”Vi har dåliga nyheter”

Undrar hur lång tid det kommer ta innan min kropp fattar att den inte behöver vakna klockan fem. Det är nämligen tiden som jag vaknade imorse. Fruktansvärt onödigt. Jag lär väl komma in i nya vakna-tider lagom tills det är dags att börja jobba igen.

I morse åkte jag och Rickard iväg med bilen. Det var en konstig upplevelse då verkstadskillen ville att vi skulle ställa bilen precis vid ingången. Sedan sa han inte till att vi kunde åka iväg och att han ringer när bilen är kvar. Istället säger han att vi kan sätta oss på kontoret och vänta. Där gick min gräns. Jag sa att vi kommer tillbaka om en timme när han sa att bilen skulle vara kvar. Vi åkte istället hem till mina föräldrar för att hämta förstärkaren inför sjungandet på Rickards jobb. Det var bara pappa som var hemma, mamma har åkt till Hälsingland för att närvara vid sin systers begravning.

Hur som helst, efter en kort promenad så åkte vi tillbaka till verkstaden och det första som möter oss är ett ”vi har dåliga nyheter”. Vi hann båda tänka ett gäng negativa tankar. Jaha, nu var det inte kamaxelsensorerna utan något värre fel. Men den dåliga nyheten var att de fått fel sensorer så bilen är inte klar utan kan fixas först imorgon. Vi båda drog en lättnadens suck.

Att bli tystad och få upprättelse

Under covid-19-pandemin präglades samhällsdebatten av en stark tystnadskultur. Den som ifrågasatte den officiella linjen eller försökte presentera alternativa, vetenskapligt grundade perspektiv riskerade att bli marginaliserad, avfärdad eller i värsta fall tystad på olika sätt.

En av de mest uppmärksammade personerna som drabbades av detta är den svenske epidemiologen och professorn Martin Kulldorff. Han var tidigare verksam vid Harvard Medical School, och har i över två decennier arbetat med smittspårning, vaccinövervakning och epidemiologisk metodutveckling.

År 2020 var han en av de tre huvudförfattarna bakom Great Barrington Declaration, ett dokument som förespråkade en annan strategi än de omfattande nedstängningarna som infördes i stora delar av världen. I deklarationen föreslogs en metod kallad fokuserat skydd, där man prioriterade att skydda de mest sårbara, särskilt äldre, samtidigt som man lät barn, unga och friska vuxna leva mer normala liv. Kulldorff betonade också att det saknades stark vetenskaplig evidens för skolnedstängningar och vaccintvång, och han lyfte fram naturlig immunitet som en viktig komponent i pandemihanteringen.

Trots att dessa perspektiv nu i efterhand får alltmer stöd, fick Kulldorff betala ett högt pris. Hans åsikter stämplades som kontroversiella, och han blev av med sin tjänst vid Harvard. I flera kretsar blev han en symbol för hur vetenskaplig oenighet kvävdes i en tid då ett ”rätt” narrativ dominerade.

Men tiderna förändras, Martin Kulldorff kommer nämligen att ingå i Robert F. Kennedy Jr:s vetenskapliga kommitté, som ska granska pandemihantering och bidra till mer evidensbaserad och öppen beslutsprocess i framtida kriser. Det är en sorts upprättelse – inte bara för Kulldorff personligen, utan för principen att vetenskapen alltid måste få vara fri, transparent och öppen för debatt.

Förhoppningsvis innebär detta ett steg mot en framtid där vi vid nästa pandemi slipper ogenomtänkta beslut styrda av rädsla, prestige eller kortsiktiga ekonomiska intressen – och i stället får se beslut grundade i solid vetenskaplig evidens och respekt för mänskliga rättigheter.

Bilden har jag lånat från Jennys blogg.