En konstig känsla

Jag tänkte tidigare idag att jag är klar med julpynt och julgran. Jag tror dock inte att Ida håller med mig. Så julen får hänga kvar ett tag till. Iallafall så läser jag inne hos Jenny att hon plockat ner granen idag. Great minds think alike eller vad säger man.

Idag har jag inte gjort mycket vettigt, jag har röjt under vardagsrumsbordet och ett av skåpen i vardagsrummet. Annars har jag mest vilat och samlat energi. När jag och Rickard var hos J och E senast blev jag så förtjust i deras matta så Rickard åkte iväg idag och fixade en egen till oss. Den var precis så ljuvlig som jag mindes. Den gör sig bra här hos oss måste jag säga. Kommer säkert vilja sitta på den imorgon när jag ska ta tag i allvaret igen. Idag har jag som sagt vilat för att vara pigg inför pluggandet som jag tänkte dra igång med igen imorgon. Tog en välbehövlig paus under juldagarna så nu känns huvudet redo igen att ta emot en massa ny kunskap.

Samuels födelsedag firade vi i helgen och jag måste säga att det kändes konstigt att inte fira sitt barn på födelsedagen. Tror inte att det kommer vara första gången som det händer så det är väl bara att vänja sig. Men vi har pratats vid i telefon och jag fick krama om honom ikväll.

Födelsedagsmåndag

26 december 2003, dagen som aldrig mer kommer ”bara vara” annandag jul. Det är nämligen min förstföddes födelsedag! Han var beräknad 25:e december och det satte igång som beräknat på det datumet. Men sedan tog det 28 timmar innan han var ute. Jag gjorde slut (lång historia som vi inte tar idag) med Samuels biologiska pappa under graviditeten så han var inte med när Samuel föddes. Istället hade jag min familj där och två nära vänner.

Min älskade Samuel, som har ett hjärta av guld och vill alla väl. Hans plan är att plugga vidare till socionom eller socialpedagog och kunna hjälpa ungdomar som hamnar på glid. Fint tycker jag. Firad blev han i helgen och det har skrivit om i tidigare inlägg. Ska ringa till honom senare.