • En annan tanke var huruvida jag skulle träna något idag. Kunde promenaden räknas som träning? Nej det ska allt bli ett pass i kväll tänkte jag.
  • Förutom här, här var det fint.

En lördag med lite allt möjligt

Min lediga lördag blev väldigt intensiv. Först nu på kvällen tar jag mig tiden att skriva några rader. I morse var det någon minusgrad men fantastiskt vackert ute. Dagens svåraste fråga var om jag skulle utnyttja löpbandet eller om jag skulle ta mig ut i skogen och lufsa en runda i stället. Det blev det senare. Men vi ska väl ta den här dagen från början.

Om en dröm

Det sista jag kommer ihåg innan jag vaknade i morse var att jag drömde om att vi var ute på en vandring i bergen, hela familjen. Klipphällarna var täckta i mossa och det sista jag minns innan jag vaknade var att jag precis tagit mig förbi ett klurigt parti och sedan skulle ta mig från en hög klippa. Rickard, S och A var före oss så det var jag och I som skulle ta oss ner. Hur det gick vet jag inte eftersom jag vaknade. Bad AI illustrera min dröm, gick väl sådär:

Men jag fick mina berg, min barrskog och den gröna mossan.

Om en löprunda

Som jag skrev i början av inlägget så funderade jag över om jag skulle träna utomhus eller inomhus på löpbandet. Kände till slut att det var onödigt att slösa bort en sådan vacker dag på inomhusträning så jag sprang en runda i skogen. Rickard sprang samtidigt ett lite längre pass. Titta så fint det var:

Om en lunch och en hockeymatch

Nu är serierna som jag och Rickard dömer slut för den här säsongen. Vi båda var lediga så det passade perfekt att åka hem till min mamma och pappa. Alla barnen följde med och väl på plats var min bror också där. Det var såna trevliga timmar tillsammans. När vi åkte hem kom Rickard med förslaget att åka och titta på hockey. LHC skulle ta emot Växjö hemma. Det var en rätt så trist historia. LCH torskade och domarna hade inte sin bästa dag på jobbet. Så kan det gå.

Det har varit en riktigt bra dag. Träning, familjetid och egentid med Rickard. Kan inte bli så mycket bättre. Morgondagens planer är att observera lite under en fotbollscup.

PS: Åkes ord den här veckan är Personligt. Det här inlägget kanske kan kvala in där, nämligen en härlig dag tillsammans med dom som betyder mest för mig. DS.

En typisk fredag…

Vackert morgonljus i morse. När jag åkte hem så regnade det.

Jag har haft sådan sprängande huvudvärk idag, det började på förmiddagen. Det är verkligen inte lätt att jobba då…. Tänkte flexa tidigare men eftersom Kommunal skulle komma och det delvis skulle handla om mig kunde jag ju inte gå hem tidigare. Jag har anmält intresse till att bli skyddsombud, får se om det blir jag då det ska röstas om det och en annan kollega från grannavdelningen också anmält intresse.

Sista timmen innan jag skulle hem blev det lite smått kaos, telefonen ringde i ett och lite annat hände också. Jag gick inte hem med en bra känsla. Kunde jag gjort något annorlunda är väl så det känns. Funderar också om jag glömt något. Men så känns det ju alltid när det varit mycket på en gång.

Huvudvärken tror jag beror på sömnbrist förresten, somnade först vid halv tolv igår kväll och klockan ringde fem i morse. Jag fattar jag inte hur jag tidigare orkade jobba kväll och sedan dag med tanke på hur det känts idag. Tänker att jag kommer må mycket bättre efter en god natts sömn och så några dagar ledigt. Nästa gång jag jobbar är nämligen på onsdag. Jag har sagt till min chef att jag inte är tillgänglig i helgen för extrajobb.

Solig torsdag och extrapass

Det är torsdag kväll och jag har ganska nyss kommit hem från ett extrapass från jobbet. Jag hade på känn redan igår att jag skulle behöva komma in på min lediga dag så blev inte förvånad när chefen ringde i förmiddags och frågade om jag hade möjlighet. Det blev en lugn kväll med lite lagom att göra. Jag jobbar inte kväll så ofta så kul att göra det någon gång då och då.

Jag var inställd på att det skulle regna idag men det har varit riktigt fint väder hela dagen. Hösten fortsätter visa sig från sin bästa sida. Längtar efter att få komma ut i skogen igen. Får se om jag och Rickard kan komma ut innan det blir grått, mörkt och kallt ”på riktigt”. Nej nog om det, nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon för mitt dagpass.

Lite duktig flicka och så stretch på det

Jag började på ett helt annat inlägg ikväll. Kände sedan att det blev lite för personligt men ändå inte och la inlägget i utkastmappen istället. Kanske jag delar det en annan dag eller kanske inte alls. Kanske att någon av tankarna får vara med i min sammanfattning av veckan på söndag. Vi får se helt enkelt. Det är egentligen inget allvarligt utan mer tankar kring krav och förväntningar och att känna mig som den duktiga flickan som förväntas kunna allt. Men nog om det. Att dela att det har varit en intensiv start på veckan, det känner jag däremot att jag kan skriva. Passade på på jobbet att kolla min syresättning när jag lutade mig framåt vilket varit det största problemet. Den låg så fint på 98% och pulsen låg på låga 60 slag/minut. Då hade jag ändå hållit igång hela morgonen och tagit min nocco (som jag absolut inte är motiverad att sluta med…) Så cellerna får helt klart syre även om det känts som något helt annat. Kanske det bara sitter i huvudet, eller kanske inte. Slog mig nu att det säkert bara är förkylningen som stökade till det.Testade en av mina favoritklasser i kväll och det gick alldeles utmärkt. Under tiden jag stretchade fick jag en paus från alla tankar som snurrar runt. I morgon är jag ledig. Det blir en lugn dag med lite röj och fix och så ett möte på ett av barnens skola. Hoppas du får sova gott i natt.

Kvinnligt ledarskap i fokus

För ett tag sedan fick jag ett mejl med ett erbjudande som jag absolut inte kunde tacka nej till: att få lyssna på Tess Olofsson – Sveriges främsta kvinnliga domare just nu och en riktig pionjär. Hon är den första kvinnliga huvuddomaren i herrallsvenskan. Det är verkligen en bedrift då det kräver otroligt bra fysik för att klara löptesterna på den nivån.

Vi var sju domare, en distriktsinstruktör (L) och drygt 20 andra personer med olika roller inom fotbollen som samlades för att höra Tess berätta sin historia – hur allt började och hur hon tagit sig hela vägen till toppen. Det blev en otroligt inspirerande kväll.

Jag insåg ganska snabbt att hon och jag faktiskt har en hel del gemensamt. De tankar jag har kring dömandet, den där osäkerheten som ibland smyger sig på i vissa situationer – det delar jag med en så rutinerad domare som Tess. Det var en lättnad att inse att mina känslor inte är särskilt unika. Jag kunde heller inte hålla tyst när det visades klipp och vi diskuterade kring det. L la armen om mig och bara helt spontant ”jag gillar dig” när jag reflekterade kring en situation och ett beslut. I såna där situationer kommer det fram så mycket rutin. Tänk så mycket jag också kan dela med mig av. Sådant jag inte tänker men som bara plockas fram i såna här situationer.

Något annat jag tar med mig är att inget är omöjligt. Hon har lyckats ta sig tillbaka efter tre skador och trots en hälseneruptur kunnat ta sig till högsta nivå på herrsidan. Det är imponerande. Det gör att jag på något sätt känner lite hopp kring min egen fysik. Om jag verkligen vill så kan också jag. Inte nå hennes nivåer såklart men att jag väljer själv. Om jag lägger in en högre växel kan också jag nå bättre resultat.

Springa eller inte springa?

Jag sitter i bilen nu när jag skriver det här inlägget, på väg för att kanske springa eller kanske inte. Jag har inte bestämt mig än och lär inte göra det förrän i sista minuten. Tycker det är svårt det där att avgöra för jag känner samtidigt efter extra mycket. Vid osäkerhet är det såklart bäst att avstå.

Hur som helst så är der en vacker höstdag så oavsett om jag springer eller inte blir det en trevlig utflykt. Önskar dig en fin lördag!

Fem en fredag vecka 41: 5

Oj så skönt med helg! Jag har mått ungefär som igår – lite täppt i näsan och seg i kroppen, men i alla fall ingen feber. Jag lever fortfarande på hoppet att jag ska kunna springa imorgon. Det känns inte helt orimligt, men jag får ta beslutet imorgon bitti. Kroppen får säga sitt.

Veckans tema i Elisas fem en fredag handlar om fem olika saker med olika teman. Häng på du också. 🙂

Nämn fem saker du inte kan leva utan: Familjen förstås. Jobbet och mina kollegor som gör dagarna både roliga och meningsfulla. Fotbollsdömandet – det ger mig så mycket energi, även när det är tufft. Och så stretch och rörlighet, för jag märker direkt när jag slarvar med det.

  1. Nämn fem små saker som gör din dag bättre: Att få skratta. Att skoja med någon. Tid tillsammans. Solglitter. Att få vara ute och röra på mig.
  2. Nämn fem platser du trivs extra bra på: Skogen, på Gotland, vid vatten,
  3. Nämn fem saker du ofta glömmer bort: Att vattna blommorna och att borsta håret ibland. Jag glömmer också bort att svara på sms. Det blir lätt så när jag har tankarna på helt andra viktiga saker.
  4. Nämn fem saker du säger oftare än du borde: Tyvärr händer det att jag tar till ”kraftord”. Det passar verkligen inte ihop med min kristna tro.

Rosa, fluffig bomull

Så känns det i mitt huvud. Jag tycker att jag sovit bra i natt men har tydligen stökat runt. Till slut fick Rickard bara en liten kant att sova på… Sa till honom att han får peta till mig så jag inte breder ut mig. ”Men då vaknar ju du” fick jag till svar.

Hur som helst, sedan jag kom hem från jobbet så har jag velat skriva några rader. Men inspirationen är lika med noll. Skulle tränat idag men har inte vågat eftersom jag vaknade med halsont i morse. Det släppte dock under dagen men den där mosiga känslan i kroppen har suttit kvar. Varit småsnuvig ett par veckor och börjar fundera på om förkylningen tänker bryta ut på allvar nu. Det vore högst otajmat eftersom det är Åstadsloppet på lördag. Förra året var jag förkyld veckan innan men hann bli frisk lagom till loppet. Jag som har stora planer men vi får se hur det blir med det.