Kategori: Personligt

Nattankar

Publicerad den av Hannas krypin
Jag funderar ofta på det där hur jag vill vara och hur jag vill låta mina erfarenheter i livet forma mig. Allt som jag är med om i livet sätter sina spår, på både gott och ont. Som till exempel att när jag gick i gynmasiet pratades det mycket skit om mig. Det har lett till att jag fortfarande är osäker och tänker negativa tankar om mig själv. Men nu med åldern har jag ändå kommit så långt att jag inte tänker ändra mig för någon annans skull. Jag är den jag är och passar det inte, ja, då får det vara. Så länge jag behandlar mina medmänniskor med respekt och omtanke.
Att vara snäll kommer man långt med även om det idag känns som något fult. Man får inte vara för snäll för då är risken att man blir utnyttjad till exempel. Och visst finns det elaka människor i vår värld men jag vill ändå tro på att de flesta ändå inte är elaka med vilje. 
Jag vill inte bli en bitter person, en person som bara ser allt det negativa som hänt och som låter det identifiera vem man är. Jag tänker lite att dåliga saker händer men jag kan ändå till viss del bestämma hur det ska få påverka mig. Om jag vill göra mig till ett offer för omständigheterna eller om jag reser mig och kommer ur det jobbiga starkare och med flera insikter rikare. 
Det jag lägger energi på växer! 

Tacksamhet!

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har inte kunnat sova i natt. Det tog till en bra bit över tolv innan jag somnade och sen har jag vaknat många gånger i natt. Idag känner jag att det inte gjort något att inte kunna sova när det är av en positiv anledning. Om du kikade in igår så vet du att jag klarade löptestet. Vill du läsa det inlägget så kan du göra det HÄR <<LÄNK . Det är rätt skönt att jag den här gången inte kunde sova för att jag faktiskt klarade testet och inte som tidigare inte kunnat sova för att jag var ledsen över att ha failat. För att slippa den värsta efter-löptest-stelheten så gick jag ut på en morgonpromenad. Solen sken och fåglarna kvittrade och jag var bara tvungen att ta av mig lurarna och vara här och nu.
Tacksamhet!
Jag känner sådan tacksamhet idag. Tacksamhet över att det går att komma i form igen. Det går att bli av med småskador och känningar i benen. Tacksamhet över att kroppen ställer upp på allt jag hittar på. Att kropp och knopp fortfarande är kompatibla. Med det menar jag att det inte finns någon motsättning mellan vad jag vill och vad kroppen fortfarande kan göra. Med lite träning, pepp och uppmuntran.
Efter promenaden så gav jag kroppen mer kärlek i form av pilates och stretch. Jag vill mata min kropp med positiva och snälla tankar. Behandla den som jag är mot andra. Det vill säga med vänlighet och att vara snäll. Inte med att tänka eller säga en massa elaka saker. Respektera mig själv. Jag duger som jag är!
 

När allt blir som vanligt igen

Publicerad den av Hannas krypin
 
 Tror du att allt kommer bli som vanligt igen?
Vissa dagar kan allt bara kännas allmänt hopplöst, den här pandemin kommer aldrig att  försvinna. Tror du att det var så de som levde under spanska sjukan tänkte? Att de var fast i en evig spiral av restriktioner och ekonomiska trångmål och att det aldrig skulle komma till någon ände? Säkerligen men den pandemin ebbade ut efter ett par år.
Det jag längtar efter mest just nu:
  • Att få ha en full pilateskurs igen i Mjölby. Kunna instruera med mer handson-cues och inte bara med ord. Att inte behöva tänka på avstånd.
  • Att kunna chilla lite mer. Jag är inte rädd för viruset utan jag är rädd för det som händer runtomkring. Den oron längtar jag efter att kunna släppa.
  • Slippa använda munskydd på jobbet. Fast det har i och för sig inte bara nackdelar. Men jag längtar efter att kunna andas fritt.
  • Träffa familj och brorsbarn mer. Som jag längtar efter det där lille gostrollet. Jag vill inte ha en egen bebis men jag lånar gärna brorsans.
  • Fortsätta vara ute på plan och döma fotboll.
  • Träffa mina vänner mer!
Vad längtar du mest efter?

Fem fakta om mig

Publicerad den av Hannas krypin

  • Jag föddes med svart hår. Säkert därför jag ny trivs så bra i mörkt hår. 
  • Testade som tonåring att blondera mitt hår men det är en nyans jag absolut inte passar i. Mitt ansikte försvinner ochd det är bara håret som syns.
  • Jag tycker inte om nytvättat hår men jag schamponerar alltid håret två gånger.
  • Jag har massor med bebishår som blir extremt framträdande när håret är rent. 
  • Av ovan anledning tvättar jag mitt hår max en gång i veckan. Fördelen med det är att jag inte har problem med att håret blir fett och tråkigt så snabbt. 

Om mig

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har egentligen inget riktigt presentationsinlägg här på bloggen. Jag har många inlägg med svar på frågor men inget som är samlat på samma ställe. Kan vara kul med för dig som är ny här och inte varit med så länge. Jag har haft min blogg sedan 2007 så det finns ett gediget arkiv att gå igenom. Min blogg startade först som en klädblogg. Den första bloggen jag läste var Englas showroom och henne fick jag mycket inspiration från. Älskade hennes temainlägg och ville göra liknande. Genom åren har min blogg ändrat karaktär och nu skriver jag om min vardag, träning, hälsa och min stora passion i livet pilates och såklart att döma fotboll.
– Jag heter Hanna, Therese, Elisabeth. Mina föräldrar gav mig namnet Hanna Therese och så ville jag heta Elisabeth efter min farmor. När mina föräldrar väntade mig var min bror till 1000% säker på att det var en liten Hanna i magen och han ville inte lyssna på mamma som sa att det kanske inte är en Hanna. ”Jo, e Hanna” sa han då. Och visst hade han rätt.
– Jag bor i Östergötland och där har jag bott sen jag var nio år. Huset vi bodde i i Laxå skulle rivas och då flyttade vi hit. Mina föräldrar bor fortfarande kvar i samma lägenhet som då. Mitt barndomshem! Jag är gift med Rickard och vi har varit gifta sedan 2 april 2005. Tänkte först gifta oss första april men vågade inte ta det datumet för vi tänkte att ingen nog skulle komma då. Alltså att folk skulle se det som ett aprilskämt…. Vi hade ju inte varit tillsammans så länge när vi bestämde oss för att vi ville gifta oss. Men vi hade känt varandra i tre år innan då Rickard var kompis med min bror.
– Jag har en bror, Marcus och han är tre år äldre än mig. Om min mamma inte mått så dåligt när hon väntade mig kanske det blitt ett tredje barn. Kul att fundera på hur det hade varit isånafall. Själv har jag tre barn som är 17, 14 och 9. Just eftersom de är så stora så vill jag inte skriva om dom. Ibland får de vara med här på bild men det är ytterst sällan. Blir mer om det är några speciella utflyktsinlägg.
– Jag har inte alltid varit så intresserad av träning och hälsa. Jag har varit en riktig soffpotatis. Jag blev aktiv den dagen jag började döma fotboll. För att orka springa på fotbollsplan måste man ha bra kondition. Sen jag började har fotbollen utvecklats. Det går snabbare, särskilt på konstgräsplanerna som jag dömer mest på och klimatet är tuffare. Man måste vara där det händer saker. Det är det absolut bästa sättet att vinna förtroende. Inte många spelare klagar på ett domslut när de vänder sig om och ser att man är precis bakom.
– Jag har jobbat med Forever. Jag är fortfarande svag för produkterna. Deras handcreme propolis är helt fantastisk och aloe vera gel gör skillnad för min mage. Placebo låter jag vara osagt men jag tycker att jag mår bättre när jag dricker aloe vera. Jag har fortfarande en flaska i kylen som det kanske är dags att öppna….
 
– Pilates upptäckte jag 2005 och sedan dess har jag tränat sporadiskt. 2015 började jag träna regelbundet och det var också då som min dröm vaknade om att bli pilatesinstruktör. 2016 gick jag min första utbildning. En utbildning via aerobic weekends som var väldigt grund men en bra början. Sen letade jag efter en riktig utbildning som kunde ge mig mer och då hittade jag Basi Pilates. Basi står för Body Arts Science International och finns nu över hela världen. Den närmsta studion är i Norrköping. Jag har tänkt att ta mig dit snart igen, helst innan hon semesterstänger.
– 1990 så var jag sju år och då åkte vi hela familjen ner till Sydafrika. En otroligt häftig upplevelse. Vi var där en månad. Pappa skulle predika på möten. Minns hur jag och brorsan fick sova under mötena på en madrass.
– Jag är kristen och har en kristen uppväxt att stå på. Det gör att jag har väldigt starka värderingar kring saker och ting. Yoga och meditation tex är något som ger mig ångest. Samma sak med healing, tarot och allt sånt där som det är så ”modernt” att pyssla med.  Har jättesvårt att läsa blogginlägg om de här ämnena och vill då helst skriva och ifrågasätta vad det är för skräp de håller på med. Men det gör jag inte. Mer än här i min blogg då och privat.

En lista med gott och blandat

Publicerad den av Hannas krypin
Något jag alltid gör: Jag värmer alltid tevattnet till 100 grader fast det då alltid tar lång tid innan jag kan dricka det….
Visste du att:  Du kan göra egen deo genom att klyfta en citron och stryk den under armarna. Citrussaft ger en helt naturlig deodoranteffekt. 
Visste du att 2: Den tredje största dödsorsaken är läkemedel, näst efter hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Många tror att läkemedel är väl beprövade (och många är det också såklart) men går man in och kollar forskningen så är det skrämmande mycket fusk. Och bötern som läkemedelsföretag får för fusket är en droppe i havet jämfört hur mycket pengar det rör sig om i läkemedelsförsäljning. Det är skrämmande!
Varför kommer man alltid på det bästa att kontra med när det är för sent?
När Samuel var liten tänkte jag ofta att när han är tjugo så är jag bara fyrtio och att det inte är någon ålder. Om tre år ungefär är jag där. Och den där känslan av att det inte är någon ålder är där såklart, samtidigt som jag känner mig gammal och skruttig. (jag vet, helt galen tanke…)
Jag tycker att: 
– blogg.se borde ta bort flera av deras premiumbloggar som inte ens bloggar längre alternativt bytt portal.
– blogg.se borde göra en nysatsning på sin portal.
– Lyfta fram en blogg varje vecka och inte låta samma blogg vara kvar vecka efter vecka.
När jag blockar:  Jag blockerar allt på Facebook som har med tarot och new age att göra.
Varför?  När jag berättar att jag springer till jobbet så är reaktionen att jag inte är klok och en galning. Varför är det så? När ska normen ändras, när ska det ”normala” bli att man rör på sig och inte väljer det stillasittande livet. Vi är inte gjorda för att inte röra på oss.
Ord jag ofta använder i min blogg: Verkligen och ju. Måste verkligen tänka mig för när jag skriver så det inte blir en massa ju och verkligen överrallt.
Om färger: Jag tycker inte att svart och blått passar ihop. 👇👇
Ett yrke jag inte skulle vilja ha: Mäklare. Tycker det låter sjukt jobbigt att hela tiden jaga möten, kunder och sedan ro i land försäljningar. Och inte en krona får man innan försäljningen är klar. I praktiken blir det ju att man lägger x antal timmar på jobb. I värsta fall till ingen nytta om säljare/köpare väljer att dra sig ur. Man borde ju få en grundersättning tycker jag. Får ont i magen av att tänka på otryggheten att inte veta från månad till månad om man kommer få någon lön eller inte.
Fundering: Ska man verkligen hålla på och planera så mycket? Man kanske bara ska låta saker bli som det blir. När man planerar, blir det då att man på sätt och vis missar målet. Missar att vara här och nu för att man är så fokuserad på planeringen.

Min bucketlist

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon!
Det är fredag igen och veckorna bara springer förbi. Idag tyckte jag att det var en bra idé att starta dagen med ett kort pilatespass. När jag tränar själv så kör jag alltid klasser från Pilates anytime. Idag valde jag en klass på 20 minuter och det går verkligen att få till ett riktigt jobbigt pass på så kort tid…. Så nu känner jag mig så där härligt efterträning-trött i kroppen. Härlig start på dagen! Idag skiner solen så jag funderar faktiskt på att istället för att springa en runda cykla till jobbet.
I januari skrev jag en bucketlist kring vad jag skulle vilja uppnå under året. Men jag har aldrig skrivit en sådan lista som fokuserar enbart på mina träningsdrömmar. Så det tänkte jag kan vara kul att läsa. Tycker du inte det så scrolla bara vidare. 
  • Stockholm Marathon. Tänk att få springa in på stadion efter att ha avverkat 4 mil. Jag drömmer om att få springa ett marathon.  Någon gång i mitt liv ska det bli verklighet. 
  • Att kunna stå på händer. Mot en vägg och en bit ifrån går det bra men jag vill kunna på riktigt.
  • Jag vill kunna göra riktiga armhävningar. Händerna smalt, på tå och hela vägen ner till golvet. 
  • Utmana mina gränser mer. Det förutsätter dock en kropp som inte gör ont och muskelfästen som krånglar…
  • Springa fem kilometer på 25 minuter.
  • Mer framträdande muskler då jag vill se vältränad ut. Det är inte viktigt egentligen men det känns viktigt.🙄
  • Göteborgs halvmarathon! Jag har sprungit ett halvmarathon förut, 2017, längs med Göta Kanal. Det var ett fint lopp men jag skulle vilja känna på stämningen i ett riktigt stort lopp i en stor stad.
  • När jag tränar pilates vill jag jobba ännu mer med kontroll och precision. I vissa övningar känns det som att jag bara ”hafsar” till det och försöker överleva. Ja, låter ju drastiskt och jag menar inte bokstavligen.
  • Jag vill bli mer rörlig! Jag vet att det inte är för sent att börja. Med tid, engagemang och vilja så går det.
  • Jag vill bli en ännu tydligare och bättre pilatesinstruktör. Jag ska utnyttja mitt friskvårdsbidrag och träna med Linnéa igen. Det behövs!

Att våga gå mot strömmen

Publicerad den av Hannas krypin
En av många saker jag fått med mig hemifrån från min pappa är det här att ändå våga vara annorlunda. Jag kommer nog alltid vara lite obstinat och gå mot strömmen… Alltid vara det svarta fåret som ifrågasätter och inte rättar mig in ledet. Det kommer inte göra mig populär vilket rimmar illa med mitt behov av att känna mig omtyckt. Men vad spelar det för roll egentligen vad andra tycker och tänker. Behöver jag verkligen vara som alla andra? Nej, och de som verkligen tycker att jag är viktig i deras liv kommer tycka om mig och vilja vara med mig ändå även om jag ibland säger det jag jag tycker och tänker. Men jag är hellre ”obekväm” på det sättet för då vet de omkring mig var de har mig. Det värsta jag vet är att vara kring de som säger en sak till mig om en given sak och sen tycker tvärsemot när någon annan tycker till om samma sak. Våga stå för vad du tycker vill jag säga. Men det gör jag inte. Att våga stå för vad jag tycker handlar ju inte om att vräka ur mig allt jag tycker. Det är inte viktigt, men i de här lägena som det faktiskt spelar roll är jag glad att jag ändå vågar stå upp för hur jag tänker.
 

Att leva tillsammans

Publicerad den av Hannas krypin
Att leva ett liv tillsammans är inte lätt. Vi har alla våra personligheter och små egenheter som kan kännas så jobbiga att leva med. Får man barn tillsammans kommer än mer utmaningar. Det kommer toppar och dalar och ibland problem som känns omöjliga att gå ur tillsammans som ett par. Det kan ibland kännas som att kärleken har tagit slut och att man inte vill kämpa mer.
Men efter en djup dal så kommer det alltid ljus igen. Om man orkar kämpa och kommer ihåg varför man bestämde sig för att leva tillsanmmans. Livet är inte lätt.
Igår firade jag och Rickard 16-årig bröllopsdag. Vi har inte alltid haft det lätt. Men vi har valt att kämpa tillsammans. För att vi älskar varandra och för att vi vill leva tillsammans.
Vi firade vår årsdag med att äta hemgjord smörgåstårta tillsammans med barnen och efterrätt. Kärleksmums med kinapuffar på och en klick grädde. Jag och Rickard tog sedan in på hotell en natt här i stan. Vi träffade inte en människa förutom oss själva. Frukosten kom upp på rummet, macka, yoghurt och lite dricka. Det var mysiga timmar tillsammans!
Idag är det påskafton och Ida har fått sitt påskägg. För grabbarna blir det en varsin slant tänkte vi. Nästa stora fråga är vad vi ska äta till lunch. Hade inte planerat något påskbord men Ida önskar visst det. Vad ska du äta idag?

Jag ser inte ut som pilatesinstruktörer gör

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har länge tänkt på en sak som jag funderat på om jag ska dela här på bloggen eller inte. Anledningen till att jag tvekat är för min princip att inte prata vikt här på bloggen. Det här inlägget ska dock inte handla om bantning utan mina tankar kring kroppen när jag tränar pilates. Hur jag inte ser ut som pilatesinstruktörer gör. På sociala medier har jag sett kanske 2-3 instruktörer som inte har smala dansarkroppar, det finns säkert fler men de kontona har inte +10000 följare och drar inte till sig besökare på samma sätt. Kanske att de tänker samma sak som jag, att det inte ser tillräckligt fint ut. Att de, precis som jag jämför mig med instruktörer som rör sig med ett flyt och precision som jag inte kan än. Jag vet ju att dessa tjejer har tränat pilates i minst tio år. Det ska vara skillnad! Precis som att den som är van löpare springer en femma lättare än en som aldrig springer. Jag vet det. Men hjärnan och hur jag resonerar och tänker är inte alltid helt logiskt. Ofta får känslorna styra mer än förnuftet. Ibland känner jag mig bara otillräcklig, jag kan filma klipp som jag sen inte alls vill lägga ut just för att jag inte tycker det ser tillräckligt bra ut.
Jag vet inte om det verkligen är utseendet som är ”problemet” eller hur kvinnorna som jag jämför mig med rör sig helt fantastiskt. Med en grace och ett flyt som jag fortfarande efter fem års regelbunden pilatesträning inte ens är i närheten av. Och att jag därför inte vågar lägga ut klippen som inte är perfekta. Vi är alla en workingprocess och har alla rätt att synas. Man behöver inte en perfekt kropp för att kunna träna pilates eller lära andra att röra sig. Eller lägga ut klipp där man jobbar med sina svagheter. Allt jag vill är att inspirera och peppa!