Söndagslistan vecka 9 och Veckans foto

Idag startar Åke upp en ny utmaning: Veckans foto. Redan när jag läste om hans nya utmaning så bestämde jag mig för att veckans foto skulle bli bilden ovan från Saab Arena. Gillar hur toppen av flaggstängerna ger mig känslan av att blicka upp mot en stjärnhimmel.

Så, från veckans bild till veckans lista.

Känsla: Jag har varit riktigt glad den här veckan fast det varit mycket på jobbet.

Väder: Mildväder och vårkänslorna spritter i kroppen. Jobbigt ju om det kommer en snösmocka framöver.

Veckans stretch: Jag har börjat om med Devis 30 dagars utmaning, tredje gången gillt. Den här veckan har jag verkligen kunnat slappna av i stretchen på ett annat sätt. Vid ett av tillfällena somnade jag nästan i positionerna. Hur skönt som helst ju. Antar att det blir lättare att slappna av i stretchen när jag känner mig så glad och har gjort hela veckan.

Veckans träning: Jag har verkligen lyssnat på kroppen den här veckan och försökt att inte göra något dumt. Förhoppningsvis har det gett resultat för igår kunde jag springa utan någon som helst smärta.

  • Måndag: Jag körde intervaller på crosstrainern. 30 stycken med 20 sekunders vila.
  • Tisdag: Vila
  • Onsdag: 45 minuter på crosstrainern.
  • Torsdag: Vila
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Jag kunde jogga fyra kilometer i ett sträck och totalt fick jag till fem kilometer.
  • Söndag: Planen är att få till ett gäng intervaller på crosstrainern.

Snackis: Det misslyckade samtalet mellan Trump och Zelensky. Jag har inte sett intervjun själv så just nu har jag ingen åsikt åt varken det ena eller det andra hållet. Men det som jag hört om Vance är ju inte bra alltså och jag som tyckte att hans tal i förra veckan var så bra och rakt på sak. Appropå det så kommer det fortfarande komma ut ett inlägg med mina reflektioner. Har inte funderat klart än bara.

Mina positiva från veckan:

  • Hockeykväll tillsammans med Rickard, J och E. Det var så trevligt att ses igen.
  • Jag är otroligt glad över att jag kunde springa utan smärta. Som jag längtat! Nu är det bara att hoppas att det håller i sig. Fortsätta skynda långsamt är viktigt.

Bilder från veckan:

Hoppa på tåget – figurer

Åkes tema den här veckan är figurer. Jag tänkte först inte vara med, det kändes lite svårt men så kom jag på den perfekta tolkningen:  Garpedansberget i Gamleby. Garpedansberget är 70 meter högt och på vägen upp mot toppen får man se ett gäng träsnidade figurer. Utsikten från toppen är fantastiskt fin.

Det är konstnären Jan Pol Jerzy Przybyl som skapat ett gäng figurer längs med bergvägen. Det är troll, nymfer, tomtar med mera. Jag, Rickard och barnen har besökt berget två gånger, båda gångerna i samband med att vi skulle ner till Västervik för att springa Karhu run och senare Västervik city run.

Självcensur

Godmorgon!

Det är första mars idag. Vi pratade om det på jobbet igår. Hur tiden går så snabbt. Någon mer än jag som känner att man inte hänger med? Samtidigt som jag njuter av att vi går mot ljusare tider så tänker jag också på hur snabbt allt går. Dagarna springer förbi i en rasande takt och hinner jag med allt jag vill?

Jag har lyckats samla på mig över fyrtio kommentarer som väntar på svar och som ska godkännas. Det ska jag ta tag i idag. Utöver att jag ska försöka springa lite försiktigt så ska jag jobba ikväll och Rickard har en fotbollsmatch att döma. Med tanke på hur grått det är ute känner jag inte att det gör så mycket att jag ska jobba ikväll. Det blir dessutom några sköna slantar i april.

Den här veckan har jag snubblat över många intressanta och tänkvärda texter. Men jag funderar en hel del över hur mycket jag kan dela med mig av. Igår skrev jag lite om självcensur och det är nog det jag själv pysslar med till viss del. Jag vill inte dela allt jag tänker kring samhällsfenomen och jag tänker och reflekterar mycket. Jag tror inte att det var det som var meningen när man först myntade begreppet yttrandefrihet. Alltså att människor inte skulle våga reflektera kring saker och ting som händer. Eller att man skulle få skarp kritik när man inte följer det etablerade narrativ som är bestämt.

Lite tankar kring yttrandefrihet

Men den allvarligaste av alla kränkningar mot yttrandefriheten är inte den som drivs av feghet, ty den genomskådas lätt, utan den som växer ur aggressiv, självgod dumhet. Den gror i de troendes absoluta säkerhet om att ha funnit den slutgiltiga och absoluta sanningen. Den intalar de frälsta att alla andra uppfattningar än de egna inte bara är fel, utan också onda, och därför inte värda att lyssnas på utan tvärtom ger anledning att hata och till och med bestraffa de avskyvärda individer som framför dem.

Det goda samhället

Jag läste ett mycket tänkvärt inlägg hos Det goda samhället. Som du säkert redan förstått så brinner jag för yttrandefrihet och rätten att få tänka och tycka annorlunda än vad normen och det rådande narrativet föreskriver. Jag menar att ett öppet samhälle förutsätter att vi kan diskutera även det som känns jobbigt och svårt – utan rädsla för repressalier.

Min upplevelse är att yttrandefriheten allt oftare ifrågasätts och begränsas i praktiken, även om vi formellt sett fortfarande har den. Det är tydligt att vissa åsikter betraktas som mer acceptabla än andra, och att de som vågar avvika från det gängse narrativet ofta får betala ett högt pris. Man riskerar att bli smutskastad, förlöjligad eller till och med socialt utfryst. Den som framför en åsikt som avviker från den dominerande diskursen får ofta inte ett sakligt motargument, utan i stället en stämpel: extremist, konspirationsteoretiker eller något annat avskräckande epitet.

Idag känns det som att yttrandefrihet alltmer handlar om rätten att uttrycka ”rätt” åsikter, det vill säga de som speglas av media och andra tongivande aktörer. Den som håller sig inom den ramen möts av applåder och bekräftelse, medan den som vågar ifrågasätta blir tillrättavisad, tystad eller i värsta fall demoniserad. Det här är ett problem då det skapar ett samhälle där självcensur blir norm. Människor undviker att yttra sig fritt, inte för att de saknar åsikter, utan för att de fruktar konsekvenserna. Det är en farlig utveckling eftersom verklig demokrati och intellektuell utveckling förutsätter att idéer kan brytas mot varandra i öppna och ärliga samtal. Utan detta riskerar vi att fastna i en trång åsiktskorridor där vissa frågor aldrig får diskuteras och där sanningar fastställs utifrån vad som är politiskt gångbart snarare än vad som faktiskt är sant.

Yttrandefrihet handlar inte bara om att få säga det som är bekvämt och populärt – det verkliga testet är om vi tillåter människor att säga det som utmanar oss, provocerar och till och med gör oss upprörda. Om vi inte klarar av det, då är det inte en sann yttrandefrihet vi har, utan bara en illusion av den.

VPN och Fem en fredag vecka 9: Röjar-göra

Det är äntligen fredag! Fast jag har tagit ett extrapass imorgon kväll så jag kommer inte vara ledig hela helgen. Det har varit en galen månad med mycket sjukdom. Igår var vi bara två undersköterskor. Som tur var så var det gott om sjuksköterskor och en av undersköterskorna från den andra avdelningen kunde komma över och vara hos oss istället. Jag behövde ha samordningen och gjorde punktinsatser där jag behövdes. Idag var jag resurs och pysslade där det behövdes. Jag hade en hel del att göra så det var bra att en annan undersköterska kunde ta hand om samordningen så jag kunde vara behjälplig på vårdlagen istället.

Häromdagen skrev jag om mina spamkommentarer. Kollade in vad det var för sida och konstaterade att det handlar om kryptovaluta. Har frekvent blockerat ord, mejladresser, ip-nummer och formuleringar men det har inte hjälpt. Då kom jag att tänka på det här med VPN, jag kan hålla på och blockera ip-adresser i evigheter men använder man sig av VPN så kan man komma förbi det. Finns hur många tjänster som helst som gör att man kan surfa på nätet anonymt. Sjukt störande och det innebär också att jag kommer få stå ut med dessa irriterande kommentarer. Jag är inte intresserad av att stötta en marknad med kryptovalutor så dessa kommentarer kommer inte släppas igenom.

Så från kryptovalutor till Elisas fem fredagsfrågor. Den här veckan handlar frågorna om städning. Jag har alltid gillat ordning och reda men med tre barn har det varit lite som att skotta snö medan det fortfarande snöar. Men nu när S flyttat hemifrån, A är 18 år och I är 13 blir det inte lika stökigt=lättare att hålla ordning.

  1. Vilken syssla föredrar du framför andra? Jag gillar att handdiska. Tycker att det är lugnande och bra terapi när jag är på dåligt humör. Vi har dock diskmaskin så det blir inte särskilt mycket att handdiska.
  2. Vilken drar du dig för att göra? Rensa avloppen, tycker att det är så fruktansvärt äckligt.
  3. Har du någon städrutin? Nej, ingen särskild.
  4. Var har du minst ordning någonstans? Förrådet och diverselådorna. Behöver verkligen röja och rensa.
  5. Vad glömmer du att städa? Säger som Elisa lister och så glömmer jag fönsterbrädor. En annan sak som jag är dålig på att ta hand om, det är att putsa fönster.

PS: Ikväll kommer ett inlägg med mina reflektioner kring ett inlägg om yttrandefrihet. Kika in då. DS

Att kalla folk för idioter och bristande argument

Jag kan inte låta bli att tänka när man börjar kalla folk för olika saker i en diskussion, ja då har man slut på argument. Antingen slut på argument eller att man försöker använda sig av härskarteknik och styra den man diskuterar med i en viss riktning. När man börjar kalla folk för idioter, vill man verkligen förstå deras perspektiv eller vill man bara vinna och ha rätt?

Om man börjar kalla någon för idiot så har man på ett effektivt sätt satt stopp för att ta diskussionen vidare. Jag kan garantera att jag slutar lyssna om någon kallar mig för idiot eller ”lilla gumman”. Tror du att vi har blivit sämre på att argumentera för vår sak? Eller handlar det om att vi inte vill förstå den andres perspektiv. För att vår egen uppfattning av verkligheten inte stämmer med den andres?

PS: Jag godkänner inga kommentarer som innehåller påhopp, varken mot mig eller som svar på någon annans kommentar. De slängs direkt i papperskorgen. DS.

Skön känsla

Godmorgon!

Jag har sovit så bra efter gårdagens stretchpass. Det var ett sånt där pass där jag slappnade av så pass att jag nästan somnade. Två minuter per position var alldeles för lite. Ikväll ska jag nog försöka få till en timme. Det behövs känner jag. Önskar dig en fin dag!

Dagens träning

Jag är precis så glad som jag ser ut på bilden. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet. Pyssel med samordning och punktinsatser i vårdlagen. Trivs som fisken i vattnet. Dagens träning blev ett lugnt pass på crosstrainern, 45 minuter och så tränade jag några minuter styrka. Det var enbart fokus på ben ikväll. Skulle behöva mer men just vad gäller styrketräningen är motivationen låg.

När jag och Rickard åkte till matchen igår fick jag det där suget att börja cykla till jobbet igen. Det var vindstilla och solen började gå ner. Just att det var vindstilla gjorde mig sugen på att börja igen. Vårkänslorna spritter i kroppen fast det bara är februari och jag är medveten om att det kan komma en rejäl snösmocka och minusgrader. Men det tänker vi inte på nu. Har du haft en bra dag?

Hockeykväll

Efter jobbet var jag så lycklig över solen som sken och ljuset! När jag och Rickard åkte till kvällens match mellan LHC och Växsjö började det skymma. Snart är det ljust hela kvällarna. Som jag längtar och snart så!

Vi mötte upp J och E vid flaggstängerna vid Saab Arena. Det var hur trevligt som helst att ses igen och vi tog igen lite av det som hänt sedan sist. Det trista var ju att matchen hade mer att önska. LCH förlorade på övertid och läget blir mer och mer trist. Jag brukar verkligen inte klaga på domslut eller skylla på domaren. Men i kvällens match mellan LHC och Växsjö kan jag inte säga annat än att domarna inte vågar fatta de där avgörande besluten. Sen har LHC inte marginalerna på sin sida när ändå lyckas få sina lägen.

Grottpladder och spam

Alltså jag får så många skräpkommentarer, har blockerat ett gäng ip-adresser och konstiga ord men det verkar inte hjälpa. Buset hittar sina vägar eller så har mitt spamfilter slutat fungera. Jag behöver ju inte gå in i skräpkorgen men vissa kommentarer fastnar där så jag vill alltid kolla så jag inte missar någon kommentar.

Så nog om det. Jag har alltid varit fascinerad av grottor och imponeras över andra människors mod att utforska det okända och mörka. Jag kom att tänka på det när jag fick upp ett förslag på Facebook om en man som 2009 tragiskt fastnade i en grotta och sedan avled då räddningsinsatsen misslyckades. Jag pratar om Nutty Putty cave i Utah. Fruktansvärt livsöde! På grund av olyckan är grottan stängd och en minnesplats för mannen som avled.

I Sverige har vi flera spännande grottor med olika svårighetsgrader. Vi har besökt trollegater i Rimforsa och Lummelundagrottan på Gotland. Jag, Rickard och barnen besökte Lummelundagrottan 2010. Men själva visningsgrottan var en besvikelse. Ska man få ut något av lummelunda behöver man ge sig ut på grottäventyret där man bland annat måste åka båt. Någon gång kanske jag vågar ge mig på den upplevelsen men vi får se.

Hur som helst är det fascinerande att människor vågar ge sig ut och utforska där ingen varit förut. Fascinerade och en aning dumdristigt kanske. En olycka kan hända väldigt lätt.