Virus kanske?

Det satt långt inne men till slut fick jag ändå komma till vårdcentralen. Det krävdes att jag bröt ihop i telefon när jag pratade med sköterskan. På sätt och vis kan jag förstå att de inte prioriterade mig med tanke på att farliga orsaker till mitt mående ändå retts ut på akuten. Men det är nog lite det där att ändå få bli lyssnad på och tagen på allvar. Huruvida de kan göra så mycket eller inte spelar nog ändå inte så stor roll i slutändan. Det viktiga är att någon lyssnar.

Mest sannolikt är det ett virus på balansnerven som kommer gå över av sig själv. Huvudvärken bör dock kollas upp och det har jag tid för på måndag. Läkaren skrev också ett sjukintyg åt mig ifall jag behöver vara mer sjukskriven.

Jag tror inte att det kommer hjälpa mig med mer vila så jag och Rickard tog en promenad i skogen. Det är inget roligt eller härligt men kändes nödvändigt att få till.

Besviken

Min blogg är så fruktansvärt tråkig just nu. Jag har verkligen ingen inspiration alls till att skriva intressanta och tänkvärda inlägg. Men det får vara okej, hälsan kommer alltid först. Hoppas dock att du inte tröttnar på mig och mina statusuppdateringar om mitt mående.

Eftersom det kändes bättre igår så testade jag att inte ta några tabletter alls idag. Jag har ju tänkt att det inte gör någon skillnad vad gäller mitt mående. Idag blev jag varse den hårda vägen att det visst gör skillnad. Jag mådde så dåligt idag så jag tog min dos med panodil, naproxen och så postafen. Men ”skadan” var redan skedd så det enda som gått att häva var den värsta yrseln. Det får jag såklart vara glad över. Men det där uttrycket att om huvudet är dumt får kroppen lida stämmer väldigt väl.

När jag pratade med vårdcentralen igår så kom vi överens om att sköterskan skulle ringa mig idag för att kolla läget. Det har hon inte gjort och när jag väl tröttnade på att vänta och själv ringde vårdcentralen så var telefonkön full. Det kommer bli ett irriterat samtal till vårdcentralen imorgon kan jag säga. Fast egentligen känner jag mig mest ledsen. Ledsen och trött, idag är det två veckor sedan mina problem med huvudvärk och yrsel började. Jag tror inte heller att det är migrän, men vad det är får vi se.

Att symtomlindra utan att veta orsak

Google är min bästa vän…. Eller kanske fiende beroende på hur man ser det. Jag har googlat fram så många tänkbara orsaker till att jag mår som jag gör men det är inget som passar in på mina symtom. Jag har tänkt på lågt hb, eller kanske utmattning. Mina tankar har också gått till om det är något med sköldkörteln men nej det stämmer inte heller.

Vårdcentralen ringde igår och vi kom överens om att sköterskan skulle ringa idag och se hur jag mår. I morse var läget ändå ganska oförändrat, testade att ta tre naproxen som är rekommenderad dos vid migrän. Nu vet jag inte ens om det är migrän jag har men testade och det hade ingen effekt alls. Något som däremot lindrade yrseln en aning var att ta postafen. Så då tänker jag att det ändå är något med öronen och balansen. Sköterskan skulle ringa imorgon igen och kolla läget. Blir det av någon anledning sämre så ska jag söka akut.

Jag gillar verkligen inte det här att hålla på och symtomlindra och knapra tabletter. Jag har ju ingen aning om vad det egentligen är som jag symtomlindrar. Sen behöver jag ju det i väntan på att få komma till läkaren men jag gillar det inte. Sen det här med att tabletten kan ge samma biverkningar som som symtomet man vill lindra….. Både ipren och naproxen som jag tagit mot huvudvärken har just yrsel och huvudvärk som biverkan. Vad är vad?

Det här med att vara patient….

Det är måndag och fortsatt fint väder. Idag ringde jag vårdcentralen för att se om jag kunde få komma tidigare. Det var väl tveksamt men det skulle tas upp på ronden i alla fall och så skulle sköterskan höra av sig till mig. Jag fick också förslaget att kontakta fysioterapeut om det är något med nacken som spökar. Om jag ska vara hemma mer nu så behöver jag ett läkarintyg från och med imorgon. Tänkte att det kanske är från och med åttonde arbetspasset men just sjukfrånvaro räknas i kalenderdagar. I skrivande stund har inte vårdcentralen hört av sig. Om jag inte får komma till vårdcentralen före min inbokade tid blir det svårt med ett läkarintyg…. Mitt huvud har ju inte blivit bättre av vila så jag tänker att jag testar att jobba imorgon. Jag tog nämligen en promenad i skogen och det var på riktigt sega ben, kände mig svag i kroppen och inte alls som mig själv. Men det snurrade inte riktigt lika mycket i huvudet och det får jag såklart vara glad över. Det börjar bli bättre, sakta men säkert. När jag kom in fixade jag lite te och satte mig vid husväggen. Likväl som jag sitter i soffan kan jag ju sitta ute. Det var hur skönt som helst!

Jag förstår ju att även vårdcentralen måste prioritera men under den här sjukperioden förstår jag ännu mer varför folk väljer att åka till akuten, även för mindre allvarliga problem. Som patient vill man ju ha hjälp direkt och som vårdpersonal väljer man att avvakta i många lägen och det måste man såklart göra. Men det är inte kul att höra som patient, helst vill man ju ha hjälp direkt när det är något som besvärar. Men nog om det!

Önskar dig en fin måndag!

Sol, sol, sol

Jag tog mig ut på en kort promenad, det var skönt att komma ut. Jag börjar krypa lite på väggarna, jag tränar ingenting och har inte varit på jobbet. Det är den där tiden på året när solen börjar värma men vinden fortfarande är kall. Mina promenader är inte långa just nu, max två kilometer och tempot är inte högt direkt. Vill bli mig själv igen!

Något som inte gör mig yr i huvudet är min stretch. I dag blev det premiär för första passet ute i trädgården. Det gjorde underverk för mitt mentala mående. I början av veckan tänkte jag att jag skulle må bra igen till helgen men jag hade fel och det är lätt nu att börja misströsta en aning. Då är det skönt att ta till min stretch och få vara bara här och nu och fokusera på avslappning.

Fem en fredag vecka 12: Våriga ting

Det är minusgrader ute men solen skiner. Trots minusgraderna spritter vårkänslorna i kroppen. Hur skulle jag kunna känna annorlunda när det är slutet på mars? Det är slutet på mars och det är ljus på morgonen långt innan klockan ringer. Men jag är inte van vid att det är ljust så tidigt så tror att jag försovit mig.

Den här veckan tänkte jag vara med på Elisas fem en fredag igen. Hennes fem fredagsfrågor handlar om våren.

  1. Vilken vårblomma tycker du bäst om? Snödroppar tycker jag är finast. Men jag gillar alla vårblommor. Blir så glad när grönskan börjar att komma tillbaka.
  2. Odlar du något, vare sig det är i trädgård, balkong eller inomhus? Nej inte just nu men jag vill. Mina paletter väntar på att få komma ner i krukor.
  3. Hur skulle du vilja att din trädgård/balkong ser ut? Jag skulle vilja ha ett litet miniväxthus och en liten köksträdgård. Jag kan inte skylla på att tid inte finns utan det handlar snarare om prioriteringar.
  4. Hur har du det med växter där hemma? Inomhus har jag ett gäng paletter, elefantöron och orkidéer. I trädgården hittar man lavendel, pioner, en syrenbuske och på baksidan finns min stora fläderbuske. Vi (läs Rickard) klippte ner den för några år sedan men nu är den stor och buskig igen. Min mamma brukar komma hit och plocka av fläderblommor.
  5. Vilka färger tycker du bäst representerar våren? Helt klart grönt och gult. Men så lite vitt, lila och blått med i alla härliga vårblommor.

En dagens lista

Idag har jag velat:

  • jobba
  • springa tuffa intervaller
  • skriva tänkvärda och kloka inlägg här på min blogg.
  • köra ett avslappnande stretchpass.
  • döma fotboll
  • gärna beta av ett tufft pilatespass.

Istället har jag:

  • hjälpt Ida till skolan och sedan gick jag och la mig och sov till halv elva.
  • varit som en klubbad säl.
  • jag och Rickard tog oss ut på en kort promenad.
  • ätit godis
  • betat av ett gäng filmer på netflix. Tror inte direkt att skärmtiden gör underverk för mitt mående men sitta en hel dag i soffan och göra ingenting känns inte heller så lockande.

PS: Bilden är från en annan dag. Tog en bild på mig själv idag och jag ser inte pigg ut alltså…. DS.

Inte särskilt mycket bättre….

Jag försöker krya på mig så gott jag kan men det känns fortfarande inte bra i kroppen. I förmiddags tog jag och Rickard en kort promenad. Dels för att få lite dagsljus men också för att se hur yrseln reagerade. I mitt hörn i soffan känns det ändå okej men så fort jag rör på mig så kommer det tillbaka. Både huvudvärk och yrsel. I måndags sa läkaren till mig att jag inte skulle gå till jobbet på en vecka. Tänkte då att det ska väl inte behövas men han visste nog vad han pratade om. Eftersom det inte blivit så jätte mycket bättre så sjukanmälde jag mig både torsdag och fredag när jag ringde idag. Det är lika bra så det inte blir som i början på veckan att jag går tillbaka för tidigt.

Ett besök på akuten

Godmorgon!

Jag var hemma halv ett i natt. Trots det tråkiga mötet med sjuksköterskan blev det ett bra besök på akuten. Fick träffa en väldigt bra läkare som tog mina symtom på allvar. Jag fick testa ett läkemedel mot yrseln och huvudvärken. Trodde först att sköterskan sa haldol men det var ju toradol jag skulle ha. Ibland blir det så roliga felhörningar. Bra man kan skratta lite. Eftersom det inte hade någon effekt alls fick jag göra en röntgen av huvudet och den var helt utan anmärkning. Efter provsvar och röntgensvar fick jag åka hem. När min infart skulle dras blev det ett litet blodbad, det där läkemedlet jag fick gjorde mig extremt lättblödande.

Det kan kännas mycket med 400 spänn för ett besök på akuten men när jag tänker på allt jag får för summan är det inte mycket alls. Prover, röntgen, läkarundersökning och läkemedel. Inget av det där är ju gratis. Just det, läkaren kan inte hitta någon förklaring till mina symtom. Det kan vara allt från migrän till virus, dock inte kristallerna. Min symtombild stämmer inte med hur det yttrar sig. Känns skönt iallafall att alla farliga orsaker är utredda och uteslutna.

Snurrigt värre

Så här med facit i hand kan man kanske säga att jag nog friskanmälde mig en dag för tidigt. Idag har jag varit så yr, så pass att sköterskorna fick ta hand om mig en stund. En av dom tyckte absolut att jag skulle söka mig till akuten. När hon säger det tänker jag väl att jag egentligen behöver lyssna. Det är en rutinerad sköterska som jobbat länge och kan sin sak. Men du vet kanske hur det kan vara, jag söker mig inte till vården i första taget. Kanske för att jag jobbar inom vården själv och vet hur det ofta ska avvaktas och det ska väntas och se hur saker och ting utvecklar sig. Jag är ju likadan vad gäller vissa saker. Eller det faktum att jag ofta har fått överdriva i tidigare kontakter med vården för att ens få komma. Men när jag kom hem från jobbet så ringde jag faktiskt 1177 som rådde mig att ändå åka till akuten. Bäst kanske att lyssna när två sjuksköterskor säger samma sak.

Det är konstigt att jag mått så dåligt idag med tanke på att jag inte hade någon huvudvärk eller yrsel under gårdagen och kunde döma fotboll utan problem. Hur som helst så åkte jag till akuten. Sköterskans kommentar var ju inte så rolig: ”vi kan nog inte göra så mycket mer än att ge dig tabletter”. Hur vet hon det när det inte gjorts några undersökningar? Alla mina tråkiga kontakter med vården spelades upp i huvudet och jag grät faktiskt en skvätt. Just nu väntar jag på läkaren, hur det gick berättar jag imorgon.