Får man ifrågasätta vetenskap?

Har vetenskap blivit en ny religion?

En ny religion som inte får ifrågasättas och i alla lägen alltid står för sanning?

Illustration Hägglund and comics illustration

För ett tag sedan så skrev jag inlägget ”är vetenskap alltid sanning?”. Ett tag efter det blev jag ifrågasatt om hur en sådan som jag kan jobba inom vården som inte ”tror på vetenskap”. Det renderade i inlägget ”det borde vara jag som är rädd för smitta”. Häromdagen snubblade jag över en sådan bra text som jag tänkte kopiera rakt av.

Har modern vetenskap blivit religion?

Titt som tätt ombeds vi att tro på vetenskapen och att följa den blint. Att ifrågasätta den av experterna accepterade vetenskapen är inte välkommet. Kritiska röster tystas och oliktänkande stämplas som samhällsfiender. Vetenskapen är i ständig utveckling. Föreställningar vi tog för sanning för hundra år sedan har vi idag förkastat.

Hur mycket av dagens befästa vetenskapliga föreställningarna kommer med ökad kunskap och förståelse förkastas i framtiden? Nobelpristagaren i kemi, John Charles Polanyi, ska ha sagt: “Science never gives up searching for truth, since it never claims to have achieved it.”

Så vad kan vi göra för motverka dessa rigida tendenser och främja en mer öppen och ödmjuk vetenskaplig diskurs i samhället? Personligen försöker jag främja nyfikenhet och upptäckarlust i människor, att tillåta sig att inte veta och att älska sökandet efter ny kunskap. Att vara ödmjuk inför att det är mycket vi inte vet, att dagens sanning kanske ligger i soptunnan imorgon, och att alltid ställa kritiska frågor. Lyssnar gärna till era perspektiv!

Fritt att dela! ❤️

Att bli tagen på allvar

Under drygt ett års tid har vi konstant matats med att vaccinen är ”säkra och effektiva”. Min magkänsla har snarare lutat åt att de inte alls är särskilt säkra. Nu har en studie i Tyskland visat precis det att biverkningarna faktiskt inte alls i alla fallen varit ”milda”. Tvärtom! Samma tendens ser vi även i Sverige. Har du spanat in gruppen ”Biverkningar av vaccin -offentligt forum”? Där ser man en skrämmande bild växa fram. Människor som gjort det ”rätta” men också på grund av det fått allvarliga problem med sin hälsa. Ingen bryr sig och ingen tar ansvar. Samma bild som i Tyskland ses också i Sverige där läkare knappt anmäler misstänkta biverkningar.

Vem ska ta ansvar för de människor som litat blint på myndigheter och tagit en för laget och på kuppen allvarligt riskerat sin egen hälsa? Läkemedelsbolagen har friskrivit sig från ansvar och bara det är för mig ett observandum. Har ens de ungdomar som fick narkolepsi av svininfluensavaccinet fått upprättelse än?

Att som Lena Hallengren gör, fortsätta sitt mantra om att vaccinen är säkra är under all kritik när det långsamt framkommer data som pekar på motsatsen. När ska Sverige vakna? Har du vaknat än?

Jag hoppas att de vet vad de gör……

Det känns så konstigt att det är torsdag men jag ska inte åka iväg på pilates, det var sista gången förra veckan för den här terminen. Måste verkligen köpa ett tio-kort pilates med Linnea, annars kommer det inte bli mycket pilatesträning för mig och jag vet ju hur mycket jag behöver det.

Min spontana reaktion på ovanstående är att jag hoppas att de vet vad de gör. Vi har haft covidvaccinet i drygt ett år nu. Hur kan man så säkert veta att det är rätt strategi att trycka på dos på dos på dos? Särskilt eftersom EMA varnade för ett tag sedan om att boosterdoser försvagar immunförsvaret. Känns som ett enda stort experiment och sköra människor blir försökskaniner. Vi vet ju egentligen inte, vi vet ingenting om långtidseffekter, det finns inga långtidsstudier. Det känns inget bra iallafall. Jag hoppas på att jag har fel.

Jag följer Ann Fernholm på Facebook. Hon är outtröttlig i sin kamp vad gäller att sprida information, att livsmedelsföretag ska följa gällande lagstiftning (som är en snårskog, det är lätt att fuska) och att minska sockerhalten i processad mat. Det senaste hon la ut handlar om hur bageriavfall kan användas till foder för djur. I texten varnas dock för att fodret inte är särskilt näringstätt.

Ibland tänker jag tanken att vi tar bättre hand om våra djur än vad vi tar hand om våra egna kroppar. En sanning med viss modifikation dock. Vi har rekommendationer kring vad man behöver äta för att må bra och jag är helt klart för en sockerskatt. Men jag tycker att lagstiftningen borde bli tuffare kring vad som får kallas för mat. Vissa grejer som ses som ”nyttiga” vet man knappt vad det är för något. Nej fram för mer mat med så kort innehållsförteckning som möjligt. Tillbaka till det naturliga tycker jag.

Minnen och nattjobb

Godmorgon! Nu är jag hemma från min natt på jobbet. Det har varit lugnt och eftersom undersköterskor ska få delegering på att sätta PVK så fick jag förmånen att öva på en av sjuksköterskorna. Så snällt tycker jag att låta mig sticka. Det uppskattas verkligen!

Här har jag inte satt på någon propp. Stolt över mig själv iallafall att det gick så bra. Fick testa sätta i armveck och så en på handleden.

Igår gick jag och Rickard till fotbollsplanen och kollade på en domares första division fem-match. Där träffade vi också J och E, det var så roligt att ses igen. Har inte setts sedan domarkursen. Det har verkligen varit fullt upp för oss allihopa.

Dessa bilder dök upp i mina minnen på onedrive. Härlig promenad med Sofia, underbar morgonsol, träningspass med domarklubben och så dömde jag fotboll. Det som slår mig med dessa bilder är att det var sol och fint väder. Precis som idag. Femte maj är en bra dag vädermässigt. 🙂

Överväger verkligen nyttan risken?

Vad börjar man ett inlägg med när man inte kan skriva godmorgon? Känns så knasigt att gå rätt på men å andra sidan så gör ju folk det. Jag kommer aldrig bli den som skriver ”hej mina bloggisar” eller avsluta inlägget med ”kramizar” eller ”puss”. Inte för att det är något fel på det. Det är bara inte jag. 😛 Jag ska jobba i natt så jag har sovit hela förmiddagen. Totalt tre timmar så det känns som att jag har alla förutsättningar för att kunna vara pigg i natt. Lunchen är inmundigad, jag har druckit kanske några för många glas cocacola och nu ska jag skriva färdigt det här inlägget som jag började på för ett tag sedan.

Statistik från svenska intensivvårdsregistret, period 2020-01-01 till 2022-12-31

Ibland känns det som att medierna är väldigt ensidiga. Det var covid under två år, sen kom kriget och då var det det enda det rapporterades om. Därefter kom Paludan och hans koranbränning. Då är det lätt att missa en sådan viktig nyhet som Göteborgsposten nu rapporterar om.

Biverkningarna av den här typen är sällsynt men jag funderar ändå över om det verkligen är motiverat med vaccinering för den gruppen. Är verkligen risken med covid större än risken att få allvarliga biverkningar av vaccinet? Läkemedelsverket tycker att nyttan överväger risken men jag skulle vilja veta hur många i åldersgruppen 18-24 år som intensivvårdats med covid och hur många i samma åldersgrupp som fått den typ av biverkningar som det rapporteras om i artikeln. Att hitta hur många som intensivvårdats i den här gruppen var inte svårt, värre var det med min andra frågeställning. Jakten på fakta går vidare.

En studie från Israel visar att risken att få myocardit som ovaccinerad av coronaviruset är större än att få det som biverkan av vaccinet. Där har de kikat på Pfizers vaccin, skulle vilja hitta hela studien och läsa den själv. HÄR kan du läsa artikeln om studien. Undrar hur samma studie skulle se ut om den gjordes nu. Blir det någon skillnad i resultat. Tänker särskilt med tanke på Sveriges data som visar att risken är högre för den vaccinerade gruppen än den ovaccinerade.

Varför vaccinerna ger hjärtproblem kan man lyssna på i den här intervjun med AnnCathrine Engwall.

En ljuvlig vårkväll

Jag och barnen gick ut en stund ikväll. Jag ville gå till skogen men Ida ville gå till ”kinagungan” så vi styrde kosan dit. Vi var ute dryga timmen och under den tiden avhandlades gungning (som vi skrattade och ett par gånger blev jag rädd att trilla ur gungan, klättring, linbaneåkande och Alexander sprang x antal varv i en liten runda runt lekplatsen. Vi pratade också om biptest så vi ska springa det någon dag tillsammans med Rickard.

Jag njöt av alla vårtecken, vilda körsbärsblom, gullvivor, skillor och andra grönskande växter som jag inte har en susning om vad det är för något. Det blir ett besök på lekplatsen snart igen. Så mysigt ju!

Förbud, hälsa eller handlar det bara om yta?

Jag fick en kommentar på mitt inlägg ”Att göra jobbet”, jag tänker att jag copypastar hela kommentaren och lägger in här. Tycker den är tänkvärd, hur tolkar vi det skrivna ordet och med vilka ögon läser vi ett inlägg?

”Tänker på detta med att bli mer fit. Är det viktigaste? Eller att må bra? Kanske missuppfattar nu men det låter som träningen mer fokuseras på ditt yttre än att må bra? Tänker förbud, hårdare träning. Då till sist blir det ju mer ett krav istället för roligt och sunt.”

När jag sätter press på mig själv vad gäller min träning så är det alltid ur mitt domarperspektiv. Orka mina matcher och slippa löptestångest när jag upplever att jag är för otränad. Nu när jag dömt några matcher känner jag att det fattas lite fart. Uthålligheten har jag, den har nog egentligen aldrig (nåja) varit problemet utan det är just min förmåga att sprinta. När jag skriver om att bli snabb och stark så är det från just det perspektivet, att kunna sprinta och det är det jag vill lägga fokus på. För att kunna göra ännu bättre matcher. Jag vill fortfarande mer än där jag för närvarande är i mitt dömande, jag har inte gett upp den tanken på att komma vidare. Även om det nog är försent så har jag fortfarande ambitioner.

Sen vill jag bemöta det här med förbud. Funkar det egentligen med någon typ av förbud? Jag funkar som så att om jag förbjuder något så vill jag ha det bara mer och mer och tankarna far dit hela tiden till det som är förbjudet. Så det är en strategi som inte funkar för mig. Jag kan exempelvis inte förbjuda godsaker, utan måste tillåta till viss del. Tyvärr är jag en allt eller ingetperson, finns inget lagom. Därför blir det lätt att jag äter sötsaker varje dag. Ur ett hälsoperspektiv är det såklart inget bra. Men det är bara att acceptera och fortsätta jobba med mitt sug, förbud funkar inte.

Någonstans bottnar ändå all träning jag gör i att må bra, jag mår urdåligt de perioder som jag av olika anledningar inte får till den typ av träning som jag mår bra av. Jag behöver endorfinerna som jag får av tuffa löppass och lyckan i att känna att träningen gick riktigt bra, jag behöver lugnet som min pilates ger och jag behöver styrkan som styrketräningen ger. När jag tex är sjuk och inte kan träna så mår jag riktigt dåligt just av inaktiviteten och när jag kan komma igång igen känner jag direkt skillnaden i kroppen. Så i slutändan handlar det ändå om hälsa. Även om det låter kravfyllt ibland.

Så från tankar kring förbud och hälsa tänkte jag berätta om dagens energikick. Tänkte tanken att det bästa är nog att försöka få till de tuffaste passen när jag kan träna före lunch. Anledningen till det är att jag sprang en snabb femma på pigga ben och avslutade sedan med styrketräning för hela kroppen. Underbart ju att känna energin flöda i kroppen. Jag använde mitt tyngsta gummiband så benen fick sig en rejäl duvning. Dessa övningar blev det, 3 set*10:

  • utfallsteg
  • knäböj
  • marklyft
  • plankan 30 sek
  • tricepspress
  • höftlyft
  • armhävningar (mot diskbänken)

Pressfrihetens dag – att värna om det fria ordet

Godmorgon!

Hur bra tajming att solen skiner idag när jag är ledig! Hoppas på ljumma vindar, nu är det bara åtta grader så det är lite kylslaget just nu. Jag fick ett par kommentarer på mitt senaste inlägg där jag skrev om mina träningstankar som lät lite bekymrade. Jag tackar för omtanken och förtydligar att det på inget sätt handlar om att träna mer utan snarare se till att de pass som blir av blir mer specifika utifrån mitt mål. Jag vill döma fotboll och behöver träna mer specifikt för det. Det är det jag menar med det lilla extra. Givetvis lyssnar jag på kroppen, igår var jag alldeles för trött och då fick också kroppen sin välförtjänta vila.

Dagens jag, min svarta tröja från Stronger och mina gröna tights från Craft. Fick brallorna av Mia på Mjölby hälsocenter när jag hade oturen att tightsen jag hade på mig gick sönder i grenen. I lurarna hade jag podden ”sekter”. Tycker det är ett så spännande område.

Så från det till att prata om något så viktigt som pressfrihet. Läste en tänkvärd krönika i dagens corren, tog en bild men kanske svårt att läsa här på bloggen så jag tänkte dra en liten sammanfattning för dig. Pressfrihet går hand i hand med yttrandefrihet som är en hörnsten i ett demokratiskt samhälle och ytterst viktigt att värna om.

Under pandemin har jag varit inne och nosat på det området, hur censurens vingar breder ut sig. Google, Facebook, Youtube och Instagram är aktivt inne och tar bort material som de tycker bryter mot deras regler. Spelar ingen roll hur väl underbyggt med fakta det är. Tycker dessa kanaler att det inte stämmer med deras policy så plockas det bort.

Hur är det då med Sveriges pressfrihet? Den är helt okej ändå i jämförelse med andra länder men det finns en del att jobba med här också. Inte ens i Sverige är pressfriheten fri från hot och hat.

I en enkät från Lunds universitet och högskolan i Halmstad målar 3000 journalister upp en mörk bild. Det är ingen rolig läsning där bilden som framkommer är att journalister inte vågar göra sitt jobb eller rapportera om känsliga ämnen som väcker känslor.

I Ryssland censureras det effektivt nu under kriget mot Ukraina. I Belarus har det belarusiska journalistförbundet (BAJ) registrerat ungefär 1000 fall av godtyckliga frihetsvberövanden, misshandel, gripanden, böter och åtal mot journalister. Förbundet ses också som olagligt i Belarus.

Det fria ordet är något att värna om. Oavsett vad man tycker om det eller hur provocerad man än blir så är det viktigt att inte censurera. Framförallt att inte självcensurera sig själv av rädsla för vad andra ska tycka. Hot, hat och våld är aldrig okej!

Att göra jobbet…

Om jag inte är beredd att göra jobbet, hur ska jag då komma vidare och nå mina mål?

Trots ovanstående mening tänker jag inte träna idag, jag känner mig trött efter fyra dagar på jobbet och gårdagens match. Det var dock rätt så lugnt på jobbet idag men jag är trött ändå. Såklart liksom, intensivt är bara förnamnet vad gäller hur det här året varit. 2022 startar med en rivstart….

Men som med allt annat så är det ingen som kan göra jobbet åt mig. Vill jag bli stark och snabb, ja då kan jag inte alltid strunta i träningen bara för att jag är ”lite trött”. Jag måste gå in för det. Frågan jag ställer mig är om jag verkligen har gått in för det, jag tränar såklart men det där lilla extra… Har jag verkligen det fokuset som krävs för att nå mina mål? Med handen på hjärtat kan jag konstatera att jag faktiskt inte gör det. Jag har mer att ge och jag vill mer. Betydligt mer men jag ska erkänna att det är tufft med heltidsjobb och barnen som kräver sitt.

Snygg, snabb, stark, det är mitt mål det!

Jag är envis men hur långt kan min envishet ta mig? Uppenbarligen väldigt långt men känner att den nu behöver ta mig ett steg extra i min träning. Hitta lite gnista, hitta lite energi och ork till att ta mig dit jag egentligen vill. Jag är inte nöjd där jag är, jag vill mer. Bli mer fit. Imorgon kör jag igång en riktig nystart. Tuff träning och bra mat. Mindre snask till exempel. Godis varje dag sedan påsk är ingen bra ide, varken för tänderna eller för hälsan.

Andra maj

Godmorgon!

Det är måndag igen. Springer inte veckorna snabbt förbi? Jag hänger inte med. Solen skiner och det verkar bli en fantastiskt fin dag. Men jag ska erkänna att jag hade vantar på mig. Tyckte det var så kallt när jag satte mig i bilen. Planen var att cykla men jag kom inte upp. Det var så skönt att snooza en stund. Det får bli någon träning i eftermiddag istället. Hoppas du får en fin måndag!