Dag: 19 juni 2025

Ireåslingan i sommarskrud

Dagens utflykt gick till Irevikens naturreservat. Jag och Rickard var ju där i april. Det var ungefär samma väder nu som då: 14 grader men idag blåste det rejält. Jag hade också samma kläder: rosa tights, min rosa fluffiga jacka och så min vita favorit-tröja.

Vi gick tillsammans med våra barn och så Marcus och Kevin. Är imponerad över Kevin som gick hela rundan, fem kilometer utan ett pip. Ska vi ta en kik hur det såg ut så här i juni? Klart vi ska, häng med. Vi gick åt samma håll som förra gången. Så vi gick över klinten först, gäller att hålla koll på fötterna på vissa ställen. Titta bara:

Men vyn är fantastiskt vacker:

Efter 1,8 kilometer kommer vi fram till en trappa och där vänder rundan för att ta oss tillbaka till bilen men via stranden. Havet var vilt och vackert. Vi stannade en stund vid ireviken och fikade vår medhavda matsäck och sedan gick vi ner till havet och kastade macka (Samuel) och njöt av det vackra.

Sista biten går längs med ireån. Lummig grönska, knarrande träd och fågelkvitter. Det var en fin runda. Nu ska vi gå ut och spela volleyboll.

Det vilda och det vackra

I går kväll så ville jag uppleva kvällssolen vid havet så jag och Rickard gick ut en sväng. Vi bor ju så fint precis vid havet. Inte så att vi har utsikt över havet då det är hus emellan men tar bara någon minut att gå ner till vattnet. Det var helt vindstilla och knappt en krusning.

Lite skillnad mot idag. Havet är vilt och himlen är minst lika vild. Det åskar nu på förmiddagen och jag försökte fånga blixtarna. Det gick ju sådär, haha. Jag har varit lite sur över vädret men sådant går inte att påverka, så onödigt att lägga energi på. Idag känner jag faktiskt att det inte gör något. Det är lite charmigt ändå med åskoväder, regn och att få sitta här i stugan och filura. Jag läste hos tankebubblor ett reflekterande inlägg. Det är ett intressant ämne att fundera över. Kan man exempelvis förvänta sig att alltid känna sig lycklig? Eller är det en känsla som man får jobba lite för. Att exempelvis kunna se det vackra, stora och fina i det lilla. Det behöver inte vara så himlastormande jämt. Livet är inte så!

”Många verkar tro och tycka att man måste fylla varenda sekund i livet med roligheter, annars har man på något sätt misslyckats. Ungefär som folk som anser att man måste vara ständigt lycklig och inte riktigt förstår att det finns ganska mycket mellan ”lycka” och ”olycka”

Tankebubblor