HANNAS KRYPINHälsa och träningsglädje24 maj 2023

Ikväll var jag, Rickard och Alexander i Norrköping och sprang lopp. Det är ett nystartat lopp där banan går genom Himmelstalund. Jag har aldrig varit där förutom en gång när barnen var små. Då besökte vi hällristningarna som finns där. Det gjorde vi inte idag utan banan gick genom ett naturskönt område. Jag ville stanna och fota men samtidigt inte då jag ändå ville testa min form. Som gick sådär, jag tror egentligen att jag kan springa snabbare.

Det är så klart obligatoriskt med ett start- och målfoto. 🙂

Innan det var dags för vår start så hade de några barnklasser där barnen kunde springa 400 meter eller 600 meter. Kul att se hur barnen inte gav upp. Generellt iallafall. Jag ska erkänna att jag i värmen inte var jättesugen på att springa lopp då jag var alldeles för oförberedd på värmen. Ikväll hade jag inga särskilda mål mer än att ta mig runt på helst under trettio minuter. Jag råkade stoppa klockan i starten och startade den lite senare så jag vet inte min tid än eller om jag nådde mitt mål. I värmen blev det ändå ett bra pass minus det faktum att jag fick ont i min högra hälsena under loppet. Jag behöver dels nya löparskor och så behöver jag springa mer på asfalt. Så det blev en lugn lufs i ett naturskönt område. Vi pratade efteråt om att ta en promenad i området då det var så vackert. Då kan jag även säga att årets loppsäsong startat! Så kul ju!

Godmorgon!

Hoppas att du mår bra. Äntligen har jag fått en natt med bra sömn så jag känner mig lite piggare idag fast jag jobbat två dagpass på rad. Efter jobbet ska vi åka till Norrköping och springa ett nystartat lopp. Kul att den säsongen kommer igång igen. Nästa vecka ska jag springa Blodomloppet med jobbet. Ska bli kul att få uppdatera min kategori race reports igen. Men framförallt att se var min form är nu.

Igår började jag fundera på en sak. Det kan hända saker som tippar oss över kanten, som kan kännas övermäktigt. Något som jag har så svårt att förstå är det här att inte kunna se sitt eget ansvar i saker och ting som händer. Det är otroligt fult att lägga över ansvaret på andra, särskilt i situationer där ens egna ansvar är otroligt tydligt. Att se sig själv som ett offer för omständigheterna istället för att försöka sträva efter att saker och ting ska bli bättre. Den enda som kan påverka mitt liv är jag själv, ingen kan förändra mig eller lösa mina problem. Det kan bara jag. Jag kommer inte växa som människa om jag bara ser allt nattsvart och tänker att det är upp till andra att göra mitt liv bättre. Offermentalitet kommer jag aldrig köpa. Vi har alla ansvar för hur vi väljer att leva. Det är inte upp till någon annan! Det är heller inte upp till någon annan att lösa mina eventuella problem. Dom får jag ta tag i själv.