Hemmaträning när den är som bäst!

Idag blev det helgens tredje träningspass, i fredags styrka och kondition i skogen med Rickard och J, igår dömde jag match, pojkar 15 och idag körde jag och Rickard hårt i vardagsrummet. Det blev först en serie med tre övningar, 40 sekunder hårt jobb och 40 sekunder vila. Vi körde fyra set av de här övningarna. Efter så körde vi släplöpning i vardagsrummet, tufft att hålla fast Rickard när han ska springa iväg, hehe. Men det är bra träning. Därefter blev det löpbandet: 4*30 sekunder i olika farter och lutningar. Rickard körde först med mig och därefter var det min tur att bestämma vilken fart och hastighet Rickard skulle springa i. Det låter kanske inte så märkvärdigt men det är ett superbra pass! Det blir liksom lite vad man gör det till. Det g’äller att inte mesa!
Musiken i lurarna fick bli min spellista som jag skapada i somras och glömt bort. Den är extremt motiverande tycker jag! Följ den vettja! 
                                    

Nu känner jag mig snygg igen!

Fantastiskt vacker morgon imorse! Jag knallade bort till tåget i vanlig ordning bara för att konstatera att tåget var inställt. Det var bara att knalla hem igen och ta bilen istället. Resten av dagen har det varit mindre vackert väder. Men det känns okej.
Du kommer tröttna på mig och min blogg. Jag uppdaterar inte alls så ofta som jag brukar och så delar jag inte min blogg i supportgruppen på Facebook. Det är av den enkla anledningen att jag inte vill känna att jag måste kommentera bloggar om jag känner att jag inte orkar. Men det har också lett till att kommentarerna här lyser med sin frånvaro. Lite tråkigt är det allt för jag vill ju gärna ha lite respons på det jag skriver om. Du kan ju alltid klicka på lilla hjärtat under blogginläggen om du inte känner för att skriva en rad. 🙂
I helgen konstaterade jag att mitt långa hår såg ut som en risbuske. Så slitet, tunt och stripigt så igår klippte jag av mig håret. Mer än en decimeter rök och nu känner jag mig snygg i håret igen. Mer som jag på något sätt. Då ska jag bara fixa utväxten med men vi får se. 
Ikväll var det dags för tisdagsträningen med domarklubben igen. Som vanligt sprang vi 200 meters intervaller och efter det ett gäng start och stopp. Det var kallt, blåsigt och i en av kurvorna var det som att springa mot en vägg. Det blev ett pass att bita i!
Jag har ätit ett gäng bananpannkakor och jag tror det blir tidig läggdags ikväll. Jag tar en tidig kväll där jag sover ikapp men sen nästa kväll lägger jag mig för sent igen så det blir att börja om hela tiden. Jag är en aning trött på mig själv vad gäller det. Har du haft en bra dag?

Ett flåsigt intervallpass

Det var en fantastiskt vacker kväll ikväll, men helt galet kallt. Jag och Rickard gav oss ut i skogen för att springa backintervaller. Haha, vi hade inte riktigt bestämt vart vi skulle träna så det blev en sightseeing genom stan. Det blev en skaplig omväg men det är något vi kan fnissa lite åt.
Det var ett sånt där pass där det känns som att allt mitt flås är borta och att jag inte tagit ett löpsteg på hela vintern. Det är helt galet att tänka på att jag har uthållighet att springa till jobbet. Visserligen så är det lite annat underlag jämfört med att springa i skogen…
Skadan jag hade i höstas har verkligen förstört mycket och jag börjar bli rädd att min form inte kommer komma tillbaka. 2018 var ett riktigt guldår och dit vill jag tillbaka till. Men jag blir inte direkt yngre. Om tre år fyller jag fyrtio och det blir inte direkt lättare med flåset. Men det ska jag försöka att inte tänka på just nu. Det är bara att jobba vidare. Jag vill fortfarande tro på att jag kommer komma tillbaka!
 
 

En mil

Efter att jag skrivit mitt godmorgoninlägg och skrivit på lite annat så kröp jag ner i sängen igen och sov två timmar. Så skönt ju! Egentligen borde jag sova nu men jag var hemma vid tio och det är alltid svårt att komma till ro efter att ha jobbat ett kvällspass. Så istället uppdaterar jag bloggen en sväng. Dagens träning blev att springa till jobbet. Jag skriver alltid springa men egentligen blir det såklart mer jogg än något annat. Det är så märkligt att mina korta pass går långsammare per kilometer jämfört med dessa pass till jobbet. Å andra sidan så springer jag på asfalt. Underlaget gör såklart skillnad.
Jag sprang en mil och sedan gick jag resten av sträckan. Jag har redan planerat vad jag vill springa imorgon: då blir det tuffa intervaller på bana. Känner mig extremt pepp att springa fort. Rejsa lite på bana tillsammans med Rickard.

För tre år sedan: Kanallöpet

Idag är det tre år sedan som jag sprang Kanallöpet 21 kilometer. Det första och enda halvmaraton som jag sprungit. När jag tänker på att jag sprungit så långt känns det helt galet. Två mil är verkligen långt och ärligt talat så funderade jag på att hoppa av men eftersom att jag berättat för alla att jag skulle springa ett halvmarathon gick det inte att hoppa av. 
Här höll jag faktiskt andan, vid starten fick vi springa på en sandig bana som de inte vattnat och när vi alla sprang där blev det dammigt. Rickard hängde med som hejarklack och det är han som fotat alla bilderna i inlägget. Du kan läsa min racereport från loppet HÄR. 

 
 

Mer träning men också lite annat

Det är en trött Hanna som sitter här i soffan, jag tänkte uppdatera lite snabbt om min dag, se något avsnitt av Sjölyckan (har sett alla avsnitt men gillar den så mycket att jag faktiskt tänker se serien ett varv till). Imorse tog jag en promenad till tåget, jag älskar verkligen solljuset över kullarna. Jag har börjat lyssna på en annan podd: det mörka psyket. Vad är det som gör att vissa människor utvecklar personlighetsdrag och gör hemska saker är temat. Igår lyssnade jag även på senaste avsnitt av sekter. Det avsnittet var fullständigt vidrigt och jag förstår att känsliga lyssnare varnas. 
Jag har fått dille på bananpannkakor, under all topping (kvarg, mango, kokos och jordnötssmör) gömmer det sig ett gäng smarriga bananpannkakor. Det du ser på bilden blev min frukost och hjälp så mätt jag blev. Men det var så gott så åt upp varje smula. 
Ikväll blev det en löprunda i skogen med Marcus (min bror). För en gång skull sprang han inte i från mig. 😛 Jag tog termen mysjogg till nya nivåer. Fort gick det inte…. Men det var skönt att komma ut och röra på mig en sväng. Imorgon blir det enbart pilates och promenader till och från jobbet. 

Ett tufft träningspass med LFDK

I några veckor har Rickard kört löppass tillsammans med domarklubben. För min del har det dock krockat med jobb varje gång så jag har inte kunnat vara med. Ikväll passade det dock in i mitt liv så jag kunde vara med. Vi var åtta domare + Rickard som ledde passet. Min ångest var total, jag har ju inget löparsjälvförtroende just nu så jag var nojig över var min form skulle ligga.
Vi började med att värma upp och därefter körde huvudpasset igång. 10*200 meter så snabbt vi orkade. De som var snabbare fick jogga och möta de som sprang lite långsammare. Det är ett smart sätt att se till att alla får ett bra pass även om man är på olika nivåer. Själv sprang jag mina tvåhundringar på runt 48-50 sekunder vilket var förväntad nivå, kändes helt okej. Efter intervallerna körde vi en kort vila och därefter blev det ett antal stegringslopp där Rickard ställt upp koner och så skulle man öka tempot för varje kona och sedan maxa sista. Ruggigt jobbigt men det kändes att det gav en hel del. Imorgon har jag inte vilodag utan då blir det ett pass igen. Ser fram mot det faktiskt, det ska bli kul!

Jag ville inte….

Springa….. Efter fem dagars jobb, promenader till och från tåget och så dålig sömn natten till idag var det mer lockande att sitta kvar i soffan än att ge mig ut i skogen och springa. Men varken jag eller Rickard lät latmasken vinna och vi höll sällskap första 500 metrarna. Därefter drog han iväg i sitt tempo. Jag lullade vidare men fick lite feeling och ökade tempot. Där jag kunde vill säga. Jag har aldrig varit en stark uppförslöpare så där går det så långsamt.
Jag upplever att alla promenader gör susen för mina ben faktiskt. Känns som att kombon promenader och löpning passar mig riktigt bra. Jag känner att jag kommit igång riktigt bra med min träning nu. Det är annat att träna utomhus med luftmotstånd och framförallt med andra jämfört med att träna själv. Tänk om jag kunde kommit på det tidigare och inte varit så förjordat envis. Rickard har ju alltid hjälpt mig och varit en suverän coach. Det blir inte lika bra när jag ska klara mig själv…. Men nu så är det ordning på torpet igen och imorgon står det tuffa intervaller på schemat.

Styrka och kondition

Ikväll dammade jag och Rickard av ett gammalt pass; vi mötte upp J för att springa ett styrke- och konditionspass i ett av Linköpings jobbigaste motionsspår. Var över ett år sedan vi sprang det här passet senast. I uppförsbackarna gjorde vi tex grodhopp och sprang maxfartsintervaller. I nerförsbackarna sprang vi i överfart. Bitvis hade jag det lite tufft men det är ju meningen med träning att det ska vara jobbigt. Vad tungt det är förresten att springa på bark. Kändes ju inte så jobbigt igår på asfalt fast jag sprang längre… Spåret vi sprang är 6,4 kilometer så i helgen har det blivit totalt mer än 19 kilometers löpning. Det är mer än vad det blivit på bra länge. Känns skönt att vara igång på riktigt även om det är lite kämpigt. 
Imorgon ska jag vila från löpning, det blir promenad till och från tåget och så ska jag köra ett pass pilates. Ett pass som är mest ”lösgörande”. Har du tränat något idag? 

Jag sprang till jobbet

Imorse funderade jag över vad jag skulle träna. Kände mig allmänt opepp till allt. Men så kom jag på att jag ju kunde transportlöpa till jobbet. Enligt gps:en skulle det vara 14 kilometer så det var vad jag var inställd på. Jag har inte sprungit så långt sedan jag tränade till mitt halvmaraton. De senaste passen utomhus har varit runt 5-7 kilometer. Det är rätt stor skillnad med andra ord art springa 14. Men jag hade bestämt mig och då går det inte att backa. Inte när det bara är latmasken som gnäller. 
Under tiden jag sprang så slog det mig, jag kan tänka mig att springa till jobbet men inte cykla. Det känns ju lite udda. Det är ju jobbigare att springa… Men check iallafall på ett distanspads. Det kändes så bra!