Tungt

Jag och Rickard mötte upp J för löpning på löparbanan. De skulle springa en mil på runt 55 minuter och det tänkte jag att jag skulle kunna hänga med på. Tempot blev dock lite högre så med min nattrötta kropp hade jag inte en suck att hänga med. Ambitionen var att springa en mil i mitt tempo men ensam så där är det bra svårt att motivera sig. Istället joggade och gick jag tre kilometer och så sprang jag 200 meter så snabbt jag orkade en gång och fyrah hundringar på min maxnivå på den typen av intervaller. Jag hade bra kräm i benen ändå tycker jag så den tid jag sprang 100 meter på blir en bra utgångstid vad gäller att springa snabba och korta intervaller. Satte mig sedan i gräset en stund och väntade på att de skulle bli klara. Därefter kom en annan domarkollega dit och så körde R och T 400 meter så snabbt de orkade. Dryga minuten jämt blev det för båda. Grymt snabbt ju. Att maxa en sådan lång sträcka är svårt för det går emot kroppens alla försvarsmekanismer kring att spara på energi och inte slösa.

Efter löpningen köpte vi lite käk och sedan åkte vi och tittade på en herrar division fyra-match. Men nu är jag trött såklart. Tror det kommer vara ännu värre imorgon så bäst att krypa ner i sängen snart. Är sugen på apelsinkrokant men tar det nog en annan dag istället. Har du haft en bra dag?

Förändringens vindar

Jag trodde att jag skulle vara som en trasa i natt men det gick över förväntan faktiskt. En bra natt helt enkelt. Somnade direkt när jag la mig i sängen och har sovit en hel timme längre mot vad jag brukar göra så jag känner mig faktiskt pigg. Får väl se hur kroppen känns imorgon . Jag ska käka lite lunch nu och om dryga två timmar ska jag och Rickard åka till löparbanan och springa med en kompis. Rickard och kompisen ska springa en mil, får se om jag också gör det eller om jag tränar något annat.

Idag tänkte jag skriva om förändring och hur vissa personer inte kan hantera förändring. Tänket kring att det ska vara som det alltid varit och resonemanget att nya tankar och idéer är något otänkbart. Förändring är läskigt och något som ska undvikas till varje pris. Jag har läst om några tankar som jag tänkte dela med mig av.

Det finns nästan alltid tre grupper av människor. En liten grupp som snabbt anammar förändring, ser nyttan, och proaktivt arbetar med detta. Självgående. Dessa personligheter gäller det bara att applådera, uppmuntra samt ge så stor frihet som är acceptabelt. Jag kallar dessa för lok…

Det finns en klick i andra ändan, som aldrig vill ta till sig ”det nya”. De ser bara hinder, och arbeta aktivt mot allt som sägs eller beslutas. Ibland är sådana nyttiga, för att inte man ska springa iväg för fort åt fel håll, men ofta är deras agerande mest destruktivt. Dessa kallar jag ”bromsklossar”. Sådana bör man bäst byta ut eller placera om på olika sätt, där deras egenskaper kan vara en positiv kraft…

Den största andelen är de som i grunden vill, men som av olika skäl har svårt att komma över sina trösklar. Dessa är egentligen de man mest ska lägga tid på som chef, ledare eller liknande. De vet rent intellektuellt och rationellt vad de ”borde” göra, men gör det inte. Då uppkommer ett intressant psykologiskt fenomen – de börjar hitta upplevda hinder för att rättfärdiga, ibland belöna, sitt ”felaktiga” beteende. Det känns nämligen bättre känslomässigt om man kan finna ursäkter för sitt beteende. De kan ta sig uttryck på olika sätt, men alla är egentligen bara bortförklaringar för att de inte för det de egentligen borde. Dessa ska man utmana och steg för steg slipa bort alla invändningar de har…

När man vet om dessa olika typer, och agerar smart i hanteringen av dessa – kan man snabbt skifta från usla och mediokra resultat till mästerliga nivåer. Sådant älskar jag att jobba med – för egen del samt för andra… Självklart kan en person agera i alla dessa delar, i olika kontext. Finn det smartaste var gång…