Kategori: Min vardag

Tankar kring en bok: Att bli en medledare

Publicerad den av Hannas krypin
Madeleine frågade mig om jag inte kunde berätta lite om vad boken ”bli en medledare” handlar om. Och jag tänkte att visst varför inte. Skriva ett inlägg om boken är ju ett smart sätt att lära mig på.
Det är en handbok i hur man med små enkla medel kan hjälpa chefen men också hur man kan förbättra arbetsmiljön på jobbet. Boken börjar med ett förord och en slutkläm om att stötta chefen inte alls handlar om att stryka chefen medhårs. Det handlar snarare om att stärka sin chef genom bland avlastning och uppmuntran. Boken går igenom lite om grupptryck men också om på vilka sätt en verksamhet kan vara organiserad. Boken går också igenom fördelar med att ha bra medledare i verksamheten. Det leder till exempel till högre tillit, mindre stress och bättre utnyttjande av resurser. Det ger högre lönsamhet och minskar sjukskrivningstalen. Tanken är att medledarskap ska vara en länk mellan medarbetarna och ledaren och de båda kan inte fungera utan varandra.

Jag har lite blandade tankar kring den här boken. En del av mig tänker att man ju inte ska lägga sig i chefens jobb. Och hur hittar man balansen mellan att vara hjälpsam och stöttande framför att vara smickrande och inställsam?
En rad som jag reagerar lite på är att medarbetarna ska göra det de kan för att underlätta ledarens arbete. Jag vet inte om jag kanske egentligen gör det krångligare för mig själv än vad det är och kanske till och med tänker knäppt. Men är det inte det något som egentligen går åt båda håll. Utan en chef som stöttar sina medarbetare så kommer verksamheten inte fungera och det är samma sak åt andra hållet. Om medarbetarna gör tvärsemot chefen eller företagspolicyn så blir det ju pannkaka. Jag tänker man istället ska underlätta varandras jobb. Ge både medarbetare och chefer förutsättningar att göra det bästa för verksamheten.

Fredagen den trettonde

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Hade den här dagen varit som den skulle vara så hade jag suttit i bilen nu på väg till Sollentuna för kursstart och närträff. Men på grund av coronavirus så kör vi närträff digitalt. Jag hoppas att jag får tekniken att fungera då jag inte har något headset. Eller jo, det har jag ju men tror inte att jag kan använda mitt fotbollsheadset i det här syftet.Temat för den här kursen är kommunikation och kunskapsförmedling. Det är i den här kursen som jag har haft sådana problem med kurslitteraturen då jag inte tycker den är relevant för de flesta av frågorna. Jag hoppas dock att det klarnar idag.
Jag ska gå och väcka barn nu och så tänkte jag att de ska få en härlig fredagsfrukost med amerikanska pannkakor. Tror barnen hade uppskattat en härlig smoothie till men vi har inga bananer och även om jag inte dricker den själv så tycker jag att bananer i är ett måste. Det blir liksom en ”rundare” smak. Nej, pannkakor var det och väcka barn. Önskar dig en härlig fredag, tänkte försöka kika in senare igen.
 

En regnig och grå dag

Publicerad den av Hannas krypin
Det har varit en riktigt grå och regnig dag. När jag åkte hem från jobbet så vräkte regnet ner och på vägbanan var det fullt med vatten. Lite läskigt är det allt när det är vatten i spåren. Om det är något jag har respekt för så är det risken att få vattenplaning.
Min nya hårfärg. Den här gången blev det inte nästan svart. Dock tycker jag att det blev lite för ljust, vill nog ha ytterligare en nyans mörkare. Får se om det blir så eller om jag låter det vara som det är.
När jag kom hem satte jag mig och sökte inspiratiion till mitt pilatespass. Jag vet ju att jag har några nya övningar varje vecka men ändå känns det som att det mest är samma. Jag hittade en del godbitar idag som jag tog med mig till kvällens pass.Mellan övningarna blev det inte mycket pauser så det var intensivt  men så roligt!
En av mina nya favoriter. Jag tänker på att fälla i höften, dra in naveln mot ryggraden och att inte dra upp axlarna till öronen. Gick väl sådär bra just med axlarna men äsch! Övning ger färdighet.
Imorgon hade jag tänkt att du skulle få följa med mig genom ett foto i timmen, skulle ju varit i Sollentuna men det får bli en digital närträff och ett foto i timmen blir lite annorlunda mot vad jag tänkt mig. (Inlägget kommer dock upp på lördag). Påminner mig om när jag läste en kurs i palliativ vård på Linnéuniversitetet i Växjö. Då körde vi en träff via datorn. Funkade bra faktiskt tycker jag.

Jag är inte rädd för egen del

Publicerad den av Hannas krypin
Det känns som att coronaviruset kommer närmare och närmare. När jag kom till jobbet igår så möttes jag av en gul lapp som talade om för alla som kommer dit att tvätta och sprita händerna. Det dröjde dock bara någon timme efter det så fick jag veta att det är besöksstopp på alla boenden på det företag jag jobbar på. De boende får går ut på promenad men får ej besöka apotek, frissan med mera. Anhöriga och vänner får inte komma, allt för att skydda de boende men också personalen. 
Kom även på att jag ju ska till Sollentuna på fredag. Men på grund av att smittan finns där så kändes det riktigt dumt att åka dit. Innan jag hann maila om att jag inte kommer så fick jag mail från utbildningsledaren som undrade om någon tänkte komma. Så det hela slutade med att närträffen på fredag blir digital. Känns helt okej faktiskt. Jag som inte sett fram mot att åka iväg på veckans enda lediga dag.
Jag är inte rädd för egen del. Men det märks ju att viruset också påverkar här där jag bor fast inga fall konstaterats här (ett i Östergötland). Självklart måste vi alla hjälpas åt för att inte sprida smittan vidare och jag är från mitt jobb van vid att tänka på hur jag förhindrar smittspridning så för mig är det inga nyheter. 
Jag kan bli tokig när jag ser folk hosta eller nysa i händerna. Just det är verkligen stor källa till spridning av smittor och om alla visste hur viktigt det är att inte göra det så skulle mycket vara vunnet. Tror jag iallafall. 

Just nu

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon, hoppas att du mår bra och att du har sovit gott. Igår kom jag mig inte för att publicera dessa rader. Så det får bli en ögonblicksbild från idag och igår.
Just nu:
– sitter jag här vid köksbordet med hårfärg i håret. Det var över en månad sedan som jag köpte färgen och idag tog jag tag i det. Jag ska bli ”Mrs Darky” igen.
– så njuter jag av mitt nystädade kök.
– kom Rickard precis hem från sitt nattjobb
– är jag pigg, igår fastnade jag i olika auditions, både bra och dåliga. Hjälp, vad det äter tid….
Ska jag:
– plugga
– träna, det får bli att lyfta vikter idag istället. Vilket påminner mig om att jag verkligen måste säga upp mitt gymkort. Jag är ju aldrig där längre.
– jobba 14-21
Happ, gårdagens just nu läge då.
Gör jag:
– Sitter här i köket och pillar med allt och ingenting.
– Jag njuter av att det är nystädat här i köket. Jag och Ida hjälptes tidigare ikväll åt att gå ut med källsorteringen. Skulle nästan passa på att ta en bild här där jag sitter.
Borde jag:
– sätta mig och läsa lite eftersom jag ska till Sollentuna på fredag.
– lyfta lite ”skrot”

Känslan är okej ändå

Publicerad den av Hannas krypin
Jag hade färgglada ben iallafall. Det piggar upp!
Imorse höll jag på att glömma att jag behövde komma upp tidigt idag för att antingen ta tåget till jobbet eller cykla. Så av bara farten snoozade jag en liten stund men jag kom ju på mig att det just idag var en dålig dag att snooza. Jag valde att cykla imorse och gissa om ångesten var total när jag skulle cykla hem. Ångrade mig flera gånger om…. På morgonen blev jag dessutom omkörd i uppförsbackarna av de som cyklade på elcyklar. 😵😵 Jag vill också ha en elcykel gnällde jag i mitt huvud….  Jag hade spagettiben precis hela vägen hem och det gick så långsamt. Sa till mig själv att det bara är transportcykling, det är ingen tävling och jag behöver inte ens se det som ett träningspass. Hem kom jag till slut men på väldigt sega ben. Dock så gör det världens skillnad på piggheten att cykla till jobbet och få frisk luft. Igår gick jag dessutom och la mig vid tio och somnade som en sten. Så skönt ju!
När jag kom hem för en stund sedan så stretchade jag igenom kroppen. Helt underbart att få sträcka ut. Det var precis det jag behövde.
Igår efter jobbet vi hem till min mamma och pappa. Ida pratade hela veckan om att hon ville dit och igår fick det bli. Mamma hade gjort semlor (som jag blev så sugen på men för min mages skull avstod jag) och jag åt vispad grädde med blåbär. Det var lite som att äta blåbärsglass och det var så gott. Pappa och jag pratade bland annat om skillnaden mellan mindfulness (som härstammar från buddismen) och ”vanliga” avslappningsövningar och samma sak med skillnaden mellan positivt tänkande och attraktionslagen. Vi kom inte fram till något mer än att skillnaden är hårfin.
Kommer du ihåg att jag skrev att jag hade ångest för den här veckan. Det kändes som att jag hade alldeles för mycket att göra och alldeles för tid. Men nu har jag betat av två arbetspass, har inget planerat ikväll och jobbar kväll imorgon. Så nu kan jag som tonåringarna säger ”chilla”.
 

Ett frö av tvivel… Eller?

Publicerad den av Hannas krypin
 

När du läser det här inlägget så är jag ute på fotbollsplan och dömer flickor 17 tillsammans med J och E. Igår kväll var det som att få en hammare i huvudet. Efter matchen (assisterade E i en p17 match) åt jag mat och sedan fastnade jag i att lägga över bilder från datorn till extern hårddisk. Inte för att jag behövde, jag har gott om plats i datorn men jag vill helst inte ha dubbla bilder på flera ställen.
Jag vet inte riktigt vad som hände men energin bara försvann, bokstavligen. Så galet trött! Hade tänkt få en hel del gjort men det blev ingenting av det.
Vid åtta fick jag i mig lite att äta och därefter la jag mig för att sova. Somnade i princip direkt och sov nonstop till fem då jag vaknade till men somnade om direkt. Idag valde jag att ställa klockan senare men vaknade vid halv sju och kände mig pigg. Så skönt ju, det var precis det jag behövde. Idag är jag pigg!
Har Martina och company fel?
Ibland när jag läser intressanta välgrundade texter så kan jag inte låta bli att fundera på om de som jag ser upp till har fel. Tankarna kom framförallt över mig igår när jag surfade på Jacobs blogg. Han är liksom motsatsen till Martina. Jag funderade över om jag har missuppfattat allt. Hur ska man kunna veta vad man egentligen ska gå på när man med hjälp av forskning kan stötta väldigt mycket? Jag tänker dock att bara för att det finns forskning som stöttar ett helt gäng teorier så behöver ju inte det betyda att annat är dåligt eller mindre bra för hälsan. Eller att det inte finns många andra grejer som också är bra. Det finns en hel del forskning som stöder LCHF och ketogen kost också. Inte för att det egentligen spelar så stor roll eftersom jag mår så mycket bättre på ketogen kost jämfört med vanlig husmanskost…

Det är lördag!

Publicerad den av Hannas krypin
Nu sitter jag här igen med massor med inlägg i utkastmappen, men huvudet vill inte hänga med på det spåret och få ner några ord. Det som du bland annat kan se framemot framöver är övningsinlägg, pilates vid delade magmuskler, 35 saker jag lärt mig med mera. De ska bara skrivas med…. Mitt sådär bra fokus kan i och för sig ha att göra med att jag sedan igår lusläst Jacob Gudiols blogg (traningslara.se). Typ alla moderna företeelser kritiseras och vissa inlägg är så långa att jag inte ens orkar läsa halva inläggen. Så med lusläst menar jag att jag läst väldigt många inlägg men väldigt få hela… Just för att de är för långa. 😜
Nog om det! Dagens planer idag är att döma fotboll med J och E, jag ska vara assisterande domare. Om en timme ungefär ska jag åka iväg och sen så får vi se vad resten av dagen bjuder på.
Som vanligt så här på lördagen tänkte jag också dela med mig av veckans länkar.
  • Madeleine skriver om en muminmugg och tankar kring att vara kroppspositiv.

En härlig fredag

Publicerad den av Hannas krypin
Strax efter nio i morse kom min mamma. Vi började med att prata pilates, jag gav henne ett gäng tips på övningar som hon kan variera det träningsprogram hon redan fått med. Min mamma är verkligen trogen pilates. Varje morgon kör hon sitt program, det är mer än vad jag gör…. Min fina mamma! 💗
Efter pilatesen pratade vi bland annat om politik, därefter blev det fokus på Idas klänning.  Den har gått sönder i tyllen så mamma ska försöka fixa det med nytt tyg. På bilden ser det väldigt lila ut men det stämmer inte med verkligheten. Minns så väl när vi var på Gotland för några år sedan. Hon hade bestämt sig för att hon absolut skulle köpa en ny klänning. Inga leksaker inte utan en klänning. Ingen av de vi föreslog dög dock åt henne. Tills hon såg den här turkosa tylldrömmen. Den var alldeles för stor men det var precis den hon skulle ha. Det fick bli ett köp.
Det har varit så fantastiskt väder idag. Jag och Sofia promenerade runt ån och pratade om det som hänt sedan sist. Stötte också ihop med en gammal kollega. Det var väldans trevligt faktiskt. Som vanligt slutar jag knappt prata… 🙈
Sen lyxade jag till det och köpte macadamianötter, de är inte billiga men så goda. Det är det enda jag har sug efter faktiskt.

På Hemköp hade de så gulliga munkar så köpte lite fredagsfika till barnen. Något vi är noga med är bara godis på lördagar, så då kan man hoppa över skaklarna ibland.
Inlägget med övningarna som jag och mamma gjorde kommer ta ett tag att skriva. Jag behöver fota lite. Några av övningarna kan jag säkert hitta gamla bilder till men lite nytt behövs allt också. Nej nu ska jag sova, godnatt. Vi hörs igen imorgon!

Prioriteringar man gör

Publicerad den av Hannas krypin
Egentligen har jag massor med tankar att dela med mig av men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Kanske att jag vaknar till när jag fått i mig ett par ägg och en smörklick. Om drygt en timme ska jag åka iväg för mitt torsdagspass. Jag hade tänkt att söka inspiration till mitt pilatespass men så somnade jag en stund och nu är ju mitt huvud som ett moln av rosa fluff. Så idag får jag nog köra på mina gamla godingar.

Igår hamnade jag i ett väldigt intressant blogginlägg, grunden till det kan du läsa i bilden ovan. Eller det inlägget handlade mest om maten hon hade på tallriken men jag snöade in mig på det som jag strukit under. Jag är för alla kosthållningar som man mår bra av oavsett om det är vego/vegan/lchf/paleo och så vidare. Men jag kan inte förstå hur man, när man har svart på vitt så här som Katrin har, hur man då kan välja den kost som gör att man behöver medicinera. Mediciner är ju oftast heller inte biverkningsfria. Jag kan heller inte hålla med om att vegansk kost är ”fantastiskt” när hon behöver medicin för att fungera. Men alla har vi våra prioriteringar och det här är uppenbarligen hennes. Det är såklart okej men jag kan inte förstå det.