Kategori: Motivation och inspiration

Från soffpotatis till löpare, pilatesintruktör och fotbollsdomare

Publicerad den av Hannas krypin
Det här är ett gammalt inlägg som jag tänkte damma av. Jennie ville gärna att jag skulle berätta om min träningsresa. Det här inlägget skrev jag första gången till Madeleines julkalender. Det är iallafall två år sedan. Men bra inlägg går aldrig ur tiden.
Jag älskar att få inspirera och peppa andra till träning och hälsa. Med fokus på hälsa och inte viktnedgång eller utseende. Pekpinnar är inte min grej heller. Jag tänkte idag dela med av resan som jag gjort. Från bokstavligen talat en soffpotatis till att träna mycket själv men även inspirera andra till träning och hälsa. Så nu kör vi!
Jag har aldrig varit den där personen som gillar att träna. I gymnastiken i skolan var jag mer frånvarande än närvarande och särskilt bollsporter ville jag inte vara med på. Att få negativa kommentarer mot mig varje gång jag inte motsvarade lagkamraternas förväntningar var inte så särskilt kul. Istället valde jag att strunta i det. 2005 följde jag med min man på en fotbollsmatch. Det var småkillar, sisådär 8-10 år gamla och det såg roligt ut när han dömde så jag kände att ”det där ska jag testa”.  Mia på förbundet tyckte nog att jag var lite galen men lät mig börja döma 11-mannamatcher fast jag egentligen inte var behörig för det. På den tiden var det inte många tjejer som dömde i Östergötland. Vi var tre och de ville ha upp fler tjejer till att döma.
Jag dömde några matcher där och tyckte att det var roligt. Det gick såklart allt annat än bra men jag fortsatte att kämpa och lärde mig mer och mer. Men, då kom jag till nästa problem. Som fotbollsdomare måste man ha god kondition. Orkar inte kroppen så orkar inte huvudet heller och jag var tvungen att ta tag i min träning. Oj, oj, oj, det var inte det lättaste. Stackars maken min hade världens jobb med mig. Jag orkade ingenting och hade inte den där mentala viljan att verkligen pressa mig. Men skam den som ger sig. Jag fortsatte kämpa på och har idag sprungit ett halvmarathon och mängder med femkilometers lopp och några millopp.
Pilates upptäckte jag första gången runt 2005 när Mari Winsor (en stor pilatesinstruktör i USA) sålde sina träningsdvd:er via tv-shop. Jag kände direkt att det där nog kan vara något för mig så jag beställde hem filmerna och körde på hemma i mitt vardagsrum, med en liten Samuel klättrandes på mig. Jag har haft långa perioder när jag inte tränat någon pilates alls men det har alltid varit något som gjort att jag kommit tillbaka till träningsformen. I april 2015 bestämde jag mig för att köra igång igen och nu kan jag verkligen inte vara utan denna fantastiska träningsform. Jag utbildade mig till instruktör 2016 men kände att den utbildningen gav för lite så nu har jag utbildat mig till pilatesinstruktör inom Basi Pilates. En utbildning som är internationellt erkänd och som ger en hög kompetens som pilatesinstruktör. Det är min stora dröm, som jag inte kan släppa, en egen pilatesstudio där jag får arbeta med det som jag brinner för allra mest. Träning, hälsa och motivera och inspirera andra. Tänk vad saker och ting kan ändra sig.

Har du hittat den där saken som ditt hjärta bankar för och som du inte kan släppa? Kör på, våga lyssna på dina drömmar. Min väg har inte varit spikrak. Det har varit hinder och vissa har känts oöverstigliga men jag har inte gett. Det tycker inte jag att du ska göra heller. VÅGA!

Hålla bloggen levande

Publicerad den av Hannas krypin
När man bloggat i hundra år som jag är det kanske lite konstigt att lusten att blogga fortfarande finns kvar. Borde inte ämnena att blogga om ta slut efter tag? Amanda hade en sådan bra fråga och jag tänkte att fler kanske är intresserad av att läsa svaret så jag gör  ett inlägg av frågan. 
Hur har du gjort för att hålla blogglusten uppe så länge? 🙂
Alltså det här låter kanske lite larvigt men min blogg är som min lilla bebis. Särskilt nu när jag haft den så länge. Min motivation till att blogga har dock gått i perioder och vissa perioder har jag inte alls skrivit. Knappt ett inlägg om dagen. Min blogg började ju som shoppingblogg och sedan började den långsamt byta spår mot träning när jag började döma fotboll. Den riktiga förändringen i inriktning kom dels när jag började träna pilates igen och jobba med Forever. Det var då jag började upptäcka hur mycket det här med att inspirera andra betydde för mig. Hur mycket jag skulle vilja jobba med hälsa och träning på heltid. När man verkligen brinner för något är det lättare att hålla uppe motivationen. Drömmen är ju att min blogg blir såpass stor att jag också kan få kunder via bloggen. Sådant motiverar också att fortsätta.
– Hitta det som du verkligen brinner för och blogga om det.
– Tillåt dig att ha svackor där bloggen faktiskt står tom. Det är okej. Jag har haft perioder där både blogg och instagram inte alls uppdaterats. Inte i flera veckor men några dagar.
– Samla på dig inlägg när du har inspiration och pytsa ut när du vill. Jag har runt 16 tidsinställda inlägg som kommer komma upp framöver.
– Något som dödar lusten att blogga är att göra det till ett måste, så släpp prestigen.
– Hitta glädjen!
– Att faktiskt ha ett gäng färdiga inlägg släpper pressen något enormt att hela tiden ha något nytt och fräscht. Jag vet att bloggen kommer uppdateras även när jag kanske int har möjlighet att sitta.

Min drivkraft och dagens pilatespass

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll blir det pilates igen! Som jag längtat! Förra veckan skrev jag om mina fokuspunkter. De kommer såklart vara samma den här veckan eftersom jag ställde in passet. Jag kommer inte göra några ändringar den här veckan. Däremot känner jag att jag vill utveckla mitt pass och jag vill utveckla mig själv. Så jag kommer söka inspiration och söka efter fler cues jag kan använda för att förfina min egen träning och bli bättre.     
Övningen ovan är given! Den ser så oskyldig ut men oj vad den bränner, särskilt i kombination med de andra övningarna som jag brukar ha med i den här ben-serien.
                                                

Jag funderar ofta på vad det är som driver mig, vad som får mig att fortsätta och inte ge upp. Fast det går så trögt med vissa saker. Jo men det är viljan att ständigt utvecklas, att aldrig pausa utan jag vill alltid komma vidare. Jag vill liksom inte stanna där jag är nu. Jag vill verkligen kämpa och ge allt. För mig finns det inget alternativ som heter ge upp. Hur mycket skulle jag inte ångra mig då. Då skulle det istället följa mig. Tanken på att jag gav upp. Så därför fortsätter jag och tänker att det en gång kommer lossna. Samtidigt känner jag mig tacksam över hur långt jag faktiskt kommit.

 
 

Höstpepp

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Känns rätt så segt att jobba idag efter att ha jobbat i helgen. Måndagar är i och för sig alltid sega oavsett om jag är ledig eller inte, om jag har jobbat helg eller inte. Vad är det med måndagar egentligen? Jag tycker inte illa om måndagar, de känns bara extra sega. Höstrusket börjar komma på allvar nu. Stormarna viner runt knuten. Fast idag skiner solen. Underbart! Idag tänkte jag tipsa dig om hur du kan höstpeppa dig själv. Det finns många knep man kan ta till.

– Fundera över vad som gör dig glad. Njut av det som gör dig glad. Det gör dig starkare och får dig att må bra. Det blir lättare att lära sig nya saker.

– Träffa dina vänner!
Om man omger sig med vänner man tycker om så har man lättare att klara motgångar.
– Motion!
Rörelse hjälper även psyket. Jag tjatar alltid om att det inte måsta vara löpning eller ett pass på gymmet. Motion i vardagen är suveränt. Gå en promenad på lunchen, kanske cykla till jobbet eller det klassisk, ta trapporna istället för hissen.
– ”Träna” på motgångar’
Ta en uppgift som du tycker känns jobbig och som du lite dragit dig för att ta itu med. Bryt ner den i mindre delar så den känns lättare att hantera. Gör en del i taget och ge dig själv en belöning för varje steg närmre målet du kommer.
 

Var den bästa versionen av dig själv

Publicerad den av Hannas krypin
 ”Det handlar inte om att vara bäst och perfekt utan om att vara det bästa du kan utefter dina förutsättningar”
 
Jag letade inspiration till mina klasser när jag hörde en instruktör säga orden ovan, hon hade själv problem med sina ben och hade fått kämpa för att komma dit hon är nu. Det var ingenting som syntes, hade hon inte sagt något så hade jag inte kunnat ana vad hon tampades med. Och det är ju så, alla har sina problem och ibland tillåts man se en liten glimt av det. Det är lätt att glömma bort att det finns ingen som lever ett perfekt liv, särskilt nu med tanke på sociala medier. Hur lätt är det inte att jämföra sitt eget liv med andra och tänka att alla andra har det bättre än jag.
 
För att återgå till citatet så blev jag mycket inspirerad och peppad av det. För mig var det ett lite annat sätt att tänka. Vi alla har olika förutsättningar, är bra på olika saker. Så varför inte fokusera på just det som jag är bra på och det som du är bra på. Sen är det inte fel med utmaningar, att våga testa gränser och gå utanför det som man kan för att testa något som är osäker mark. Som jag med mina nya gympapass, känslan var verkligen att jag tagit mig vatten över huvudet. Hur skulle det gå, jag som inte lett den typen av pass förut. Eller mitt fotbollsdömande, aldrig spelat fotboll, var inte särskilt intresserad av att titta på fotboll och från det svala intresset ta steget till att bli fotbollsdomare. Det som behövs är intresse, en stor portion envishet och att inte ge upp när motgångarna kommer.
Våga utmana dig själv, våga tro att du kan och framförallt, ge inte upp!

Snubblade över ett bra citat

Publicerad den av Hannas krypin
Imorse när klockan ringde så var min första tanke att nej jag ska inte upp. Men så kom jag på att jag skulle ju till skolan idag för terminens första närträff. Vi har lunchrast nu så jag passar på att kika in en sväng. Vi har pratat om terminsutvärderingen och kommande uppgifter. Nu efter lunch antar jag att vi kommer prata om etiska dilemman. Det tror jag kommer bli en väldigt intressant och givande diskussion.
Jag snubblade över citatet ovan på facebook idag.Tycker det är så talande på något sätt. Vi är alla känslomänniskor och att inse att man inte behöver göra det som den första känslan säger att man ska göra tänker jag är en träningssak. Hur lätt är det inte att låta känslorna påverka hur man lever sitt liv. Känslor är lite som tankar också. Jag tänker att känslor precis som tankar kommer och går och jag kan hela tiden göra att aktivt val vad som ska få styra. Känslorna eller förnuftet? Sen finns det såklart vissa situationer där man kanske måste gå på känslan för att våga utmana sig själv och inte fastna men jag tror att det är farligt att lita helt på känslor. De kan ta oss på avvägar. Vad tänker du om citatet?

En tanke

Publicerad den av Hannas krypin
Vad tänker ni när läser citatet ovan? Det jag tänker är att jag ofta är min egen bromskloss, tankar om att jag inte kan. Det är för svårt eller att det inte är meningen att jag ska göra just den här grejen som jag föresatt mig att göra.
Det är så intressant att se små barn när de ska lära sig något. De ger aldrig upp, det är så djupt rotat att de ska lära sig sitta, krypa, gå och så vidare. Motgångar stoppar inte ett barn. Jag kan tänka det ibland att jag just vad gäller viljan att lära mig något nytt ska tänka mer som ett barn. Kämpa vidare och inte ge upp. För motgångar kommer men det är upp till mig att bestämma vad de gör med mig. Hur stark är min vilja? Hur mycket vill jag det jag kämpar för? Det är så intressant att fundera över tycker jag.
 

Att inte vänta

Publicerad den av Hannas krypin
VÄNTA INTE…

” Man övertygar sig själv om att livet kommer att bli bättre efter det att man gift sig, fått barn, sedan fått ett till. Sedan är man frustrerad över att barnen inte är gamla nog att vara mer tillfreds och man vore mer tillfreds om de vore det. Efter det så är man frustrerad över att man har tonåringar man måste klara av att hantera. Man kommer verkligen bli glad när de är ur det stadiet.

Man intalar sig själv att livet kommer att bli fullkomligt när ens partner skärper till sig, när man skaffar en bättre bil, när man kommer iväg på den där resan när man är pensionerad. Sanningen är att det inte finns ett bättre tillfälle att uppskatta livet än just nu. Om inte nu, så när?

Ditt liv kommer alltid vara fullt av förändringar. Det är bäst att erkänna för sig själv och bestämma sig för att vara lycklig ändå. Lycka är vägen. Så, värdesätt varje ögonblick du har och värdesätt det ändå mer för att du delat det med någon speciell, speciell nog att spendera din tid med.

Och kom ihåg att tid inte väntar på någon.
Så, sluta vänta…
Tills din bil är färdigbetald.
Tills du skaffar ny bil eller nytt hem.
Tills barnen flyttar hemifrån.
Tills du börjar plugga igen.
Tills du slutar plugga.
Tills du går ner 10 kg.
Tills du går upp 10 kg.
Tills du blir gift.
Tills du skiljs.
Tills du får barn.
Tills du går i pension.
Till sommaren.
Till våren.
Till vintern.
Till hösten.
Tills du dör.

Det finns ingen bättre tid än just nu att vara lycklig.
Lycka är en resa inte en destination. Så arbeta som om du inte behövde pengar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen såg dig. ”

Okänd.

Motivation till träning

Publicerad den av Hannas krypin
Yela frågade om jag inte kunde skriva lite om träningsmotivation och såklart jag kan det. Men först en liten recap på inlägg som jag redan skrivit i ämnet. Läs gärna de inläggen också. 
Det första jag vill tipsa om idag är att hitta din inre drivkraft. Vad skulle kunna göra träning meningsfullt för dig på riktigt? Mindre bra drivkrafter är måsten, tvång och skuld. Fokusera hellre på ”jag vill bli piggare” eller ”jag vill bli starkare i vardagen”. Sen kan man ju kanske ibland ändå få övertala sig själv till att gå ut och röra på sig men att se träningen som tvång alltid är inte så bra för att skapa att lustfyllt förhållande till träning.
– De små aktiviteterna räknas.
Tycker du om att dansa? Ja men gör några moves medan du städar. När du plockar saker från golvet, istället för att böja på ryggen, gör knäböj. Ta trappan istället för hissen på jobbet.
– Det kommer alltid komma ursäkter till att inte träna.
Fokusera på det positiva och varför du vill träna. Det kommer bli bättre ju mer du känner att det ju inte var så farligt.
– Något som är viktigt att är att planera in träningen.
Skriv in den i almanackan på samma sätt som du skriver in kompisdejter, jobb, deadlines och så vidare. Då är det svårare att strunta i det.
– Var inte för hård mot dig själv
Att bygga nya vanor tar tid så ha tålamod med dig själv. Ställ inte för höga krav från början utan starta lugnt och bygg gradvis på. Det är inte realistiskt att tänka att ”nu ska jag träna fyra gånger i veckan” om jag aldrig tränat.
– Hitta den träningsform som du trivs med.
Våga prova olika former för att hitta din grej. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det är roligt att lyfta skrot på gymmet men jag tycker nu att det är roligt. Våga prova!
– Ta dig tid att känna efter vilka effekter träningen faktiskt har.
Är du piggare? Sover bättre eller kanske att du känner dig gladare? Använd det effekter du kommer fram till för att motivera dig att fortsätta.
En av mina effekter som motiverar mig är just att jag alltid känner mig som lyckligast efter ett träningspass. Alla måbra-hormoner i kroppen som jag inte vill vara utan.
– Acceptans
Alla har dåliga perioder då motivationen till att träna är låg. Men se det inte som ett misslyckande. Det är bara att börja om och för varje gång så blir du starkare och kommer snabbare tillbaka.
 

Att kunna förmedla träningsglädje

Publicerad den av Hannas krypin
Minns du hur jag för ett tag sedan kom hem och var jättemissnöjd med ett pass? Jag hade så dålig känsla och träning brukar i normala fall ha motsatt effekt på mig. Iallafall så några dagar senare skrev jag det här inlägget nedan. Men då valde jag att inte publicera det av olika anledningar. Det känns dock som hög tid nu!
”Jag sitter här med min gröna smoothie och funderar över det här med träningsglädje och hur man förmedlar det på bästa sätt. Jag har sett många olika sätt att instruera nu efter alla pass jag gått på och noterat skillnader. Hur vissa instruktörer får en att vilja ge allt medan andra instruktörer får en att vilja gå hem innan passet ens börjat.
I onsdags var jag på ett bodypump-pass. Tjejen som hade passet var som vem som helst innan men väl med myggan på och när musiken drog igång var hon en mästare på att förmedla träningsglädje. Och det mina vänner är en konst. Hon fick mig till och med att ge allt under armhävningar och armhävningar är något av det värsta jag vet.
 En bra instruktör:
– får en att känna sig välkommen.
– får en att ge allt man har och lite till. 
–  får en att lämna passet med ett leende på läpparna.
– får en att utmana gränserna.”
Ikväll hade jag mitt core fusion pass (fick en kommentar om vad det är och det är mitt eget pass. En kombination av pilates, styrketräning och rörlighet). Förra veckan kom sex personer men idag var vi elva igen + jag. Det är bra med mina pass för då gör jag övningar som jag själv undviker hemma, haha.
Men åter till det här med träningsglädje. När jag kom hem ikväll så kom bara den där känslan över mig igen. Hur mycket jag älskar att få hålla pass och hur glad det gör mig att få sprida träningsglädje. Tänk om jag fick jobba med det här på heltid, vilken dröm!