Hanna funderar

Hemma hos mig

Min blogg är lite som mitt hem, mitt vardagsrum. När du kliver in här, bjuder jag in dig att ta del av min vardag, mina tankar och det som händer i mitt liv. Det är högt och lågt, stort och smått, glädje och allvar – en blandning av allt som är jag. Nästan iallafall, personligt men inte privat är så jag resonerar.

Precis som när någon besöker mig i mitt hem, förväntar jag mig att du som gäst kan bete dig. Det finns plats för samtal, reflektioner och diskussioner, men alltid med respekt. Jag delar med mig av mina tankar och erfarenheter, och jag uppskattar när du som läsare gör detsamma – så länge tonen är schysst.

Att läsa min blogg är lite som att sitta i min soffa med en kopp kaffe och prata om livet. Jag öppnar dörren till min värld, men det är fortfarande mitt hem. Och precis som i vilket hem som helst, vill jag att stämningen ska vara varm, välkomnande och trygg för alla som kliver in.

Så utifrån föregående stycke har jag valt att ta bort möjligheten att kommentera anonymt. Det blir helt klart krångligare men jag känner att det är en nödvändig förändring.

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

6 Comments on “Hemma hos mig

  1. Du har ju varit med om både det ena och det andra sedan igår. Besök på Akuten är ju aldrig någon höjdare direkt. 400 kronor är helt okej, liksom 275 kronor för besök hos sjuksköterska. Men det hade ändå känts bättre med en diagnos på vad som är fel. Men det kanske ger sig. Förut brukade jag säga att de flesta grejer man drabbas av försvinner av sig själva efter två veckor. Sedan blev det tre veckor. Nu för tiden är det minst två månader. Så jag håller tummarna att du blir bra senast efter två veckor.
    Ledsamt att du känner dig tvungen att ta bort anonyma kommentarer, men hellre det än skräp…
    Förresten – krya på dig om du inte redan har gjort det;-)

    1. Ja, det har varit en tuff vecka, hade varit skönt att veta vad som felar men jag är glad över att det inte är något allvarligt med mitt huvud. Hoppas på att snart vara frisk.

      Det är otroligt trist med dessa negativa kommentarer, jag var tyvärr tvungen att göra något.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *