Min vardag

Livets kontraster

I morse behövde S hjälp med en sak så medan han gjorde sitt så åkte jag och Rickard och tvättade bilen. När det var klart tänkte vi ta en promenad vid en av slussarna i stan. Men vi kom inte så långt innan S ringde om att han var klar med sitt. Några bilder hann jag dock ta:

Efter vår tur till stan var det dags att göra oss i ordning för något av det tyngsta man kan föreställa sig – att säga farväl till en liten ängel. En liten, liten ängel som aldrig fick chansen att ta sitt första andetag. Det är så orättvist. Livet ska börja med skrik, andetag och framtidsdrömmar – inte med tystnad. Inget barn borde behöva lämna världen innan det ens fått uppleva den.

När vi kom hem från kyrkan, hela familjen tillsammans, åt vi lunch. Efteråt gick jag och la mig och sov en timme – det var verkligen välbehövligt. Den vackra begravningen har satt sin prägel på sinnesstämningen idag. Samtidigt är det märkligt hur livet, trots sorg och förlust, ändå fortsätter på något sätt. Efter en sådan här dag blir kontrasten till vardagen extra tydlig – från tystnad och tårar i kyrkan till skratt och vattenstänk vid badet. Jag, S, A och I gick till badet och var där i dryga timmen. Fin stund tillsammans!

Kvällen blir lugn: film, chips och dipp.

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

18 Comments on “Livets kontraster

  1. Ja, oj vilka kontraster livet kan ha.

    Fint vid slussen 😊.
    Jag har aldrig varit på en barn begravning. Å jag hoppas att jag aldrig får vara med om det heller. Tror jag skulle tycka vara konstigt.
    Skönt att ta en powernap. Ja, så är det. Att livet fortsätter ❤️.

    Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗

  2. Alla begravningar är jobbiga på sitt vis. Men det är så tragiskt och sorgligt när det är en yngre person som ska begravas. Man vet att barnet hade hela livet framför sig som den inte får leva.

  3. Vad fina bilder du tog vid slussarna även om ni han inte gå så mycket där. Ja begravningar för barn som inte fick chansen att leva är de tyngsta. Förstår att du behövde sova efter det. Här har man varit inne men är på bättringsvägen.

  4. Vi bor ju bara ett stenkast ifrån Sturkö kyrka, ett hus ifrån det min mammas kusin bodde i under några år. Hon ville dock flytta då hon tyckte det var tungt att höra kyrkklockorna då de ringde till begravning. Själv tänker jag att livet är både de härliga och glada stunderna och de där man behöver sörja tillsammans. Denna komplexitet kan bygga gemenskap och styrka även om ingen av oss vill ha det tunga… Min fine systerson och hans fru förlorade sin lilla dotter såhär för snart två år sedan. Idag har de en högst levande dotter som aldrig kan ta sin storasysters plats, men som har mjukat upp sorgen.

    1. Det kan jag tänka mig var jobbigt. Tack för tänkvärd kommentar, mycket intressant input som jag bara kan hålla med i. Sorgligt att din systerson och fru fått den jobbiga upplevelsen att förlora ett barn. Fruktansvärt!

  5. Livets kontraster… verkligen. Man saknar ord i sådana fall. Vi var på en liknande begravning för 21 år sedan. Min väninna och jag väntade barn inom en vecka av varandra. Vår son levde, medan hennes dotter dog inne i livmoderns några dagar efter att vår son föddes. Det kändes på ngt sätt så orättvist att åka på den fina begravningen medan vi hade en lisvlevande son en vecka gammal….

  6. Du hann ändå ta några fina bilder på den lilla promenaden ni gick. Det är verkligen tråkigt med begravning och att behöva begrava ett barn, nej det är bara sorgligt. Låter ändå som ett fint slut på dagen med bad 🙂

  7. När ni er klara med era bilar, kan ni fortsätta med min.
    Har aldrig tänkt på att Linköping har slussar. Nu googlade jag. Måste ha missat några geografilektioner, för såklart är ju Linköping en del av Göta Kanal.
    Att begrava ett barn är alltid hemsk, Väst såklart att föda och begrava ett dödfött barn.
    Men bra att du kunde koppla bort och ha roligt med barnen på badet.

Comments are closed.