26 december 2003, dagen som aldrig mer kommer ”bara vara” annandag jul. Det är nämligen min förstföddes födelsedag! Han var beräknad 25:e december och det satte igång som beräknat på det datumet. Men sedan tog det 28 timmar innan han var ute. Jag gjorde slut (lång historia som vi inte tar idag) med Samuels biologiska pappa under graviditeten så han var inte med när Samuel föddes. Istället hade jag min familj där och två nära vänner.
Min älskade Samuel, som har ett hjärta av guld och vill alla väl. Hans plan är att plugga vidare till socionom eller socialpedagog och kunna hjälpa ungdomar som hamnar på glid. Fint tycker jag. Firad blev han i helgen och det har skrivit om i tidigare inlägg. Ska ringa till honom senare.
Stort grattis på hans dag – hopps ni hunnit med lite firande då. Så blir det ju ibland men han har haft världens bästa mamma och er fina familj – det är inte dåligt det heller att ha med när man föds. Kul att han vill plugga till något av det – kommer garanterat bli toppen
Ja vi hann fira. Dock på fel dag men det blir ju så som vuxen att det inte alltid blir på rätt dag.
Visste inte att du har en son. Så fint skrivet av dig. Så härligt att han vill plugga vidare för att hjälpa ungdomar som hamnat på glid. Det behövs verkligen i dagens samhälle.
Jag har tre barn: två pojkar och en flicka men eftersom de är så stora nu är de sällan med på bloggen om det inte är något särskilt tillfälle.
Det är något speciellt den dagen som man blir mamma. Vad fint att han vill plugga vidare och hjälpa ungdomar som har hamnat på glid. Grattis till Samuel och till dig
Tack så mycket!
Åh vad fint av honom som vill hjälpa andra och att han vet vad han vill bli. Grattis till honom i efterskott. Kramis <3
Han hälsar och tackar!