Kategori: Träning

Det var en fantastiskt vacker kväll ikväll, men helt galet kallt. Jag och Rickard gav oss ut i skogen för att springa backintervaller. Haha, vi hade inte riktigt bestämt vart vi skulle träna så det blev en sightseeing genom stan. Det blev en skaplig omväg men det är något vi kan fnissa lite åt.

Efter att jag skrivit mitt godmorgoninlägg och skrivit på lite annat så kröp jag ner i sängen igen och sov två timmar. Så skönt ju! Egentligen borde jag sova nu men jag var hemma vid tio och det är alltid svårt att komma till ro efter att ha jobbat ett kvällspass. Så istället uppdaterar jag bloggen en sväng. Dagens träning blev att springa till jobbet. Jag skriver alltid springa men egentligen blir det såklart mer jogg än något annat. Det är så märkligt att mina korta pass går långsammare per kilometer jämfört med dessa pass till jobbet. Å andra sidan så springer jag på asfalt. Underlaget gör såklart skillnad.

Idag är det tre år sedan som jag sprang Kanallöpet 21 kilometer. Det första och enda halvmaraton som jag sprungit. När jag tänker på att jag sprungit så långt känns det helt galet. Två mil är verkligen långt och ärligt talat så funderade jag på att hoppa av men eftersom att jag berättat för alla att jag skulle springa ett halvmarathon gick det inte att hoppa av. 

 

I några veckor har Rickard kört löppass tillsammans med domarklubben. För min del har det dock krockat med jobb varje gång så jag har inte kunnat vara med. Ikväll passade det dock in i mitt liv så jag kunde vara med. Vi var åtta domare + Rickard som ledde passet. Min ångest var total, jag har ju inget löparsjälvförtroende just nu så jag var nojig över var min form skulle ligga.

Vi började med att värma upp och därefter körde huvudpasset igång. 10*200 meter så snabbt vi orkade. De som var snabbare fick jogga och möta de som sprang lite långsammare. Det är ett smart sätt att se till att alla får ett bra pass även om man är på olika nivåer. Själv sprang jag mina tvåhundringar på runt 48-50 sekunder vilket var förväntad nivå, kändes helt okej. Efter intervallerna körde vi en kort vila och därefter blev det ett antal stegringslopp där Rickard ställt upp koner och så skulle man öka tempot för varje kona och sedan maxa sista. Ruggigt jobbigt men det kändes att det gav en hel del. Imorgon har jag inte vilodag utan då blir det ett pass igen. Ser fram mot det faktiskt, det ska bli kul!

Springa….. Efter fem dagars jobb, promenader till och från tåget och så dålig sömn natten till idag var det mer lockande att sitta kvar i soffan än att ge mig ut i skogen och springa. Men varken jag eller Rickard lät latmasken vinna och vi höll sällskap första 500 metrarna. Därefter drog han iväg i sitt tempo. Jag lullade vidare men fick lite feeling och ökade tempot. Där jag kunde vill säga. Jag har aldrig varit en stark uppförslöpare så där går det så långsamt.

Jag upplever att alla promenader gör susen för mina ben faktiskt. Känns som att kombon promenader och löpning passar mig riktigt bra. Jag känner att jag kommit igång riktigt bra med min träning nu. Det är annat att träna utomhus med luftmotstånd och framförallt med andra jämfört med att träna själv. Tänk om jag kunde kommit på det tidigare och inte varit så förjordat envis. Rickard har ju alltid hjälpt mig och varit en suverän coach. Det blir inte lika bra när jag ska klara mig själv…. Men nu så är det ordning på torpet igen och imorgon står det tuffa intervaller på schemat.

Ikväll dammade jag och Rickard av ett gammalt pass; vi mötte upp J för att springa ett styrke- och konditionspass i ett av Linköpings jobbigaste motionsspår. Var över ett år sedan vi sprang det här passet senast. I uppförsbackarna gjorde vi tex grodhopp och sprang maxfartsintervaller. I nerförsbackarna sprang vi i överfart. Bitvis hade jag det lite tufft men det är ju meningen med träning att det ska vara jobbigt. Vad tungt det är förresten att springa på bark. Kändes ju inte så jobbigt igår på asfalt fast jag sprang längre… Spåret vi sprang är 6,4 kilometer så i helgen har det blivit totalt mer än 19 kilometers löpning. Det är mer än vad det blivit på bra länge. Känns skönt att vara igång på riktigt även om det är lite kämpigt. 

Imorgon ska jag vila från löpning, det blir promenad till och från tåget och så ska jag köra ett pass pilates. Ett pass som är mest ”lösgörande”. Har du tränat något idag? 

Imorse funderade jag över vad jag skulle träna. Kände mig allmänt opepp till allt. Men så kom jag på att jag ju kunde transportlöpa till jobbet. Enligt gps:en skulle det vara 14 kilometer så det var vad jag var inställd på. Jag har inte sprungit så långt sedan jag tränade till mitt halvmaraton. De senaste passen utomhus har varit runt 5-7 kilometer. Det är rätt stor skillnad med andra ord art springa 14. Men jag hade bestämt mig och då går det inte att backa. Inte när det bara är latmasken som gnäller. 

Träningsveckan har startat bra, kanske inte sätt till tempot men till att jag sprungit två dagar i rad. Precis som förra veckan möttes vi upp, jag, Rickard, Alexander, barnens farfar, min bror och Rickards bror. Hela eftermiddagen velade jag om jag skulle springa någon form av intervall, tempo eller bara springa lite. Det blev det sista alternativet. Med en rinnande näsa från start (pollenallergi) skoskav från kilometer tre tog jag mig ändå igenom 7,5 kilometer. Kilometertiden blev helt okej tycker jag, faktiskt snabbare än igår. Inte för att tiden är det viktiga men jag har ju alltid haft den tanken att jag vill springa snabbare varje gång och jämför gärna. Inte med någon annan men med mig själv. 

Idag på utbildningsdagen så körde vi ett case, jag som aldrig jobbat med akutsjukvård kände mig helt lost och visste inte vad jag skulle göra. Det var svårt att få till djupet i kompressionerna när det var skarpt läge men på låtsas. Jag tänkte inte många snälla tankar och behovet av att repetera akutsjukvård dök upp snabbt som blixten. Jag ogillar verkligen att vara den som har svårt i en situation. Särskilt när det är så många som ser. Men det är ju därför vi har utbildning, för att det ska funka när det väl händer ett hjärtstopp. Eller att någon sätter i halsen.