Kategori: Träning

Idag tyckte jag att det var en bra idé att springa intervaller på löparbana efter jobbet. Så Rickard hämtade mig och så värmde vi upp tillsammans. Eftersom jag sprang korta intervaller i tisdags så var tanken att springa lite längre intervaller ikväll. En form jag verkligen gillar är att springa supertusingar. Tusen meter delas upp i 100, 200, 300 och 400 meter och så ungefär 1 minut vila mellan varje. På första tusingen körde jag ståvila men det kändes inte bra så de nästföljande seten gick jag hundra meter och anpassade tempot efter hur mycket jag behövde komma ner i flås.

Godmorgon! Det här inlägget hade jag tänkt publicera igår kväll men fick bli nu istället. Det är strålande sol ute och mitt största problem är om jag ska cykla till jobbet senare eller om jag ska springa. Härlig dag alltså med andra ord.

Även igår vaknade jag pigg, somnade tidigt efter att ha varvat ner med en bok. Gjorde samma sak i går kväll. Som jag saknat att läsa böcker! Jag läser ”En förtrollad ö” av Nora Roberts och har redan kommit halvvägs. Det är den första boken i en trilogi och jag råkade vända på serien genom att börja med sista delen. Som tur är så är böckerna fristående så det gick ju bra ändå.

Jag bara måste berätta om mina senaste löppass (förutom min match i söndags) och känslan jag har. Jag blir helt lycklig när jag tänker på hur mycket framåt det gått bara den senaste månaden. Att återigen känna den där riktiga träningsglädjen och lyckan. Ett år har det tagit att komma tillbaka och nu börjar jag verkligen känna att Hanna kommer tillbaka mer och mer. Hanna som sprang med lätta steg och utvecklades för varje pass. 

I lördags sprang jag till jobbet, och känslan jag hade i kroppen var något helt annat än i vanliga fall. Jag är van vid att springa med känslan av att jag har betong i kroppen. Det är över ett år sedan som jag gick ut och sprang i tempo under 6 minuter/kilometer och i lördags sprang jag med det tempot i över en mil. Kändes helt underbart och jag fick en självförtroendekick.

Idag var det åter dags för tisdagsträningen med domarklubben och jag var lite nervös faktiskt. Hade inte anpassat vätskeintaget efter att träna i värmen och sovit alldeles för dåligt. (Försov mig imorse så jag missade tåget. Men hann till jobbet ändå då Rickard skjutsade mig…) Så det var inte med de bästa förutsättningarna som jag åkte med Rickard till löparbanan där vi skulle möta upp de andra domarna. Som vanligt körde vi 10*200 meter och hjälp vad jobbigt det var under tiden. I ena kurvan hade vi såklart motvind och det är alltid motvind någonstans. Östgötaslätten där det alltid blåser…. Efter tvåhundringarna blev det en fem minuters vila och efter det var det dags för start och stopp på en 100 meters sträcka. Och vet du vad, jag tror att jag börjar bli redo för att springa löptest. Det trodde jag inte för bara ett par veckor sedan. Men jag ska såklart provspringa en gång för att se var formen ligger. Men jag känner mig så glad och peppad över att min form är tillbaka.

                                                                                                                      

Dagen startade med att jag var pigg, gick och la mig vid sju igår kväll och sov hela natten. Det var helt underbart skönt faktiskt. Pigg har jag i och för sig varit hela dagen. Jag lyssnade på sista avsnittet av podden sekter medan jag knallade till tåget. Den här veckan handlade avsnittet om moonrörelsen och förra veckans avsnitt handlade om FLDS, den lite mer extrema delen av Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga. Superspännande verkligen! Nu får jag vänta ända till i höst med att få veta mer om olika sekter och rörelser. Det ser jag fram mot. Ända sedan jag var tonåring har jag varit fascinerad av olika sekter och läst böcker av avhoppare.

Madeleine undrade om jag kanske inte är för hård mot mig själv och har prestationskrav vad gäller träningen. Jag var ju ändå skadad i höstas. Jag gick tillbaka och kikade lite i mitt arkiv och sanningen är att det tog väldigt lång tid att komma igång med löpträningen. Skadan ådrog jag mig nionde september och i slutet på oktober skrev jag ett inlägg om att jag kunde börja gå för fullt igen. Men jag kikade även lite mer om hur jag egentligen tränade efter skadan. När jag ser hur lite löpning det blev är det inte konstigt att min form är där den är nu.

I helgen konstaterade jag att mitt långa hår såg ut som en risbuske. Så slitet, tunt och stripigt så igår klippte jag av mig håret. Mer än en decimeter rök och nu känner jag mig snygg i håret igen. Mer som jag på något sätt. Då ska jag bara fixa utväxten med men vi får se.