Det känns så konstigt att det är torsdag men jag ska inte åka iväg på pilates, det var sista gången förra veckan för den här terminen. Måste verkligen köpa ett tio-kort pilates med Linnea, annars kommer det inte bli mycket pilatesträning för mig och jag vet ju hur mycket jag behöver det.
Min spontana reaktion på ovanstående är att jag hoppas att de vet vad de gör. Vi har haft covidvaccinet i drygt ett år nu. Hur kan man så säkert veta att det är rätt strategi att trycka på dos på dos på dos? Särskilt eftersom EMA varnade för ett tag sedan om att boosterdoser försvagar immunförsvaret. Känns som ett enda stort experiment och sköra människor blir försökskaniner. Vi vet ju egentligen inte, vi vet ingenting om långtidseffekter, det finns inga långtidsstudier. Det känns inget bra iallafall. Jag hoppas på att jag har fel.
Jag följer Ann Fernholm på Facebook. Hon är outtröttlig i sin kamp vad gäller att sprida information, att livsmedelsföretag ska följa gällande lagstiftning (som är en snårskog, det är lätt att fuska) och att minska sockerhalten i processad mat. Det senaste hon la ut handlar om hur bageriavfall kan användas till foder för djur. I texten varnas dock för att fodret inte är särskilt näringstätt.
Ibland tänker jag tanken att vi tar bättre hand om våra djur än vad vi tar hand om våra egna kroppar. En sanning med viss modifikation dock. Vi har rekommendationer kring vad man behöver äta för att må bra och jag är helt klart för en sockerskatt. Men jag tycker att lagstiftningen borde bli tuffare kring vad som får kallas för mat. Vissa grejer som ses som ”nyttiga” vet man knappt vad det är för något. Nej fram för mer mat med så kort innehållsförteckning som möjligt. Tillbaka till det naturliga tycker jag.
