Fredagslufs, lasagne och heder

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har sprungit lite idag. Eller springa är att ta i, min lufs på löpbandet är inte ens jobbig. Som vanligt joggade jag i 45 minuter, lite snabbare än senast. Det känns mer som att gå en rask promenad och just idag känns det konstigt att det ska göra mig snabbare på sikt. Efter löpningen lagade jag till lasagne igen. Tycker helt klart att den blir godare och godare för varje gång.

Jag och Rickard har börjat se på en svensk serie: Heder med bland andra Alexandra Rapaport och Eva Röse i huvudrollerna. Det är ingen ny serie, kom tydligen redan 2019 och det finns tre säsonger. Serien handlar om fyra kvinnor som driver en advokatbyrå där de fokuserar på utsatta kvinnor. I säsongen försöker de reda ut ett mord och omständigheterna kring det.

Fem en fredag vecka 5: Irritationsmoment

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon! Det är fredag, hur härligt är inte det!

Jag häromdagen. Men du får inte se mitt ansikte för jag gjorde någon konstig min som jag inte tänker bjuda på. Den där tröjan, den är vinterns bästa köp och brallorna som hör till är perfekta att ha över när det är kallt ute. Fryser inte om benen som jag lätt gör annars.

Jag är ledig idag och jobbar inte förrän på måndag. Men jag har allt lite att pyssla med ändå. Idag ska jag förbereda mig inför kursen som jag och K ska ha imorgon. Lite nervös är jag allt för den här gången ska jag vara med och leda kursen. Men det kommer bli bra. På eftermiddagen ska det också köras ett löptest och jag planerar att vara hare i någon av grupperna. Jag vill också jogga några kilometer. Har haft två vilodagar från träning så känner att jag inte kan ta en tredje vilodag. Men det blir först senare. Enligt väderappen på telefonen ska det snöa senare. Hur mysigt om det stämmer. Min erfarenhet är dock att väderappen på telefonen ofta har fel….

Så till Elisas fem en fredag som den här veckan handlar om irritationsmoment. Kan ju visa den där fina parkeringen från i veckan. Det är inte min lilla vita bil som står helt korkat och utan den röda bilen där föraren inte har någon som helst koll på hur den ställt sig…..

  1. Vad stör du dig på i vardagen? Folk som inte kan parkera sina bilar. När vi ändå är inne på bilkörning så retar det mig när folk inte vågar köra ut från en avtagsväg. Fast bilen som kommer är på ett sådant stort avstånd att man gott och väl hinner köra ut fler än en bil.
  2. Vad stör dig mer ju äldre du blir? Att det blir svårare att nå mina mål med träningen. Det gör att jag egentligen behöver träna på en högre intensitet än vad jag redan gör. Den tanken är rätt så jobbig.
  3. När tappar du tålamodet snabbast? När jag är trött och det kör ihop sig för mig. Eller när det bara varit för mycket.
  4. Vad stör dig med rutiner? Att jag inte har några särskilda.
  5. När kan du inte sova? När jag ska ställa om kroppen efter att ha jobbat nätter. Det är som att kroppen inte förstår att den faktiskt får sova. Nattarbete är verkligen ingen hälsokur. Jag kan heller inte sova om jag tränat för sent på kvällen eller de där kvällarna när jag grubblar för mycket på saker som hänt.

Afterwork, något roligt och något som stör mig

Publicerad den av Hannas krypin

Det är torsdag kväll och jag har nu jobbat veckans tre arbetspass. Så med andra ord tar jag helg nu. Jag har haft tre bra nätter men nästa schemaperiod ska jag nog inte önska några nätter. Har redan tagit bort tre, kanske gör om schemat helt. Vi får se hur det blir.

Det satt långt inne men åkte på jobbets afterwork, personal från både avdelningen och mottagningen var på aw tillsammans. Grymt kul ju, det har vi aldrig gjort tillsammans. Eller det har i alla fall inte tajmat så jag kunnat vara med. Vi spelade bowling (jag var som vanligt urdålig men kul ändå) och käkade sedan hamburgare. Även den här gången blev jag besviken på Strandgatans hamburgare. Tänker att det nog är lite för mycket löpande band så kocken inte hinner ordentligt. Ikväll var burgaren mer rosa än stekt och pommes friten alldeles för bleka. Men jag åt ändå, vi får väl se om jag får en matförgiftning på kuppen.

Sådant som stör mig: Så här har det sett ut två dagar i rad. Inte idag som tur är men både igår och i förrgår. Någon har parkerat sin stora, röda bil precis bredvid min så det varit helt omöjligt att ta sig in i bilen. Jag har fått ta mig in via passagerarsidan. Tur i oturen då att det varit gott om plats på passagerarsidan. Om inte så hade jag inte kunnat ta mig hem.

Något roligt: Det har börjat en ny sjuksköterska på mottagningen och hon kände igen mig från mitt gamla jobb. Hon hade nämligen varit joursjuksköterska där. Imponerande minne med tanke på att det snart är sex år sedan som jag slutade på mitt gamla jobb.

Det var inte min tur

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tror att jag skrev om ett intressant möte som jag var på förra veckan. Alla fick möjlighet att anmäla sitt intresse till ett vikariat som biträdande vårdenhetschef. Jag var en av dom som anmälde mitt intresse. Jag var så nervös inför intervjun men den gick ju bra. Dock så är det inte jag som får vikariatet som biträdande. Jag blev först väldigt besviken men var samtidigt inställd på att det nog inte skulle bli jag.

Som skrivet ovan, den här gången var det helt enkelt inte min tur. Men vet du, jag är så glad över att jag ändå valde att testa mina vingar. Jag har ju aldrig varit på en anställningsintervju där fokus handlar om hur jag skulle vara som chef. Det är nyttigt att fundera över gruppdynamik, att sätta sig in i att behöva ta beslut som inte uppskattas av alla och hur jag tror att jag skulle uppfattas som chef. Eller hur jag skulle hantera konflikter. Det var helt klart en nyttig erfarenhet.

PS: Jodå, visst hade jag skrivit om det. HÄR kan du läsa det inlägget om du vill. DS.

Ett grymt bra fyspass

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll var det dags för träning med domarklubben igen. Tänkte först skippa träningen eftersom jag jobbar i natt. Men det kändes som en lite för lam ursäkt så jag och Rickard åkte på träningen tillsammans. Det bjöds på ett riktigt tufft pass med löpning, ”idioten” i form av stafett, olika tuffa styrkeövningar och såklart avslutades det med mina fem pilatesövningar.

Tycker det är intressant det där hur kroppen ändå har förändrats till det bättre. Förr kunde jag knappt röra på mig efter löptest. En promenad var jobbigt. Men igår, efter bara en dags vila efter löptestet så joggade jag några långsamma kilometer på löpbandet. Och så konditions- och styrkepasset igår. Men imorgon, eller idag ser jag för klockan är över midnatt så blir det en vilodag. Behöver bara få till lite aktiv vila känner jag.

Att alltid lyckas…. Eller?

Publicerad den av Hannas krypin

Du som är här inne och läser kan nog kanske få känslan av att jag lyckas med allt jag företar mig. Men det stämmer inte. Min lista över saker och ting som faktiskt inte gått så bra börjar bli rätt så lång vid det här laget. Det är lite det som är det farliga med sociala medier. Man väljer att fokusera på det fina och glada och det lyckade. Vem vill visa sig svag eller visa att man misslyckats med något?

  • Det blev aldrig någon regiondomare av mig, fick chansen att döma damer division ett men coacherna tyckte inte att jag var tillräckligt bra. Fast jag samtidigt var tillräckligt duktig för att döma herrar division fem i distriktet.
  • Hade ambitionen att få gå som assisterande i herrar division tre. Ett mål jag aldrig nått då jag inte är tillräckligt explosiv.
  • Jag började med ketogen kost (extrem variant av LCHF) när jag var i som bäst form. Att försöka springa på inga kolhydrater alls när kroppen inte är van vid att använda fett som energi är rätt så dömt att misslyckas. Som jag ångrat det valet!
  • Alla misslyckade löptest som jag har bakom mig som fortfarande sätter griller i huvudet.
  • Sökte jobb på IVA, fick det inte av något oklar anledning.
  • Alla skador som konstant satt käppar i hjulet vad gäller mina målsättningar.
  • Jag hade en provklass på First class då de ville ha in pilates i sitt utbud. Det slutade med att ledarna tog in pilates men hade klasserna själva.
  • Sökte ett jobb som inspiratör/pilatesinstruktör på First class. Fick det inte eftersom de ville ha någon som också kunde jobba i receptionen och i gymmet.
  • Jag hade pilates på Hälsofabriken men var tvungen att sluta då det var för få deltagare på mina pass.
  • Av samma anledning slutade jag med mina pilateskurser på Mjölby hälsocenter.

Länkregn vecka 4

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har ju alldeles glömt bort att skriva om bloggarna som deltog i lördagens länkregn. I facebookgruppen Social media support and share group kan man delta i dagtrådar med sin blogg. Syftet är att skriva engagerade kommentarer hos alla som deltagit i dagtråden. Engagemang är ju alltid roligt tycker jag!

Så till dagens bloggar:

Att sova med både barn och husdjur är alltid ett ämne som väcker åsikter. I Madeleines inlägg får man läsa om varför hon låter sina hundar sova hos sig.

Angelica skriver i sitt inlägg om hur allt i kroppen hör ihop. Både fysiskt och psykiskt.

Tittilura skriver även den här veckan om ett sagoväsen. Gillar du att läsa om olika sagoväsen och annat så är det här bloggen för dig.

Ett klokt beslut

Publicerad den av Hannas krypin

Både jag och Rickard var helt slut efter helgens kurser, så det blev tidig läggdags. Det som förvånade mig var att jag somnade snabbt och vaknade bara ett par gånger under natten. Kan inte säga att jag kände mig utvilad när jag vaknade men har fått betydligt fler timmars sömn än i helgen.

Jag velade länge om jag skulle springa före eller efter lunch, men valde till slut att ställa mig på löpbandet innan lunch. Med sega ben efter löptestet var det mest jobbigt, men jag joggade ändå trettio lugna minuter. Samtidigt så tittade jag på filmen ”Britt-Marie var här”. Efter maten la jag mig och sov ett par timmar. Att springa före maten var dagens bästa beslut. Taggar då för att jobba tre nätter.

”Ny på jobbet” och söndagslistan vecka 4

Publicerad den av Hannas krypin

Det är söndag kväll när jag skriver dessa rader. Jag och Rickard kom hem för ett par timmar sedan och har varit ute på en snöig promenad. Tyckte det var bäst att promenera en runda innan jag sjönk för djupt ner i soffan. Det har varit en intensiv helg, full med nya intryck, mycket att tänka på och så fin cred av mina instruktörskollegor. Har haft känslan av att vara ny på jobbet men känner också att jag valt rätt. Det kommer bli toppen, jag behöver bara komma in i det. Jag och de andra instruktörerna körde samma upplägg som igår, dock inget löptest. Jag har dock varit väldigt trött, sov ännu sämre än vanligt i natt. Vilket inte är så konstigt med tanke på alla tankar som snurrade runt kring allt.

Känsla: Jag har grubblat så mycket på en grej den här veckan. Totalt i onödan för det ligger verkligen utanför min kontroll. Mina tankar har pendlat mellan att grotta ner mig helt i det negativa och att försöka vara positiv.

Väder: Minusgraderna kom tillbaka och med det också snön. Såklart är jag glad över det.

Mina positiva från veckan:

  • Grymt kul kurshelg. Har lärt mig så mycket och det är ett grymt instruktörsgäng.
  • Godkänt löptest där jag kunde vara den starka och peppa.
  • I fredags gick alla instruktörer till O´learys. Vi tittade på matchen mellan Sverige och Slovenien i handboll. Satt långt inne i första halvlek men Sverige reste sig och vann. Påminde om när jag, pappa och Marcus tittade på handboll som barn. Helt klart nostalgi!
  • Jag blir glad av att tänka att Rickard verkligen är min eviga supporter.
  • Kul att träffa kompisen J igen.

Träning: En bra träningsvecka som avslutades med att springa löptest. Det känns lite som att jag kommit till insikt den här veckan. Äntligen känns det som att faktum har landat i mig: jag blir inte snabbare än så här. Men det betyder verkligen inte att jag på något sätt ska sluta träna eller fortsätta träna explosivitet och allt annat jag kan tänkas hitta på. Kanske är lite skönt med att bara landa i att det är här jag är och det är okej. Med fotbollen menar jag då. Kommer ju fortfarande kämpa med att kunna springa en femma under trettio minuter. Dessa kursiva rader skrev jag igår kväll. Men så pratade jag med Rickard och han har inte gett upp. Han påminner mig såklart om en väsentlig sak: på grund av alla skador har jag ju faktiskt inte kunnat träna det jag behöver i form av maxfart. När jag kunnat träna på det fokuserat utan skador och det ändå inte funkar, ja då kan jag ”ge upp”.

  • Måndag: Joggade fem kilometer.
  • Tisdag: Träning med domarklubben.
  • Onsdag: Vilodag
  • Torsdag: 6 kilometer lugn jogging.
  • Fredag: Promenad tillsammans med Rickard
  • Lördag: Sprang löptest.
  • Söndag: Jag och Rickard gick ut på en nästan fyra kilometer lång promenad i snön.

Godaste: Helt klart fish and chips som jag åt på O´learys i fredags. Men lunchen igår och idag var också god och så var det spännande att testa oxkind på middagen igår.

Bilder från veckan:

Tankar efter ett löptest

Publicerad den av Hannas krypin

Det känns som att jag landat i vissa insikter i dag. Det kändes helt okej men så från ingenstans blev jag istället ledsen och kände mest för att gråta. Vet inte riktigt vad som hände. Men det är väl den där kluvenheten i att komma till insikt och sedan den där känslan att egentligen inte vara mätt utan vilja mer.

Vilja mer av något som nog ändå kommer vara omöjligt i slutändan. Det här låter såklart väldigt dramatiskt men det handlar faktiskt bara om fotbollen. Vilja mer men ha nått min gräns. När jag bestämde mig för att springa i eftermiddags så landade jag i att det aldrig kommer kännas bättre med löptestet. Jag är där jag är och det är dumt att grotta ner sig i dåliga känslor. Det är bara att springa och så blir det bra med det.

Men jag skulle så gärna vilja få hjälpa de nya domarna att utvecklas. Som en mentor eller handledare, ja ordet spelar egentligen inte så stor roll. Få döma tillsammans med dom och att få dela med mig av min erfarenhet som vid det här laget ändå är gedigen. Nästa år är det 20 år sedan jag gick steg 1. Det är helt galet länge och galet att tänka på. Jag har varit med om så mycket, roliga matcher, tuffa matcher och efter vissa matcher tänkt tanken att aldrig mer döma. Just för att det varit så tufft och allt jag gjort varit fel. Den typen av matcher är verkligen utmanande men samtidigt så utvecklande.

Även om jag kommit till en gräns så betyder inte det att jag bara ska ge upp och strunta i att träna. Tvärtom, träningen är så otroligt viktig för mig för mitt välmående. Utan den mår jag ännu sämre. Att inte kunna springa eller rejsa järnet, springa lopp och så vidare, nej det kan jag inte tänka mig.