Livets kontraster

I morse behövde S hjälp med en sak så medan han gjorde sitt så åkte jag och Rickard och tvättade bilen. När det var klart tänkte vi ta en promenad vid en av slussarna i stan. Men vi kom inte så långt innan S ringde om att han var klar med sitt. Några bilder hann jag dock ta:

Efter vår tur till stan var det dags att göra oss i ordning för något av det tyngsta man kan föreställa sig – att säga farväl till en liten ängel. En liten, liten ängel som aldrig fick chansen att ta sitt första andetag. Det är så orättvist. Livet ska börja med skrik, andetag och framtidsdrömmar – inte med tystnad. Inget barn borde behöva lämna världen innan det ens fått uppleva den.

När vi kom hem från kyrkan, hela familjen tillsammans, åt vi lunch. Efteråt gick jag och la mig och sov en timme – det var verkligen välbehövligt. Den vackra begravningen har satt sin prägel på sinnesstämningen idag. Samtidigt är det märkligt hur livet, trots sorg och förlust, ändå fortsätter på något sätt. Efter en sådan här dag blir kontrasten till vardagen extra tydlig – från tystnad och tårar i kyrkan till skratt och vattenstänk vid badet. Jag, S, A och I gick till badet och var där i dryga timmen. Fin stund tillsammans!

Kvällen blir lugn: film, chips och dipp.

Sol, bad och fotboll

Min lediga onsdag kan enkelt sammanfattas i tre ord: sol, fotboll och bad. Det var en riktigt fin dag – lagom varm, klarblå himmel och sensommar blandat med högsommar i luften. Imorgon ska det bli ännu varmare än idag.

Efter lunch packade jag och Ida ihop våra grejer och gick till badet. Rickard var på utbildning med jobbet och både S och A hade annat för sig, så det blev bara vi två. Det var dock ganska mycket folk där – lite för mycket för både min och Idas smak. Vi doppade oss, dök efter den lilla skateboarden som vi alltid gör. Ida ville dessutom lära mig att simma som en sjöjungfru. Ida var en bra lärare. Det blev inte någon längre stund. Skönt ändå att få lite sol på kroppen och jag har faktiskt fått lite mer färg.

På badet stötte vi dessutom på en före detta kollega. Sånt är alltid kul! Vi hann prata en stund, och det är verkligen trevligt att springa på bekanta så där oväntat.

När jag och Ida kom hem blev det en lugn eftermiddag. Jag gjorde inte så mycket, mest vilade och tog det lugnt. Jag behöver helt klart såna stunder också. Tycker allt att det har varit intensivt sedan jag kom tillbaka från jobbet efter semestern.

Till kvällsmat lagade jag en riktigt god korvgryta – enkel men väldigt god. Efter maten tog jag en promenad bort till fotbollsplanen för att kolla när kompisen J dömde en division fyra-match. Alltid kul att se honom i action. Samtidigt var Rickard ute och dömde också, fast på en helt annan plan i en annan del av länet.

När matchen var slut och jag hade pratat klart med J och domargänget, började det skymma. Och jag insåg att kvällarna redan blivit märkbart mörkare. Känner mig faktiskt inte riktigt redo för det än…

Som ett troll i håret och fem en fredag

Äntligen fredag säger jag. Idag var jag så trött när klockan ringde. Att jobba måndag-fredag tar på krafterna. Nästa vecka kommer kollegor tillbaka och då återgår jag till mitt lite mer oregelbundna arbetsschema som helt klart passar mig bättre.

Igår var jag och Rickard på en domarträff. Styrelsen hade bjudit in Daniel Gustavsson, en av Östergötlands främsta assisterande domare. Han har dömt över 400 matcher som assisterande i herrallsvenskan. Lägg också till en gedigen karriär som FIFA-domare där han dömt både Champions league, Europa league med mera. Han har dömt med Jonas Eriksson och varit i fotbollens finrum om man säger så. Det var en inspirerande kväll samtidigt som jag inser hur mycket man måste vara beredd att offra för att komma så långt.

Dagens jag, eller rättare sagt min före och efter-badet-look….. När jag kom hem från jobbet ville jag landa en stund och sedan gick vi hela familjen till badet. Till och med Rickard hoppade i. Vi hade vattenkrig och hur trevligt som helst. När vi gick till badet var det grått och dant men varmt. Ju längre vi var i plurret, desto finare kväll blev det. Härlig fredag och härlig avslutning på arbetsveckan!

Avslutningsvis så tänkte jag svara på Elisas fem fredagsfrågor. Det var lite kluriga frågor den här veckan måste jag säga.

  1. Vad i dig har du försökt ändra på, men som kanske inte behöver ändras? Jag strävar alltid efter personlig utveckling. Sen om jag behöver är helt klart en annan sak.
  2. När blir du för mycket – och när blir du för liten? Jag blir för mycket när jag blir nervös för då kan jag säga knasiga saker. Idag pratade vi om kryddor i bröd och en av läkarna sa en sak som jag började tokskratta åt. Så pass att jag höll på att sätta i halsen. Sen kunde jag inte sluta skratta. Så pinsamt ju! Jag blir helt klart liten när jag egentligen känner att jag också vill delta i en diskussion men inte får en syl i vädret eller chans att komma in i samtalet. Då blir jag en tyst mus istället.
  3. Vad tycker du om att få vara – men bara i vissa sammanhang? Mitt givna svar är i centrum och då i centrum på fotbollsplan. Fast ändå inte, om domaren hamnar i fokus så har det inte varit en bra insats. Men det är helt klart en liten parentes. Annars kan jag nästan ha lite social fobi, även i sammanhang där jag känner alla.
  4. Vad brukar du säga att du ”borde” göra, men ännu inte har börjat? Komma igång med min pilatesträning igen.
  5. När känner du dig som mest mottaglig för förändring? När jag valt det själv och inte känner den där förväntan eller kravet från någon annan. Jag brukar alltid säga att den enda som man kan påverka till förändring är sig själv. Förändring måste komma inifrån och kan inte bli påtvingat av någon annan.

Lite höst, lite sommar och väldigt mycket jag

Idag har jag tvingat mig själv att inte tänka höstiga tankar. Augusti är en sommarmånad. Men gissa om det var svårt när jag på jobbet behövde ta på mig både värmejacka och värmeväst.

Dagen gick fort, hade en del smått och gott att pyssla med. När jag kom hem sa jag direkt till Rickard att det inte blir någon träning med domarklubben. Har ont i min muskel efter gårdagens träningspass. Såklart… Hade blivit väldigt förvånad om muskeln inte kändes. Lagade kvällsmat (chili con carne) till mig och barnen och sedan gick jag ut i kvällssolen. I lurarna hade jag nygamla svenska favoriter. Tycker vi har en hel del bra svenska artister som definitivt förtjänar mer internationell uppmärksamhet.

Jag tänkte bara ta en kort promenad men så fick jag feeling och knallade bort mot badet, ut mot stora vägen och sedan tillbaka. Det blev en nätt runda om nästan 6 kilometer. Min muskel då? Jo, den protesterade men inte så pass att det blev värre under tiden som jag gick.

När jag kom hem tog jag med mig min pilatesmatta ut i trädgården och stretchade tjugo minuter. Mycket välbehövligt. Vore toppen om jag lyckas ta mig upp i tidigt imorgon så jag kan stretcha innan jag åker till jobbet. Tror kroppen skulle bli väldigt glad om jag lyckades.

Mittsäsongsträff och min lilla bil

Min lilla bil är hemma igen! Men så ovant det var att köra den efter att ha kört vår stora bil. Efter jobbet åkte jag och Rickard till verkstan för att hämta ut min bil. Vi fick också se kamremmen och att bilen över huvudet taget har rullat är ett underverk. De där ”taggarna” som ska haka i kugghjulen var helt avskavda på ett stort område. Det är inget annat än tur att bilen inte kraschat. Nu önskar jag mig en lugn sensommar/höst utan några mer bil-problem.

Ikväll var det dags för den årliga mittsäsongsträffen med de som är aktuella för nästa nivå, division fem och så tjejerna. Division fyra körde också fast efter oss. Med söndagens lufsiga känsla kvar i kroppen var jag helt klart nervös. Hur mycket kommer jag kunna springa? 19 grader (perfekt) och kraftig blåst (mindre perfekt) bjöds vi på vädermässigt. Vi slapp regnet i alla fall. Ett år så stod vi och tryckte under taket tills regnet och åskan dragit bort. Jag blev fruktansvärt nervös när jag fick höra att vi skulle köra 4*40 meter (min akilleshäl) och sedan springa 1600 meter på tid. Efteråt fick jag veta att tidtagningen för oss tjejer stoppades på 1400 meter. På ena sidan var det medvind och den sträckan med motvind var allt annat än rolig.

Jag sprang dessa 1600 meter på samma kilometertid som när jag sprang mitt näst snabbaste Victorialopp. Tänk att jag kunnat hålla den farten i 9 kilometer. Idag ville jag bara ge upp. Men då sa jag strängt till mig själv att jag skulle skärpa mig. Det var ju bara 1600 meter. Pinsamt dessutom att inte kunna pressa mig den korta sträckan.

Rickard skulle springa med division fyra domarna och jag hängde kvar. Det var så onödigt att åka i två bilar. Jag passade på att stretcha de viktigaste musklerna. Nu så här efteråt känner jag mig både nöjd och missnöjd. Men återigen ska jag skärpa till mig. Tänka snälla tankar och vara nöjd. Jag slutförde och jag sprang helt okej på de korta. Det blev ett bra träningspass.

Motorhaveri och en mentalt tuff dag

Idag var det skönt att komma hem från jobbet, få sätta sig en stund i köket med Rickard och prata lite innan han skulle på fotboll. Han hade varit snäll och förberett kyckling så det enda jag behövde göra var att koka ris och fixa en god sås. Det har varit en mentalt tuff dag idag. Det är verkligen inte lätt att jobba med människor och ibland hamnar man i riktigt svåra stunder. Stunder där man bara kan stå bredvid och finnas där så gott det går.

Jag cyklade från jobbet idag, Agda är nu äntligen inne på verkstan och har fått sin dom. Mycket riktigt så var det kamremmen. Verkstads-killen trodde inte det först men efter att ha flyttat på x antal prylar i motorrummet och slutligen kommit fram till kamremmen konstaterades det att det var i grevens tid. Tio mil till, och vi hade haft ett komplett motorhaveri. Det var inte många tänder kvar på den där kamremmen och oljetråget var fullt med gummi. Det konstigaste var att det bara var motorfelslampan som lyste och inte skiftnyckeln som talar om att det är fara å färde. Skiftnyckeln lös ett par korta snuttar här och där men slocknade lika snabbt igen.

Appropå cyklingen, känns som att mina ben nu kommit in i det nya med regelbunden cykling. Det gick riktigt fort att cykla hem. Det är skönt att få känna mig snabb i cyklingen i alla fall. Efter maten tog jag cykeln igen och cyklade bort till fotbollsplan där Rickard skulle döma. Kul att få se på lite fotboll igen. Men vad kallt det var. Jag frös och efter de senaste veckornas värme var det verkligen en ovan känsla. Tanken kom över mig, är sommaren slut nu? Men det vill jag inte tänka på så släppte den tanken lika snabbt igen.

Kroppen vet bäst

Godmorgon!

Jag orkade inte göra så där jättemycket igår. Att jobba måndag-fredag varav två dubbelpass tog verkligen på mina krafter. Tänkte springa en runda men valde att gå och lägga mig och sova istället. Det var verkligen välbehövligt. Gårdagens fysiska aktivitet fick bli fyrtio minuter stretch. Det var allt. Idag är jag piggare så idag ska jag försöka springa en runda. Springa är väl en sanning med modifikation, blir väl mest en lufs.. Snart börjar höstens matcher så behöver springa några pass nu så jag inte chockar kroppen. Vet du vad jag skulle vilja kunna: både transportcykla till jobbet och samtidigt kunna köra tuffa löppass. Enda sättet att ta mig dit är att göra just både och.

Hoppa på tåget – ö: Stora karlsö

Som den Gotlandstok jag är hade det väl varit otippat om jag inte skrev om Gotland när Åkes tema för veckan är just en ö. Men det hade varit lite väl tråkigt att fokusera på saker som jag redan skrivit om. Jag skriver ju så mycket om Gotland i vanliga fall…. Så jag tänkte att vi skulle ta en tripp tillbaka till 2018 när vi besökte en av Gotlands öar: Stora Karlsö. Det har jag faktiskt inte berättat så mycket om.

Stora Karlsö ligger bara en halvtimmes båtfärd från Klintehamn. Det är en liten ö vars omkrets är ca 6,3 kilometer och den högsta punkten är 51 meter. Stora Karlsö är känd för ett rikt fågelliv och många orkidéer. Under maj-augusti kan man åka båt ut till ön och det finns både restaurang, vandrarhem och möjlighet till övernattning i den stora fyrbyn.

I land på Stora Karlsö. Innan vi fick ströva fritt på ön fick vi förhållningsorder eftersom fåglar häckar på ön och det är ett fågelskyddsområde. Det finns en stor grotta på ön: stora förvar som vi besökte. Vid utgrävningar av grottan har man hittat 7000 olika fynd. Mest ben och krukskärvor men man har kunnat se aktivitet från medeltiden till stenåldern.

Den här vackra, lummiga stigen leder fram till en liten stenig badplats. Där långt borta ser man lilla Karlsö. När vi åkte till Stora Karlsö kunde man också välja en tur som stannar på lilla Karlsö. Det är dock inte möjligt i år. Jag vet inte om det permanent eller bara i år. Lilla Kalsö är nämligen helt annorlunda i sin karaktär. Det är ett fågelberg med enormt många olika fågelarter som häckar där. Ön har en areal på 1,5 kvadratkilometer och består av en nästan cirkelrund högplatå, 66 meter över havet. Platån omges av låga slätter men också branta stup. I norr finns också ett rauklandskap.

Det finns ett flertal rösen på ön. På öns högsta punkt ligger Rojsu och mitt i röset växer Linnes ask, efter en resebeskrivning av Carl von Linné 1741. På den södra sidan av ön finns röset Lauphargi men det röset besökte vi inte. Rösena är ca 3000 år gamla. Häftigt att tänka på! En närmare kik på trädet avslöjar ett metallrör. Frågorna är många, hur har röret hamnat där? Vad är syftet? Ska röret stabilisera trädet?

Jag och S gav oss ut på egen upptäcksfärd och Rickard, A och I gick åt ett annat håll. Vackra fyrbyggnaden kan du se ovan.

Vi hittade bland annat en pyttegrotta och ville såklart se utsikten. Efter lite utforskande sammanstrålade vi alla fem och åt en glass i väntan på båten.

Hej då Stora Karlsö, vi ses kanske igen.

Fem en fredag vecka 31: Mera sommar

Arbetsveckan startade med att jag jobbade ett dubbelpass och det slutade med att jag behövde jobba dubbelpass i dag med. Blir en liten extra slant nu i augusti men också i september, det är inte så dumt. Jag tog bilen i morse men cyklade hem. Konstaterade att det går fort nu. När jag var hemma var det nästan helt mörkt. Är.inte.redo. När jag kom hem kände jag väldigt starkt att jag behövde stretcha igenom kroppen. Hittade ett pass som gjorde att jag kopplade av rent mentalt men kroppsligt hade jag ont överallt. Känns att jag slarvat och det är verkligen hur dåligt som helst. Att slarva med stretch funkar när man är ung men ju äldre man blir desto viktigare blir det. Längtar redan till imorgon när jag får stretcha igen.

Dagens lilla bildskörd: dagens jag när jag åkte till jobbet, dagens oväder (som tur är inte hela dagen) och så dagens kvällsmat: kyckling med cashewnötter. Vi var tre personer som inte hade med sig matlåda, jag och K för att vi redan jobbat ett dagpass. Var smidigt att ta takeaway.

Elisas fem fredagsfrågor är tillbaka efter Elisas två veckors ledighet på Åland. Temat är såklart sommar.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka till Elisa så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad var du orolig för i början av sommaren som inte blev något alls? Hm, kan faktiskt inte komma på något. Eller jo, att min skada skulle bli värre av att springa lopp men så blev det inte.
  2. Vad har du unnat dig mer av än vanligt? Glass och chokladpinnar. Det korrekta namnet är nog krokofanter och jag har haft ett starkt sug efter det precis hela sommaren.
  3. Vad har varit sommarens vackraste utsikt? Högklint på Gotland, Glasberget i Falerun, Västanåslingan i Gränna och Visby.
  4. Vad har du fått nog av den här sommaren? Skällande, ettriga hundar och att det nästan jämt ska blåsa så mycket.
  5. Vad gav/ger dig verklig vila i sommar? Helt klart all familjetid, alla utflykter och allt roligt vi gjort.

Det här hände i juli

I almanackan är det första augusti men där är inte jag. Mentalt känns det mer som att sommaren bara börjat. Att det är augusti idag känns verkligen konstigt. Innan jag hinner reagera kommer hösten vara här med kyliga vindar och mörka morgnar och kvällar. Men det tänker vi inte på nu. För jag tänkte istället drömma mig tillbaka till vackra juli.

Juli med några korta snabba: Så fin månad med så mycket familjetid och skratt. En månad som jag kommer bära med mig.

Väder: Juli har bjudit på allt vädermässigt. Sol, regn, åska och riktigt högsommarvärme. Lägg också till att det har blåst väldigt mycket. Inte undra på att gräsmattan är full av ogräs.

Träning: Efter att ha konstaterat att min skada inte blir bättre av helvila så har jag fått till en hel del bra pass: intervallpass på ljunkan med Rickard och S, intervallpass med domarklubben. Jag har dömt en träningsmatch i pojkar 15 Jag la också ner dyra pengar på att renovera min cykel och har på två veckor cyklat 18 mil. Inte undra på att benen är lite chockade och möra.

Utflykter:

Finaste: Min och Rickards dag på Öland. Tid att bara vara och tid att bara koppla av. Tänker ofta på hur fint vi hade det.

Utmanande: Att klättra med S i i Sörjsöns äventyrspark.

Något jag saknat: Jag har stretchat alldeles för lite, längtar efter mer tid på mattan med mer avslappning.

Något jag är glad över:

  • Jag är väldigt glad över att jag vågade dyka från trampolinen på badet. Inte ens som barn har jag vågat dyka från högre punkter än de där startblocken som finns vid alla bassänger.
  • Att jag kunnat springa sommarens tre lopp: Byrundan, Västervik city run och Victoriajoggen.
  • Jag är glad över att jag inte fått någon ny skada. Låt det få fortsätta så tack!
  • När jag och Rickard var i Borgholm på Öland träffade vi Rickards bror och brorson. Vi ses inte så ofta.