Vardagligt pladder

Publicerad den av Hannas krypin

Vad ska jag skriva om i kväll? Det är frågan…. Jag skulle kunna berätta om att jag blev orimligt provocerad av en sak. Så där så att en person som egentligen inte känner mig såg att jag var arg. Jag har helt klart inget poker face. Jag skulle också kunna berätta lite kort om att jag och Rickard var på föräldramöte på I:s skola. Första föräldramötet på flera år faktiskt. Inte för att vi inte velat utan för att det inte varit något möte på flera år. Det kom ju en pandemi i vägen och sen har vissa saker inte kommit tillbaka. Eftersom jag var på föräldramöte har jag heller inte tränat. Däremot har jag stoppat i mig både chips och ostbågar. Jag brukar aldrig vilja ha chips men nu i sommar har jag fått cravings på just chips.

Hur som helst så tar jag helg nu. Jag har tre lediga dagar framför mig, det har varit en slapp och bekväm vecka. Nästa vecka blir mer jobb men det tar vi då. Det enda jag har planerat i helgen är att jag ska döma en fotbollsmatch. Hoppas på fint väder med så vi kan grilla den där grillbiten som ligger kvar i frysen. Vad ska du göra?

Kalla fötter, paletter och ett försök till distans

Publicerad den av Hannas krypin

Först var tanken att jag skulle jobba ett extrapass idag men i slutändan behövdes inte det. Jag vaknade strax innan fem ändå, fast jag inte behövde. Så onödigt! För ett par veckor sedan så läste jag en liten notis om att det behöver fyllas på i blodlagret. Jag har varit blodgivare men slutade då jag tyckte det påverkade min löpning för mycket. Men när jag såg den där notisen om blodgivning tänkte jag att jag skulle anmäla mig som blodgivare igen. Jag har dock fått kalla fötter. Jag som jämt klagar över att jag är trött, hur skulle det påverka mig att ge blod? Och hur skulle min träning påverkas? Hade tid för nyregistrering idag men valde faktiskt att avboka.

Tre skott som jag fått av S och S när jag och Rickard var där i vintras.

Jag har pysslat med mina paletter och flyttat allihopa till köksfönstret. Det är ett gäng. Jag klippte ett skott från en palett på jobbet och den har ”ynglat” av sig nu så jag har några stycken. Skotten jag fick från S och S har också växt så det knakar. Jag hoppas att allihopa överlever hösten och vintern. Av erfarenhet vet jag att tiden som kommer framöver är den sämsta för paletterna.

Den här paletten är ett skott från paletten som min mamma fick av mig. Har för mig att sorten heter space cake.
Jag klippte av topparna så får jag se hur växten utvecklar sig.

Idag var min tanke att jogga en mil. Det var en riktigt bra idé i teorin. I praktiken var det bara hemskt på alla sätt och vis. Min skada gjorde sig definitivt påmind, trots att tempot var så lågt att det inte ens borde vara jobbigt. Joggade snabbare förra veckan när jag var ute på lokmilen. Efter fyra kilometer valde jag att gå sista 1,4kilometer hem. Det var helt klart en dålig dag för att göra en lång historia kort. Mina tankar kring min löpning tänker jag dela i ett annat inlägg.

Kommer AI ta över världen?

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll på Rapport pratades det om oron kring AI. Vissa forskare menar att tekniken kan utvecklas så snabbt att vi människor riskerar att tappa kontrollen. Några går till och med så långt som att säga att AI en dag kan dominera världen. För mig låter det nästan som den sämsta science fiction-rullen – typ I, Robot med Will Smith. Där börjar det med att robotar är en självklar del av vardagen i människors hem, men till slut tar en superdator kontrollen. Ironiskt nog är det just en robot, tillsammans med Will Smiths rollfigur, som till sist räddar världen.

När jag hör sådana resonemang kan jag inte låta bli att tänka: AI är ju trots allt ett mänskligt hittepå. Det är vi som bygger, programmerar och sätter riktningen. Då borde vi också kunna bestämma när det är dags att dra i nödbromsen. Vi måste inte testa varje ny möjlighet bara för att vi kan. Vi måste våga säga: hit men inte längre. Hur svårt ska det egentligen vara?

Men den stora frågan är förstås: går det ens att styra en sådan utveckling? Historien visar att när ny teknik väl har introducerats blir den svår att hålla tillbaka. Det räcker inte med att ett enskilt land sätter gränser – den globala konkurrensen driver på i en takt som är nästan omöjlig att bromsa. AI utvecklas inte bara i forskningslaboratorier, utan också av stora företag och stater där ekonomiska och strategiska intressen väger tungt. Frågan är därför inte bara om tekniken kan kontrolleras, utan också vem som har makten att göra det – och på vilka grunder.

Historien ger oss många exempel på hur konsekvenserna av ny teknik blivit tydliga först i efterhand. Industrialiseringen, digitaliseringen och sociala medier har öppnat enorma möjligheter – men också skapat problem vi inte förutsåg. Kanske är det just där min oro ligger: vad händer om AI utvecklas snabbare än vår förmåga att reflektera över dess konsekvenser?

För att knyta ihop säcken: nej, jag tror inte att AI kommer ”ta över världen” i bemärkelsen att robotar får mänskliga tankar och styr som i filmerna. Däremot tror jag att den som lyckas gå längst i utvecklingen får ett enormt övertag – och därmed makt. Jag oroar mig också för oavsiktliga konsekvenser. Vad händer om vi använder AI i system som redan är instabila? Vad händer om tekniken missbrukas för övervakning och manipulation? Eller om vi bygger system som är så komplexa att vi själva inte längre förstår hur de fungerar?

En dag under en femårsperiod

Publicerad den av Hannas krypin

Snart måste jag nog inse att hösten är här vare sig jag vill eller inte. Det är sista veckan i augusti och dagarna blir märkbart kortare. Solen sjunker tidigare för varje kväll och skymningen dröjer sig kvar längre än vad jag vill erkänna. Det känns tydligt att luften är kallt. Det är bara solen som värmer.

Egentligen tycker jag om hösten. Naturen bjuder på sprakande färger, där det gröna successivt ersätts i nyanser av gult, rött och orange. Luften blir klar och det är lättare att andas djupt och fylla lungorna med frisk luft. En luft som känns helt annorlunda jämfört med sommarens värme.

Men ändå… Känslan av vemod kommer som ett brev på posten. Min ständiga följeslagare när sommaren går mot sitt slut.. Som jag alltid längtar efter att få hålla kvar solens sista strålar. Hösten är vacker men påminner så tydligt om tiden som går, om nystart att vintern väntar runt hörnet.

Ska vi ta en kik och titta på vad jag gjort just den 25:e augusti under en femårsperiod? Vi börjar med 2024. Bilderna är från just 25:e augusti genom åren.

Då gjorde jag faktiskt inget särskilt mer än jag var i en bokläsarperiod och var fast i boken ”kvinnorna vid Cane River”.

2023 spelade vi bowling, hela familjen tillsammans. Minns att jag var urdålig, som alltid då med andra ord. Behöver helt klart rännorna för att hålla mig på banan så att säga.

25 augusti 2022 hade jag precis börjat plugga igen och just den här dagen pratade vi om lungsjukdomar bland annat. Cyklade till skolan och tog denna vackra bild i morgonsolen.

25 augusti 2021 skrev jag precis som idag om hur det börjar kännas mer och mer som höst. Jag och J assisterade Rickard i en match. Det är en av dom sista matcherna som jag och Rickard dömde tillsammans.

25 augusti 2020 jobbade jag kväll och kände mig så där härligt inspirerad. Augusti var min månad. Vet inte om jag håller med i dag vad gäller den känslan.

Söndagslistan vecka 34

Publicerad den av Hannas krypin

Jahopp, så var helgen till ända och imorgon ska jag jobba igen. Jag sov som en tonåring idag, först vid halv tio vaknade jag. Hur skönt som helst så jag är pigg! I förmiddags tittade jag och I på den otecknade varianten av Draktränaren. Älskar den filmen och Tandlöse (en av drakarna) är så söt! Det var väl ungefär det jag hann med innan det var dags att åka i väg på veckans sista match. Även idag var det varmt och skönt. Solen sken och det blåste inte alltför mycket.

Känsla: Jag har en bra känsla som helhet. Men en av dagarna var jag arg som ett bi. Tur att jag samma dag fick skratta mycket.

Väder: Det har varit konstigt väder den här veckan. Åska exempelvis fast det samtidigt var rätt kallt. Jag har också fått blivit mer solbränd. En morgon var det bara fem grader så jag har tagit fram min rosa lurviga jacka igen.

Träning: Om förra veckan var en slapp vecka så har jag tagit igen det med råge den här veckan. En mil ute i skogen, tre fotbollsmatcher och så transportcykling till jobbet. Inte undra på att benen är trötta.

  • Måndag: joggade lokmilen. Fick ett rejält skrubbsår som tack.
  • Tisdag: Vilodag
  • Onsdag: Dömde pojkar 15 i Malmslätt. Gick hur bra som helst.
  • Torsdag: Cyklade till och från jobbet, 26 kilometer.
  • Fredag: Vilodag
  • Lördag: Dömde pojkar 15-16.
  • Söndag: Dömde flickor 15-19.

Mål för kommande vecka: Jag vill få till ett distanspass till och så vill jag få till ett pass med styrketräning.

Köp: Jag har beställt lite nya kläder till I. Det behövs lite allt möjligt smått och gott i hennes garderob.

Något fint jag snubblade över:

Mina positiva från veckan:

  • Även om jag snubblade i skogen så är jag glad över att ha joggat en mil. Det var länge sedan som jag fick till ett riktigt distanspass.
  • Jag är glad över att ha dömt tre matcher. Har haft så roligt på fotbollsplan.
  • Trevligt att hänga med S och S igår.

Bilder från veckan:

Fotboll, ananaspaj och kompishäng

Publicerad den av Hannas krypin

Den här lördagen susade förbi i ett svep. På förmiddagen var jag ute och dömde fotboll. Solen värmde från en himmel som inte var helt klarblå, fick helt klart tillbaka min känsla av sommar. När jag kom hem såg jag att ansiktet fått lite färg, och på handleden hade jag den där klassiska randen efter klockan – lika tydlig som alltid efter en solig dag på planen. Mina ben kändes däremot tunga och sega och det blev kanske inte säsongens bästa insats. Men heller inte min sämsta insats.

När jag kom hem tog jag en dusch, åt lite och gjorde undan administrationen som hör till. Sen var det dags för mer fotboll. Rickard hade en ny assisterande domare i sin match, och jag ville gärna åka dit och stötta honom med tips och feedback. Det var roligt att se hur duktig han var redan från start. Vissa har det bara i sig medan andra får jobba lite mer för att komma in i rollen. Den här killen hade det definitivt. Kul att se och inspirerande.

Efter matchen var det bråttom hem igen, för vi skulle få besök av våra vänner S och S. Under tiden jag var iväg på min match hade Rickard passat på att baka ananaspaj. Pajen smakade så bra, söt och kladdig och alldeles perfekt. Vi satte oss ner och fikade tillsammans, pratade om livet och allt som hänt sedan sist. Det blev en fin timme.

Heltid som norm

Publicerad den av Hannas krypin

Jag är så trött, tänker ofta att jag är för gammal för mitt tempo. Men det resonemanget är att göra det lite för lätt för mig. Många av mina kollegor är yngre än jag och är minst lika trötta. Så den här senaste veckan har jag tänkt en del på det här med att jobba heltid. Jag tror inte att det är bra för hälsan i längden att jobba på det sätt som blivit normen i dagens samhälle. Inte med tanke på hur samhället har utvecklats. Man ska jobba heltid, ta hand om hem och familj, sig själv och så gärna träna. Lägg också till det här med att äta rätt. Kraven är stora. Inte undra på att man blir trött.

Så hur skulle man kunna komma tillrätta med problemet med att många sliter ut sig? Det första jag tänker är att göra om vad som räknas som heltid (förutom det faktum att vi många gånger skulle behöva vara fler händer). Som vårdpersonal har vi inte 40 timmar som heltid. Tror jag har 37 timmar eller om det är 36. Jobbar man bara nätter som sjuksköterska räknas en heltid på 34 timmar om jag inte missminner mig helt. Tycker det låter rätt så skapligt ändå, motsvarar ca tre nätter i veckan.

På flera platser i landet har man testat arbetsdagar som är sex timmar istället för åtta. Det har fallit ut väl med mer välmående personal. Men det är en kostsam reform och många drar sig nog för att införa det. Kostnaderna är höga, men frågan är vad som egentligen är dyrast i längden. Kortare arbetspass och friskare personal eller längre arbetstid och sjukskrivningar som följd?

”Trafikstockning” och trötta, tunga ben

Publicerad den av Hannas krypin

När jag åkte hem från jobbet i går eftermiddag var det så mycket bilar. Tog tio minuter att åka två kilometer. Det grävs och byggs om nästan överallt i stan och en viktig genomfartsväg är helt stängd för biltrafik. Så kommer det förbli då politikerna fått för sig att det ska bli bussgata. Känns inte särskilt genomtänkt och det lär väl bli som en annan gata i stan som skulle vara bussgata men som senare fick öppnas för biltrafik igen.

Det går betydligt långsammare att cykla men jag slipper den där trafikstockningen som blir. Så kollade väderleksrapporten igår och konstaterade att det skulle vara bra cykelväder. När klockan ringde i morse så fattade jag först inte varför det var så mörkt. Sen kom jag på, det går mot mörkare tider och höst. Deppigt värre men finns saker jag gillar med hösten också. Det är dock ett helt eget inlägg.

Efter gårdagens match har jag haft riktigt trötta ben, tänk att det kan vara så jobbigt att cykla fast vädret är bra…. Bra cykelväder för mig är när det inte blåser så det känns som att jag kommer en meter fram och två meter bak.

Jag passade på att flexa tidigare idag. Det var lugnt och jag var verkligen jättetrött. Är fortfarande trött nu när jag sitter och skriver några rader. Det blir till att krypa ner i sängen tidigt ikväll.

Arg som ett bi…. Och lite annat

Publicerad den av Hannas krypin

Ett uttryck jag ofta använder men inte riktigt förstår mig på är det här att vara arg som ett bi. När jag tittar på ”mina” bin som stökar runt bland blommorna är arg det sista jag tänker. Ändå är det just det uttrycket jag använder. I dag har jag varit arg som ett bi vad gäller vissa saker. Så där så jag nästan blir trött på mig själv samtidigt som det kändes viktigt att få bli lite arg. Jag behövde rasa av mig lite. Men jag har också skrattat och haft väldigt roligt.

Bilderna ovan är dagsfärska: morgonsolen när jag gick till jobbet, min lunch: felix mozarella- och tomatpaj. Den var lite bitig, jag behövde gå och hämta mjölk. Men ta inte det på för stort allvar, jag är väldigt töntig med stark mat. Tål ingenting. 😛 De sista två bilderna är från ikväll. Jag har nämligen varit ute och dömt fotboll: pojkar 15-16. Det var en rolig match son helt klart påminde mig om det fantastiska i att få vara ute på fotbollsplan och hur roligt det kan vara.

En fortsättning på mitt inlägg ”Höger eller vänster”

Publicerad den av Hannas krypin

För ett tag sedan skrev jag en liten humoristisk berättelse kring höger eller vänster. Det var en del i Åkes hoppa på tåget. Efter lite funderande har jag nu hittat på en fortsättning. Klurar redan på del 3.

.Jag sätter mig ner på en ledig plats, fortfarande lite skakig efter barnvagnsincidenten och med ett diskret haltande steg som påminner mig om min nya blåa tå. Vagnen fylls sakta med fler resenärer – en blandning av stressade pendlare och människor som inte riktigt vet vart de är på väg. Precis som jag då.

En kvinna mittemot mig har en fågel på axeln. Den stirrar på mig. Inte som barnet gjorde, mer som om den vet något jag inte vet. Som om den tänker: “Du har ingen aning om vad som väntar dig.” Och nej, det har jag verkligen inte.

Tåget börjar rulla. Ett lätt ryck, en gnisslande ton från rälsen, och så är vi på väg. Jag lutar huvudet mot fönstret och ser perrongen glida bort. Det känns lite som att jag lämnar något bakom mig, fast jag inte är säker på vad. Kanske trygghet. Kanske kontroll. Kanske bara frukosten jag aldrig hann äta.

Jag försöker läsa skyltarna när vi susar förbi station efter station, men de flimrar förbi för snabbt. Det gör mig lite nervös, men också… upprymd? För när var senast jag gjorde något utan en tydlig plan? När var senast jag bara åkte, utan att veta vart?

Jag ser på min spegelbild i fönstret. Den ser förvånad ut. Kanske till och med lite levande. Och jag tänker: ”Så här måste det kännas att vara fri.”

Så nu sitter jag här. På ett tåg mot okänt mål, med en öm tå, ett dunkande hjärta och kanske en nypa mod i bagaget. Jag vet fortfarande inte om jag valde vänster eller höger. Men jag valde att gå och visst räcker det?