Det här med socker och sockerberoende….

Publicerad den av Hannas krypin

Kan man vara beroende av socker? Det är verkligen ett område med olika ståndpunkter. Jag har den uppfattningen att visst kan man vara beroende av socker och känna av abstinens om man inte äter socker. Beroende på var man läser finns det lite olika tankar. En del menar att det inte är jämförbart med ett beroende i klass med rökning, narkotika eller alkohol. Andra menar att socker kan ge upphov till beteenden som påminner om ett beroende. Den tredje gruppen tänker sig att det är ätbeteendet som man är beroende av eller själva belöningskänslan. Inte sockret i sig. Jag tänker mig också att det kanske kan handla om ett psykologiskt beroende, tex tröst, socker är något att ta till när man behöver snabb energi. Om jag är ledsen över något som nu när jag varit skadad och sedan sjuk så vill jag gärna äta godis. Jag tror att det har att göra med att det alltid var något som jag gjorde när jag var barn. Minns att pappa gick och köpte snören till mig ibland.

Jag har haft olika perioder när jag försökt minska på sockerintaget. Jag tror tyvärr inte att samhällets sockerstinna processade livsmedel är någon hälsokur direkt. Igår bestämde jag mig för att försöka minska på mängden socker. Efter två dagar på jobbet kan jag säga att jag redan har misslyckats….

Det är så mycket lättare att skapa dåliga vanor men inte alls lika lätt att skapa nya bra och hälsosamma vanor. Jag behöver helt enkelt hitta sätt att ta till för att distrahera mig när suget efter socker kommer.

Det jag kan göra är att:

  • Träna! Springa tuffa intervaller, stretcha genom kroppen, träna pilates.
  • Fundera över vad som triggar mitt sötsug. Är jag uttråkad, ledsen, nedstämd?
  • Dricka mycket vatten
  • Kanske börja städa och på så sätt få tankarna på något annat
  • Gå ut på en promenad
  • Sova!! Är jag trött så blir jag också mer sugen på socker.

Eftersträvansvärt?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag fick ett mail från domarcoachen om ett löptesttillfälle på torsdag. Innan jag bestämmer mig för om jag ska springa ville jag testa formen. Men på konstgräsplanen där jag tänkt springa var det fullt med folk. Den här tiden på året kommer jag inte kunna springa på konstgräsplanen på kvällstid. Det är lite synd. Jag fick helt enkelt revidera min plan. Jag sprang upp till spåret och försökte springa så snabbt jag orkade mellan stolparna istället. Mina ben kändes som två betongklumpar och flåset hängde inte alls med. Men det blev ett bra pass. Jag vet inte om det var en bra genomkörare inför ett löptest då jag kände mig så långsam. Men när jag kollade på klockan när jag kom hem så hade jag under sju minuter per kilometer trots att jag gick i vilan och lite mer än vad jag tänkt mig. Så det var kanske inte så sakta ändå. Vi får se hur kroppen känns efter en dags vila från jobbet.

Jag följer Mama på Facebook och fick upp den HÄR artikeln i mitt flöde. Hanna får alltså kritik för att hon enligt följarna ”tränar för mycket”. Min fundering är hur länge det ska dröja innan det blir okej att träna och ta hand om sin kropp. När det blir normen och det normala att vilja vara stark. Vi har alldeles för många hälsoproblem i samhället som är direkt relaterade till livsstilen. Så varför ses det som det eftersträvansvärt att inte ta hand om sig? Särskilt som gravid känns det ännu viktigare att ge sig själv bra förutsättningar att orka. Både med graviditet, förlossning och bebistiden som kräver sitt av både det ena och det andra.

Söndagslistan vecka 14

Publicerad den av Hannas krypin

Vi börjar veckans söndagslista med Åkes tema: veckans foto. Att välja bilder den här veckan var inte det lättaste. Jag har så mycket fint att visa upp. Men efter noggrant funderande får dessa fem bilder vara veckans foton. Vackra vyer från Gotland och firande av kärleken och 20 år tillsammans.

Känsla: Kan man vara annat än glad efter härliga dagar på Gotland med fint väder och tid tillsammans? Men jag är väldigt trött. Ska man inte få energi av att vara ledig? Å andra sidan har vi inte legat på latsidan.

Väder: Vi hade sådan tur med vädret när vi var på Gotland. Sol och 15 grader varmt ska man inte klaga på. I helgen har det varit betydligt kallare. Typiskt aprilväder får man väl säga. V

Veckans impulsiva: Att vi åkte till Gotland redan i måndags kväll och sov i bilen på Högklint.

Veckans klantiga: Att jag råkade ställa min mixer på en varm platta så den smälte.

Veckans träning: En löprunda i skogen, intervaller på löpbandet och så padel med domarklubben är väl det som kan kallas för träning. Men annars har det varit en riktigt fysisk vecka med många härliga promenader i olika miljöer.

Mina positiva från veckan:

  • Det bästa den här veckan är helt klart underbara dagar på Gotland.
  • Att jag har kunnat komma igång med min träning igen lite försiktigt.
  • Få träffa barnen igen efter några dagar borta.
  • En bra jobbhelg med fint samarbete.

Veckans godaste: Den indiska maten som vi åt på Gotland och hotellfrukosten på First hotel Kokoloko i Visby. Men gårdagens bananpannkakor kommer inte långt efter.

Bilder från veckan:

Fler bilder från veckan kan du se HÄR, HÄR, HÄR och HÄR.

Ett gäng korta intervaller

Publicerad den av Hannas krypin

Jag behöver komma igång med min seriösa träning igen. men jag valde kanske inte rätt dag, hehe. I måndags joggade jag en runda i skogen och måndag-torsdag blev det en hel massa fysisk aktivitet på Gotland. Lägg till att jag också jobbat både igår och idag och tränade padel med domarklubben i går kväll. Jag må missa bollen mer än jag träffar den men det känns allt i mina armar och händer. Det är bra med träningsvärk, musklerna har fått göra något annat än det jag brukar göra.

Så dagens träning blev en lång uppvärmning med mina mått mätt: nästan tio minuter. Annars brukar jag bara värma upp tre minuter. Lär inte av det, jag är en slarva… Hur som helst så fick jag till 10*30sekunders intervaller på riktigt sega ben. Imorgon ska jag vila från träning och så tar jag nya tag på måndag igen.

Padel med domarklubben och ett anmält inlägg

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kväll var det dags att hänga lite med domarklubben igen. Jag var verkligen inte peppad på att spela men väl på plats var det kul. Men jag var verkligen inte bra. Blev så glad varje gång jag lyckades få in en poäng. Jag har spelat padel en gång tidigare och skulle väl beskriva det som en blandning mellan  squash och tennis. Jag och Rickard har spelat en hel del squash men vi kör aldrig med poäng utan bara att hålla liv i bollen så länge som möjligt. Syftet är ju att få dom snabba fötterna. Det fick jag inte under padeln men det var kul ändå. Trots att jag säkerligen kom sist i turneringen. Efteråt fikade vi och satt och hängde en stund tillsammans. Trevlig fredagskväll!

I vintras anmälde jag ett blogginlägg för otillräcklig reklammarkering. Att det var reklam för boken förstod jag först när jag sett videon en bit in och scrollat vidare. Det kändes inte riktigt ärligt och det skrev jag också i en kommentar i ett senare inlägg. Mitt syfte med anmälan var att jag ville veta hur lagen ska tolkas. Är det jag som missförstått? Det behöver bli tydligare och min fundering var: är det okej att inte reklammarkera sina egna produkter med hänvisning till ”att alla mina läsare vet att jag är författare och vill sälja mina böcker” (fritt tolkat av mig nu). I går fick jag reklamombudsmannens beslut och svaret var enhälligt. Precis som jag hela tiden tänkt så måste man visa tydligt att det är reklam och det gäller oavsett om det är någon annans produkter eller ens egna. Det behöver inte vara en reklammarkering i den bemärkelsen men det måste vara tydligt utformat så det inte finns några tveksamheter om att det är reklam. Tycker det var bra att få det svart på vitt om vad som gäller. Jag har beslutet på min e-mail men det kommer också komma upp på reklamombudsmannens sida.

Fem en fredag vecka 14: Slumpmässig

Publicerad den av Hannas krypin
  1. Vad är något du alltid tappar bort, oavsett hur noggrann du är? Jag har inte riktigt den där ådran att tappa bort saker. Brukar ha koll på det mesta. Men mina hjärnceller haha. Jobbar varje dag med att försöka att tänka efter innan jag säger något. Blir bättre och bättre på det.
  2. Vad är något som alltid gör din dag lite bättre? Stretch och fina ord om jag gjort något bra. En puss eller två. Vackra ting att titta på. Tex vårens alla små vårtecken.
  3. Vilken pinsam situation rodnar du fortfarande över? Oj, jag har gjort så mycket pinsamt genom åren. Senast var häromveckan men jag låtsades som att det regnade och hoppas att personen inte tänkte på det. Men det jag kan berätta om var den gången när jag och ett par kompisar var sen till ett möte. Jag tänkte att jag skulle kunna smita in osedd. Jag misslyckades helt, när jag skulle hänga upp jackan så rev jag ner hela hatthyllan. Så det där med att smyga in gick inte så bra…..
  4. Vad är det första du gör på morgonen, innan du ens vaknat till? Jag kollar vad klockan är.
  5. Vilket språk skulle du vilja kunna? Hm, spanska kanske.

Veckans fem fredagsfrågor är Elisa upphov till.

Sista dagen på Gotland

Publicerad den av Hannas krypin

Man brukar säga borta bra men hemma bäst. Men jag vet inte om jag tycker det när det gäller Gotland. Igår var jag deppig hela dagen, ville verkligen inte åka hem. En dag till hade inte varit fel. Är glad över att vi kom iväg i måndags kväll istället så vi ändå fick en hel extra dag på Gotland. Drömmen om att en dag flytta till Gotland ligger kvar. Det är en bra idé i teorin men inte riktigt lika bra i praktiken. Längtan är dock stor att få komma tillbaka. Det är tur att det är sommarsemester snart och resan dit redan är bokad. Under resan hade vi sådan tur med vädret, det var helt underbart. Förra året regnade det på avresedagen och i Oskarshamn hade bilens batteri laddat ur och så blev det snöstorm.

Igår började dagen med att vi njöt av en god hotellfrukost. Därefter tittade vi på nyhetsmorgon och sedan packade vi ihop våra grejer och checkade ut. Dagens planer var att åka till Tofta och gå en dryga sex kilometer lång led. Det skulle vara markerat men det var inte helt lätt att följa markeringarna. Vid ett tillfälle så ledde pilarna oss helt fel: över en gräsmatta och därefter tog det stopp. 

Sväng höger visade pilen……
…. Men vi hamnade här……

Så vi gick en liten extra slinga och gick sedan nere vid havet istället. Jag var såklart tvungen att känna på vattnet. Så här års är det så klart vatten, inga alger som stör. Tyckte inte att det var så särskilt kallt och fick lust att bada. Jag som är en sådan badkruka….

Väl tillbaka till bilen åkte vi en liten runda och stannade till vid  en kyrka, Sproge kyrka i Klintehamn. Precis i närheten ligger Bosarve naturreservat men där blev det inget besök.  Kanske nästa gång som vi är på ön. Vi åt lunch på McDonalds och så köpte vi lite färdkost på Maxi för resan hem.

Det har jag inte berättat men när vi skulle åka till Gotland i måndags kväll var det fullt med militärer som skulle åka med samma båt som vi. Min fantasi skenade iväg och jag skrämde upp mig själv. Jag är rätt duktig på det, haha. Det var också ett tekniskt fel på båten så vi kom inte iväg som vi skulle. Trodde faktiskt att vi skulle komma sent men istället kördes färjan snabbare så vi ändå höll tidtabellen.

Vi hade inte betalt för havsutsikt men lite utsikt hade vi allt från rummet.

En politiskt korrekt Gud?

Publicerad den av Hannas krypin

Via Bitte och Det goda samhället hittade jag till bloggen Funderingar. Därifrån hittade jag en debattartikel från 2009: En politiskt korrekt gud är inte Gud. Jag är böjd att hålla med rubriken och tänkte i det här inlägget reflektera lite mer.

En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.Men själva grundtanken för Guds existens är ju att han och människor inte är samma sak. Vem som helst kan givetvis tolka Gud, tolka Gud så att det passar den egna livsstilen, de egna åsikterna och därmed må bättre, känna sig legitimerade av högre ort. Men en kyrka, en religion, måste rimligen var mer fastnaglad i vad som gäller än så.

Birger Schlaug

Jag tänker att om man vill vara kristen och göra det helhjärtat kan man inte plocka ut godbitarna och strunta i resten. Jag tror heller inte på en Gud som anpassar sig efter det som är hippt och populärt just nu. Eller det som medierna tycker är det rätta. Jag tänker lite att om Gud ska spegla vad vi människor tycker och tänker så är han inte Gud längre. Hans kraft bleknar.

Då kommer vi också in på det här med kyrkan. Vad händer ned en kyrka som låter sig styras av opinioner istället för sina grundläggande värderingar och läror. Jag kan tänka mig att många människor uppskattar en kyrka som är inkluderande och möjlig att forma. Men vad finns kvar av kärnan i tron om kyrkan jamsar med och förändrar sig efter tillfälliga nycker? Det här är en stor anledning till att jag inte går till kyrkan längre. Det ska vara modernt och det är alldeles för anpassat efter vårt moderna samhälle istället för att hålla fast vid det centrala som ändå är bön och väckelse.

En annan tanke är att Gud faktiskt är skild från människan, han är inte en produkt anpassad efter vad människor har för idéer eller önskningar. En verklighet som existerar oberoende av våra tolkningar. Att människor tolkar Gud på ett visst sätt innebär inte att Gud förändras utan kanske mer av att man legitimerar sina val genom en högra andlig auktoritet.

Kom jag i från ämnet nu kanske? Jag tänker att kristendom (eller vilken annan religion som helst för den delen) inte handlar om att bekräfta människors känslor eller att vara populär. Den måste vara förankrad i något större än åsikter, något djupare än så. Kärnan måste vara stark och inte svaja vid varje ny samhällstrend. Att vara en röst som går emot det allmänna betyder inte att man är omodern utan snarare att man har både integritet och styrka. Så för att sammanfatta, jag tror inte på en Gud som är politiskt korrekt. Det är större och viktigare än så.

Blå lagunen, raukar på Fårö och Norsholmen

Publicerad den av Hannas krypin

Man blir aldrig för gammal för att klättra runt på  raukar…. Men vi tar det från början. Dagen började redan klockan sex. Vi ville käka tidigt för att få vara själv i matsalen. Det misslyckades haha. Tvärtom var det mycket folk och det blev inget av den där tidiga, lugna frukosten. Men vi tror att eftersom det är vardag kommer alla tidigt. Så vi funderar på att gå senare och äta frukost imorgon.

Dagens planer var att hänga en dag på Fårö. På vägen till Fårö ligger det populära badet blå lagunen. Det är ett gammalt kalkbrott och en populär badplats på sommaren. Vi har varit många gånger på Gotland men aldrig varit där. Kanske för att det är så hypat och jag har svårt för det som blir så populärt och som ”alla” ska göra. Nu har vi varit där och jag kan fortfarande inte förstå hypen. Visst är det fint men jag föredrar havsbad vid Tofta.

Efter besöket på blå lagunen åkte vi vidare till Fårö. Där styrde vi kosan till Langhammars raukområde. En sak jag inte tänkt på är man ser ända bort till Gotska sandön. Havet var så lugnt och stilla, så det kanske var därför vi såg gotska sandön. Vi har pratat i flera år om att åka dit men jag har ju svårt för att åka båt och ska man ta sig dit är det liten båt som gäller och det är en bra bit att åka. En dag kanske det blir av.

Langhammars är ett av tre raukområden på Fårö och enligt mig det tråkigaste. Här kände jag lite att jag tröttnat på raukar. Vi åt lunch här och sedan åkte vi vidare mot digerhuvud, det största raukområdet på Gotland. Vi stannade inte där just då utan åkte istället vidare till ett skeppsvrak (Fortuna) som ligger ute på Norsholmen. Det är så långt ut på Fårö som kan komma. Det var förr en ö men är nu en halvö och skyddsområde för fåglar. Här finns förutom skeppet Fortuna, två gravfält och resterna av ett gammalt kalkbruk. Vad vi inte visste är att det är förbud att beträda området förutom på två markerade vägar fram till femtonde juli. Enligt kartan tolkar vi det båda som att man får gå fram till kalkbruket men inte till skeppet som ligger en bit ut i vattnet. Vi tog dock det säkra före det osäkra och vände.

När vi åkte från Norsholmen kände jag att jag inte alls var nöjd med raukbesöket. Så vi åkte tillbaka till Digerhuvud för att klättra på raukar och bilderna överst i inlägget är från Digerhuvud. Man blir inte för gammal för att klättra på raukar! Efter besöket här stannade vi också till vid Gamla hamn. Gotlands mest kända rauk tror jag. St Olofs kyrka kan man också besöka om man vill.

Snart var vi tillbaka på Gotland och vi funderade på vad vi skulle äta för mat. Till slut föll valet på en indisk restaurang där vi båda åt tikka masala. Det var så gott! Bra val. Och det var den här dagen det!

Ireåslingan

Publicerad den av Hannas krypin

Idag säger jag grattis till mig och Rickard för idag är det tjugo år sedan som vi gifte oss! Det har inte varit så lätt alltid men tillsammans är vi starka! Som du såg i gårdagens inlägg så är vi på Gotland, vår älskade favorit-ö. Än så länge har vi haft fantastisk tur med vädret. I dagens inlägg tänker jag dela bilder från gårdagens promenad runt ireå-slingan, en nätt runda på fem kilometer. Om man vill gå hela klintkustleden så är ireåslingan en del av etapp 3. Vill redan här varna för att det kommer bli många bilder.

Vi valde att ta den tuffaste stigningen först. det är också rundans enda branta och jobbiga stigning. Uppe på klinten gäller det att ha tungan rätt i mun då stigen går precis vid kanten på sina ställen. Var nyfiken på fornborgen men den var svår att hitta. Såg en hög med stenar som skulle kunna vara resterna av fornborgen.

Här vänder slingan, svänger man höger kan man fortsätta på klintkustledens sista (?) etapp men vi svängde vänster för att fortsätta på ireslingan. Om det var vackert uppe på klinten var det ingenting jämfört med att gå nere vid stranden. Mitt absolut bästa tips är att gå rundan åt andra hållet så man börjar längs med ireån och sedan vidare till ireviken. Jag var tvungen att vända mig om flera gånger för att kunna insupa allt det vackra omkring oss. Mina bilder gör verkligen inte platsen rättvisa.

Ca en kilometer går nere på stranden i sand. Det suger såklart i benen efter ett tag. Tillbaka i skogen igen kom vi fram till ireån. Den meandrar sig fram genom landskapet och om man går där i oktober kan man se havsöringar leka. Men jag var tvungen att googla på meandrar och det betyder att det är en slingrande flodfåra i ett flackt landskap. Den är skapad av erosion i ytterkurvor och sedimentation i innerkurvorna. Vet inte om jag blev så mycket klokare av det svaret.