Statusar

Det är så skönt att få ta helg. Det har varit en intensiv vecka med mycket att göra på jobbet. Natten till igår sov jag bra men inte i natt. Vaknade innan klockan ringde och då tänkte jag att jag kunde passa på att ta en morgonpromenad innan jobbet. Det blev en runda på nästan tre kilometer.

Madeleine har startat en januariutmaning. Jag tänkte att den här promenaden kan vara en del i en av rubrikerna som är: Ta en promenad och visa i bild och berätta för oss i text vad du gjorde under promenaden. Häng på du med. Reglerna för utmaningen är dessa:  Om man deltar har man alltså 28, 30 eller 31 dagar på sig att genomföra momenten. Vill man dela upp saken i olika inlägg, eller skriva allt summerat i sista dagen på månaden är det okej men kom ihåg att länka till mig genom att använda länken till detta inlägget, och skriv gärna att du deltar i en kommentar hos mig så kan andra se vilka som är med och läsa era svar.

Jag lämnade min väska i skåpet och knallade sedan iväg. Den här vyn mötte mig vilket är en del av den äldsta delen av US. Viss verksamhet pågår fortfarande här.

Gick förbi Belvederen – ett väldigt trevligt café på höjden. Vet du att jag har faktiskt aldrig varit där men jag utgår från att det är trevligt. En fika med vy liksom.

Och så jag då. Extremt supersuddig men det bjuder jag på. Den där byggnaden med de färgglada fönstrerna i bakgrunden, det huset kallas för växthuset. Där hade jag många av föreläsningarna när jag pluggade.

Vinterdekorationerna står fortfarande kvar. Det finns många vackra hus längs med den här lilla rundan och det där gula huset är verkligen en favorit.

Och så tog jag en sväng uppför lasarettsbacken….. Det är inte kul att cykla här men nerför, då går det fort! Och så får vi såklart vyn över Belvederen från ett annat håll.

Och så gamla delen igen från ett annat håll. Tycker verkligen om den här gamla delen av US.

Efter den här lilla rundan var det dags för jobb som jag skrev ovan. Gissa om det var skönt att komma hem. Det var en tuff dag med mycket att göra. Kunde dock flexa hem lite tidigare och ingen var gladare än jag. Är nu ledig till tisdag och det är tid jag verkligen ska ta tillvara på.

Så går vi då över till Elisas fem en fredag som den här veckan handlar om reflektion:

1. Vad är fem ord som beskriver året som gick: Familjetid, naturupplevelser, glädje, träning, skador
2. Skriv fyra ord du vill att det nya året ska innehålla: Familjetid glädje, sol, Gotland,
3. Nämn tre saker du är tacksam för: Familjen, att jag har ett bra jobb, att barnen mår bra.
4. Vilka två saker vill du vara mer rädd om: Mig själv och alla som jag bryr mig om.
5. Vad är en sak du vill påminna dig själv om ofta: Jag är en blöt gås som inte ska ta åt mig så mycket av allt som händer omkring mig.

Alltså den här måndagen, den blev ju bra till slut. Men starten på dagen alltså:

• Glömde min frukost hemma. Tänkte då gå till närmaste café för att köpa en macka men där var det stängt.
• Tappade min nocco på golvet…
• Får en släng av hjärnsläpp och glömmer bort att jag redan lämnat matlådan i kylskåpet.
• River ner patienttavlan i samordningen på jobbet som jag dessutom får i huvudet. Fick lite ont men annars är jag okej.

Efter den där sista händelsen var det bra svårt att vara positiv. Vid morgonmötet spelades en Peter Jöback låt: guldet blir till sand (eller vad den nu heter) och humöret blev ännu sämre. Rimligt, nja kanske inte. Efter lunchen när jag kom på att jag hade med mig en julmust klarnade hjärnan och humöret blev bättre. Socker alltså, vilken grej ibland….

Så från klantigheter tänker jag istället tipsa om ett gäng inlägg i Social media support and share group.

Angelica är en bloggare som delar med sig mycket kring psykisk ohälsa. I hennes inlägg som hon delar med sig av så berättar hon om sitt 2025. HÄR kan du läsa hennes inlägg.

I Tittiluras blogg får man läsa om allt möjligt, Disneyklassiker exempelvis och hur berättelserna var från början innan Disney gjorde sin version av sagorna. I dagens inlägg kan du läsa om sagoväsen. HÄR finns det inlägget.

Madeleine berättade jag om förra veckan. I dagens inlägg får man läsa om hennes år och tankar kring sina sociala medier.

Jessica driver en vardagsblogg. Hon skriver om sin vardag och sitt liv. HÄR hittar du hennes blogg.

Det är lördag, tredje januari. Ute snöar det, det snöar lite lugnare nu, när jag klev upp så vräkte snön ner. Jag är glad för snön, ska det vara vinter så ska det ju vara riktig vinter, annars får det vara. Mina ungdomar (barnen alltså) tycker att det är för sent för snö nu. Den skulle ha kommit i december.

Igår gjorde jag en långpanna lasagne till lunch. Först när Rickard bad om det sa jag nä, men det passade ju bra att göra den och så fick den gotta till sig i ugnen medan jag tränade.

Gissa om det känns i kroppen idag. Jag är verkligen inte van vid att köra tuffa löppass längre och den här veckan har det blivit två. Som du vet så sprang jag ju löptestet som träning i måndags och igår sprang jag 5*400 meter. Inte nog med det så drog jag med Rickard ut på en promenad i skogen. Så idag har jag ont i mina höfter. Det har jag inte haft sedan jag började stretcha. Slarvat den här veckan (igen…!!!) och det kan jag uppenbarligen inte göra. Tänk att det ska vara så svårt att göra det som jag vet är bra för mig…

Äntligen har jag fått sova bra. Känns som det var alldeles för länge sedan. Både jag och Rickard var trötta efter nattpassen så innan nio igår kväll gick vi och la oss. Jag trodde att jag skulle vakna klarvaken vid fem men sov faktiskt ända till halv åtta. Så skönt, det behövdes verkligen. Jag har suttit och svarat på kommentarer. Det borde vara ett mål för året: svara och godkänna kommentarer allteftersom de kommer in istället för att spara så jag har dryga femtio kommentarer att godkänna…. Hur jag tänker med mina sociala medier för 2026 kommer komma i ett eget inlägg i dagarna. Vill precis som Madeleine satsa lite mer. Inte satsa a la bli influencer men skulle vara kul att utöka min läsarskara och utveckla bloggen. Uppenbarligen skriver jag inte bara för mig själv, hehe. Men mer om det i ett annat inlägg.

Elisa fortsätter med sitt fredagstema fem en fredag. Passande för ett nytt år är tankar kring omstart och nystart. Sen kan man alltid göra en nystart, behövs inte nytt år för det.

1. Vad i ditt liv känns redo för en omstart just nu? Träningen, känns som jag har motivationen som krävs.
2. Vad behöver du mer av under årets första månader? Mer stretch så jag håller mig skadefri.
3. Vad vill du börja om med, utan att göra det till ett löfte? Jag vill börja om med min stretch. Jag sätter inte upp löften för mig själv. Jag menar, jag kan ju knappt hålla i veckomål som jag sätter upp för mig själv. Men just det kanske skulle vara ett nyårslöfte, att bli bättre på att hålla mig till plan och göra det som jag vet att jag mår bra av.
4. Vad hoppas du ha lärt dig när nästa nyår närmar sig? Att vara mer snäll mot mig själv.
5. Vad vill du påminna dig själv om när vardagen tar över igen? Att det finns tid för att göra det jag brinner för.

Det är dags för lite tid vid datorn. Det är lördag kväll och jag har haft en bra dag. Solen har lyst från en blå himmel idag med. Ville så gärna ut i skogen. Förhoppningsvis håller sig det vackra vädret några dagar till Men jag är trött då hostan besvärade mig väldigt mycket i natt. Timmarna på jobbet gick snabbt. Det var en hel del att göra men absolut inte stressigt. När jag kom hem så bytte jag kläder och slog in lite dumlekakor och skumtomtekakor i cellofon. Kändes som ett roligare sätt att ta med kakorna. Jag slog också in en julklapp till pappa. Vi skulle nämligen åka dit för att fira både jul och födelsedag. Mat blev en enkel doning: mammas goda bröd, julskinka och lite annat smått och gott. Kakor och julmust till efterrätt. Det behöver inte vara så stort och avancerat.

Vi satt i vardagsrummet och pratade om allt från blodtryck, till planer för framtiden, till sofisterier och annat. Det var så trevligt. Efter över två timmar la min röst av. Kände hostan började komma smygandes och rösten bröts lite. Så där som den gärna gör nu för tiden efter förkylningen.

PS: Med sofisterier menar man vilseledande eller skenbart logiska resonemang som används för att lura, förvirra eller vinna en diskussion. Det har ingenting med sanning att göra. Ordet kommer från sofister som var lärare i antikens Grekland. De kritiserades ofta för att argumentera smart istället för sant. DS.

Dagen började med att jag vaknade en halvtimme innan klockan skulle ringa. Passade ju rätt så bra faktiskt. Jag och Rickard gick ut på en promenad tillsammans. Kände att det säkerligen inte skulle hinnas med någon träning men en promenad är alltid bra. Det snöade lite grann medan vi gick. Inte tillräckligt för att det skulle lägga sig men det gav ju verkligen en del för själva myskänslan.

När vi kom in igen satte jag en deg, ville absolut ha stekpannebröd till julbordet. Medan degen jäste så griljerades skinkan och det sista städet gjordes klart. Jag skuttade in i duschen och drog sedan på mig min röda fina klänning. Egentligen lite för urringad för min smak men den röda färgen är perfekt i mitt tycke.

Vid nio-tiden kom Rickards bror (N) och ytterligare en stund senare kom den andra brodern (T) med sina tre barn. Några minuter innan tomten knackade på dörren så kom också Marcus och Kevin. Rickards mamma kunde inte vara med i år tyvärr vilket var tråkigt.

När barnen fått sina klappar började vi med julmaten. Kusinen W blev hämtad innan lunch av sin mamma och efter julmaten droppade fler av. Så lagom till Kalle Anka var bara N kvar. Jag somnade från Kalle Anka. Lyckas aldrig hålla mig vaken. Har helt klart en inbyggd sovklocka vid just den tiden.

Jag hade varit väldigt snäll och fick en ny uppsättning med träningskläder. Utan att veta om det köpte Rickard och S träningskläder i lite samma färgskala. Jag fick också ett ljus format som en kotte vilken passade väldigt bra ihop med min nya pepparkakslykta.

Ikväll gick jag och Rickard ut i spåret i skogen och gick ett varv. Kändes skönt att röra på sig en stund efter en intensiv dag. Ikväll har jag, S och A tittat på film. Har du sett den svenska filmen Kopps? Den är bara så rolig, vi skrattade högt flera gånger. Gissa om jag är trött nu trots att jag sov på dagen. Har bäddat ner mig i sängen och ska sova.

”Det är synd om människan”, skrev August Strindberg. Ett citat som ofta dyker upp när livet gör ont eller när tillvaron känns orättvis. Men hur sant är det egentligen? Är det alltid synd om människan, eller finns det situationer där vi faktiskt får ta ansvar för våra egna val? Där det inte är ödet, omständigheterna eller någon annan som satt oss i soppan – utan vi själva.

När jag utbildade mig inom palliativ vård fick jag lära mig skillnaden mellan empati och sympati. Att tycka synd om någon hör mer hemma i ett sympatiskt förhållningssätt. Empati å andra sidan handlar mer om att försöka förstå en annan människas situation. Förstå utan att nödvändigtvis frånta eget ansvar eller handlingsförmåga. Det här är något som fastnat hos mig.

Samtidigt är verkligheten inte så enkel som den ibland framställs. Det finns många situationer där ingen bär skuld. Olyckor händer, man kan bli sjuk. Tragiska förluster kan slå ner utan förvarning. Ingen väljer dessa livshändelser. Besluten som tas formas av erfarenheter, uppväxt och omständigheter runt omkring. Val görs sällan i ett vacuum. Det som i efterhand kan se ut ett dåligt beslut var kanske det bästa som förmåddes just då, med den kunskap och de resurser som fanns tillgängliga.

I det här tycker jag också att det finns en annan sida. Hur ofta har du hört meningen om att man är sin egen värsta fiende. Jag kan helt klart skriva under på den tanken. Det här att gång på gång göra det som inte är bra, även om man vet redan på förhand att det inte kommer bli bra. Upprepar samma mönster trots att erfarenheten borde lärt annorlunda. Att fortsätta välja ”fel” fast man vet bättre, här blir det svårare att bortse från eget ansvar. Förmågan att lära finns men används inte. Man tänker att den här gången blir det säkert annorlunda. Varför skulle resultatet bli annorlunda den tioende gången om det inte fungerat de nio tidigare gångerna. I de situationerna är det lätt att tänka att man faktiskt får skylla sig själv. Är huvudet dumt får kroppen lida på ett eller annat sätt. Det finns helt klart ett ansvar att välja hur man agerar.

I slutändan landar jag ändå i att det inte går att dra en enkel gräns mellan skuld och oskuld, offer och ansvar. Livet rymmer både sådant vi kan påverka och sådant som ligger helt utanför vår kontroll. Ibland är det synd om människan. Ibland behöver man också våga se sin egen del i det som händer. Att inte göra sig till något offer för omständigheterna.