Jag och barnen gick ut en stund ikväll. Jag ville gå till skogen men Ida ville gå till ”kinagungan” så vi styrde kosan dit. Vi var ute dryga timmen och under den tiden avhandlades gungning (som vi skrattade och ett par gånger blev jag rädd att trilla ur gungan, klättring, linbaneåkande och Alexander sprang x antal varv i en liten runda runt lekplatsen. Vi pratade också om biptest så vi ska springa det någon dag tillsammans med Rickard.
Jag njöt av alla vårtecken, vilda körsbärsblom, gullvivor, skillor och andra grönskande växter som jag inte har en susning om vad det är för något. Det blir ett besök på lekplatsen snart igen. Så mysigt ju!
Jag fick en kommentar på mitt inlägg ”Att göra jobbet”, jag tänker att jag copypastar hela kommentaren och lägger in här. Tycker den är tänkvärd, hur tolkar vi det skrivna ordet och med vilka ögon läser vi ett inlägg?
”Tänker på detta med att bli mer fit. Är det viktigaste? Eller att må bra? Kanske missuppfattar nu men det låter som träningen mer fokuseras på ditt yttre än att må bra? Tänker förbud, hårdare träning. Då till sist blir det ju mer ett krav istället för roligt och sunt.”
När jag sätter press på mig själv vad gäller min träning så är det alltid ur mitt domarperspektiv. Orka mina matcher och slippa löptestångest när jag upplever att jag är för otränad. Nu när jag dömt några matcher känner jag att det fattas lite fart. Uthålligheten har jag, den har nog egentligen aldrig (nåja) varit problemet utan det är just min förmåga att sprinta. När jag skriver om att bli snabb och stark så är det från just det perspektivet, att kunna sprinta och det är det jag vill lägga fokus på. För att kunna göra ännu bättre matcher. Jag vill fortfarande mer än där jag för närvarande är i mitt dömande, jag har inte gett upp den tanken på att komma vidare. Även om det nog är försent så har jag fortfarande ambitioner.
Sen vill jag bemöta det här med förbud. Funkar det egentligen med någon typ av förbud? Jag funkar som så att om jag förbjuder något så vill jag ha det bara mer och mer och tankarna far dit hela tiden till det som är förbjudet. Så det är en strategi som inte funkar för mig. Jag kan exempelvis inte förbjuda godsaker, utan måste tillåta till viss del. Tyvärr är jag en allt eller ingetperson, finns inget lagom. Därför blir det lätt att jag äter sötsaker varje dag. Ur ett hälsoperspektiv är det såklart inget bra. Men det är bara att acceptera och fortsätta jobba med mitt sug, förbud funkar inte.
Någonstans bottnar ändå all träning jag gör i att må bra, jag mår urdåligt de perioder som jag av olika anledningar inte får till den typ av träning som jag mår bra av. Jag behöver endorfinerna som jag får av tuffa löppass och lyckan i att känna att träningen gick riktigt bra, jag behöver lugnet som min pilates ger och jag behöver styrkan som styrketräningen ger. När jag tex är sjuk och inte kan träna så mår jag riktigt dåligt just av inaktiviteten och när jag kan komma igång igen känner jag direkt skillnaden i kroppen. Så i slutändan handlar det ändå om hälsa. Även om det låter kravfyllt ibland.
Så från tankar kring förbud och hälsa tänkte jag berätta om dagens energikick. Tänkte tanken att det bästa är nog att försöka få till de tuffaste passen när jag kan träna före lunch. Anledningen till det är att jag sprang en snabb femma på pigga ben och avslutade sedan med styrketräning för hela kroppen. Underbart ju att känna energin flöda i kroppen. Jag använde mitt tyngsta gummiband så benen fick sig en rejäl duvning. Dessa övningar blev det, 3 set*10:
Hur bra tajming att solen skiner idag när jag är ledig! Hoppas på ljumma vindar, nu är det bara åtta grader så det är lite kylslaget just nu. Jag fick ett par kommentarer på mitt senaste inlägg där jag skrev om mina träningstankar som lät lite bekymrade. Jag tackar för omtanken och förtydligar att det på inget sätt handlar om att träna mer utan snarare se till att de pass som blir av blir mer specifika utifrån mitt mål. Jag vill döma fotboll och behöver träna mer specifikt för det. Det är det jag menar med det lilla extra. Givetvis lyssnar jag på kroppen, igår var jag alldeles för trött och då fick också kroppen sin välförtjänta vila.
Dagens jag, min svarta tröja från Stronger och mina gröna tights från Craft. Fick brallorna av Mia på Mjölby hälsocenter när jag hade oturen att tightsen jag hade på mig gick sönder i grenen. I lurarna hade jag podden ”sekter”. Tycker det är ett så spännande område.
Så från det till att prata om något så viktigt som pressfrihet. Läste en tänkvärd krönika i dagens corren, tog en bild men kanske svårt att läsa här på bloggen så jag tänkte dra en liten sammanfattning för dig. Pressfrihet går hand i hand med yttrandefrihet som är en hörnsten i ett demokratiskt samhälle och ytterst viktigt att värna om.
Under pandemin har jag varit inne och nosat på det området, hur censurens vingar breder ut sig. Google, Facebook, Youtube och Instagram är aktivt inne och tar bort material som de tycker bryter mot deras regler. Spelar ingen roll hur väl underbyggt med fakta det är. Tycker dessa kanaler att det inte stämmer med deras policy så plockas det bort.
Hur är det då med Sveriges pressfrihet? Den är helt okej ändå i jämförelse med andra länder men det finns en del att jobba med här också. Inte ens i Sverige är pressfriheten fri från hot och hat.
I en enkät från Lunds universitet och högskolan i Halmstad målar 3000 journalister upp en mörk bild. Det är ingen rolig läsning där bilden som framkommer är att journalister inte vågar göra sitt jobb eller rapportera om känsliga ämnen som väcker känslor.
I Ryssland censureras det effektivt nu under kriget mot Ukraina. I Belarus har det belarusiska journalistförbundet (BAJ) registrerat ungefär 1000 fall av godtyckliga frihetsvberövanden, misshandel, gripanden, böter och åtal mot journalister. Förbundet ses också som olagligt i Belarus.
Det fria ordet är något att värna om. Oavsett vad man tycker om det eller hur provocerad man än blir så är det viktigt att inte censurera. Framförallt att inte självcensurera sig själv av rädsla för vad andra ska tycka. Hot, hat och våld är aldrig okej!
Om jag inte är beredd att göra jobbet, hur ska jag då komma vidare och nå mina mål?
Trots ovanstående mening tänker jag inte träna idag, jag känner mig trött efter fyra dagar på jobbet och gårdagens match. Det var dock rätt så lugnt på jobbet idag men jag är trött ändå. Såklart liksom, intensivt är bara förnamnet vad gäller hur det här året varit. 2022 startar med en rivstart….
Men som med allt annat så är det ingen som kan göra jobbet åt mig. Vill jag bli stark och snabb, ja då kan jag inte alltid strunta i träningen bara för att jag är ”lite trött”. Jag måste gå in för det. Frågan jag ställer mig är om jag verkligen har gått in för det, jag tränar såklart men det där lilla extra… Har jag verkligen det fokuset som krävs för att nå mina mål? Med handen på hjärtat kan jag konstatera att jag faktiskt inte gör det. Jag har mer att ge och jag vill mer. Betydligt mer men jag ska erkänna att det är tufft med heltidsjobb och barnen som kräver sitt.
Snygg, snabb, stark, det är mitt mål det!
Jag är envis men hur långt kan min envishet ta mig? Uppenbarligen väldigt långt men känner att den nu behöver ta mig ett steg extra i min träning. Hitta lite gnista, hitta lite energi och ork till att ta mig dit jag egentligen vill. Jag är inte nöjd där jag är, jag vill mer. Bli mer fit. Imorgon kör jag igång en riktig nystart. Tuff träning och bra mat. Mindre snask till exempel. Godis varje dag sedan påsk är ingen bra ide, varken för tänderna eller för hälsan.
Det är måndag igen. Springer inte veckorna snabbt förbi? Jag hänger inte med. Solen skiner och det verkar bli en fantastiskt fin dag. Men jag ska erkänna att jag hade vantar på mig. Tyckte det var så kallt när jag satte mig i bilen. Planen var att cykla men jag kom inte upp. Det var så skönt att snooza en stund. Det får bli någon träning i eftermiddag istället. Hoppas du får en fin måndag!
Imorse var det lite dramatik på jobbet och den stod jag för. När jag gick runt och tog kontrollerna kände jag hur det bara gjorde mer och mer ont. Började må lite illa och jag hade sådan mensvärk som bara blev värre och värre. Jag som aldrig har så där fruktansvärt ont men eftersom jag var på jobbet så bet jag ihop. Jag tog en ipren och två alvedon som jag tyckte tog alldeles för lång tid för sig att verka. Så var jag tvungen att säga en sak till sjuksköterskan på det andra vårdlaget och då svimmade jag. Kände redan innan jag reste på mig att det var en dålig idé. Att ställa mig upp alltså…. Så mina kollegor fick ta hand om mig en stund och efter det mådde jag ändå bättre efter en stunds vila. Funderar på om det var en cysta som sprack. Just eftersom jag aldrig brukar ha så där ont annars och det gick över så fort. Allt som allt hade jag bara ont i mindre än en timme. Resten av dagen förflöt smärtfritt iallafall och nu sitter jag i soffan och skriver några rader här. Jag vill helst smaska i mig några bitar godis och bara vara.
Det här är ett fastnålat inlägg. Scrolla ner för att läsa mina senare inlägg!
Slänger ut en öppen fråga. Vem vågar prata om elefanten i rummet?
Aktivt hälsoval: Danmark som första land i världen stänger ned hela vaccinationsprogrammet för covid den 15 maj[1]. Bolette Soborg anser att landet är i en icke akut situation och att viruset inte längre går att stoppa med covid-vaccinerna eller nedstängningar.
Vaccinerade har varit kraftigt överrepresenterade bland nya covid-fall i mer än sju månader i UK data[2]. Denna trend att vaccinerade nu har mer än dubbelt så hög risk som ovaccinerade att bli smittade i alla ålderskategorier i UK data har även visat sig sann i svensk data[3].
Vaccinerade svenskar har under de senaste tio veckorna haft mer än dubbelt så hög risk att drabbas av covid än ovaccinerade.
Denna trend syns genomgående i alla länder som presenterar data med full transparens och uppdelat i grupperna vaccinerade och ovaccinerade.
Även i dansk covid-data[4] har vaccinerade smittats i mycket högre utsträckning än ovaccinerade under en längre tid.
Men de senaste månaderna så har även vaccinerade danskar börjat dyka upp i lika hög utsträckning som, eller i högre utsträckning än vaccinerade per 100 000 invånare på sjukhusen och bland dödstalen för covid.
Danmark som var först med att släppa på alla restriktioner blir nu också först med att stänga ned det nationella vaccinationsprogrammet.
Massvaccination med mRNA-injektioner som aldrig var avsedda att minska smittspridningen mitt under pågående pandemi har tvingat fram effektiva mutationer som numera enkelt tar sig förbi de föråldrade covid-vaccinerna.
Så nu står vi här med en population som på många ställen i västvärlden lider av kroniskt återkommande covid-infektioner bland vaccinerade.
I stället för att skydda riskgrupper under pandemin och låta unga friska personer under 65 skapa en naturlig robust och långsiktig flockimmunitet har vi skapar flock-OAS, en flock med människor med nedsatta och kompromissade immunförsvar mot framtida varianter av covid.
Danmark är modiga och visar vägen, vi får väl se om fler länder och myndigheter vågar följa, så att inte mer skada behöver ske med dessa läckande vaccin med osedvanligt hög riskprofil?
[1] Denmark the first country to halt its Covid vaccination program (cnbc.com)
[2] COVID-19 vaccine weekly surveillance reports (weeks 39 to 17, 2021 to 2022) – GOV.UK (www.gov.uk)
Idag är jag och Rickard lediga tillsammans. Redan igår tänkte jag tanken på att vi skulle kunna göra något tillsammans. Första tanken var lokmilen men hur kul är det? Nej, istället tyckte jag vi skulle gå Ågelsjön runt, en nätt runda på en mil. Vi var där i somras med barnen men valde då att gå den korta leden som går upp på berget och sedan ner igen. Det är en runda på dryga 2 kilometer. Sedan dess har jag velat gå ågelsjön runt. Idag passade vi på när solen sken. Men i början var det kallt, jag var glad över min mössa och vantar. Snabbt fick dock upp värmen, särskilt när vi kunde gå där det var mer lä. Man glömmer lite bort hur mycket kallare det kan vara vid en sjö där vinden friskar i en aning.
I början finns det en liten sagostig för de små barnen. För oss blev det i slutet eftersom vi gick andra hållet.
Vi såg årets första blåsippor. Om jag inte missminner mig så är de inte fridlysta i östergötland. Men jag plockade inga då de säkerligen hunnit vissna innan vi kommit hem.
Det var verkligen alla typer av underlag: över stock och sten, kraftigt uppför över rötter, grusväg och skogsstig. Fantastiskt fint. Slås ofta hur fantastiskt vackert Östergötland är. Vi behöver inte åka särskilt långt för att få uppleva fantastisk natur.
Mycket att göra på jobbet. Idag satt jag inte många minuter förutom på min lunchrast. Det är ju så här det är. Upp, ner och så upp igen och så fortsätter det så.
Imorgon är jag ledig och då ska jag enbart vila och inte göra annat än det jag måste. Jag har min sista pilatestimme i Mjölby för terminen och det ser jag fram emot. Inte att det är sista men att jag ska få träna pilates. Det har blivit alldeles för lite av den varan den senaste veckan. Jag har inte tränat ett enda pass än den här veckan. Ikväll ska jag dock döma fotboll, DM i flickor 17. Det ser jag fram emot.
Bilderna är från igår när jag gick till och från jobbet. Underbara morgonljuset och så vitsipporna. Underbara vår! Önskar den aldrig tog slut. Den bästa tiden är helt klart nu, när jag vet att jag fortfarande har allt framför mig och det fortfarande blir ljusare dag för dag. Snart är det ljust när jag går hem från jobbet de dagar när jag jobbar kväll. Det ser jag fram mot. Ljusa, långa kvällar.
Det är så mycket som känns tufft just nu men jag kan inte skriva något om det. Livet har verkligen sina upp- och nergångar och just nu är det lite väl ner. Men jag tänker att allt kommer ordna sig till det bästa. I sinom tid, allt kommer bli bra.
Folkhälsomyndigheten måste anpassa sina råd efter sin egen statistik om insjuknade i covid-19. Den mildare omikronvarianten av viruset gör att det är dags att dra tillbaka rådet om en fjärde vaccindos, skriver Mårten Olsson.
”Tycker du att jag behöver en fjärde dos?” Min vän lät lite förvirrad i telefon när han undrade om en fjärde dos vaccin mot covid-19 är nödvändig.
Han är 68 år och hämtar huvuddelen av sin information från tv:n och som majoriteten av oss svenskar (62 procent) har han följt rekommendationerna och vaccinerat sig med tre doser. Trots detta åkte han på omikron-varianten av viruset i februari.
Jag svarade honom att det såklart är hans eget beslut. men lovade ändå gräva lite och återkomma med färska siffror från vårens aktuella utveckling. Så vad går då att hitta i myndigheternas egen statistik? Och vad hände, när delta blev omikron?
Första frågan som är värd att titta på är: Skyddar vaccinering fortfarande mot risken att smittas? Och i så fall hur mycket?
Jag har jämfört gruppen vaccinerade (med två eller fler doser) och ovaccinerade. Som underlag använde jag de sju senaste veckorapporterna från Folkhälsomyndigheten, avseende vecka 8-14.
Resultat: Antal bekräftade fall av smitta vecka 8–14. Totalt 64 877. Av dessa var 55 551 (85,6 procent) vaccinerade och 9 326 (14,4 procent) ovaccinerade.
Intressant nog är andelen vaccinerade som smittats till och med aningen högre än den andel av befolkningen som tagit två eller tre doser (84,7 procent). Uppenbarligen skyddar vaccinet inte längre mot smitta. Andelen ovaccinerade som smittats är ungefär lika stor som andelen ovaccinerade.
Den andra frågan som jag undersökt är: Skyddar vaccinet fortfarande mot covidrelaterade dödsfall?
Av 1 302 dödsfall vecka 8–14 var 1 125 vaccinerade (86,4 procent) och 177 (13,6 procent) var ovaccinerade. Här ser vi en tydlig indikation på att vaccinet inte längre skyddar mot dödsfall. Detta är anmärkningsvärt och går stick i stäv med vad som allmänt sägs om vaccinets effektivitet mot dödsfall.
Vad gäller patienter som intensivvårdas är det svårare att dra några bestämda slutsatser. Dels då det statistiska underlaget från perioden v. 8-14 är så pass litet och dels att FHM räknar bort vaccinerade under de veckor som de understiger tre personer i en region.
Men vi kan ändå titta på siffrorna. Totalt var 181 inlagda, varav 122 vaccinerade (67,5 procent) och 59 ovaccinerade (32,5 procent).
Av dessa siffror skulle man eventuellt kunna dra slutsatsen att vaccinerade fortfarande har en något minskad risk att läggas in på en intensivvårdsavdelning. Trenden under våren har samtidigt varit en avtagande vaccineffekt och en växande andel vaccinerade bland intensivvårdade covidpatienter över tid. Men med tanke på det låga studieunderlaget är det svårt att dra någon konkret slutsats angående IVA-inläggningar.
Sammanfattningsvis visar de aktuella siffrorna från de senaste sju veckorapporterna följande:
● Vaccineringen skyddar inte längre mot smitta
● Vaccineringen ser inte ut att skydda mot död.
● Vaccineringen kan eventuellt ge en något minskad risk att drabbas av allvarlig sjukdom.
Siffrorna såg annorlunda ut under hösten 2021 när myndigheterna pressade på för att nå ut med den tredje dosen. Vid den tidpunkten kunde man se att vaccineringen gav effekt. Då var ovaccinerade klart överrepresenterade bland smittade, allvarligt sjuka och dödsfall i covid-19.
Men i början av 2022 tog omikron över och spelplanen förändrades radikalt. Genombrottsinfektioner blev vardag och smittan tycktes ta fart bland familj och vänner, dubbel och trippelvaccinerade blev smittade utan urskiljning.
Skulden lades på de ovaccinerade och det infördes vaccinpass samtidigt som man försökte isolera ovaccinerade från samhällslivet. Trots dessa starka åtgärder tog pandemin ny fart under vintern bland både vaccinerade som ovaccinerade.
Trots detta fortsätter myndigheternas med den starka uppmaningen, att alla bör vaccinera sig med tre doser samt rekommenderar alla över 65 år att ta en fjärde dos.
De tidigare argumenten att vaccinet skyddar mot smitta och ger ett starkt skydd mot allvarlig sjukdom och dö, används fortfarande allmänt som ett mantra, men har uppenbarligen tappat verklighetsgrund.
Med ovanstående faktaunderlag från Folkhälsomyndigheten gör jag bedömningen att en fjärde dos inte längre ser ut att tillföra något av värde. Snarare skulle en sådan dos kunna ge en ökad risk för biverkningar och obehag. Vad gäller min vän har han ju dessutom redan erhållit ”naturlig immunitet” genom sjukdomen.
Nuvarande argument för ytterligare injektioner baseras på gamla analyser från i höstas och i vintras. För att få folks förtroende måste myndigheterna bli snabbare på att anpassa sig till verkligheten och vara beredda att omvärdera sina metoder. Att maximera vaccineringen bör inte vara ett självändamål.
