Undrar hur lång tid det kommer ta innan min kropp fattar att den inte behöver vakna klockan fem. Det är nämligen tiden som jag vaknade imorse. Fruktansvärt onödigt. Jag lär väl komma in i nya vakna-tider lagom tills det är dags att börja jobba igen.
I morse åkte jag och Rickard iväg med bilen. Det var en konstig upplevelse då verkstadskillen ville att vi skulle ställa bilen precis vid ingången. Sedan sa han inte till att vi kunde åka iväg och att han ringer när bilen är kvar. Istället säger han att vi kan sätta oss på kontoret och vänta. Där gick min gräns. Jag sa att vi kommer tillbaka om en timme när han sa att bilen skulle vara kvar. Vi åkte istället hem till mina föräldrar för att hämta förstärkaren inför sjungandet på Rickards jobb. Det var bara pappa som var hemma, mamma har åkt till Hälsingland för att närvara vid sin systers begravning.
Hur som helst, efter en kort promenad så åkte vi tillbaka till verkstaden och det första som möter oss är ett ”vi har dåliga nyheter”. Vi hann båda tänka ett gäng negativa tankar. Jaha, nu var det inte kamaxelsensorerna utan något värre fel. Men den dåliga nyheten var att de fått fel sensorer så bilen är inte klar utan kan fixas först imorgon. Vi båda drog en lättnadens suck.
