Det här avsnittet ovan måste du bara lyssna på. Det är ett så vackert och berörande samtal kring livet och sorg, tårarna steg i ögonen. Samtalet inleds med att Ida läser upp ett brev som hon fått skickat till sig. Det är ett helt fantastiskt brev. Nina som har skrivit brevet har verkligen gåvan att uttrycka sig och att beröra med sina ord.
Jag hade ett väldigt konfrontativt möte för ett tag sedan. Under samtalet så kämpade jag med att behålla lugnet men till slut tror jag inte att jag lyckades så bra. Så lyssnade jag på avsnittet med Ida Kjos och så sas det en grej i deras samtal som indirekt kändes riktat mot mig. Nämligen att möta med kärlek. Jag tycker att det är sådan fin tanke. Borde vi inte bemöta alla så, med kärlek och en ödmjukhet inför varandra. Jag ska dock erkänna att i alla lägen tror jag inte att jag kan möta med kärlek särskilt inte när jag upplever mig bli orättvist behandlad. Eller så är det kanske just då jag istället ska bemöta med kärlek. Även om jag tycker att någon har helt fel eller bara är dum mot mig.
Den här tanken går helt i linje med mina tankar kring att inte vara en vidrig människa. Lite samma tänk som det står i bibeln kring att vända andra kinden till.