Kategori: Motivation och inspiration

Bita ihop och komma igen

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har såna bra pass där jag känner mig stark och snabb och på gång. Men så händer det något där jag inser att min motivation till att träna hänger på en riktigt skör tråd. Det krävs inte mycket för att jag ska känna att nu ger jag upp och nöjer mig med mysträning. Eller egentligen knappt det. Jag har kämpat på med träningen det här året och verkligen försökt bita ihop och inte ge upp. Men under hela året har jag bara känt mig i dålig form och allmänt blaha. Förutom vissa pass där det blixtrat till. Men de är få till antalet.  
I veckan nu när coachen ringde och berättade min min klassificering så var jag precis på väg att ställa mig på löpbandet. Efter samtalet försvann precis all lust och jag kände bara 😣😭😖😩 till att över huvudet taget träna. Då satt orken inte i kroppen utan i huvudet. Så det träningspasset slutade med att jag gick cirka en kvart i uppförsbacke efter att sprungit tio minuter. All rörelse som blir av är såklart bra träning men jag skulle ljuga om jag skrev att allt är på topp kring min träning. 
Idag bet jag ihop och mysjoggade tjugo minuter på löpbandet före frukost. Det var inte särskilt jobbigt rent fysiskt. Problemet sitter i huvudet. 

Att känna träningsglädje

Publicerad den av Hannas krypin
Känna träningsglädje, hur kan något som egentligen är så lätt vara så svårt? Det funderar jag över idag. Jag vill inte alltid träna, många gånger får jag övertala mig själv till att röra på mig. Det är så lätt att hitta ursäkter. ”Jag orkar inte träna idag, jag är så trött”. Eller ”vad ont i huvudet jag har, jag ska nog inte träna idag”. Ska träningen bli gjord går det inte att känna efter och leta efter ursäkter. Jag brukar tänka att det är stenåldershjärnan som vill spara på energin. Den vet ju inte att jag inte behöver fly från faror eller att maten finns inom räckhåll. Samhället har förändrats men våra kroppar har inte det. Det är därför vi har vårt ”fight or flightsystem”, de eventuella farorna är inte samma nu som då. Men nu kom jag ifrån temat en aning. Träningsglädje skulle inlägget handla om. 
Jag har snappat upp ett par nya tankar och annat är ”skåpsmat”. Sådant som jag redan skrivit om.
– Alltid prioritera din ”powerhour”, det vill säga att alltid prioritera träning och rörelse. Se träningen som en ”powerhour” och inte ett straff. En timme där du hämtar kraft och energi. Det ska vara roligt att röra på sig! 
– Ta makten över stressen som du kan känna. Ett bra tips är att träna som man vill känna sig. Vill man komma ner i varv, ja men då kanske en skogspromenad är det man behöver. Vill man känna sig stark, riv av ett styrkepass. 
– Planera in träning i kalendern precis som du planerar in annat. 
– Boka in en träningsdejt. Det blir mycket svårare att banga när man har en kompis som väntar på en. 
– Kanske behöver du ett tydligt varför? Det har jag känt nu under corona att det har varit svårare att motivera mig till träning. I våras visste jag inte om det skulle bli några matcher att döma, alla lopp blev inställda. Känslan var att det inte fanns något att träna för. 
Inspiration till det här inlägget har jag fått härifrån, men jag har såklart lagt till en personlig touch på inlägget. 

När inspirationen saknas

Publicerad den av Hannas krypin
Träna utan motivation, det är rätt enkelt ändå. Det är bara att bestämma sig och köra. Men när man har bristande motivation till att skriva. Hur hittar man tillbaka till den lusten. Är det samma sak där? Bara att göra och så kommer det av sig självt? Googlade lite faktiskt och de bästa tipsen är det en gammal domarkollega till mig som skrivit. Självklart måste jag skriva om hennes tankar med min personliga touch såklart.
Vad vill du med din blogg? 
Det första är att fundera över varför du skriver. Är det en dagbok där du skriver om din vardag och tankar/känslor. Vill du inspirera och motivera oavsett vad det handlar om. Eller vill du skriva om mode? Vill du arbeta med sociala medier? Gör en plan. 
Skriv ner tankar som du får 
Jag får ofta mest tankar och idéer när jag gör annat. Och tyvärr oftast när jag av någon anledning inte kan skriva ner dom. Otaliga är de gånger som jag tänkt ”det där ska jag blogga om” och så har jag hunnit glömma bort lagom till jag sitter vid datorn. 
Gör en plan för veckans inlägg
Har jag några läsare kvar från i höstas? Iallafall så skrev jag och berättade om min plan för veckans inlägg. Jag hade specifika teman varje dag och tidsinställde för att ha inlägg varje dag. Även för de dagar där inspirationen tröt. Kanske skulle börja med det med specifika inläggsdagar. Ska fundera på det iallafall. Och då kommer vi in på nästa punkt: 
Nämligen att tidsinställa inlägg!
Det bästa är att ha ett gäng inlägg på lager. Särskilt om man vet med sig att man inte kommer kunna blogga och ändå vill ha nytt material på bloggen. 
Det sista är att blogga för att det är roligt!
Det blir inte roligt att blogga om det känns som ett jobbigt måste. Det ska kännas kul och lustfyllt för att bibehålla motivationen. Sätt heller inte för höga krav!

 

 

Det bästa stödet är gratis

Publicerad den av Hannas krypin
 
Vilken härlig start på veckan det har blivit. Jag jobbade till två och när jag kom hem så satt jag och bloggade lite och så ville Ida spela spel. Efter spelandet så lekte vi kurragömma en bra stund: jag, Rickard, Alex och Ida. Det är lite kul hur svårt det kan vara att hitta varandra fast det blir ungefär samma ställen hela tiden som man gömmer sig på. Kvällen spenderades på pilatesmattan och instruerade mina deltagare. Ikväll funderade jag över om det blir lite för mycket samma saker, måste hitta på lite nytt. Knäppt att jag tänker så med tanke på att jag hade några godbitar att bjuda på idag. 
Bilden då kanske du sitter och tänker nu, vad har den med inlägget att göra? Men det ska jag berätta. Jag la ut bilden på instagram häromdagen och jag tycker den är så talande. Det är så ofta jag tänker att jag inte kan supporta vänner så mycket som jag vill. Men det bästa stödet är ju inte det ekonomiska, att man ska shoppa en massa grejer. Utan just det här att faktiskt använda sina kanaler till att tipsa och sprida det man tycker är bra till fler människor. Att ge uppmuntran kostar ingenting men kan göra stor skillnad för den som har drömmen och verkligen brinner för något. Man borde bli mer generös med att supporta tycker jag.
 
 

Dagens tips: att komma igång och träna

Publicerad den av Hannas krypin
Det är lördag, första lördagen på det nya året och vad passar inte bättre då än ett motivationsinlägg. Det är också dags för dagens tips och idag står det träning på schemat. Känns som en bra idé. Hur kan man då komma igång på ett bra sätt? Ett sätt som gör att risken för skador minskas, att motivationen bibehålls och du får de resultat du vill.
1. Tänk snälla tankar
Man måste inte köra så hårt att man är helt slut efter träningspasset. Det är inte många som orkar köra på den nivån och behålla motivation och träningsglädje i det långa loppet. Det ska vara roligt att träna för att det ska bli en bra vana som man inte kan klara sig utan. Sänk ribban för vad som är träning. Promenad, hiss istället för trappan och så vidare.
2. Börja lugnt!
När man inte är så träningsvan behövs det faktiskt inte mycket träning för att resultaten ska komma. Då gäller det att inte bli för ivrig och köra igång för hårt. Ta det lugnt och låt kroppen vänja sig gradvis vid den nya belastningen.
3. Testa olika träningsformer
För att hitta det som du gillar, våga prova. Känns det läskigt att gå till gymmet och prova passen där? Använd dig av youtube. Det finns en uppsjö av allt där. Många av passen på gymmen (tänker nu på Les Mills) finns också korta snuttar av på youtube. Då kan du spana in, testa och så vet du ungefär vad du har att vänta dig.
4. Ett litet hemmagym då?
Det beror nog mest på hur du är som person. För mig som definitivt inte var någon gymråtta har verkligen min hemmautrustning (vikter, löpband och gummiband med mera) varit räddningen de dagar jag verkligen inte velat träna.
5. Anteckna din utveckling
Hur sporrande är det inte att skriva upp eventuella tider på sin första femma och se hur tiderna blir bättre. Alternativt skriva upp vilka vikter man tar i början och sedan jämföra efter kanske någon månad. Det är peppande och sporrande att se att det faktiskt händer något. Det blir en bra motivationsboost!
6. Våga filma
Det här är lite läskigt att se sig själv på film/bild men var verkligen det som hjälpte mig framåt när jag inte hade någon studio att gå till. Utan mina bilder på pilates hade jag verkligen inte kommit någon vart. Det är genom att se sig själv man ser var man behöver justera för att få ännu bättre effekt av träningen.
7. Belöningar
Ja, om det kan motivera dig, varför inte. Det behöver ju inte egentligen vara shopping utan kanske tex en upplevelse.
8. Tänk långsiktighet.
Tänk att du tränar för livet. För att vara pigg och stark även när du kommer upp i åldrarna. Det är det som motiverar mig nu vad gäller keto. Att jag lägger grunden för en så frisk framtid som möjligt. Sen finns det såklart aldrig några garantier för att man får vara frisk men då har man iallafall gjort vad man kan.

 

Att hitta träningslädje

Publicerad den av Hannas krypin
Hur gör man egentligen för att tycka att träning är roligt? För min del är att det att känna hur jag långsamt blir bättre på det som jag tränar. Att kunna springa snabbare eller att kunna göra en pilatesövning med ytterligare lite bättre teknik.
Även om jag har en blogg som handlar om träning och hälsa så tycker inte jag heller att det är så där kul alltid. Vissa dagar måste även jag tvinga ut mig själv. Men jag gör det för att jag vet hur dåligt jag mår av att inte träna. Hur bitter jag blir av alltför mycket stillasittande. För mig är det min spark i baken.
Jag tänkte avsluta inlägget med några peppande tips. Har skrivit några av dessa tips förut men det skadar ju inte med påminnelse.
  • Göra saker som vid första anblick inte är träning. Tex trädgårdsarbete. När jag klippte ner vår häck för några år sedan så fick mina axlar och armar verkligen jobba. Det var inget jag tänkte på under tiden att musklerna faktiskt fick jobba hårt. Leka datten med barnen. Kanske det kan vara motiverande att träna med barnen.  Gillar du att dansa? Men sätt på bra musik och röj loss i vardagsrummet.
  • Underskatta inte transportträningen. Cykla eller promenera dit du ska. Eller jogga.
  • Det behöver inte vara roligt, bara tillräckligt ”otråkigt” för att ändå kunna stå ut med det. Vad skulle du kunna stå ut med?
  • Träna med vänner!
  • Fundera över vad som skulle kunna motivera dig. Bättre hälsa och bli piggare till exempel. Fokusera på hälsofördelarna.
 

En tänkvärd text

Publicerad den av Hannas krypin
Tänkvärda ord och texter går aldrig ur tiden. Inte heller den här texten som jag ska återpublicera idag. Det är säkert fjärde gången som jag dammar av texten men som jag skrev. Bra texter går aldrig ur tiden eller blir omoderna.
”Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.
Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret.
Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.
Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!

Dagens tips: Träningsglädje och pepp

Publicerad den av Hannas krypin
Idag tänkte jag att vi skulle prata om hur bra jag tycker att den här låten är och vilken härlig  träningspepp den ger. Jag blir alltid glad när jag hör den! Beaten gör mig peppad att köra. Det är liksom helt omöjligt att sitta still.
Något som jag tror gör mig fortsatt motiverad till att träna och röra på mig är den där glädjen som jag alltid känner efter ett pass. Särskilt i september när jag hade så mycket soffläge kände jag skillnaden ännu mer mellan att röra på mig och inte röra på mig. Bara det är en motivationsboost och får mig att inte vilja skippa pass.
Så ett par tips för träningsmotivation:
– det blir så mycket roligare att träna med peppande musik. Inte pilates dock, då vill jag vara här och nu och inte ha en massa distraherande musik i bakgrunden.
– hitta din inre motivation, tex att få en stark kropp som orkar i vardagen. Det ska komma i från dig och inte för att andra tycker si och så.
– ett tips som jag tror att jag inte skrivit förut är att öka din självkänsla. Att bli bra på att peppa och pusha dig själv.
Men hur hittar man träningsglädje då om man tycker att träning är typ det värsta man kan göra? Alltså jag har ju verkligen varit där. Jag har varit soffpotatis deluxe. Jag var ju tvungen att börja träna när jag började döma fotboll. Jag tänker lite att hur tråkigt och jobbigt det än är, bit ihop för till slut kommer det komma en dag då du istället inte kan vara utan träningen. Hur jobbiga en del pass än må vara och hur mycket jag än vill ge upp just under passen så kan jag inte vara utan det. Det blir som ett positivt beroende.
Tänkte avsluta inlägget dela ett citat som jag stötte på: ”En sak med träning är att man inte får tid till träning utan det är något som man tar sig tid till.”

Ett motiverande klipp

Publicerad den av Hannas krypin
För dig som läst min blogg ett tag är det här klippet ingen nyhet. Klippet är dock så bra och går aldrig ur tiden så återigen lägger jag upp det här. MInns första gången jag såg det, det var en kväll i lokalen här i stan och jag jobbade aktivt med Forever. För mig var klippet så starkt att jag satt med tårar i ögonen.
Det handlar om att våga chansa och att våga ta risker. Att inte fastna utan utmana sig själv. Men framförallt att inte känna att man ångrar sig på grund av att man inte vågade. När chansen kommer väljer man det trygga och det man känner till istället för att ge sig ut på okänd mark.

Från soffpotatis till löpare, pilatesintruktör och fotbollsdomare

Publicerad den av Hannas krypin
Det här är ett gammalt inlägg som jag tänkte damma av. Jennie ville gärna att jag skulle berätta om min träningsresa. Det här inlägget skrev jag första gången till Madeleines julkalender. Det är iallafall två år sedan. Men bra inlägg går aldrig ur tiden.
Jag älskar att få inspirera och peppa andra till träning och hälsa. Med fokus på hälsa och inte viktnedgång eller utseende. Pekpinnar är inte min grej heller. Jag tänkte idag dela med av resan som jag gjort. Från bokstavligen talat en soffpotatis till att träna mycket själv men även inspirera andra till träning och hälsa. Så nu kör vi!
Jag har aldrig varit den där personen som gillar att träna. I gymnastiken i skolan var jag mer frånvarande än närvarande och särskilt bollsporter ville jag inte vara med på. Att få negativa kommentarer mot mig varje gång jag inte motsvarade lagkamraternas förväntningar var inte så särskilt kul. Istället valde jag att strunta i det. 2005 följde jag med min man på en fotbollsmatch. Det var småkillar, sisådär 8-10 år gamla och det såg roligt ut när han dömde så jag kände att ”det där ska jag testa”.  Mia på förbundet tyckte nog att jag var lite galen men lät mig börja döma 11-mannamatcher fast jag egentligen inte var behörig för det. På den tiden var det inte många tjejer som dömde i Östergötland. Vi var tre och de ville ha upp fler tjejer till att döma.
Jag dömde några matcher där och tyckte att det var roligt. Det gick såklart allt annat än bra men jag fortsatte att kämpa och lärde mig mer och mer. Men, då kom jag till nästa problem. Som fotbollsdomare måste man ha god kondition. Orkar inte kroppen så orkar inte huvudet heller och jag var tvungen att ta tag i min träning. Oj, oj, oj, det var inte det lättaste. Stackars maken min hade världens jobb med mig. Jag orkade ingenting och hade inte den där mentala viljan att verkligen pressa mig. Men skam den som ger sig. Jag fortsatte kämpa på och har idag sprungit ett halvmarathon och mängder med femkilometers lopp och några millopp.
Pilates upptäckte jag första gången runt 2005 när Mari Winsor (en stor pilatesinstruktör i USA) sålde sina träningsdvd:er via tv-shop. Jag kände direkt att det där nog kan vara något för mig så jag beställde hem filmerna och körde på hemma i mitt vardagsrum, med en liten Samuel klättrandes på mig. Jag har haft långa perioder när jag inte tränat någon pilates alls men det har alltid varit något som gjort att jag kommit tillbaka till träningsformen. I april 2015 bestämde jag mig för att köra igång igen och nu kan jag verkligen inte vara utan denna fantastiska träningsform. Jag utbildade mig till instruktör 2016 men kände att den utbildningen gav för lite så nu har jag utbildat mig till pilatesinstruktör inom Basi Pilates. En utbildning som är internationellt erkänd och som ger en hög kompetens som pilatesinstruktör. Det är min stora dröm, som jag inte kan släppa, en egen pilatesstudio där jag får arbeta med det som jag brinner för allra mest. Träning, hälsa och motivera och inspirera andra. Tänk vad saker och ting kan ändra sig.

Har du hittat den där saken som ditt hjärta bankar för och som du inte kan släppa? Kör på, våga lyssna på dina drömmar. Min väg har inte varit spikrak. Det har varit hinder och vissa har känts oöverstigliga men jag har inte gett. Det tycker inte jag att du ska göra heller. VÅGA!