Vardagen

Prioriteringar man gör

Egentligen har jag massor med tankar att dela med mig av men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Kanske att jag vaknar till när jag fått i mig ett par ägg och en smörklick. Om drygt en timme ska jag åka iväg för mitt torsdagspass. Jag hade tänkt att söka inspiration till mitt pilatespass men så somnade jag en stund och nu är ju mitt huvud som ett moln av rosa fluff. Så idag får jag nog köra på mina gamla godingar.

Igår hamnade jag i ett väldigt intressant blogginlägg, grunden till det kan du läsa i bilden ovan. Eller det inlägget handlade mest om maten hon hade på tallriken men jag snöade in mig på det som jag strukit under. Jag är för alla kosthållningar som man mår bra av oavsett om det är vego/vegan/lchf/paleo och så vidare. Men jag kan inte förstå hur man, när man har svart på vitt så här som Katrin har, hur man då kan välja den kost som gör att man behöver medicinera. Mediciner är ju oftast heller inte biverkningsfria. Jag kan heller inte hålla med om att vegansk kost är ”fantastiskt” när hon behöver medicin för att fungera. Men alla har vi våra prioriteringar och det här är uppenbarligen hennes. Det är såklart okej men jag kan inte förstå det.

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 Comments on “Prioriteringar man gör

  1. detta kring att vara vegan/ vegetarian är faktiskt något jag har stor förståelse för. Även om jag själv inte är det, gillar viss kött för mycket för att sluta äta det helt haha. Men ändå finns det viss kött jag inte kan äta, och det bor lite av en vegetarian i mitt huvud. Det handlar för mig inte om att "äta nyttigt" det handlar om att tanken att jag äter ett djur. Tex kött med ben i , eller för blodig mat, får mig bokstavligen att må illa. Och så sätt kan jag verkligen förstå hur det är för en vegetarian som då säkerligen känner så för allt kött.

    1. Jag ifrågasätter inte att vara vegetarian/vegan. I det här fallet ifrågasätter jag varför man väljer att äta en kost som bevisligen inte är rätt för sin kropp. Om man behöver mediciner för att fungera så är det något fel med det man äter om en annan kost gjort att man inte behöver mediciner. Jag stöttar alla kosthållningar som gör att kroppen fungerar optimalt för individen.

  2. Ja det finns många alternativ med sånt bara man mår bra min migrän är jobbig
    O blir bara var dag nu suck . Inget minskat sockerintag eller sånt hjälper

  3. För att låta som en klyscha men tycker att alla äter det just dom mår bäst av. (Nu gillar jag inte katrin då hon har skeva åsikter om kvinnors kroppar alltså är jag lite emot det hon säger) men du förstår min poäng

    1. Ja det tycker jag med. Men här handlade det om att inte behöva mediciner på LCHF kontra behöva det som vegan. Det förstår inte jag. Sen ifrågasätter jag hur något kan "vara fantastiskt" när det gör att man behöver knapra mediciner.

  4. Väldigt intressant inlägg jag har aldrig provat på en vegansk kost jag skulle gärna vilja prova med är rädd att man inte får i sej det man ska som man får när man äter en vanlig kost. Men väldigt intressant ska läsa vidare på om vegan kost <3 följer henne på insta så ska in och kika lite närmare

  5. Jag förstår hur du tänker där, såg också detta men så är vegankost så otroligt inne just nu. MAN liksom ska äta vegankost och tror definitivt det är därför hon följt med vågen. Om det sedan är bra för henne eller andra tycks inte spela någon roll. Just nu är det där med att äta så det man ska. Helt galet att övergå från något som funkat för en till något som inte gör det.

  6. Jag kan nog faktiskt relatera till Katrins prioritering (även om jag inte håller med henne i så mycket annat). Jag har precis fått barn men innan dess så har jag många års tävlande på elitnivå i orientering och långdistanslöpning bakom mig. Har mixtrat på alla möjliga sätt med kosten både under långa och korta perioder och med både högkolhydratkost, LCHF, vegansk och vegetarisk kost mm mm mm. Till slut landade jag i en kost som till allra största delen bestod av plantbaserad men helt utan förbud vilket innebar att jag ibland äter såväl fisk som kött och fågel och blir jag sugen på en spagetti bolognese så slinker det också ner utan problem! Det mådde jag allra bäst på och det märktes i stor utsträckning på mina träning- och tävlingsresultat. LCHF provade jag under drygt ett år och det fungerade inte alls för mig, mådde otroligt dåligt fysiskt, var trött och hängig och orkade inte alls med träningen på samma sätt som tidigare. Fick även en del problem med magen som jag inte hade haft tidigare och om jag ska vara ärlig så tyckte jag inte det var särskilt gott med så mycket fett. I början var det väl rätt okej men det blev lixom för fett och jag kände mig illamående många gånger redan innan jag skulle äta.
    Nu har jag inga problem med sköldkörteln eller någonting annat som kräver medicinering men om jag hade haft och det hade avhjälpts av någon form av kost/diet MEN där jag mådde bättre av någon annan kost eller helt enkelt inte tyckte om den kosten, då hade nog faktiskt jag också valt att ta mediciner och ätit den kost jag tyckt bäst om. Äta är ju ändå en ganska stor del av våra liv och för mig också en stor njutning så för mig är det väldigt viktigt att jag tycker om och känner mig bekväm och tillfreds med den maten jag äter.
    Så är det för mig iallafall 🙂

    1. Tack för din långa och intressanta kommentar. Jag förstår hur du tänker och håller med i att man måste hitta det som funkar för en själv. Kanske hade jag också resonerat som du om jag inte hade den grundinställning till mediciner som jag har. Jag är emot att bara symtomlindra, vill hitta orsaken till problemet och sedan åtgärda det. Om det går såklart. Kan man inte fixa problemet så är det ju en annan sak men jag tycker inte att bara symtomlindra med mediciner är det första man börjar med.

Lämna ett svar