Kategori: Hanna funderar

Idag har jag burit med mig en fråga, egentligen ingen ny fråga men en viktig sådan som kommer över mig ibland. Jag ställde frågan till ChatGPT:

Om det nu finns en Gud. Varför låter han så många ha det så svårt?

Svaret jag fick var väldigt intressant. En del nytt och en del annat som jag nosat på genom åren. Ett av styckena tänkte jag reflektera lite mer kring. Hoppas att du vill läsa.

Fri vilja och konsekvenser

Vissa menar att Gud har gett människor fri vilja, vilket innebär att vi kan orsaka lidande för oss själva och andra. Men det innebär också att världen blir oförutsägbar, och vissa drabbas hårdare än andra – inte för att de ”förtjänar” det, utan som en följd av hur världen fungerar.

2. En trasig värld

I vissa religiösa traditioner ses världen som ”fallen” – skadad, ofullständig, eller skild från Guds fullkomliga vilja. Det innebär att orättvisor och lidande finns, inte för att Gud vill det, utan för att världen inte är som den borde vara. Gud lider med oss, snarare än orsakar lidandet.

3. Utveckling och prövning

En annan syn är att lidande ibland kan leda till växt, insikt eller medkänsla – att vissa människor, trots sina svårigheter, utvecklar djupare förståelse eller styrka. Men det är en farlig tanke att använda för att ”förklara bort” lidande – särskilt när det handlar om orättvisor, trauma eller systematiskt utanförskap.

4. Orättvis fördelning – och vårt ansvar

En mer jordnära tolkning är att Gud inte styr varje detalj i våra liv, utan istället lagt ansvaret på oss att skapa rättvisa, hjälpa varandra och bygga samhällen där färre faller igenom. Då är frågan inte bara varför Gud tillåter lidande – utan varför människor gör det.

Det sista stycket tänkte jag reflektera lite mera kring. Frågan ”hur kan det få vara så här? Jag tänker på de där människorna jag mött som alltid kämpar. Som aldrig riktigt får fotfäste. De som gång på gång missar jobbet, hamnar i trasiga relationer, känner sig osedda, otillräckliga. Det gör ont att se. Och ännu mer att inte förstå varför.

Om Gud nu finns – varför hjälper han inte till? Varför lägger han inte sin hand över just dem, just där? Men när jag funderade på det här så fick jag en annan tanke. En som inte riktigt förklarar lidandet, men som kanske förskjuter perspektivet lite. Det är kanske inte meningen att Gud ska detaljstyra allt som händer? Det är kanske vi människor som fått förtroendet att ta hand om varandra?

Det är så lätt att tänka att det är Gud som tillåter allt ont som sker. Men ibland undrar jag om det inte är mer träffande att fråga: Varför tillåter vi det? Varför accepterar vi samhällen där vissa alltid faller igenom? Varför går vi förbi utan att fråga hur någon egentligen mår? Varför är det så svårt att bry sig – på riktigt?

Det här är inte en anklagelse. Det är bara en stilla tanke. Kanske är det vi som ska vara svaret på de där bönerna som ropas ut i ensamhet och med känslan av ”finns Gud?” ”Hör han mig ens”? Inte som hjältar eller frälsare, men som människor som vågar se varandra. Vara varandras hjälp.

Idag drabbades Spanien, Portugal och Frankrike av ett massivt strömavbrott. Stora delar av länderna lamslogs – från kollektivtrafik till vattenförsörjning. Händelser som denna får mig alltid att stanna upp lite extra och reflektera över hur extremt sårbart det moderna samhället blivit. Allt i dagens samhälle vilar på att elen fungerar. När strömmen bryts, fungerar inte längre det mest grundläggande – som att få vatten ur kranen, betala i butiken eller tanka bilen. Belysning, kommunikation, transporter och till och med sjukvårdssystemen är beroende av en konstant tillgång till el.

Den del av mig som är lite mer konspiratoriskt lagd kan inte låta bli att undra om det verkligen är en slump? Mina tankar går bland annat till filmen Die Hard 4, där flertalet koordinerade cyberattacker steg för steg bryter ner ett helt samhälle. Med tanke på cyberhot och kriminella nätverk som ständigt söker nya vägar att störa och skada, känns det inte särskilt långsökt.

Dagens strömavbrott behöver inte vara en avsiktlig attack men det avslöjar en stor sanning: vi har skapat ett samhälle där tekniska framgångar är en styrka men det är också en otrolig svaghet i lägen som dessa. Allt fler vitala funktioner digitaliseras och kopplas upp. Det innebär säkerligen enorma fördelar i effektivitet och bekvämlighet – men samtidigt byggs det in en sårbarhet som kan få förödande konsekvenser om något går fel.

Ja, den här meningen kom över mig igår kväll. Det är mycket som man kan göra och med teknikens framsteg blir saker som tidigare varit omöjligt möjligt att göra. Ibland känns det som att det gränslösa blivit ett ideal. Tekniken går framåt i rasande tempo. Hinner ens vi själva med?

Att man kan göra en sak, betyder det verkligen att man ska. Jag tänker spontant att det finns en hel del etiska dilemman kring temat. Hur lätt är det inte att ryckas med? Med covidvaccinen och mRNA-tekniken väcktes funderingarna kring vad som mer är möjligt med tekniken. Vilka sjukdomar kan man bota. Jag som aldrig varit för de där vaccinen tänker istället vilken mer skada kan man orsaka.

När allt går så fort är det lätt att bli fartblind. Vilka långsiktiga konsekvenser kan det finnas och vilka problem skapar man på lång sikt. Det behöver såklart inte bli så men jag tycker att det är viktigt att ha med i bakhuvudet. Som det här att alla bankärenden ska göras elektroniskt via bankid. Att förlita sig helt på teknik i vardagen är inte smart. Vad gör man den dagen tekniken ligger nere?

Det här med att genmodifiera, vem bestämmer vilka gener som är önskvärda. Vad händer med synen på människor som inte passar in i den där perfekta mallen? Och så har vi AI, hinner våra lagar och det etiska med det som är möjligt rent tekniskt. Kommer vårt ansvar försvinna när det är datorer som styr?

Oj vad många frågor det blev i det här inlägget. Många frågor och egentligen inte särskilt många svar. Jag tror att vi behöver sakta ner ibland. Inte för att stoppa utvecklingen – det vore varken möjligt eller önskvärt – utan för att hinna ställa de viktiga frågorna. För vem utvecklar vi? På vems bekostnad? Och vad lämnar vi efter oss?

I slutändan handlar det inte om teknikens gränser, med teknik kommer vi alltid att kunna göra mer. Det handlar om våra egna gränser, vår förmåga att säga: ”Här går vi inte vidare, inte än.” För att vi inte vet tillräckligt. För att konsekvenserna är för stora. Eller helt enkelt för att det strider mot vad vi uppfattar som mänskligt.

Via Bitte och Det goda samhället hittade jag till bloggen Funderingar. Därifrån hittade jag en debattartikel från 2009: En politiskt korrekt gud är inte Gud. Jag är böjd att hålla med rubriken och tänkte i det här inlägget reflektera lite mer.

En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.Men själva grundtanken för Guds existens är ju att han och människor inte är samma sak. Vem som helst kan givetvis tolka Gud, tolka Gud så att det passar den egna livsstilen, de egna åsikterna och därmed må bättre, känna sig legitimerade av högre ort. Men en kyrka, en religion, måste rimligen var mer fastnaglad i vad som gäller än så.

Birger Schlaug

Jag tänker att om man vill vara kristen och göra det helhjärtat kan man inte plocka ut godbitarna och strunta i resten. Jag tror heller inte på en Gud som anpassar sig efter det som är hippt och populärt just nu. Eller det som medierna tycker är det rätta. Jag tänker lite att om Gud ska spegla vad vi människor tycker och tänker så är han inte Gud längre. Hans kraft bleknar.

Då kommer vi också in på det här med kyrkan. Vad händer ned en kyrka som låter sig styras av opinioner istället för sina grundläggande värderingar och läror. Jag kan tänka mig att många människor uppskattar en kyrka som är inkluderande och möjlig att forma. Men vad finns kvar av kärnan i tron om kyrkan jamsar med och förändrar sig efter tillfälliga nycker? Det här är en stor anledning till att jag inte går till kyrkan längre. Det ska vara modernt och det är alldeles för anpassat efter vårt moderna samhälle istället för att hålla fast vid det centrala som ändå är bön och väckelse.

En annan tanke är att Gud faktiskt är skild från människan, han är inte en produkt anpassad efter vad människor har för idéer eller önskningar. En verklighet som existerar oberoende av våra tolkningar. Att människor tolkar Gud på ett visst sätt innebär inte att Gud förändras utan kanske mer av att man legitimerar sina val genom en högra andlig auktoritet.

Kom jag i från ämnet nu kanske? Jag tänker att kristendom (eller vilken annan religion som helst för den delen) inte handlar om att bekräfta människors känslor eller att vara populär. Den måste vara förankrad i något större än åsikter, något djupare än så. Kärnan måste vara stark och inte svaja vid varje ny samhällstrend. Att vara en röst som går emot det allmänna betyder inte att man är omodern utan snarare att man har både integritet och styrka. Så för att sammanfatta, jag tror inte på en Gud som är politiskt korrekt. Det är större och viktigare än så.

I ett banbrytande drag för musikindustrin har Spotify idag lanserat ett helt nytt abonnemang: Spotify Silent. För endast 99 kr/månad får användarna en exklusiv premiumupplevelse – total tystnad.

Enligt företagets talesperson är tjänsten en respons på den ökade efterfrågan på avkoppling, mindfulness och digital detox.

– Många av våra användare säger att de ibland bara vill ha lugn och ro, utan ständiga spellistor och algoritmstyrda låtförslag. Med Spotify Silent kan vi erbjuda en paus från ljud – utan att kompromissa med vår premiumkvalitet, säger företagets innovationschef Lisa Tystberg.

Exklusiva funktioner i Spotify Silent:
✅ Helt reklamfritt – ingen risk för oväntade ljud!
✅ Algoritmanpassad tystnad – skräddarsydd för varje användares smak.
✅ Autoplay-funktion – tjänsten fortsätter spela tystnad även efter att en spellista är slut.
✅ Delningsfunktion – skicka tystnad till dina vänner med ett klick.

Spotify överväger även att lansera en ”White Noise”-tilläggstjänst för de som föredrar ljudet av svagt sus, regndroppar eller kontorsbrus, men dessa ljud kommer att kosta extra.

Mottagandet har hittills varit positivt, även om vissa användare klagar på att de inte kan höra någon skillnad mellan gratis- och premiumversionen.

Jag läste ett inlägg hos Det goda samhället om åsiktskorridoren. Det här är ett område som jag tycker att är väldigt intressant att fundera över. Tyvärr är det ju så att åsiktskorridoren är otroligt snäv och vågar man vara öppen finns risken att man blir utfryst.

Innan pandemin var jag lyckligt ovetandes om hur snävt det kan bli. Sedan dess har jag funderat över vad som är mina tankar och vad som är tankar komna från påverkan utifrån. Jag har också funderat på vad som är acceptabelt utifrån samhällets fokus här och nu. Får man exempelvis vara neutral vad gäller Trump? Eller måste man hata honom? Är det okej att tycka annorlunda? Eller att faktiskt vara helt neutral och inte tycka något alls. Får man ha uppfattningen att Europa krigshetsar och lägger sig i för mycket? Eller det faktum att Sveriges 200-åriga neutralitet nu är över?

Hur som helst så är det otroligt tryggt att följa normen och inte sticka ut. Man behöver inte bekymra sig över att bli hårt ansatt. Man kan vara i sin trygga bubbla och behöver aldrig oroa sig. Vad kommer det skapa för samhälle i längden där folk ”jamsar med” och inte vågar stå upp för sig själv eller andra. Personligen tycker jag att det är en både farlig och dålig väg att gå och kommer på sikt urholka vår yttrandefrihet. Dagens ungdomar, kommer det bli trygga vuxna som står upp för det som är rätt? Som vågar fatta andra beslut än det som narrativet förespråkar?

Vi får se om det här är något återkommande varje vecka men jag tänkte samla några intressanta länkar från veckan som gått. Tidigare har jag haft med intressanta länkar i min söndagslista men idag gör jag så här. Reflekterar inte så mycket kring varje länk utan delar bara.

• Regeringen gör en ny reform: högkostnadsskyddet för läkemedel görs om. Reformen kommer drabba de svagaste i samhället.
• Redan i början av pandemin pratades det om att sars cov 2 läckte från labbet i Wuhan. Det avfärdades snabbt som konspirationsteorier. Det kommer mer och mer bevis för att det är exakt så det gått till. HÄR finns mer information från tysk underrättelsetjänst som redan i början på 2020 hittade bevis för det.
• Jag har alltid haft svårt för Tesla och det redan innan Elon Musk gav sig in i politiken. Konstigt nog så har jag bara åsikter om Tesla, inte ägaren. Andras tankar kring det finns HÄR.
• Är Gud politiskt korrekt? Kan man förvänta sig att kristendom och religion ska anpassa sig efter politiska strömningar och det som är ”rätt” ståndpunkt just nu? Jag tycker inte det.

• Clara ryter i från. Maten är inte alls för dyr…. Hur den som redan lever på marginalen ska klara sig när allt blir dyrare kan jag inte förstå. Det är en kall och girig värld.
• Mer från bloggen Funderingar: ”Är det någon som blir klok på kyrkligheten?”

Min blogg är lite som mitt hem, mitt vardagsrum. När du kliver in här, bjuder jag in dig att ta del av min vardag, mina tankar och det som händer i mitt liv. Det är högt och lågt, stort och smått, glädje och allvar – en blandning av allt som är jag. Nästan iallafall, personligt men inte privat är så jag resonerar.

Precis som när någon besöker mig i mitt hem, förväntar jag mig att du som gäst kan bete dig. Det finns plats för samtal, reflektioner och diskussioner, men alltid med respekt. Jag delar med mig av mina tankar och erfarenheter, och jag uppskattar när du som läsare gör detsamma – så länge tonen är schysst.

Att läsa min blogg är lite som att sitta i min soffa med en kopp kaffe och prata om livet. Jag öppnar dörren till min värld, men det är fortfarande mitt hem. Och precis som i vilket hem som helst, vill jag att stämningen ska vara varm, välkomnande och trygg för alla som kliver in.

Så utifrån föregående stycke har jag valt att ta bort möjligheten att kommentera anonymt. Det blir helt klart krångligare men jag känner att det är en nödvändig förändring.