Tre från Gotland

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Jag är riktigt trött idag, i natt hade jag svårt att sova men jag vet inte varför. Kanske var uppe i varv efter matchen men det känns ju lite konstigt om det skulle vara det. Matchen spelades vid lunch så borde haft gott om tid på mig att komma ner i varv tänker jag. Jag ska ut och döma fotboll idag, tjejer idag. Lär förhoppningsvis inte bli lika hetsigt som igår. Men vem vet, tjejer kan också.

Igår la jag ut tre videos på youtube från vår Gotlandsresa. Tänkte det kunde vara kul att lägga ut dom här också. Att fånga allt det vackra på bild är inte lätt, då är det bra med videos också tycker jag.

Önskar dig en fin dag!

Havet vid Fårö, naturreservat Digerhuvud. Jag har aldrig sett havet vid Fårö vara så lugnt och fridfullt.

Ireåslingan. Fantastisk vy från ovan. Men att jag var så där nära kanten när jag filmade. Jag som så lätt får svindel….

Spegelblank Tofta strand. Visst blir man sugen på att bada? Jag blev det i alla fall. Brukar vara badkruka men tyckte inte att vattnet var så kallt. Vem vet, det kanske blir en året runt-badare av mig…

En stund i solen

Publicerad den av Hannas krypin

Alltså de där brallorna som jag fick av Rickard i bröllopspresent är helt fantastiska. De är så sköna och känns som en andra hud. Vill ha byxorna i rosa och svart också men det är verkligen jätteonödigt…. Det kanske kan rättfärdigas om jag rensar i min garderob som svämmar över som det är. Jag kan ju inte göra mig av med saker. Inte ens det som jag inte använt på säkert tio år… Vem vet, någon dag kanske jag vill använda det igen. Men det var inte mina byxor som inlägget skulle handla om.

Efter att jag duschat och ätit mat efter matchen gick jag ut i trädgården för 35 minuter stretch. När solen lyser så härligt och det dessutom är varmt kunde jag inte låta bli. Att grannarna pratade på andra sidan staketet gjorde absolut ingenting. Jag var i min bubbla och bara njöt av solens strålar mot ansiktet och härliga positioner som jag känner ger så mycket för kroppen. Härliga 35 minuter!

Hetsigt värre

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag varit ute och dömt säsongens tredje match, en träningsmatch mellan två pojkar 15-16lag. Jag kunde ta cykeln till matchen. Hur smidigt som helst. Själva matchen var en hetsig historia. Hade fem varningar och två lindriga utvisningar (alltså när man får sitt andra gula kort). Jag är glad att det var jag som var på planen, en mindre rutinerad domare hade säkert kunnat bli lite skrämd. Samtidigt blev jag lite förvånad för första halvlek var en riktigt lugn historia. Det är ofta så där: första och andra halvlek är som att döma två olika matcher.

Det var underbart väder, solen sken och jag har anlagt grunden för min härliga solbränna som jag får den här tiden på året: en klocka på vänster arm och så solbrända knän. Brukar rätta till sig men ser lite kul ut så här i början av säsongen.

Annars då? Igår var jag sur som ättika, inte hela dagen men en stor del av dagen. Hände lite grejer som tryckte på alla mina knappar. Det var ju helt egentligen helt orimligt. Det var fredag och solen sken från en ganska molnfri himmel. Min förstfödda kom hem på kvällen och är nu hemma en vecka. Tjurigheten släppte fort när jag fick slappna av lite och hänga med familjen. Ledig helg framför sig är verkligen inte fel.

Friheten att kunna välja

Publicerad den av Hannas krypin

Min fundering om att byta bloggmall kom av att Underbara Clara skrev ett inlägg om att hon önskade lite mer konkurrens. Jag skrev en kommentar och flera av läsarna tyckte att min blogg verkar inspirerande. Problemet är mitt val av mall. Det här att man ska behöva klicka på varje inlägg är ett litet störande moment. Så jag började fundera över om jag ska byta eller inte. Efter att ha velat en del i min kammare och fått feedback från några av som läser här hos mig så har jag till slut valt att inte ändra. Fördelarna väger fortfarande över nackdelarna med att tappa eventuella läsare. Ett tips (från Awa´s fortsättning) för att slippa lite av klickandet är att prenumerera på bloggen och läsa i wordpress app. Då får man flödet och slipper att klicka upp varje inlägg.

Jag uppskattar friheten att kunna välja. Vilket inlägg vill jag läsa, vilket vill jag hoppa över? En del bloggar har långa sammanfattningar av sina dagar med hur många bilder som helst. Det är väldigt trevligt men när alla inlägg är av den karaktären blir det väldigt mycket scrollande. Jag gillar inte den stilen, jag vill kunna välja. Den friheten vill jag även ge dig som tar dig tiden att kika in här. Jag tycker dessutom om att kunna se i min statistik vilka inlägg som drar mest intresse. Helt klart är det mina mer reflekterande inlägg om ditten och datten.

Ska jag ändra min bloggdesign?

Publicerad den av Hannas krypin

Förr gillade jag inte att läsa bloggar med samma typ av design som jag har. Det här med att behöva klicka sig vidare kan kännas väldigt jobbigt. Nu har jag själv valt att ha den typen av mall och jag kan tänka mig att jag förlorar en del läsare som tycker det är alldeles för tidsödande att behöva klicka sig hit och dit. Samtidigt tycker jag att fördelarna väger över. Man kan enkelt välja att läsa dom inlägg som verkar ha en intressant rubrik och man behöver inte scrolla sig igenom inlägg som man inte är intresserad av. Hos andra bloggare så tycker jag att det är lättare att få en överblick över bloggens inlägg och jag missar inte lika lätt intressanta inlägg.

Kanske att jag haft fler läsare med en annan typ av design men å andra sidan har jag fler läsare idag trots mitt val av design. Jag tänker lite att en bra blogg bär sig själv, även om själva designen är lite bökig. Du som kikar in här, vad tycker du? Ska jag ändra till en design där alla inlägg kommer direkt efter varandra utan en massa klick hit och dit?

Check på godkänt löptest!!!

Publicerad den av Hannas krypin

Oj, jag blev visst lite suddig. Men spelar roll! Bilden symboliserar så väl hur jag känner. Jag är glad över två saker: jag är godkänd på löptestet och jag lyckades springa de korta intervallerna betydligt snabbare än vad jag brukar. Så vinterns träning har visst gett lite resultat trots att jag inte kunde hänga i när jag skadade mig. Då är det bara att fortsätta! Om matcherna inte blir inställda (träningsmatcher) som jag har i helgen ska jag ut på fotbollsplan igen. Så kul ju!

Det var jag och två killar till som skulle springa. Vi började med 6 stycken 40 meters intervaller. Det är smidigt med digital tidtagning. Då blir tiderna exakta! Efter de korta intervallerna var det dags att springa 40 meter på tjugo sekunder och vila 22 sekunder. Godkänt är 40 gånger. Det var bra slitsamt att springa i regn, motvind och så köra vilan med en vändning i mitten. Enligt Rickard såg jag stark ut men så kändes det inte. Men spelar roll. Jag är godkänd!

Bara för att man kan, betyder det att man ska?

Publicerad den av Hannas krypin

Ja, den här meningen kom över mig igår kväll. Det är mycket som man kan göra och med teknikens framsteg blir saker som tidigare varit omöjligt möjligt att göra. Ibland känns det som att det gränslösa blivit ett ideal. Tekniken går framåt i rasande tempo. Hinner ens vi själva med?

Att man kan göra en sak, betyder det verkligen att man ska. Jag tänker spontant att det finns en hel del etiska dilemman kring temat. Hur lätt är det inte att ryckas med? Med covidvaccinen och mRNA-tekniken väcktes funderingarna kring vad som mer är möjligt med tekniken. Vilka sjukdomar kan man bota. Jag som aldrig varit för de där vaccinen tänker istället vilken mer skada kan man orsaka.

När allt går så fort är det lätt att bli fartblind. Vilka långsiktiga konsekvenser kan det finnas och vilka problem skapar man på lång sikt. Det behöver såklart inte bli så men jag tycker att det är viktigt att ha med i bakhuvudet. Som det här att alla bankärenden ska göras elektroniskt via bankid. Att förlita sig helt på teknik i vardagen är inte smart. Vad gör man den dagen tekniken ligger nere?

Det här med att genmodifiera, vem bestämmer vilka gener som är önskvärda. Vad händer med synen på människor som inte passar in i den där perfekta mallen? Och så har vi AI, hinner våra lagar och det etiska med det som är möjligt rent tekniskt. Kommer vårt ansvar försvinna när det är datorer som styr?

Oj vad många frågor det blev i det här inlägget. Många frågor och egentligen inte särskilt många svar. Jag tror att vi behöver sakta ner ibland. Inte för att stoppa utvecklingen – det vore varken möjligt eller önskvärt – utan för att hinna ställa de viktiga frågorna. För vem utvecklar vi? På vems bekostnad? Och vad lämnar vi efter oss?

I slutändan handlar det inte om teknikens gränser, med teknik kommer vi alltid att kunna göra mer. Det handlar om våra egna gränser, vår förmåga att säga: ”Här går vi inte vidare, inte än.” För att vi inte vet tillräckligt. För att konsekvenserna är för stora. Eller helt enkelt för att det strider mot vad vi uppfattar som mänskligt.

Vår i skogen

Publicerad den av Hannas krypin

Är det inte så att man tänker bäst i skogen? Visst har jag musik i lurarna och missar tystnaden men just det där att få vara ute i den friska luften och i lugnet gör mycket. Jag tycker alltid att jag tänker bättre i skogen. Idag njöt jag av att våren kommit ytterligare en bit på väg. Inga gröna knoppar på träden men massor med vitsippor på marken. Underbart ju! Hur som helst, det som ockuperade tankarna en hel del var det här med min fysiska form. Vad är jobbigast, må dåligt över att känna mig i dålig form eller att faktiskt försöka göra något åt det. Jag vände och vred på påståendet och landade till slut i att det såklart är jobbigast att känna mig otränad och ”fluffig”. Jag är i en rejäl träningsvacka nu efter skadan och sjukdomen men om jag inte fastnar i negativa tankemönster utan gör jobbet så är jag snart tillbaka igen.

Jag har också landat i att springa löptest imorgon. Det är inget att skjuta på längre, förhoppningsvis är det bara den vanliga löptestångesten som också satt sig i fysiken. Positivt nu! När jag kom in efter min fem kilometers promenad så sträckte jag ut en halvtimme på mattan. Jag drog igång med Devis trettiodagars utmaning för fjärde gången. Varför överge ett vinnande koncept?

Det här med socker och sockerberoende….

Publicerad den av Hannas krypin

Kan man vara beroende av socker? Det är verkligen ett område med olika ståndpunkter. Jag har den uppfattningen att visst kan man vara beroende av socker och känna av abstinens om man inte äter socker. Beroende på var man läser finns det lite olika tankar. En del menar att det inte är jämförbart med ett beroende i klass med rökning, narkotika eller alkohol. Andra menar att socker kan ge upphov till beteenden som påminner om ett beroende. Den tredje gruppen tänker sig att det är ätbeteendet som man är beroende av eller själva belöningskänslan. Inte sockret i sig. Jag tänker mig också att det kanske kan handla om ett psykologiskt beroende, tex tröst, socker är något att ta till när man behöver snabb energi. Om jag är ledsen över något som nu när jag varit skadad och sedan sjuk så vill jag gärna äta godis. Jag tror att det har att göra med att det alltid var något som jag gjorde när jag var barn. Minns att pappa gick och köpte snören till mig ibland.

Jag har haft olika perioder när jag försökt minska på sockerintaget. Jag tror tyvärr inte att samhällets sockerstinna processade livsmedel är någon hälsokur direkt. Igår bestämde jag mig för att försöka minska på mängden socker. Efter två dagar på jobbet kan jag säga att jag redan har misslyckats….

Det är så mycket lättare att skapa dåliga vanor men inte alls lika lätt att skapa nya bra och hälsosamma vanor. Jag behöver helt enkelt hitta sätt att ta till för att distrahera mig när suget efter socker kommer.

Det jag kan göra är att:

  • Träna! Springa tuffa intervaller, stretcha genom kroppen, träna pilates.
  • Fundera över vad som triggar mitt sötsug. Är jag uttråkad, ledsen, nedstämd?
  • Dricka mycket vatten
  • Kanske börja städa och på så sätt få tankarna på något annat
  • Gå ut på en promenad
  • Sova!! Är jag trött så blir jag också mer sugen på socker.

Eftersträvansvärt?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag fick ett mail från domarcoachen om ett löptesttillfälle på torsdag. Innan jag bestämmer mig för om jag ska springa ville jag testa formen. Men på konstgräsplanen där jag tänkt springa var det fullt med folk. Den här tiden på året kommer jag inte kunna springa på konstgräsplanen på kvällstid. Det är lite synd. Jag fick helt enkelt revidera min plan. Jag sprang upp till spåret och försökte springa så snabbt jag orkade mellan stolparna istället. Mina ben kändes som två betongklumpar och flåset hängde inte alls med. Men det blev ett bra pass. Jag vet inte om det var en bra genomkörare inför ett löptest då jag kände mig så långsam. Men när jag kollade på klockan när jag kom hem så hade jag under sju minuter per kilometer trots att jag gick i vilan och lite mer än vad jag tänkt mig. Så det var kanske inte så sakta ändå. Vi får se hur kroppen känns efter en dags vila från jobbet.

Jag följer Mama på Facebook och fick upp den HÄR artikeln i mitt flöde. Hanna får alltså kritik för att hon enligt följarna ”tränar för mycket”. Min fundering är hur länge det ska dröja innan det blir okej att träna och ta hand om sin kropp. När det blir normen och det normala att vilja vara stark. Vi har alldeles för många hälsoproblem i samhället som är direkt relaterade till livsstilen. Så varför ses det som det eftersträvansvärt att inte ta hand om sig? Särskilt som gravid känns det ännu viktigare att ge sig själv bra förutsättningar att orka. Både med graviditet, förlossning och bebistiden som kräver sitt av både det ena och det andra.